Delegationsförbudets funktion i kommunal verksamhet – ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt2 hänvisningar
- I målet HFD 2019 ref. 32, som avhandlas nedan (se avsnitt 4.2), prövades om ett beslut om markreservation för uppförande av en moské ansågs vara av sådan principiell beskaffenhet eller annars av större vikt att det krävde beslut av kommunfullmäktige. Beslutet hade fattats av ett utskott inom kommunstyrelsen med stöd av gällande delegationsordning. Högsta förvaltningsdomstolen fann i det fallet att beslutet inte rörde kommunens övergripande mål eller riktlinjer och inte heller var av sådan ekonomisk eller principiell betydelse att fullmäktigebeslut krävdes. Avgörandet är betydelsefullt eftersom det visar hur domstolen drar en negativ gräns för delegationsförbudet. Även beslut som uppfattas som politiskt känsliga eller symboliskt laddade kan vara delegerbara, om de inte påverkar kommunens långsiktiga inriktning. Rättsfallet HFD 2022 ref. 13 är belysande för hur domstolen i senare praxis tolkat delegationsförbudet genom ett funktionsperspektiv snarare än utifrån beslutets ingripande karaktär för den enskilde. Målet gällde om en kommunal nämnd kunde delegera beslutanderätten att återkalla ett serveringstillstånd på grund av bristande ekonomisk lämplighet till ett arbetsutskott. Under instanserna hade bedömt att återkallelse av serveringstillstånd typiskt sett är ett så ingripande beslut, med potentiellt stora ekonomiska följder för tillstånds havaren, att ärendet därmed normalt måste anses vara ”av större vikt” och därför inte delegerbart.
- I det förevarande avsnittet tillämpas dessa generella utgångspunkter på två verksamhetsområden där delegationsfrågor ofta aktualiseras; socialnämnden respektive byggnadsnämnden. Jämförelsen visar både tydliga skillnader i hur delegationsutrymmet tar sig uttryck och en underliggande kontinuitet i rättstillämpningen. Socialnämndens verksamhet kännetecknas av omfattande myndighetsutövning mot enskilda och av beslut som ofta har långtgående konsekvenser för den enskildes liv och integritet. Trots detta har rättstillämpningen konsekvent avvisat tanken att ingripande beslut i sig automatiskt är att betrakta som beslut av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt i kommunallagens mening. Liksom i HFD 2022 ref. 13 görs bedömningen i stället utifrån huruvida beslutet betraktas som en mer eller mindre ordinär del i den kommunala verksamheten.