Tre sanktionsprövningar2 hänvisningar
- A.a. s. 171 och 176. 1 1 Se t.ex. RÅ 1999 ref. 76 och EU-domstolens dom i mål C-418/11 Texdata Software GmbH, punkt 52. 12 Det bör nämnas att det råder en viss debatt kring huruvida det tredje steget över huvud taget utgör en del av EU-domstolens proportionalitetsbedömning. Den rådande uppfattningen tycks dock vara att det tredje steget utgör en del av bedömningen, men att det inte behöver göra det i alla situationer (Gydal: The Principle of Proportionality, Institutet för Europeisk rätt vid Stockholms Universitet 1995, s. 32 och Craig, EU Administrative Law, tredje uppl. 2018, s. 643). 13 Se t.ex. domen i mål 258-17 s. 8 ff. 1 4 Kammarrätten i Stockholms beslut den 28 december 2018 i mål 4531-18. 15 Se t.ex. HFD 2013 ref. 2. 16 SOU 2010:29 s. 184. 1 7 Förvaltningsrättens dom i mål 258-17 s. 15. 18 Se t.ex. HFD 2017 ref. 5. 1 9 Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 2 juli 2019 i mål 309-19, s. 11 f. 20 Ibid. s. 15. 21 Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 25 augusti 2020 i mål 25434-19 s. 10 ff. 2 2 HFD 2020 ref 28. p. 20 ff. 23 Ibid. p. 28. 24 Jfr Lundmark och Säfsten, Förvaltningslagen — En kommentar, 2020, s. 55 ff. 25 I de fall det är fråga om en EU-rättsakt måste man emellertid också beakta att regelverket är avsett att tillämpas på samma sätt i alla medlemsstater inom unionen. Det kan innebära att det inte är möjligt med normgivning på medlemsstatsnivå. 2 6 Se 1 § författningssamlingsförordningen (1976:725). 27 Se t.ex. Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 25 augusti 2020 i mål 25434-19 s. 11. 28 Ibid. s. 9 f. 29 Se t.ex. Dahlman och Korths Aspegren i SvJT 2018 s. 328. Jag har själv tyckt mig kunna konstatera bl.a. att ”sannolika skäl” betyder någonting annat vid prövning av ett häktningsyrkande (häktningsyrkanden bifalls nästan alltid) än vid prövning av ett yrkande om säkerhetsåtgärd i tvistemål enligt 15 kap. rättegångsbalken (bifalls inte lika lätt). Det generella beviskravet i tvistemål, styrkt, upplevs nog också många gånger som strängare än (det i teorin strängare) kravet utom rimligt tvivel som gäller i brottmål. 30 Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 25 augusti 2020 i mål 25434-19 s. 9 med hänvisning till RÅ 2006 ref. 7 och RÅ 1994 ref. 88. 3 1 Dåvarande Datainspektionens vägledning dnr DI-2020-11495. 3 2 J. Bowring (red.) The Works of Jeremy Bentham, vol. V, s. 235.
- Som redan nämnts kom förvaltningsrättens andra prövning — det första avgörandet i sak — att sedermera undanröjas, eftersom prövningen skedde samtidigt som målet (förvaltningsrätten ovetande) låg för prövning i högsta instans. Förvaltningsrättens resonemang kring de olika överträdelser som gjordes gällande av Finansinspektionen är emellertid intressant. Utan att domstolen uttryckligen hänvisar till legalitetsprincipen, kommer den till klart uttryck i bedömningarna. Ett exempel är följande: Finansinspektionen har […] gjort gällande att det måste finnas praktiska arrangemang med rutiner för att ta hand om informationen för att Nasdaq Stockholm ska kunna anses ha tagit emot kontinuerlig information som ger en samlad bild av tjänsteleveransen. Förvaltningsrätten konstaterar att det varken av bestämmelsen i 13 kap. 1 § [lagen om värdepappersmarknaden] eller av de allmänna råden FFFS 2005:1 kan utläsas att det skulle föreligga någon skyldighet för Nasdaq Stockholm att ta emot information eller uppföljningsstatistik av det slag som Finansinspektionen har gjort gällande. Det kan inte heller utläsas att det skulle finnas något krav på sådana praktiska arrangemang och rutiner som Finansinspektionen har hänvisat till. Förvaltningsrätten anser därför att Finansinspektionen inte har förmått visa att påståendet om att Nasdaq Stockholm inte skulle ha tagit emot kontinuerlig information avseende utkontrakteringen av funktionen för informationssäkerhet, utgjort en överträdelse av något av de regelverk som anges i 25 kap. 1 § [lagen om värdepappersmarknaden]. Liknande formuleringar återkommer beträffande de andra överträdelser som hade gjorts gällande av Finansinspektionen. Noterbart är också att förvaltningsrätten klart utsäger att det inte är tillräckligt att ett krav i något avseende framkommer av Finansinspektionens allmänna råd, de ovan nämnda FFFS 2005:1, utan att kravet måste framgå direkt av tillämplig författning. Sålunda anger förvaltningsrätten att i den mån lagregeln är mycket allmänt hållen, går det inte att lägga ett allmänt råd till grund för en tolkning av lagregeln som inte framgår av ordalydelsen. 7. Hänvisningen till legalitetsprincipen blir än tydligare i förvaltningsrättens tredje prövning av målet — den andra prövningen i sak — fortfarande emellertid utan att själva ordet används. Denna gång inleder förvaltningsrätten sina domar med att ange vissa principiella utgångspunkter. En viktig sådan utgångspunkt är Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i HFD 2020 ref. 28.