Stiftelserätten i Högsta förvaltningsdomstolens praxis2 hänvisningar
- En stiftelse ska vara registrerad och en anmälan om registrering ska ha gjorts senast sex månader efter det att stiftelsen bildats (10 kap. 1 § och 2 § stiftelselagen). Trots dessa uttryckliga krav har registreringen inte någon grundläggande rättslig betydelse; syftet är endast att ge offentlighet åt stiftelserna. I rättsfallet HFD 2018 ref. 52 har HFD uttalat sig om vilken prövning som en registreringsmyndighet ska göra för att fastställa om det anmälda utgör en stiftelse. Med hänsyn till registreringens syfte och betydelse har domstolen ansett att någon mer kvalificerad bedömning av om en stiftelse föreligger inte är behövlig. Registreringsmyndigheten bör i stället utgå från att det som anmälts för registrering är en stiftelse. Endast om det framkommer omständigheter som ger anledning att ifrågasätta om en giltig stiftelsebildning föreligger, skulle registreringsmyndigheten behöva göra en fördjupad utredning. Prövningen skulle dock i sådana fall begränsa sig till om minimikraven för en giltig stiftelsebildning är uppfyllda, dvs. om det går att identifiera ett ändamål och en för ändamålet avskild förmögenhet användbar under mer än något eller ett fåtal år.
- Under rubriken Överklagande av en länsstyrelses beslut har två stiftelsefall behandlats, ett rörande registrering av stiftelser (HFD 2018 ref. 52) och ett annat om tillsynen av stiftelser (HFD 2020 ref. 37). I det förstnämnda fallet har HFD nästan i detalj beskrivit hur en prövning av en registreringsansökan bör gå till. I det andra fallet har HFD tydligt klargjort att länsstyrelsen har att strikt följa tillsynsreglerna i stiftelselagen. I det senare tillkomna fallet HFD 2024 ref. 50 har det också varit fråga om tillämpning eller tolkning av stiftelselagen. Även i detta fall har lagens regler blivit föremål för en ordagrann tillämpning. HFD har, trots att målet skulle avskrivas, lagt ned ett stort arbete på att klargöra hur reglerna skulle uppfattas och tolkas.