Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen2 hänvisningar
- I HFD 2015 ref. 7 var det fråga om en 17-årig flicka som redan var omhändertagen med stöd av 2 § LVU på grund av förhållanden i hemmet. Bland dessa ingick en problematik med hedersrelaterat våld i familjen. Hon hade därför placerats på ett hem för vård och boende i en annan ort än hemorten. Flickan avvek några gånger från boendet och vistades då i städer där släktingar och vänner kunde finnas. Hon hade viss telefonkontakt med familjemedlemmar som hon saknade och hon hade figurerat i en film som lagts ut på Facebook av en bekant och som kunde avslöja hennes vistelseort. Mot denna bakgrund beslutade socialnämnden att omedelbart omhänderta henne med stöd av 3 § LVU och placera henne på ett boende där man kunde låsa in henne och begränsa hennes tillgång till sociala medier m.m. (ett hem för särskild tillsyn). Förvaltningsrätten avslog ansökan, men kammarrätten ändrade och medgav den.
- I HFD gjordes en inledande hänvisning till HFD 2015 ref. 7 och uttalandet om att inte varje risktagande kan utgöra ett socialt nedbrytande beteende samt att tillämpningen av LVU måste hålla sig inom en tolkning som ryms inom bestämmelsernas ordalydelse. Domstolen konstaterade att den unges misskötsel av medicineringen innebar stora risker för hälsan och potentiellt en livsfara, men att det svårligen var ett beteende som kunde förstås som socialt nedbrytande. Inte heller gav förarbetena stöd för en sådan tolkning. Förutsättningar för vård enligt 3 § LVU var därmed inte för handen.