Rättsfall

HFD 2014 ref. 80

Citera

HFD 2014 ref. 80

BibTeX

@misc{hfd-2014-ref-80,
  author       = {{Högsta förvaltningsdomstolen}},
  title        = {{HFD 2014 ref. 80}},
  year         = {2014},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2019 s. 1007–1124 · 1 ställe

Vid sidan av situationen med skattetillägg och ansvar för skattebrott förekommer åtskilliga andra situationer där frågan om förbudet mot dubbel lagföring (med större eller mindre förankring i realiteterna) kan väckas. En sådan situation är den där någon både får körkortet återkallat och åtalas för brott. I NJA 2015 s. 587 kom Högsta domstolen fram till att den svenska ordningen inte strider mot Europakonventionen och att detta gäller också efter den nya innebörd som principen om ne bis in idem fått i svensk rätt efter de ovan beskrivna fallen. Vid bedömningen hänvisades till tidigare praxis från Europadomstolen (bl.a. Nilsson mot Sverige och R.T. mot Schweiz) och Högsta förvaltningsdomstolen (jfr särskilt HFD 2014 ref. 80).Inledning[^1] · p. 32 · s. 1016

Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen1 hänvisning

Thomas Bull · SvJT 2017 s. 216–244 · 1 ställe

HFD 2014 ref. 80 gällde frågan om körkortsåterkallelse på grund av trafikbrott är förenligt med konventionens förbud mot dubbla förfaranden. Rätten fann att det var klarlagt både genom rättsfall från Europadomstolen och från svenska domstolar att återkallelse av körkort på grund av trafikbrott inte var att anse som ett nytt straffrättsligt förfarande och att det således inte stod i strid med konventionens förbud mot dubbla brottmålsförfaranden. I HFD 2015 ref. 31 kom frågan om det gjorde någon skillnad att brottmålsprocessen inte gällde trafikbrott att prövas. HFD besvarande den nekande. Och i HFD 2015 ref. 20 togs ställning till om återkallelse av vapentillstånd på grund av brottmålsdom kom i konflikt med konventionen. Bakgrunden var den att en person fällts till ansvar för misshandel av sina barn och att polismyndigheten därefter återkallat vederbörandes vapentillstånd med motiveringen att denna inte var lämplig att inneha vapen. HFD gjorde bedömningen att återkallelsereglerna inte var av straffrättslig karaktär, de var t.ex. inte främst inriktade på det förflutna och på att straffa eller avskräcka från visst beteende, utan innebar en framåtsyftande bedömning av risken för missbruk eller olyckor. Inget brott mot konventionen förelåg därför.Förbudet mot dubbla förfaranden · p. 6 · s. 243

Tillämpningen av begränsningssystemet i EU:s stadga om grundläggande rättigheter1 hänvisning

Magnus Schmauch · SvJT 2016 s. 265–282 · 1 ställe

När det gäller Högsta förvaltningsdomstolens praxis är det också ne bis in idem som märks särskilt. Här ska särskilt nämnas HFD 2013 ref 71 som gällde dubbla förfaranden för skattebrott och skattetillägg, HFD 2014 ref 80 som gällde återkallelse av körkort efter åtal för rattfylleri och HFD 2015 ref 20 som gällde återkallelse av vapentillstånd på grund av en tidigare meddelad brottmålsdom. I beslutet om vargjakten den 18 december 2015 hänvisar Högsta förvaltningsdomstolen till stadgans bestämmelse om rätten till ett effektivt rättsmedel nästan som om den vore subsidiär i förhållande till fördragen och de allmänna principer som delvis kommit till uttryck i fördragen. I avgörandet HFD 2012 ref 29 anförde domstolen att rätten till skadestånd enligt unionsrätten kompenserade för bristande talerätt vid ett beslut om tjänstekoncession och att det svenska systemet därmed var förenligt med artikel 47 i stadgan.Stadgan i Sverige · p. 3 · s. 280