- Se HFD 2014 ref. 8; Även MÖD 2012:47 och MÖD 2012:48 som båda hänvisar till EUdomstolen i mål C-240/09.
- En parallell prövning av en planerad avverkning och vilka hänsyn som bör visas vid avverkningen kan alltså ske. Här kan domstolarna komma till olika slutsatser och det kan inte uteslutas att de hänsyn som ska visas enligt domstolarna är omöjliga att förena eller att de sammantaget inte är proportionerliga. Denna fråga aktualiseras i till exempel yttranden som inkommit till Miljödepartementet angående rapporteringen om hur Sverige genomför Århuskonventionen. Frågan uppmärksammas i Dir. 2024:16, där regeringen bedömer att det är olämpligt om samma fråga samtidigt prövas av olika domstolar. Ändrade regler för att säkerställa att en anmälan om avverkning inte överklagande till både MMD och förvaltningsdomstol föreslås i prop. 2025/26:242. Utredaren har även fått i uppdrag att se över Skogsstyrelsens roll i mark- och miljödomstol när miljöorganisationer överklagar, vilket även föranlett förslag på regeländringar i nämnda proposition. Om en enskild part klagar på ett myndighetsbeslut – exempelvis något som rör ett 12:6-samråd – är beslutsmyndigheten och den enskilde båda parter i mark- och miljödomstol enligt 5 kap. 2 § 1 st. lagen (2010:921) om markoch miljö domstolar. Om däremot en miljöorganisation idag överklagar myndighetens beslut blir det i stället verksamhetsutövaren som får processa mot organisationen och beslutsmyndigheten blir inte en självklar del av processen, vilket medför en annorlunda partssituation enligt samma § 3 st. När den enskilde blir motpart är det något som skaver, skriver Darpö. Vi håller med. Dessa miljöorganisationer kan ha såväl anställda jurister som offentlig finansiering. Enskilda utövare av pågående markanvändning tvingas på egen bekostnad försvara myndigheters beslut, och även myndigheters avstående från att fatta beslut, när ärenden prövas i mark- och miljödomstol i stället för förvaltningsdomstol. Detta är en utveckling som är svår att tolka som förutsedd eller avsedd av lagstiftaren. Vi utvecklar resonemanget under 6.2. Ett ärende som har påverkat den svenska tillämpningen av talerätten och där man kan slå fast att tillämpningen av Århuskonventionens regler om talerätt rörande offentliga och tillståndspliktiga verksamheter har kommit att sträckas ut till att även omfatta enskild pågående markanvändning var det så kallade Änokmålet, HFD 2014 ref. 8. Frågan gällde om Svenska Naturskyddsföreningen hade rätt att överklaga Skogsstyrelsens beslut om tillstånd till avverkning i fjällnära skog. Sådan avverkning i fjällnära skog är föremål för en speciell variant av tillståndsplikt enligt SVL. Denna tillståndsplikt skiljer sig dock från den typ av tillstånd enligt MB som vanligen avses eftersom tillämpningen av SVL inte får medföra att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Rättsfall
HFD 2014 ref. 8
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
HFD 2014 ref. 8
BibTeX
@misc{hfd-2014-ref-8,
author = {{Högsta förvaltningsdomstolen}},
title = {{HFD 2014 ref. 8}},
year = {2014},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
3 hänvisningar i 2 artiklar · 3 stycken/fotnoter
Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen1 hänvisning