Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen2 hänvisningar
- HFD 2014 ref. 23 gällde omhändertagandet av fyra barn med stöd av lagen om vård av unga (LVU). Den bestämmelse som socialnämnden — och underinstanserna — ansåg tillämplig var den om att förhållandena i hemmet är sådana att vård är nödvändig (2 § LVU). Bakgrunden var den att en kvinna erhållit hotbrev från vad som uppgavs vara personer med koppling till den klan hon tillhört i det forna hemlandet. Även hennes bröder angavs stå bakom hoten. Kvinnan bodde vid tillfället med fyra av sina fem barn på ett kommunalt hem för stöd medan barnens far och den äldste sonen bodde på en annan ort i Sverige. Saken polisanmäldes och polisen angav inledningsvis att hotbilden var mycket allvarlig för att senare mildra denna bedömning något. Man avrådde dock från kontakt med barnens fader eftersom dennes koppling till klanen var oklar. Det var i den situationen som socialnämnden gick in med en ansökan om vård enligt 2 § LVU, dvs. med motiveringen att förhållandena i hemmet var sådana att vård behövdes. Samtidigt beslutades att med stöd av 14 § LVU inte röja barnens vistelseort för fadern.
- HFD hänvisade inledningsvis till sitt avgörande i HFD 2014 ref. 23. Därefter konstaterades att det främsta skälet för omhändertagandet tycktes vara oro för kvinnans hälsa och ett behov av att hemlighålla hennes och barnens adress för mannen. Det framstod således som att behovet av att hemlighålla adressen var det primära skälet för beslutet om tvångsvård, inte tvärtom som lagstiftningen förutsatte. När det gällde förutsättningarna för vård fann domstolen att en risk för att mannen ifråga sökte upp kvinnan och de eventuella negativa konsekvenser som detta kunde få för kvinnans barn inte kunde anses som ett sådant annat förhållande i hemmet som utgör grund för ett vårdbehov.