Stiftelserätten i Högsta förvaltningsdomstolens praxis2 hänvisningar
- Vad jag nu sagt eller trott har inte bäring på HFD:s avgörande i rättsfallet HFD 2013 ref. 7. Det framgår inte helt tydligt av referatet att det var fråga om en ”registrerad” stiftelse. HFD anser sig i sina skäl dock behöva klargöra att en registrering i stiftelseregistret inte har någon konstitutiv betydelse, vilket tyder på att det kan ha varit fråga om en registrering. Varken Skatterättsnämnden eller Skatteverket (såsom klagande hos HFD) hade haft några synpunkter på stiftelsebildningen. Det var således HFD som blev först med att ta upp frågan om stiftelsen uppfyllde de krav på en stiftelse som följer av 1 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220). Nämnden och verket tycks däremot ha accepterat stiftelsen som sådan och kanske varit inne på samma linje som den jag gett uttryck för ovan.
- De flesta mål i vilka stiftelser figurerar är skatterättsliga hos allmän förvaltningsdomstol. Ofta har företrädare för en stiftelse ansökt om förhandsbesked, innan man törs vidta de faktiska åtgärderna. Målen hamnar hos HFD i form av överklagande av Skatterättsnämndens besked. HFD:s prövning kommer oftast att aktualisera en eller två frågor. Den första frågan kan gälla huruvida det som bildats är att betrakta som en stiftelse. I det ovanstående fallet HFD 2013 ref. 7 har HFD förklarat att registreringen inte tillmätts någon betydelse. I stället har HFD utgått från att det ankommer på allmän domstol att besvara frågan och då med civilrättsliga förtecken. Det är inte alls ovanligt att civilrättsliga frågor ingår som prejudicialfrågor i skattemål, det kan exempelvis gälla äganderätten till en fastighet eller annat föremål, innebörden eller giltigheten av ett avtal. I sådana fall försöker förvaltningsdomstol i görligaste mån att applicera samma bedömningssätt som allmän domstol. Av 2013 års fall framgår att HFD har gått försiktigt fram och stegvis prövat de förutsättningar som enligt stiftelselagen och rättspraxis ska vara uppfyllda.