- Fallet har föregångare i tidigare praxis, även om den i AD 2016 nr 74 aktuella frågan om förhållandet mellan ett upphävt förvaltningsbeslut och ett på grund av beslutet ingånget avtal veterligen aldrig tidigare ställts på samma sätt. I AD 1979 nr 90 och AD 2016 nr 9 var fråga om anställda som efter offentligrättsliga beslut inte längre hade förvaltningsrättslig rätt att inneha den befattning de innehaft. 1979 års fall rörde en utlänning som under viss tid förlorat sitt arbetstillstånd; i 2016 års fall var fråga om bevakningspersonal vars tillstånd att vara verksam inom bevakningsbranschen återkallats av länsstyrelsen. I båda fallen avslutade arbetsgivaren anställningen med omedelbar verkan och de berörda anställda klagade. I båda fallen gav Arbetsdomstolen arbetsgivaren rätt. Det bärande elementet i domsmotiveringarna var att arbetsgivaren utan uppsägningen skulle ha gjort sig skyldig till brott mot drastiskt sanktionerade offentligrättsliga bestämmelser: i 1979 års fall var bestämmelsen straffsanktionerad och i 2016 års fall hade fortsatt anställning kunnat leda till ett återkallande av arbetsgivarens tillstånd att vara verksam i branschen. I dessa situationer hade arbetsgivaren rätt att avsluta anställningen utan att iaktta den gång som stadgas i lagen om anställningsskydd.
- Det kan dock noteras att i AD 2016 nr 9 också frågan om överklagande av beslutet bedömdes. Länsstyrelsens beslut att återkalla ett tillstånd att vara verksam i bevakningsbranschen gäller nämligen omedelbart, även om beslutet inte vunnit laga kraft. En följdfråga i målet var därför huruvida arbetsgivaren hade rätt att avsluta anställningsförhållandet omedelbart eller hade varit tvungen att under handläggningstiden för överklagandet enbart stänga av arbetstagaren från dennas uppgifter till dess att frågan slutligt avgjorts. Arbetsdomstolen fann att arbetsgivaren borde ha väntat.
- Enligt min mening är så inte fallet. En förvaltningsrättslig prövning även i allmän förvaltningsdomstol avser fortsatt inte frågan huruvida en infrastrukturförvaltare kan tilldela tåglägen i strid mot de bestämmelser som framgår av järnvägslagstiftningen, utan huruvida infrastrukturförvaltaren får tilldela tåglägen på detta sätt: det handlar fortsatt om en befogenhets-, inte någon behörighetsfråga. Om Arbetsdomstolens syn på frågan är hållbar, torde detta inte förändras enbart av den anledningen att Transportstyrelsens beslut kan överprövas av domstol. Det förhållandet att en domstolsprövning finns att tillgå utgör alltså enligt min mening inte i sig något skäl att anse prövningen avse frågan om infrastrukturförvaltarens behörighet, snarare än dennas befogenhet. Det handlar med Arbetsdomstolens synsätt om en befogenhetsprövning även med hänsyn tagen till möjligheten att överklaga till allmän förvaltningsdomstol. 3.4.3 Avbrytande av avtalsförhållandet på grund av förvaltningsrättslig ogiltigförklaring? I AD 1979 nr 90 och AD 2016 nr 9 handlade frågan om den påverkan klara offentligrättsliga förbud hade på avtalsförpliktelser. Arbetsgivaren satt i både fallen i en rävsax mellan en straffbestämmelse, respektive ett licenskrav, och ingångna anställningsavtal. Arbetsdomstolen erkände i båda fallen arbetsgivarens svåra situation och accepterade att anställningsförhållandet upphävdes, i AD 2016 nr 9 dock med ett krav på att arbetsgivaren skulle invänta den tidpunkt då förvaltningsbeslutet vunnit laga kraft. Frågan här är alltså huruvida en förvaltningsrättslig ogiltigförklaring av beslutet att ingå tåglägesavtal skapar en i liknande mån trängd situation för någon av avtalets parter som skulle rättfärdiga ett upphävande av avtalets civilrättsliga verkningar.
Rättsfall
AD 2016 nr 9
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
AD 2016 nr 9
BibTeX
@misc{ad-2016-9,
author = {{Arbetsdomstolen}},
title = {{AD 2016 nr 9}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 1 artiklar · 4 stycken/fotnoter