Mikael Hansson · 2010, s. 1–360 · 1 ställe
- Om den ena frågan kring vilken tillämpningen av 36 § AvtL samlar ihop sig i Arbetsdomstolens praxis är begränsad till en bransch och ett ganska säreget avtalsförhållande är situationen som föranleder den andra frågan mer allmänt förekommande; skiljeklausuler.1032 I AD 2008 nr 11 var fråga om en skiljeklausul i ett kollektivavtal skulle tillämpas, vilket skulle innebära att talan (som fördes av ett fackförbund, CF, om vad som kallades förslagsersättning enligt ett kollektivavtal) skulle avvisas enligt 1 § 3 st. LRA. Till grund för sitt bestridande i avvisningsfrågan åbero pade CF att skiljeklausulen skulle lämnas utan avseende med stöd av 36 § AvtL. Utan någon mer utförlig motivering fann Arbetsdomstolen att det inte var fråga om en sådan situation i vilken det kunde komma på fråga att ”förklara skiljeklausulen för ogiltig”.1033 I fråga om det begränsade utrymmet för att tillämpa 36 § AvtL på skiljeklausuler i kollektivavtal hänvisade Arbetsdomstolen till AD 1978 nr 83, vilket gällde en skilje klausul i ett individuellt anställningsavtal. I det målet, som avdömdes i tiden ganska nära införandet av 36 § AvtL, var Arbetsdomstolen för det första noga med att söka utröna lagstiftarens intentioner med 36 § AvtL, intentioner som enligt Arbetsdomstolen också kunde utrönas mot bakgrund av lagstiftarens tystnad i senare tillkomna ändringar i LRA. För det andra jämfördes, i en slags analys av det arbetsrättsliga systemet, den organiserade arbetstagarens ställning med den oorganiserades. Den organiserade har, konstaterade Arbetsdomstolen, visserligen å ena sidan ett stöd av sin organisation i processen inför skiljenämnd som den oorga niserade inte har. Det stödet torde innebära att en tillämpning av 36 § AvtL till förmån för organiserade arbetstagare i princip vore uteslutet. 300 Å andra sidan, konstaterade Arbetsdomstolen vidare, har en arbetstaga re alltid möjlighet att organisera sig. Det vore därför ”egendomligt att 36 § avtalslagen i praktiken skulle få en sådan tillämpning att väsentligen endast oorganiserade arbetstagare har möjlighet att med hjälp av lagbe stämmelsen komma ifrån tillämpning av skiljeklausuler.” Arbetsdomsto lens resonemang kan i och för sig förstås antingen så att en tillämpning av 36 § AvtL borde vara möjlig också på skiljeklausuler som träffar organi serade arbetstagare (som binds av skiljeklausulen enligt 26 § MBL), eller så att inte heller skiljeklausuler som träffar oorganiserade arbetstagare bör komma ifråga för att lämna utan avseende enligt 36 § AvtL (eftersom den oorganiserade lätt kan bli organiserad). Domen tyder närmast på det senare alternativet. Efter att ha försäkrat att avsikten med domen inte var att helt utesluta en tillämpning av 36 § AvtL på skiljeklausuler på arbetsrättens område (som exempel anfördes att skiljeklausuler i enskilda anställningsavtal kunde tänkas ha kommit till under sådana omständig heter att det enligt 36 § AvtL vore oskäligt att tillämpa dem) avgjordes att det aktuella fallet inte var sådant att 36 § AvtL kunde komma ifråga. Det är också den verkan AD 1978 nr 83 synes ha fått.1034 Den verkan (låt vara att orsakssambanden därmed är svårbevisade) kan kanske också anas i frånvaron av åberopanden om 36 § AvtL på skiljeklausuler i kol lektivavtal. Det är inte så att det fullständigt saknas tvister i fråga om skiljeklausuler, men argumentationen tar ibland andra vägar än den över 36 § AvtL.1035 Genom resonemangen i AD 1978 nr 83, i förening med den förståelse de tycks ha fått, ger Arbetsdomstolen ett incitament för enskilda arbetstagare att organisera sig. Också tillämpningen av en lag paragraf som uttryckligen skall vara till skydd för den enskilde, svagare, parten får alltså i kollektivavtalsrätten en funktion som stöder kollektiv avtalsrättens kollektiviserande drag.103636 § Avtalslagen · p. 7 · s. 45