Kollektivavtalsrätten - en rättsvetenskaplig berättelse3 hänvisningar
- Utgångspunkten är att arbetsmarknadsparterna har stort utrymme att bestämma hur en övertalighet skall realiseras. Se särskilt AD 1996 nr 114: ”Anställningsskydds lagens regelsystem lämnar parterna en vidsträckt handlingsfrihet vid listans upprättande men lägger också ett stort ansvar på partsföreträdarna. Enligt domstolens mening kan vid rättslig prövning av en avtalsturlista denna inte frånkännas verkan i visst hänseende endast därför att parterna vid vägningen mellan skilda omständigheter tillmätt viss faktor större betydelse än vad en utomstående betraktare till äventyrs skulle finna motiverat. Att underkänna en avtalsturlista exempelvis av det skälet att anställningstiden anses ha till mätts alltför liten betydelse i jämförelse med förmågan att samverka med andra anställda kan inte komma i fråga. En avtalsturlista blir utan verkan i den mån den är diskrimine rande eller eljest innebär att ovidkommande hänsyn tagits eller att annan omständighet föreligger som gör att det skulle te sig stötande att tillämpa listan i det aktuella hänseen det” och AD 1983 nr 112: ”De nämnda lagbestämmelserna [2 § LAS] innehåller inte några särskilda begränsningar av parternas rätt att genom kollektivavtal avvika från lagens turordningsregler, förutsatt att avtalet på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts på förbundsnivå. Detta innebär visserligen inte att det härvidlag skulle föreligga någon full ständig oinskränkt avtalsfrihet. Lagstiftarens avsikt har emellertid uppenbarligen varit att vida ramar skall gälla för arbetsmarknadens parter då de väljer att genom kollektivavtal själva reglera en turordningssituation på det sätt som de finner lämpligt och därför kan enas om. Se också AD 2005 nr 53, AD 2002 nr 34 och AD 1995 nr 108.
- 303 ningsavtal.1046 Den kan också markera gränsen mellan den individuella arbetsrätten och kollektivavtalsrätten. Också i förhållande till lagstiftning till skydd för arbetstagare har arbetsmarknadsparterna genom semidispositiva bestämmelser ett visst utrymme att disponera för att bestämma materiella normer. Gränsen för arbetsmarknadsparternas autonomi sätts av att de inte får disponera över arbetstagares intjänade rätt (se 7.9.2) och att de inte får kringgå de arbetstagarskyddande reglerna i alltför stor utsträckning.1047 Av AD 1996 nr 12 (se n. 1047) framgår att det i utgångs punkten inte strider mot god sed att arbetsmarknadsparterna använder ett av lagstiftaren givet utrymme. Att arbetsledningsbeslut inte får vidtas i strid med god sed även om de i och för sig har stöd i ett kollektivavtal har dock gamla anor i Arbetsdomstolens praxis.1048 Också i senare domar har Arbetsdomstolen dock varit beredd att underkänna en tillämpning av ett kollektivavtal såsom varandes i strid med god sed.1049 Att partsautono304 min inte får utnyttjas så att den urholkar arbetstagarnas skydd enligt lag har upprepade gånger bekräftats i Arbetsdomstolens praxis.1050 7.7.3.2 Typfallet — avtalsturlistor Hittills har principen om god sed handlat om att arbetsledningsbeslut på ett generellt plan, inte heller med stöd i kollektivavtal, får vidtas i strid med god sed och att arbetsmarknadsparterna inte får utnyttja sitt utrym me för avtalsfriheten så att arbetstagarnas skydd urholkas helt. Skall man dock peka ut ett typfall på kollektivavtal som är i fara att befinnas stridan de mot god sed på arbetsmarknaden ligger så kallade avtalsturlistor nära till hands. Just avtalsturlistor förefaller nämligen ha en viss särställning i fråga om åberopande av god sed på arbetsmarknaden. Regeln kan i dessa situationer formuleras så att en bestämmelse kan underkännas om den är diskriminerande eller eljest innebär att ovidkommande hänsyn tagits, eller om annan omständighet som föreligger som gör att det skulle te sig stö tande att tillämpa kollektivavtalet i det aktuella hänseendet. Se AD 2005 nr 53 med hänvisning till AD 1996 nr 114 och AD 1983 nr 107: I praxis har fastslagits att det enligt allmänna avtalsrättsliga grundsatser även är möjligt att ingripa mot en turordningsöverenskommelse som innebär ett sådant missbruk av den principiella avtalsfriheten att den helt eller delvis framstår som stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller på annat sätt framstår som otillbörlig, t.ex. därför att den innebär en direkt diskrimine ring av viss eller vissa arbetstagare eller att ovidkommande hänsyn tagits eller att annan omständighet föreligger som gör att det skulle te sig stötande att tillämpa överenskommelsen (se domen 1983 nr 107). [...] En avtalsturlista blir utan verkan endast i den mån den är diskrimineran de eller annars innebär att ovidkommande hänsyn tagits eller att annan omständighet föreligger som gör att det skulle te sig stötande att tillämpa listan i det aktuella hänseendet (se domen 1996 nr 114).
- Det kan också anmärkas att man knappast skall dra några slutsatser av att Arbetsdomstolen i AD 2005 nr 53 talar om direkt diskriminering, men inte om indirekt. Redan i AD 1983 nr 107 underkände Arbetsdom stolen en avtalsturlista såsom stridande mot god sed på arbetsmarknaden. 306 Turordningslistan i fråga hade inneburit att arbetsgivarens finsktalande arbetstagare hade hamnat sist i turordningen. Kollektivavtalsparterna hade enligt uppgift med hänvisning till säkerhetsskäl tillämpat ett krav på språkkunskaper för att göra upprätta listan. Arbetsdomstolen under kände turordningslistan eftersom den befanns stridande mot god sed på arbetsmarknaden, då det påstådda språkkravet, om det överhuvudtaget var reellt, i vart fall inte var sakligt motiverat.1054 Vid tidpunkten för 2005 års dom skulle Arbetsdomstolen snarare betrakta den diskrimine ringen som indirekt.1055 Det andra momentet i den formulerade regeln är det som anger att en bestämmelse inte skall tillämpas om ”ovidkommande hänsyn tagits”. Det är alltså, får förstås av den språkliga utformningen, fråga om något annat än att diskriminerande hänsyn tagits (vilket kanske också talar för att det första ledet tar sikte på lagfästa diskrimineringsgrunder). Regeln, såsom den är formulerad, ger såtillvida uttryck för att den kan ges innehåll från två olika ”normgivare” - lagstiftaren respektive Arbetsdomstolen. Vad som är ”ovidkommande hänsyn” får sökas i Arbetsdomstolens praxis, eftersom det är denna som givit regeln. Man kommer dock finna att det inte egentligen finns några exempel på ovidkommande hänsyn som inte samtidigt varit diskriminerande.1056 Utgångspunkten är snarare i den delen att de intressen arbetsmarknadsparterna tar inte är ovidkommande. Det kan, säger Arbetsdomstolen, inte komma på fråga att underkänna parternas värdering av olika omständigheter, även om en utomstående betraktare till äventyrs skulle finna en annan viktning av de föreliggande omständigheterna mer motiverad.1057 I den delen kan regeln alltså sna rare uppfattas som en markering att Arbetsdomstolen inte är beredd att helt frånhända sig möjligheten att underkänna en avtalsturlista (eller ett kollektivavtal överhuvudtaget) även om det inte skulle råka vara diskri minerande. Det sista momentet i regeln, att en avtalsturlista inte skall tillämpas