Rättsfall

AD 2004 nr 39

Rättskälldiskussion

Citera

AD 2004 nr 39

BibTeX

@misc{ad-2004-39,
  author       = {{Arbetsdomstolen}},
  title        = {{AD 2004 nr 39}},
  year         = {2004},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Anställningsskydd i utveckling1 hänvisning

Erik Sjödin (red.), Niklas Selberg (red.) · 2022, s. 2026–2175 · 1 ställe

Se om driftsenhet AD 1993 nr 99 och AD 2006 nr 15, och om avtalsområde AD 2004 nr 39 och AD 2014 nr 42.fotnot 56 · s. 2046

Arbetsbrist och arbetstagares rätt till kompetensutveckling*1 hänvisning

Carin Ulander Wänman · SvJT 2017 s. 613–630 · 1 ställe

I två av de 88 domarna hade arbetstagarparten i sin argumentation för att arbetstagaren skulle få kompetensutveckling hänvisat till gällande kollektivavtal om kompetensutveckling. I AD 2004 nr 39 hänvisade arbetstagarparten till utvecklingsavtalet. Svenska Elektrikerförbundet ansåg att arbetsgivaren var skyldig att ge arbetstagaren en kortare utbildning så att han kunde vara kvar i anställningen. Den allmänna skyldigheten för arbetsgivaren att kompetensutveckla arbetstagare, hävdade den fackliga organisationen framgick av utvecklingsavtalet. Arbetstagarparten hade dock inte yrkat att det utgjorde ett kollektivavtalsbrott att arbetstagarna inte hade erhållit kompetensutveckling för att uppfylla arbetsgivarens kvalifikationskrav. AD berörde inte arbetstagarpartens argumentation om arbetsgivarens skyldigheter enligt utvecklingsavtalet, utan konstaterade att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer för delar av arbetsuppgifterna i befattningen. AD antog att arbetstagaren inte kunde tillägna sig nödvändiga kunskaper inom en rimlig tid och något turordningsbrott hade därmed inte skett. I AD 2005 nr 75 framförde Svenska Metallindustriarbetarförbundet att det i Teknikavtalet, ingick ett kompetensutvecklingsavtal. Genom detta kollektivavtal menade arbetstagarparten att arbetsgivaren åtagit sig ett grundläggande ansvar för de anställdas kompetensutveckling. Med hänvisning till 3 § i kollektivavtalet framhöll arbetstagarparten att alla anställda, oavsett utbildningsbakgrund, borde ges möjlighet till personlig utveckling i arbetet så att de kunde åta sig mer kvalificerade och ansvarskrävande arbetsuppgifter. Inte heller i denna dom hade arbetstagarparten yrkat att arbetstagarnas brist på kompetensutveckling utgjorde ett kollektivavtalsbrott. Av domskälen framkom att AD ansåg att de kunskaper som arbetstagaren saknade utgjorde baskunskaper av ett slag som det inte kan krävas att arbetsgivaren ska tillhandahålla. AD kommenterade inte det kompetensutvecklingsavtal som arbetstagarparten hade hänvisat till i sin argumentation. 4.2 Betydelsen av att uppfylla grundläggande krav i befattningen I 21 av de 88 domarna har AD uttryckligen angett att arbetstagaren saknar allmänna, grundläggande krav för anställningen. I de fall arbetstagaren saknar en grundläggande kvalifikation prövar inte AD om denna kvalifikation skulle kunna erhållas med stöd av upplärning eller kompetensutveckling. Av de domar som analyserats framkommer att en förutsättning för att en arbetstagare ska kunna erhålla framförallt upplärning, men även annan form av kompetensutveckling, är att arbetstagaren uppfyller de befogade allmänna krav för anställningen som arbetsgivaren fordrar. I vissa fall har arbetsgivaren uppställt att den som ska erhålla anställningen ska ha praktisk yrkeserfarenhet av arbetsuppgifterna. Om AD har ansett kravet befogat har domstolen kommit fram till att en arbetstagare som saknar denna praktiska erfarenhet inte uppfyller ett grundläggande krav och arbetstagaren saknar därmed tillräckliga kvalifikationer för anställningen.Arbetstagares kompetensutveckling i AD:s praxis · p. 5 · s. 623