Rättsfall

AD 2002 nr 15

Rättskälldiskussion

Citera

AD 2002 nr 15

BibTeX

@misc{ad-2002-15,
  author       = {{Arbetsdomstolen}},
  title        = {{AD 2002 nr 15}},
  year         = {2002},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Kollektivavtalsrätten - en rättsvetenskaplig berättelse1 hänvisning

Mikael Hansson · 2010, s. 1–360 · 1 ställe

299 pats i andra kollektivavtalsrättsliga sammanhang”). Konstruktionen (som betecknas som ett ”avtalstekniskt förhållande”1030) kan också ha att göra med att bestämningen av vitet finns i kollektivavtalet, varför jämkningen, som sagt träffar också en tillämpningen av en kollektivavtalsbestämmelse. Kring frågan uppstår en serie fall, där det i det senaste fallet (AD 2002 nr 15) är närmare till hands att jämka en bestämmelse än annars, även om diskrepansen mellan de båda avtalsparternas åtaganden inte är lika stor som i de fall till vilka hänvisas (AD 1991 nr 38 och AD 1992 nr 67). I 2002 års fall var överenskommelsen sluten mot bakgrund av ett senare tillkommet kollektivavtal än i 1991 och 1992 års fall.103136 § Avtalslagen · p. 6 · s. 44

”Bevisbörda” i mål om undantag från gemenskapsreglerna om fri rörlighet1 hänvisning

Kenneth Nordback · SvJT 2007 s. 421–443 · 1 ställe

Svenska AD 2002 nr 15 gällde ett avtalsvillkor mellan Försvarsmakten och en pilot (”flygförare”). Enligt avtalet skulle piloten betala ett vite om 200 000 kr till arbetsgivaren om han lämnade sin anställning och gick över till annan flygtjänst. Det gjorde piloten. Frågan var om avtalsvillkoret stred mot EG-fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare. Försvarsmakten anförde att flygföraravtalet skulle tillgodose det säkerhetspolitiska och strategiska behovet av långsiktig planering. De piloter som gick med på avtalsvitet kompenserades med högre ersättning. Arbetsdomstolen gjorde — mot bakgrund av målen Kraus, Bosman och Lehtonen — den bedömningen att de omständigheter som enligt Försvarsmakten har motiverat det i detta mål föreliggande omtvistade avtalsvillkorets tillkomst, och då särskilt att det bl.a. har handlat om att tillgodose landets säkerhetspolitiska behov av att långsiktigt säkra att Förvarsmakten har tillgång till flygförare, uppenbart måste innebära att avtalsvillkoret har ett legitimt syfte som är förenligt med Romfördraget och berättigat på grund av tvingande skäl med hänsyn till allmänintresset. Här ser vi alltså att domstolens bedömning baseras på omständigheter anförda av den nationella myndigheten. Det är de av Försvarsmakten åberopade skälen som leder till slutsatsen att avtalet har ett legitimt syfte och innebär en berättigad inskränkning av den fria rörligheten för arbetstagare. Avgörandet kan således sägas vara förenligt med EGdomstolens praxis om bevisbörda, även om Arbetsdomstolen inte resonerar med EG-domstolens terminologi.Praxis i Sverige och Finland · p. 2 · s. 427