Rättsfall

AD 1999 nr 65

Rättskälldiskussion

Citera

AD 1999 nr 65

BibTeX

@misc{ad-1999-65,
  author       = {{Arbetsdomstolen}},
  title        = {{AD 1999 nr 65}},
  year         = {1999},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Facklig föreningsfrihet som mänsklig rättighet1 hänvisning

Petra Herzfeld Olsson · 2003, s. 1–2003 · 1 ställe

Av 41 § MBL framgår att de bara får vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd om avtalet ingåtts av en organisation och denna organisation i behörig ordning har beslutat om stridsåtgärden. Därutöver får stridsåtgärden inte strida mot fredsplikten i kollektivavtal eller på annat sätt ha ett enligt 41 § MBL otillbörligt ändamål. Det innebär att dessa arbets tagare bara får delta i stridsåtgärd som beslutats i den ordning som anges 574 i de för den berörda organisationen gällande stadgarna. Detta betyder att det inte alltid är den sammanslutning som står som part i det fredspliktsgrundande kollektivavtalet som också skall fatta beslut om stridsåtgärd.340 I AD 1999 nr 65 framkommer dock att en praxis, rörande vem som beslutar om stridsåtgärd, som inte är i strid med stadgarna men heller inte framgår av stadgarna kan accepteras som behörig ordning. ”Enligt Arbetsdomstolens mening torde ... utrymmet vara mycket be gränsat för att finna att lagens krav på behörigt beslut inte är uppfyllt när organisationens ledning fattat beslutet och, utan invändning från andra i organisationen, hävdar att beslutet har fattats i enlighet med organisatio nens interna beslutsordning”.341 Sammanfattningsvis kan konstateras att strejkrätten tillkommer fack föreningar men inte andra grupperingar av arbetstagare. Hur förhåller sig då dessa förhållanden till våra internationella åtaganden? 13.3.6.3 Folkrättsliga åtaganden Utgångspunkten för bedömningen av strejkrätten inom ILO anges vara ”the principles of the supervisory bodies cover only legal strikes, that is, strikes which are carried out in compliance with national legislation where this does not undermine the basic guarantees of the right to strike as have been described in the preceding sections on the principles of freedom of association in connection with strikes”.342 I de fall den nationella lagstiftningen kritiseras anses den alltså under minera de grundläggande garantierna för strejkrätten. I de ILO-konventioner där strejkrätten ansetts ingå har rättigheterna för arbetstagarnas del att vidta åtgärder enbart rört arbetstagarorganisa tioner. Föreningsfrihetskommittén har angivit att det är förenligt med konventionerna att bara fackföreningar far vidta stridsåtgärder.343 Före ningsfrihetskommittén har dock i sin senaste ”digest” angivit att även så kallade vilda strejker bara far begränsas i den mån de upphör att vara fredliga. Med vilda strejker avses sådana som inte sanktioneras av någon fackförening.344 Det är oklart om både fackföreningsmedlemmar som vidtar stridsåtgärden utan stöd av fackföreningens beslutande organ och oorganiserade skall skyddas i detta avseende. Den här frågan har migstrejlcvapnet? · p. 7 · s. 30

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Lennart Pålsson · SvJT 2001 s. 770–804 · 1 ställe

Till den kollektiva arbetsrätten hänför sig AD 1999 nr 65: Med anledning av en konflikt på den danska arbetsmarknaden vidtog medlemmar i en svensk arbetstagarorganisation stridsåtgärder i form av en blockad mot vissa arbetsuppgifter bl.a. vid Arlanda flygplats. Blockaden befanns utgöra en tillåten sympatiåtgärd, eftersom det i målet inte ens var påstått att den konflikt som pågick i Danmark skulle vara olovlig. I detta läge hade Arbetsdomstolen ingen anledning att gå in på frågan efter vilket lands lag eller efter vilken måttstock primärkonfliktens lovlighet skulle bedömas. Jfr från tidigare rättspraxis angående sådana frågor AD 1961 nr 30 och 1978 nr 160.I ND 1995 s. 12 (Göteborgs TR) och ND 1997 s. 1 (HovRVSv) yrkade · p. 10 · s. 788