Rättsfall

AD 1995 nr 60

Rättskälldiskussion

Citera

AD 1995 nr 60

BibTeX

@misc{ad-1995-60,
  author       = {{Arbetsdomstolen}},
  title        = {{AD 1995 nr 60}},
  year         = {1995},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

2 hänvisningar i 2 artiklar · 2 stycken/fotnoter

Arbetsgivarbegreppet och arbetsrättsligt ansvar i komplexa arbetsorganisationer - en studie av anställningsskydd, diskriminering och arbetsmiljö1 hänvisning

Niklas Selberg · 2017, s. 130–2343 · 1 ställe

7 § 3 st. lagen (1982:80) om anställningsskydd. Se också AD 1995 nr 60 och AD 1995 nr 97, AD 2014 nr 1.fotnot 492 · s. 558

Svensk rättspraxis-Sjörätt och annan transporträtt 1991–20001 hänvisning

Svante O. Johansson · SvJT 2002 s. 917–954 · 1 ställe

Det ovan redovisade fallet skall jämföras med Skurusundet RH 1992:63 (Svea) (= ND 1992 s. 83) där hovrätten förde ett principiellt resonemang kring befälhavarfrågan men frikände befälhavaren i det aktuella fallet eftersom det inte var visat att denne fört båten (se för välmotiverad kritik av detta fall Tiberg i SvJT 1992 s. 410 ff.). 6.2 Besättnings- och manskapsfrågor En alltid aktuell fråga är vilka rättigheter en arbetstagare har vid en verksamhetsövergång. Av Rådets direktiv 2001/23/EG av den 1 mars 2001 om skydd för arbetstagares rättigheter vid företagsöverlåtelse, och detta direktivs föregångare, följer att de anställda hos överlåtaren följer med vid överlåtelse. Frågan är hur denna reglering skall bedömas vid utflaggning och andra överlåtelser inom sjöfartsnäringen. Viss ledning ges i fallen Safe Supporter AD 1995 nr 60 och AD 1995 nr 97. Ett koncernföretag inom offshorebranschen bedrev uthyrningsverksamhet av bemannade bostadsplattformar. Dessa ägdes formellt av ett bolag medan verksamheten ombord bedrevs av ett annat bolag enligt ett managementavtal. Plattformarna såldes till ett engelskt företag med flaggbyte som följd. Managementavtalet övergick till ett fristående företag. Arbetsgivarsidan argumenterade för att det var fråga om sjögående fartyg, vilket är undantaget enligt artikel I (3) direktivet. Det skulle därför strida mot direktivet om den svenska lagstiftningen i anställningsskyddslagens generella regler, som bygger på direktivet i denna del, skulle tillämpas. Arbetsdomstolen tycks dock inte ha imponerats av denna argumentering, utan verkar i sina interimistiska beslut ha varit beredd att tillämpa den svenska lagstiftningen också på sjögående fartyg. Detta förefaller vara en rimlig tolkning av direktivets verkan i nationell lagstiftning. Många länder har också tillämpat reglerna på detta sätt.Några frågor kring sjörättens persongalleri · p. 2 · s. 922