Kollektivavtalsrätten - en rättsvetenskaplig berättelse6 hänvisningar
- Se kanske särskilt uttryckligt i AD 1989 nr 140, AD 1993 nr 191, AD 1994 nr 113, AD 1995 nr 9, AD 1995 nr 46 och AD 2003 nr 9. Man bör i och för sig inte dra för stora växlar på uttryckssätt i domskrivningen. En egenhet för Arbetsdomstolen, jämfört med till exempel Högsta domstolen och Regeringsrätten, är det begränsade antalet ord föranden. En följd av det är att den som läser ett stort antal domar kan uppleva att flera av ordförandena blir bekanta. Den känsla av igenkänning som det frammanar kan bidra till att forma rättsområdet som ett eget sådant. Se också Adlercreutz, Avtalsrätten i Arbetsdomstolens praxis s. 210: ”Givetvis har ADs olika ordförande satt viss prägel på rättstillämpningen.”
- Se för nedslag (formulerade av olika ordföranden, jfr n. 826): ”Frågan är då om någon ledning kan hämtas i bestämmelsens ordalydelse”: AD 2004 nr 67, AD 2005 nr 50: ”Någon gemensam partsavsikt förelåg alltså inte i den fråga som är aktuell i målet. Under nu angivna förhållanden måste enligt arbetsdomstolens mening ordalydelsen av de överenskomna lokala bestämmelserna tillmätas en särskild betydelse.” AD 1996 nr 138: ”Någon gemensam partsavsikt i denna del kan alltså inte utrönas. Mot den bakgrunden blir givetvis avtalets ordalydelse av stor betydelse.”, se också i AD 1998 nr 6. Jfr dock AD 1995 nr 46. Se också Hasselbalch, Kollektivarbejdsretten s. 135 med talrika hänvisningar till dansk rättspraxis.
- AD 1995 nr 46, jfr AD 1978 nr 132.