Lönediskriminering - en arbetsrättslig studie av könsdiskriminerande löneskillnader och konflikten mellan kollektivavtal och lag21 hänvisningar
- tillämpar sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som arbetsgivaren tilläm par för arbetstagare av motsatt kön när de utför arbete, som enligt kollektivavtal eller praxis inom verksamhetsområdet är att betrakta som lika eller som är likvärdigt enligt en överenskommen arbetsvärdering, om arbetsgivaren inte kan visa att de olika anställnings villkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller att de i varje fall inte beror på arbetstagarnas kön. (SFS 1979:1118) 1476 Målet gällde inte likvärdigt arbete som felaktigt uppges i AD 1995 nr 158. Yrkandena bestod i krav på ekonomiskt och ideellt skadestånd (5000 kr). 1477 Se exempelvis JämO:s handbok om lönediskriminering. 1995 s. 57.
- exempelvis Kumlamålet, AD 1995 nr 158.1177
- I arbetstvister gäller Rättegångsbalkens, RB:s, regler för dispositiva tvis temål, men LRA innehåller särskilda regler angående talans utformande i ett fall. Till övervägande del är de tvister som förs till AD utformade som en fullgörelsetalan, men domstolen kan också pröva en fastställelsetalan i mål som instäms direkt vid AD.1319 Enligt 4 kap 6 § LRA kan domstolen pröva en fastställelsetalan om det är av ”avsevärd betydelse” att rätts förhållandet fastställs. Trots att detta anses ge ett något vidare tolkningsutrymme än RB:s regler, 13 kap 2 §, så avvisar AD relativt ofta fastställelsekrav såvida frågan inte gäller kollektivavtalstolkning. I Kumlamålet, AD 1995 nr 158, drog JämO tillbaka sitt fastställelseyrkande om att viss lön skulle fastställas av domstolen. Den del av målet som avsåg faststäl lelsetalan avvisades av AD i Bammorskemålet, AD 1996 nr 41. JämO hade här yrkat på att domstolen skulle fastställa att likvärdigt arbete före låg. Domstolen ansåg inte att det var av ”avsevärd betydelse” att detta förhållande fastslogs.