1.I svensk rätt kontraktsrätt finns det ingen generell genombrottsregel om skadevållaren agerat grovt vårdslöst eller med uppsåt.1255 Med det menas att det inte finns någon rättslig princip som innebär att uppsåtligen eller av vårdslöshet tillfogade skador gör att ansvarsfriskrivningar eller andra ansvarsbegränsande regler och avtalsvillkor åsidosätts.1256 Däremot finns ett antal undantag 288s. 111
2.i den kontraktsrättsliga lagstiftningen innebärande att ansvarsbegränsningars. 112
3.genombryts vid sådant agerande.1257s. 112
4.Om sådana ansvarsbegränsande regler genombryts vid grov vårdslöshet ellers. 112
5.uppsåt, omfattar genombrottsregeln även brottsligt agerande. Det medför atts. 112
6.den kontraktsrättsliga regleringen i vissa fall innehåller sätt att hantera brotts-s. 112
7.ligt beteende, så att det brottsliga beteendet kan sägas ha ersättningsfrämjandes. 112
8.verkan inom ramen för den kontraktsrättsliga lagstiftningen. Det finns ävens. 112
9.ett antal undantag från ansvarsbegränsningar vid grov vårdslöshet enligt etts. 112
10.flertal standardavtal.1258 Det medför att resultatet blir detsamma oberoendes. 112
11.av om skadelidanden gör gällande ett kontrakts- eller deliktsansvar.1259 Ävens. 112
12.i dessa fall kan man anta att om det skadeståndsgrundande beteendet i en visss. 112
13.situation är brottsligt, så medför det att motsvarande undantag från eventuellas. 112
14.ansvarsbegränsningar kan göras.s. 112
15.Ett avtalsvillkor kan i vissa fall även omfatta ett deliktsanspråk.1260 Ett avtals-s. 112
16.villkor om korttidspreskription som träffar ett deliktsanspråk, är inte hellers. 112
17.nödvändigtvis oskäligt även om kravet grundas på uppsåt eller grov vårdslöshet.s. 112
18.I NJA 2000 s. 462 skulle en flygpassagerare resa från Stockholm till Köpenhamn.s. 112
19.Strax efter starten havererade flygplanet. Passageraren väckte skadeståndstalans. 112
20.mot flygbolaget och yrkade att flygbolaget skulle förpliktas betala ca 1,3 miljoners. 112
21.kr avseende den skada han drabbats av på grund av haveriet. Flygpassagerarens. 112
22.gjorde gällande att flygbolaget var skadeståndsskyldigt på allmän skadestånds-s. 112
23.rättslig grund. I de allmänna befordringsvillkoren angavs att rätt till skadestånds. 112
24.var underkastat en preskriptionsfrist om två år. Flygbolaget bestred talan ochs. 112
25.gjorde gällande att anspråket var preskriberat, i första hand på grund av avta-s. 112
26.let, i andra hand på grund av preskriptionsbestämmelsen i 9:29 luftfartslagens. 112
27.(1957:297). HD uttalade att avtalsvillkoret om tvåårspreskription omfattades. 112
28.anspråk oavsett på vilken grund anspråket gjordes gällande. Det ansågs intes. 112
29.heller oskäligt enligt 36 § AvtL att avtalad preskriptionstid om två år gällde ävens. 112
30.om anspråket grundades på uppsåt eller grov vårdslöshet. HD konstaterade atts. 112
31.ordalydelsen i avtalet medförde att även anspråk på annan grund omfattades.s. 112
32.Eftersom en sådan tolkning inte stod i strid med de lagregler som gällde för dets. 112
33.aktuella avtalet, var avtalsvillkoret inte oskäligt.s. 112
34.En jämförelse kan göras med teorin om efficient breach. Denna teori ger en för-s. 112
35.klaring till att uppsåt – eller vårdslöshet – inte spelar någon roll för rätten tills. 112
36.skadestånd i engelsk kontraktsrätt. Teorin baseras på att det kan vara mer sam-s. 112
37.hällsekonomiskt effektivt att en part begår ett avtalsbrott, så länge som partens. 112
38.själv efter avtalsbrottet – och efter att denne betalat eventuell ersättning tills. 112
39.289 motparten – får en bättre förmögenhetsställning.1261 Om emellertid det brottsliga beteendet skulle medföra att skadelidande avtalspart får mer i ersättning än vad denne annars hade fått, minskar emellertid effekten av efficient breachteorin.s. 112
40.En särskild fråga är emellertid om just brottsligt beteende kan medföra ett åsidosättande av avtalade ansvarsbegränsningar, t.ex. friskrivningar eller tidsgränser för ansvaret. Frågan är alltså om det, vid sidan av de s.k. genombrottsregler som förekommer vid uppsåt och grov oaktsamhet, kan anses finnas en särskild genombrottsnorm som tar sikte på just brottsligt beteende. Brottsligt förfarande skulle i så fall kunna uppfattas som en ”omvänd spärregel”, innebärande att avtalade eller kontraktsrättsliga ansvarsregler åsidosätts.1262s. 113
41.Det finns viss lagstiftning som ger stöd åt slutsatsen att olika ansvarsbegränsningar – i vid mening – kan åsidosättas om skadevållaren har gjort sig skyldig till just brottsligt agerande. Det förekommer exempelvis i associationsrättslig lagstiftning. I 29:12 ABL anges att styrelsen har rätt att väcka skadeståndstalan grundad på brott även om ansvarsfrihet har beviljats eller om tiden för talans väckande har löpt ut. Ett rättsfall som talar för att brottsligt agerande kan betraktas som en ”omvänd spärregel” är NJA 1998 s. 390 (Diamantfallet). Fallet avsåg tillämpligheten av en ansvarsbegränsning enligt Postverkets, numera upphävda, kungörelse (1966:120) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel, när talan grundas på brott. Enligt det fallet ansågs Postverket inte kunna göra gällande ansvarsbegränsningen när talan grundades på anställdas brottsliga agerande. Däremot tillmättes inte brottsligt agerande hos anställda någon betydelse i rättsfallet NJA 2014 s. 760 (Cargo Center). Frågan om det brottsliga agerandets ersättningsfrämjande effekt är därmed tämligen osäker.s. 113
42.Om ett brottsligt beteende har en generellt ersättningsfrämjande effekt, så innebär det emellertid inte att frågan om skadestånd på grund av brott enbart ska behandlas enligt deliktsrättsliga regler. Parternas uttryckliga reglering av skadeståndsskyldigheten ska enligt 1:1 SkL gälla framför den deliktsregler. Bestämmelsen i 1:1 SkL innebär vidare att SkL inte ska uppfattas som en exklusiv reglering av parternas skadeståndsansvar, t.ex. beträffande skadestånd för ren förmögenhetsskada vid brott enligt 2:2 SkL.s. 113
43.På rättspolitisk nivå kan det naturligtvis finnas goda argument för att inte upprätthålla avtal som innebär att en avtalspart friskriver sig från skador på grund av brott. Det finns även ett flertal sätt att kontrollera vad som i såväl ett parts- som samhällsperspektiv framstår som orimliga effekter av att ena parten beter sig brottsligt.1263 Ett sådant, mycket grundläggande, exempel är ogiltighetsreglerna i AvtL. Ett annat exempel är principen pactum turpe. Denna prin290s. 113
44.cip avser osedliga avtal och kan sägas ta sikte på sådana avtal vars effekter, oms. 114
45.de upprätthålls, skulle främja omoraliska och icke önskvärda beteenden. Atts. 114
46.rättsordningen inte ska tillhandahålla ett skydd för sådana omoraliska avtal ärs. 114
47.tämligen uppenbart. Användningen av pactum turpe kompliceras emellertid avs. 114
48.att det medför en moralisk värdering av avtalsförhållandets verkningar, vilkets. 114
49.försvårar den praktiska hanteringen. Det gäller såväl avseende dess effekters. 114
50.beträffande avtalets ogiltighet, som ytterligare möjligheten att i domstol avvisas. 114
51.en talan som avser fullgörandet av ett osedligt avtal.s. 114
52.Om ett brottsligt beteende i avtalsförhållanden medför tillämpning av ens. 114
53.”omvänd spärregel” innebär det inte nödvändigtvis att samtliga skadegörandes. 114
54.brott alltid ska ersättas. Brottsligt beteende hos skadevållaren medför intes. 114
55.alltid en rätt till skadestånd för den som lidit skada på grund av brottet. Skade-s. 114
56.ståndsskyldighet på grund av brott begränsas genom den s.k. skyddsändamåls-s. 114
57.läran, vilket innebär att brottsligt beteende är skadeståndsgrundande enbarts. 114
58.om brottsstadgandet syftar till ett skydda den skadelidandes intresse.1264 Frågans. 114
59.om just avtalsparten har ett skydd mot motpartens brottslighet, får antas beros. 114
60.på syftet med den aktuella lagstiftning som straffrättsligt sanktionerar bete-s. 114
61.endet. Det avgörande för om brottet är ersättningsfrämjande blir i så fall oms. 114
62.straffstadgandet syftar till att skydda personer som har ett avtalsförhållande tills. 114
63.skadevållaren eller inte. Det innebär att skadestånd p.g.a. brottet syftar till atts. 114
64.skydda de personer som har fått sina intressen kränkta, som inte kan skydda sigs. 114
65.genom avtal. Om straffstadgandet helt sammanfaller med kriminaliseringenss. 114
66.skyddssyfte så innebär det, enligt detta synsätt, att kontraktsreglerna ska till-s. 114
67.lämpas även vid brottsligt handlande.s. 114
68.Ett annat tänkbart sätt att hantera brottsligt agerande inom ramen förs. 114
69.avtalsförhållanden, är att låta kontraktsregeln ha företräde om syftet med kri-s. 114
70.minaliseringen helt sammanfaller med kontraktsreglerna.1265 Det skulle alltsås. 114
71.innebära en sorts avgränsning mot bakgrund av kriminaliseringens skyddsän-s. 114
72.damål. Tillämpningen skulle dock baseras snarare på att kontraktsregeln hars. 114
73.företräde framför kriminaliseringens skyddsändamål, än att skyddsändamålets. 114
74.inte skulle avse skadelidande avtalsparter.s. 114
75.Det finns ett flertal straffbud som syftar till att skydda parter som befin-s. 114
76.ner sig i ett avtalsförhållande, t.ex. en uppdragstagares förskingring av huvud-s. 114
77.mannens egendom.1266 Det straffrättsliga ansvaret bygger i stor utsträckning pås. 114
78.den förtroendeposition som uppdragstagaren erhållit genom avtalet med upp-s. 114
79.dragsgivaren. Syftet med kriminaliseringen är att skydda uppdragsgivare soms. 114
80.överlåtit viss egendom till en uppdragstagare från att uppdragstagaren otillbör-s. 114
81.ligen utnyttjar egendomen eller frånhänder sig den. Man kan alltså uttryckas. 114
82.det som att kriminaliseringen syftar till att skydda avtalsintresset, men atts. 114
83.291 detta sker genom andra medel (straff) än i civilrätten. Problemet med synsättet att kriminaliseringens syfte ska vara utslagsgivande är också att det är svårt att hitta enbart ett skyddssyfte bakom ett straffstadgande. Det kan nämligen syfta till att skydda den skadelidandes förmögenhet samtidigt som andra intressen också kan göra anspråk på att vara lagens skyddsintresse, t.ex. olika samhälleliga intressen.1267s. 114