1.I det föregående har undersökts i vilken utsträckning den aktuella skadetypen har betydelse för om anspråksvägarna är alternativa. Det har inledningsvis konstaterats att personskador i stor utsträckning avgränsas bort från den kontraktsrättsliga lagstiftningen, innebärande att dessa skador som primärt regleras i deliktsrätten. Det medför en intern avgränsning av kontraktsansvaret, vilket motverkar uppkomsten av överlappande ansvarsregler. Denna avgränsning sammanhänger ofta med uppfattningen att personskador ska behandlas på ett likartat sätt oberoende av om det föreligger ett avtalsförhållande eller inte mellan skadevållare och skadelidande. Därmed förekommer också en tendens till att utforma ansvaret för personskador så att tillämpningsresultatet blir detsamma oavsett ansvarets klassificering. Denna skadetyp verkar också i hög utsträckning ersättningsfrämjande, i bemärkelsen att personskador typiskt sett uppfattas som allvarliga skador vilka ger upphov till högre krav på skadevållarens aktsamhet och kan därmed relateras till ansvarsgrunden i ett visst fall. Som framgått av det ovanstående utgör emellertid inte personskadeaspekten ett ensamt utslagsgivande kriterium för ansvarets klassificering, utan det finns även exempel ur rättspraxis på att personskador faller inom en exklusiv 240s. 63
2.kontraktsrättslig ansvarsreglering, se NJA 1996 s. 104 (Olyckan på hundpen-s. 64
3.sionatet).s. 64
4.En praktiskt viktig fråga är regleringen av produktskador. I den svenskas. 64
5.köprättsliga lagstiftningen klargörs att denna skadetyp inte omfattas av dets. 64
6.köprättsliga ansvaret. Istället medför den interna avgränsningen att ett delikts-s. 64
7.ansvar kan bli aktuellt, även mellan avtalsparterna. Även produktskador utgörs. 64
8.ett exempel på att den interna avgränsningen av kontraktsansvaret motverkars. 64
9.uppkomsten av överlappande ansvarsregler.s. 64
10.I detta avseende finns vissa skillnader mellan de olika nordiska länderna.s. 64
11.Den köprättsliga regleringen skiljer sig också från konsumentförhållanden ochs. 64
12.internationella köpavtal där CISG är tillämplig. Motsvarande gränsdragnings. 64
13.vid produktskador som avseende den köprättsliga ansvaret förekommer ocksås. 64
14.i viss utsträckning vid tjänsteavtal.s. 64
15.Diskussionen om klassificeringen av ansvaret för produktskador samman-s. 64
16.hänger också med hanteringen av överlappande ansvarsregler vid skador pås. 64
17.själva avtalsföremålet. Eftersom produktskador definieras som skador på annans. 64
18.egendom, uppkommer frågan om skador på avtalsföremålet helt utesluts fråns. 64
19.deliktsansvaret. Som ovan nämnts utesluts sådana skador uttryckligen i regle-s. 64
20.ringen i PAL. I övrigt finns det en tendens att låta sakskadebegreppets avgräns-s. 64
21.ning vara styrande för om skadan ska falla inom den köprättsliga eller delikts-s. 64
22.rättsliga regleringen. En varas avvikelse från avtalad standard behöver därmeds. 64
23.inte nödvändigtvis utgöra en sakskada. Om sakskadebegreppet definieras snävt,s. 64
24.kan det motverka eventuell överlappning genom en intern avgränsning avs. 64
25.deliktsansvaret. En sådan tillnärmning kan i sin tur leda över till konstateran-s. 64
26.det att om skadan inte är en sakskada, så ersätts inte denna skada enligt delikts-s. 64
27.regler annat än i särskilda situationer, se t.ex. 2:2 SkL.1050 I vilken utsträck-s. 64
28.ning skadetypen ren förmögenhetsskada som sådan har bäring på frågan oms. 64
29.alternativa anspråksvägar är mot bakgrund av den restriktiva inställningen tills. 64
30.sådan ersättning i svensk rätt osäker. Antagligen har det inte någon betydelse is. 64
31.sig för frågan om anspråksvägarnas alternativitet att den aktuella skadan är ens. 64
32.ren förmögenhetsskada.s. 64