1.Det finns ett antal exempel på att skadestånd med anledning av personskada undantas från kontraktsrättslig lagstiftning. Vid tillkomsten av KöpL och övriga nordiska köplagar, ansågs det så självklart att personskador inte skulle träffas av regleringen att detta inte ens behövde uttryckas i lagtexten.940 I 6:3 2 st. KKL nämns inte personskador uttryckligen, men i den bestämmelsen anges att produktskador som drabbar annat än konsumentegendom inte ersätts. Av det kan man tolkningsvis dra slutsatsen att personskador inte heller omfattas.941 Även i CISG art. 5 anges att personskador som orsakas av produkter inte omfattas. Personskador kan därmed sägas utgöra en skadetyp som ofta hänförs till deliktsrätten.942s. 37
2.Motsvarande avgränsning av personskador sker i viss annan kontraktsrättslig lagstiftning, t.ex. i 35 § KtjL som anger att KtjL:s bestämmelser om skadeståndsansvar inte gäller ersättning för personskada. I konsumenttjänstutredningen angavs att den kommande lagstiftningen skulle skilja mellan å ena sida personskador och å andra sidan sakskador. I utredningen uttalades:s. 37
3.”Medan det oftast torde bero på en slump om personskadorna drabbar konsu-s. 37
4.menten (avtalsparten) eller tredje man, torde sakskadorna generellt sett drabbas. 37
5.just konsumentens egendom. Näringsidkaren anses ha ett strängare ansvar 214s. 37
6.för personskador än sakskador. Hans möjligheter att friskriva sig från ansvars. 38
7.anses vidare vara mer begränsade när det gäller personskador än när det gällers. 38
8.sakskador.”943s. 38
9.Vidare uttalades att försäkring utgör ett viktigt grundskydd för den som drab-s. 38
10.bas av personskada och att den som råkar ut för en sakskada generellt setts. 38
11.saknar ett sådant skydd.944 Med hänsyn till de skillnader i regleringen avseendes. 38
12.sakskada och ansvaret för personskada ansågs vidare reformbehovet vara störres. 38
13.beträffande ansvaret för sakskador, även om skadorna som sådana är mindre.945s. 38
14.Personskadeproblem ansågs inte heller vara av sådan art att de naturligen skulles. 38
15.behandlas av konsumenttjänstutredningen.946 Härvid uttalades:s. 38
16.”Personskadorna ligger också mera avlägset från de avtalstyper som nu är ifråga.s. 38
17.Beträffande sakskador är läget annorlunda. Som antytts torde de lättare kunnas. 38
18.regleras i ett obligationsrättsligt sammanhang. Härtill kommer att de till sin typs. 38
19.mycket liknar de behandlingsskador och andra egendomsskador beträffandes. 38
20.vilka konsumenttjänstredningen föreslår ansvarsbestämmelser.”947s. 38
21.Utredningen ansåg att personskador inte skulle omfattas av den kommandes. 38
22.lagen. Detta stämde överens med den regel som då redan fanns den dåvarandes. 38
23.konsumentköplagen från 1973 och den uttryckliga regel som föreslogs blis. 38
24.införd i den allmänna köprätten.948s. 38
25.Utredningens uttalanden och ställningstagande visar tydligt, särskilt mots. 38
26.bakgrund av den kontraktsrättsliga regleringen i övrigt, en benägenhet atts. 38
27.avgränsa bort personskador från kontraktsrätten. Det sagda innebär att avgräns-s. 38
28.ningen motverkar förekomsten av överlappande ansvarsregler. I motiven tills. 38
29.KöpL uttalades också att personskador bör behandlas lika oavsett om den soms. 38
30.drabbas av skadan står i ett köprättsligt avtalsförhållande till den ansvarige ellers. 38
31.inte.949 Man kan därför anta att syftet var att åstadkomma en enhetlig reglerings. 38
32.och likartad avseende ansvaret för just personskador, med hänvisning till etts. 38
33.argument om likabehandling.s. 38
34.Produktansvaret avseende personskador som uppkommer på grund avs. 38
35.säkerhetsbrister regleras i PAL och är oberoende av om det finns ett avtals-s. 38
36.förhållande eller inte och ansvaret är alltid strikt. I produktansvarsregleringens. 38
37.fungerar därmed likabehandlingsargumentet som ett ersättningsfrämjandes. 38
38.argument om det skulle föreligga ett avtalsförhållande mellan avtalsparternas. 38
39.som innebär ett lindrigare skadeståndsansvar för näringsidkaren.s. 38
40.Att personskador typiskt sett inte regleras av kontraktsrätten medför emel-s. 38
41.lertid inte att det skulle råda någon slags absolut kvalificering av personska-s. 38
42.215 dor som deliktuella. Det finns också exempel på kontraktsrättslig lagstiftning som reglerar personskador, framför allt inom transporträtten.950 I hyreslagstiftningen förekommer inte heller några inga avgränsningar av skadetypen personskada, t.ex. avseende hyresvärdens skadeståndsskyldighet gentemot hyresgäst.951 När det gäller personbefordran till sjöss omfattas personskador av ett kontraktuellt, och tvingande, regelverk.952 Avseende biltrafiken, kan också nämnas att TSL gäller oavsett om skadan uppkommer i ett kontraktsförhållande eller inte, t.ex. om ansvaret drabbar passagerare i buss eller taxi. Oavsett om skadan uppkommer i ett kontraktsförhållande eller gentemot utomstående, så bedöms skadeståndet på ett likartat sätt vid personskador enligt dessa regelverk.s. 38
43.I rättspraxis finns exempel på att bristande avtalsuppfyllelse medföra en rätt till ersättning för personskador på avtalsrättslig grund. I ett äldre rättsfall, NJA 1943 s. 188 (Lampreparationen), hade en reparatör monterat in en ny sladd i en bordslampa och sedan återställt lampan till konsumenten. När konsumenten därefter hanterade lampan fick konsumenten elektrisk ström genom kroppen och ådrog sig svåra skador. Svea HovR, vars dom fastställdes i HD, fann att det av omständigheterna framgick att händelsen haft sin grund i bristande noggrannhet vid utförande av reparationsuppdraget och att reparatören inte kunde undgå skyldighet att utge ersättning p.g.a. olyckshändelsen. Skadeståndsskyldigheten för personskadan motiverades alltså av brister vid fullgörelse av avtalet. Mot bakgrund av den nuvarande regleringen i 35 § KtjL, som undantar personskador från kontraktsansvaret, får näringsidkarens skadeståndsskyldighet baseras på ett deliktsansvar. Uppkomsten av en personskada medför i allmänhet ett mer strängt skadeståndsansvar för skadevållaren än vid andra skadetyper.953 Så är även fallet inom ramen för aktsamhetsbedömningen och skadetypen kan sägas medföra att ansvarsnivån troligen närmar sig det strikta ansvaret. Avgränsningen av kontraktsansvaret får därmed inte någon större betydelse för möjligheten till ersättning för den skadelidande med avseende på ansvarsnivån.s. 39
44.Klassificeringen av personskador som deliktuella behöver emellertid inte innebära att skadelidanden alltid får ökade möjligheter att kräva ersättning för personskador i jämförelse med andra skador. I ett annat äldre rättsfall, I NJA 1940 s. 550 (Frisörsalongen), hade en kund i en frisörsalong tillfogats en 216s. 39
45.personskada när en väggfäst marmorskiva som lossnade. Kunden väckte talans. 40
46.mot salongsinnehavaren. Själva kärnfrågan i målet var om salonginnehavarens. 40
47.kunde göras ansvarig utan eget vållande, dvs. på grund av en anlitads vårds-s. 40
48.lösa agerande. Ifråga om ansvarskretsens omfattning ansågs klassificeringen avs. 40
49.skadan som en personskada inte ersättningsfrämjande, vare sig innebärande atts. 40
50.skadan skulle betraktas som avtalsrättslig, varvid ett kontraktsmedhjälparan-s. 40
51.svar hade kunnat tillämpas, eller av sådant slag att ett utsträckt principalansvars. 40
52.skulle kunna göras gällande.s. 40
53.Huruvida klassificeringen av skadan som en personskada skulle tillmätass. 40
54.relevans i liknande situationer idag är osäkert. Mot bakgrund av att personska-s. 40
55.dor uttryckligen undantas från KtjL, är det osäkert om en avtalskvalificering avs. 40
56.skadeståndsanspråket skulle vara möjlig för att åstadkomma ansvar för en själv-s. 40
57.ständig medhjälpare. Däremot kan man argumentera för att personskadan skas. 40
58.ersättas eftersom skyldigheten att hålla konsumenten skadeslös kan uppfattass. 40
59.som en s.k. non-delegable duty, vilket medför en utökad ansvarskrets. Eftersoms. 40
60.det finns regler i 3:1 SkL om principalansvar skulle frågan om personskadanss. 40
61.betydelse för ansvarskretsen enbart ställas på sin spets om skadan orsakats avs. 40
62.en självständig medhjälpare. Beträffande personskador och den nuvarande reg-s. 40
63.leringen i KtjL, så skulle man kunna tänka sig en analog tillämpning av KtjLs. 40
64.avseende vissa avtal om personvård.954s. 40
65.När det gäller deliktsregler om strikt ansvar, så kan möjligheten att göras. 40
66.gällande dessa variera beroende på förekomsten av ett avtalsförhållande. Etts. 40
67.exempel härpå är NJA 1996 s. 104 (Olyckan på hundpensionatet). I det rättsfal-s. 40
68.let var frågan om det strikta ansvaret i HundL kunde tillämpas även i avtalsför-s. 40
69.hållanden, där skadelidanden anlitats för att vårda hunden. Så ansågs inte varas. 40
70.fallet, eftersom det förelåg ett avtal mellan skadelidanden och hundägaren oms. 40
71.vård av hunden. Det innebär att det inte nödvändigtvis föreligger en rätt tills. 40
72.ersättning i samtliga fall då en personskada har uppkommit.955s. 40
73.Att skadelidanden har drabbats av en personskada behöver inte medföra atts. 40
74.deliktsansvaret är exklusivt, dvs. att det enbart kan regleras av deliktsrätten. Dets. 40
75.förhållandet att personskador typiskt sett undantas från den kontraktsrättsligas. 40
76.lagstiftningen innebär alltså inte heller att den deliktsrättsliga regleringen kans. 40
77.betraktas som tvingande i egentlig mening. Skadetypen kan dock ha betydelses. 40
78.för möjligheten att i avtal begränsa rätten till ersättning. Ett avtalsvillkor soms. 40
79.begränsar ersättningen för personskador kan t.ex. vara oskäligt enligt 36 §s. 40
80.AvtL. Skadetypen fungerar därmed som ett ersättningsfrämjande arguments. 40
81.vid bedömningen av om en ansvarsbegränsning ska kunna göras gällande.956s. 40
82.217s. 40
83.I fransk rätt innehåller non-cumul-principen vissa undantag vid personskador. Det innebär att en skadelidande har rätt att även göra gällande deliktsregler mot sin avtalspart. I det franska lagförslaget från 2017 föreslås att den som lider en personskada ska få välja om anspråket görs gällande enligt kontrakts- eller deliktsregler.957s. 41
84.Det nuvarande lagförslaget utarbetades mot bakgrund av arbetet i två olikas. 41
85.utredningskommittéer, vilka utformade separata lagförslag. Enligt det förstas. 41
86.förslaget958 skulle personskador helt undantas från non-cumul och att skadeli-s. 41
87.dande skulle få valrätt. I det andra förslaget959 gick man ännu längre och föreslogs. 41
88.att personskador endast skulle vara föremål för deliktsregler – vilket av kom-s. 41
89.mittén uppfattades som mer förmånligt för den skadelidande. Det senare för-s. 41
90.slaget anammades initialt av lagstiftaren (april 2016). Det förslaget skulle emel-s. 41
91.lertid ha medfört att en person som lidit personskada inte hade kunnat krävas. 41
92.kontraktuellt skadestånd alls, även om kontraktet i det enskilda fallet var mers. 41
93.förmånligt. Förslaget kom därför att kritiseras.960 Mot bakgrund av kritikens. 41
94.har lagstiftaren nu ändrat sig och föreslår ett tillägg om att skadelidanden intes. 41
95.enbart kan använda deliktsregler, utan även uttryckliga villkor i kontrakt som ärs. 41
96.mer förmånliga för den skadelidande än tillämpningen av deliktsregler.961 Dens. 41
97.skadelidande ska alltså, vid personskador, alltid kunna välja de mest förmånligas. 41
98.reglerna. Sammanfattningsvis kan konstateras att man utifrån den inledande beskrivningen av den systematiska klassificeringen av personskador, dvs. som uteslutande deliktsrättsligt reglerade, kan dra slutsatsen att klassificeringen medför att överlappande ansvarsregler motverkas. Den följande genomgången visar dock att det för en mängd olika tillfällen finns en möjlighet att klassificera ansvaret som kontraktuellt och därmed en möjlighet för den skadelidande att dra nytta av kontraktuella ansvarsregler. Däremot finns det också exempel på att det deliktuella ansvarsområdet inte till fullo reglerar personskador som uppkommer i avtalsförhållanden, framför allt inte avseende sådana personskador som träffar en avtalspart i situationer där deliktsregeln baseras på strikt ansvar. Någon fullständig särskiljning avseende olika skadetyper – där person218s. 41
99.skadan skulle medföra en klar indelningsgrund – förekommer således inte. Dets. 42
100.finns emellertid många uttryck för att personskadeaspekten i allmänhet verkars. 42
101.ersättningsfrämjande, oberoende av om skadeståndsskyldigheten baseras pås. 42
102.kontrakts- eller deliktsansvar.Utvecklingen i fransk rätt visar också att per-s. 42
103.sonskador har en särställning i fråga om det finns skäl att göra undantag förs. 42
104.non-cumul-principen. Det medför att oavsett hur ansvarsgrunden klassificeras,s. 42
105.så har personskador en ersättningsfrämjande effekt.s. 42