NJA 2016 s. 1011 p. 11 och NJA 2018 s. 617 p. 9.
Hänvisas från p. 3 (s. 122)
1.Det är vanligt att det i kontraktsrättsliga texter görs påståenden om vem av parterna som har bevisbördan för åberopade rättsfakta. Det handlar sällan om en systematisk kartläggning av bevisbördans placering, utan om enskilda nedslag där författaren av något skäl anser sig ha grund för att påstå något om bevisbördans placering. Ibland 88 kan påståendet stödjas av ett prejudikat, ibland ett uttalande i juridisk litteratur och ibland är det oklart vad författaren stödjer sitt påstående på.s. 121
2.Från frågan om hur bevisbördan bör placeras mellan parterna ska skiljas vem av parterna som har åberopsbördan för ett rättsfaktum.s. 122
3.Den part som har åberopsbördan för en omständighet ”har nackdelen av att omständigheten icke ingår i processmaterialet” och kan ligga till grund för domen. Den part som har bevisbördan får bära nackdelen av att ett rättsfaktums existens eller icke-existens inte har blivit utrett i tillräckligt hög grad.s. 122
4.Att genomföra en fullständig kartläggning och självständig analys av samtliga frågor om bevisbördans placering som aktualiseras i ett kontraktsrättsligt verk är en grannlaga uppgift. Ett gott resultat skulle kräva goda kunskaper i bevisrätt, innefattande bl.a. de teorier som underbygger ställningstaganden om bevisbördans placering. I avsaknad av tydliga prejudikat är det på inga sätt okomplicerat att klarlägga vem av parterna som bör bära åberopsbördan respektive bevisbördan.s. 122
5.Förevarande avhandling är kontraktsrättslig. Frågor om placeringen av åberopsbördan och bevisbördan kan hanteras på i vart fall tre sätt.s. 122
6.1) Det ofullständiga sättet: Det görs i texten vissa enskilda påståenden oms. 122
7.bevisbördans placering – och kanske rentav åberopsbördans placering –s. 122
8.utan att det är fråga om någon systematisk kartläggning och analys.s. 122
9.2) Det systematiska sättet: Det görs en systematisk kartläggning och analyss. 122
10.av åberops- respektive bevisbördans placering. Denna kan integreras is. 122
11.den materiella undersökningen eller redovisas separat.s. 122
12.3) Frågorna behandlas överhuvudtaget inte. Det första alternativet vore möjligt men framstår som mindre lyckat i en avhandling. Att göra enstaka nedslag kan vara befogat i andra texter men kan i en avhandling framstå som fragmentariskt. Ett alternativ vore att ange kriterier för de fall då åberops- respektive bevisbördans placering behandlas. Sammantaget har dock den bedömningen gjorts att det ofullständiga sättet inte är att föredra i avhandlingen.s. 122
13.Det systematiska sättet vore berikande. Det skulle möjliggöra en mångsidig belysning av de frågor som behandlas i framställningen. Det vore av såväl teoretiskt som praktiskt intresse. Framställningen bör då avgränsas till ett relativt snävt problemområde.s. 122
14.I arbetet med avhandlingen har kunnat konstateras att finns många principiella frågor om entreprenadavtal och störningar som behöver belysas. Det har därför bedömts som lämpligt att i avhandlingen ge utrymme för vissa grundläggandes. 122
15.89 redogörelser om entreprenadavtal, så som avtalstypens historiska bakgrund och entreprenadavtalens karaktäristiska drag. Därigenom har frågor om åberops- och bevisbörda valts bort.s. 122
16.Återstår gör då det tredje alternativet. Det är detta tillvägagångssätt som valts i avhandlingen. Det innebär att det genomgående saknas ställningstaganden om vilken part som bör bära åberopsbördan respektive bevisbördan.s. 123
17.Det ovan anförda innebär bl.a. att det i texten diskuteras olika villkor för en principiell rätt till tidsförlängning, utan att det nämns huruvida det möjligen kan vara beställaren som har åberopsbördan för rättsfakta som relaterar till villkoret. Det kan innebära att vissa av de villkor som behandlas i avhandlingen inte är sådana att de måste prövas för att entreprenören ska kunna erhålla tidsförlängning – en förutsättning för en prövning av huruvida villkoren är uppfyllda kan vara att beställaren gör vissa åberopanden.s. 123