1.1 · Inledning

1.Civilrättens betydelse för inkomstskatterättsliga bedömningar är en fråga som har diskuterats i stor utsträckning i den inkomstskatterättsliga litteraturen. Uttrycket ”civilrätt” förekommer emellertid inte i inkomstskattelagstiftningen. I viss utsträckning förekommer uttrycket i HFD:s praxis, men det är ovanligt att HFD uttalar sig mer generellt om skatterättens förhållande till det civilrättsliga. Detsamma gäller inkomstskatterättsliga förarbeten. Ett synsätt som förekommer i den skatterättsliga litteraturen är att civilrättsliga termer som återfinns i inkomstskattelagstiftningen ska uppfattas på samma sätt i skatterätten som i civilrätten, såvida inte annat framgår av skattelagstiftningen. Detta brukar beskrivas som att civilrätten är prejudiciell för skatterätten, med vilket förstås att en rättstillämpare först ska göra en självständig civilrättslig klassificering för att därefter låta de skatterättsliga 1 effekterna följa. Till stöd för att skatterätten ska följa denna civilrätt anförs ofta legalitetsprincipens föreskriftskrav och förutsebarhetsskäl. Frågan om hur skatterätten förhåller sig till civilrätten förutsätter att civilrätten är något, som skatterätten har att förhålla sig till. Det civilrättsliga postuleras då som något yttre i förhållande till skatterätten; ett objekt i intellektuell bemärkelse som skiljer sig från objektet skatterätt. I flera inkomstskatterättsliga rättskällor påstås skatterättens anknytning till denna civilrätt sätta gränser för vilka lösningar som är möjliga på skatterättsliga problem. Det civilrättsliga kan emellertid förstås och avgränsas på olika sätt. Jag gör därför gällande att det civilrättsliga produceras när olika personer uttalar sig om skatterättens förhållande till det civilrättsliga. Vidare kan olika förståelser av det civilrättsliga produceras hos olika personer. De gränser som civilrätten antas uppställa för skatterätten betingas under dessa förhållanden av nämnda individers förförståelse av det civilrättsliga. Gränserna produceras alltså i skatterätten och inte hos någon yttre civilrätt. Följande exempel kan användas för att tydliggöra detta. Anta att HD meddelar ett avgörande som klassificerar något som ”gåva” på annat sätt än vad HFD dessförinnan har gjort i ett skatteärende. Innebär HD:s avgörande i så fall att det tidigare HFD-avgörandet avviker från civilrätten? Svaret ankommer på om HD:s praxis ses som auktoritativ 2 för civilrättens innehåll eller som bara en möjlig tolkning av civilrätten. Det rör sig här om två möjliga förståelser av det civilrättsliga, varav inget är mer korrekt eller felaktigt än det andra. HFD:s avgörande ifråga kan därför sägas både följa och avvika från civilrätten på samma gång. Anta då att en person som ger sig ut för att bedöma huruvida HFD:s avgörande följer eller avviker från civilrätten oreflekterat tar till utgångspunkt att HD:s praxis är auktoritativ för civilrättens innehåll. För personen ifråga framstår det i så fall som en nödvändig slutsats att HFD:s avgörande avviker från civilrätten. En annan person kanske istället utgår ifrån att HD:s praxis enbart utgör en möjlig tolkning av civilrätten. För denne innebär inte HD:s dom att HFD har avvikit från civilrätten. Detta exempel visar att objektet (det civilrättsliga) inte är något yttre i förhållande till skatterätten, utan något som produceras i skatterätten. Beroende på vilken civilrätt som produceras av bedömarens förförståelse kan det vara möjligt att komma till olika, och ibland diametralt olika, slutsatser avseende skatterättens förhållande till civilrätten. I avhandlingen knyter jag an till två möjliga förståelser av det civilrättsliga, vilka i den civilrättsliga litteraturen kallas substantialism och funktionalism. Skillnaden mellan dessa förståelser av det civilrättsliga består framförallt i hanterandet av begrepp och rättigheter vid det rättsliga problemlösandet. Den substantialistiska förståelsen har påståtts vara kännetecknande för en kontinental förmögenhetsrättslig tradition. I denna tradition ses begrepp och rättigheter som centrala vid rättsligt problemlösande. Detta innebär inte att varje term eller varje rättighet antas ha en och endast en exakt innebörd, men begreppen och rättigheterna anses fungera såsom sammanhållande länkar i ett system av rättsnormer. Att fråga sig vad ett rättsligt uttryck innebär eller huruvida någon har en viss rättighet bildar en utgångspunkt för det rättsliga problemlösandet. När begreppen och rättigheterna inte ger ledning kan andra redskap tillgripas såsom exempelvis ändamålsresonemang. Dessutom finns det möjlighet att 3 in casu göra undantag från det utfall som tillämpningen av ett begrepp leder till. Den substantialistiska förståelsen av det civilrättsliga passar väl ihop med de typer av frågor som har diskuterats i den svenska inkomstskatterätten när det gäller förhållandet mellan skatte- och civilrätt. Två framträdande frågor är exempelvis hur skatterätten förhåller sig till civilrättsliga begrepp och hur skatterätten förhåller sig till rättshandlingars civilrättsliga innebörd. I avhandlingen söker jag kritiskt analysera den substantialistiska förståelsen av det civilrättsliga i en skatterättslig kontext utifrån substantialismens egna utgångspunkter. Jag gör gällande att även med utgångspunkt i substantialismen kan det civilrättsliga i stor utsträckning förstås på olika sätt, emellanåt diametralt olika sätt. Det civilrättsliga kan följaktligen understödja diametralt olika lösningar på de skatterättsliga problemen. Lösningen blir beroende av hur det civilrättsliga förstås. Det är därför inte bara så att civilrättsliga begrepp och rättigheter begränsar antalet möjliga lösningar på skatterättsliga problem; det civilrättsliga begränsar snarare vad som framstår såsom möjligt utifrån en viss förförståelse av det civilrättsliga. Att under dessa förhållanden understödja en lösning på ett skatterättsligt problem genom att enbart hänvisa till det civilrättsliga förklarar inte varför lösningen blev som den blev, utan osynliggör snarare varför inte lösningen blev en annan. I den civilrättsliga litteraturen har den nordiska förmögenhetsrättsliga traditionen sedan ett århundrade tillbaka påståtts vara präglad av en funktionalistisk, snarare än en substantialistisk tanketradition. Funktionalismen kännetecknas av att begrepp och rättigheter inte ses som avgörande för det rättsliga problemlösandet. Detta tar sig bland annat uttryck i att en och samma term ofta tillskrivs olika innebörder i olika civilrättsliga sammanhang. De rättsliga problemen löses var och en för sig utifrån olika intresseavvägningar och konsekvensanalyser, snarare än genom att sorteras in i ett system av begrepp och rättigheter. Begreppen är något 4 som påförs i efterhand. Något är alltså inte en gåva, utan något blir en gåva i ett specifikt sammanhang. Mot bakgrund av min kritiska analys av den substantialistiska förståelsen av det civilrättsliga i en skatterättslig kontext söker jag utveckla hur en funktionalistisk förståelse av det civilrättsliga i en skatterättslig kontext skulle ta sig uttryck istället. Utifrån en funktionalistisk förståelse av det civilrättsliga framstår inte frågan om hur skatterätten förhåller sig till civilrättsliga begrepp och rättigheter som särskilt meningsfull. Mer meningsfullt är att fråga sig i vilken utsträckning det är skatterättsligt relevant eller inte att en allmän domstol har dömt (eller eventuellt skulle döma) på ett visst sätt i en viss konflikt mellan vissa specifika subjekt. Denna omständighet måste vägas mot den skatterättsliga relevansen av andra omständigheter. En övergång till en funktionalistisk förståelse av det civilrättsliga leder alltså till att frågan om förhållandet mellan skatte- och civilrätt, såsom den idag uppfattas, upplöses och omformuleras. Sammanfattningsvis tar avhandlingen sikte på att kritiskt analysera och rekonstruera det civilrättsliga i en svensk inkomstskatterättslig kontext. Jag söker visa att civilrättsliga begrepp och rättigheter inte bara utgör yttre entiteter som en bedömare av en skatterättslig fråga förhåller sig till, utan att det rör sig om något som produceras i skatterätten då bedömaren uttalar sig om förhållandet till det civilrättsliga. De gränser som civilrätten antas uppställa för lösandet av skatterättsliga problem betingas av bedömarens förförståelse av det civilrättsliga. Mot bakgrund av denna kritik söker avhandlingen frigöra sig från denna behandling av det civilrättsliga i en svensk inkomstskatterättslig kontext. Denna frigörelse tjänar uppgiften att avleda fokus från frågan om hur skatterätten förhåller sig till civilrätten för att istället rikta fokus mot frågan om vad olika förståelser av det civilrättsliga gör vid det skatterättsliga problemlösandet. 5s. 1