– syntes

1.Vad som krävs för att en fordran ska ha uppkommit före eller efter det att konkursbeslutet meddelas har hittills studerats utifrån olika typer av argument, argumentationslinjer och typfall. Sedan tidigare har principen om den väsentliga grunden och villkorsläran undersökts på ett allmänt plan. Här ska materialet syntetiseras. En sammanhållen tolkning och systematisering av rättskällorna ska vidtas.s. 47

2.Utgångspunkten är att en fordran måste ha uppkommit före konkursutbrottet, för att den ska kunna göras gällande i konkursen. Det framgår av 5 kap 1 § konkurslagen. Har en fordran i stället uppkommit efter konkursutbrottet (med konkursgäldenären som gäldenär) kan den inte göras gällande i konkursen. Om konkursgäldenären är en juridisk person är det särskilt viktigt för borgenären att en fordran har uppkommit före konkursen. Har fordran uppkommit efter konkursutbrottet (som gäldenärsfordran) blir den vanligen inte gottgjord till någon del.s. 47

3.Såsom konstaterades i detta kapitels inledningsavsnitt är det endast de fall där något eller några rättsfakta, som konstituerar den fullgångna fordran, har inträffat före konkursutbrottet, vilka kan vara problematiska att avgöra. Det beror på att om det föreligger en fullgången eller en resolutivt villkorad fordran före konkursutbrottet har en sådan fordran uppkommit. Stöd för det finns i 5 kap 1 § konkurslagen, där det som sagt framgår att en sådan fordran som har uppkommit före konkursutbrottet kan göras gällande i konkurs, även om fordran är villkorad vid konkursutbrottet. En fullgången fordran har tveklöst uppkommit och en resolutivt villkorad fordran likaså (även om den är villkorad såtillvida att om villkoret inträffar upphör den). Det ligger i hur dessa begrepp används.s. 47

4.I kapitlet har undersökningen av dessa skäl inriktats på vad som krävs som ett minimum för att fordran ska ha uppkommit före konkursutbrottet. Liksom i typfallsstudien kan syntesen inledas med frågan om vad som krävs för att en fordran ska ha uppkommit före konkursutbrottet beträffande sådana fordringar som har sin grund i avtal och andra rättshandlingar. 254s. 47

5.Det var i och med 1921 års konkurslag som det infördes bestämmelser om att villkorade fordringar fick göras gällande i konkurs. I förarbetena till lagen konstaterades: ”Att avgöra, när en fordran skall anses uppkommen, är givetvis ej en konkurslags sak.” Den självklara utgångspunkten beträffande vad som krävdes för att en avtalsgrundad fordran skulle ha uppkommit var i stället villkorsläran. Villkorsläran innebär att en fordran har uppkommit om parten är rättsligt bunden till förpliktelsen. Det gäller även om fordran är villkorad av att en framtida och oviss omständighet ska inträffa, under förutsättning att rättshandlingens bindande rättsverkan inte har blivit villkorad. Läran tillhandahåller på så vis ett antal begrepp, som öppnar dörren för avtalsrättsliga bedömningar av när gäldenären är rättsligt bunden till förpliktelsen. Dessa bedömningar får i sin tur avgöra uppkomstfrågan.s. 48

6.Ovan i kapitlet om principen om den väsentliga grunden framkom att denna princip har använts för att avgöra frågor om konkursfordrans uppkomst. Enligt den riktlinje som följer av principen uppkommer en fordran genom avtalet. Riktlinjen öppnar därigenom också dörren för att avtalsrättsliga bedömningar ska bli utslagsgivande i frågan om konkursfordrans uppkomst.s. 48

7.Villkorsläran och principen om den väsentliga grunden står på så vis i huvudsak i samklang med de systemargument som behandlades ovan. Där pekades på sambandet mellan bestämmelsen om konkursfordrans uppkomst i 5 kap 1 § konkurslagen och om gäldenärens rådighetsförlust i 3 kap 1 §. Av den senare bestämmelsen framgår att konkursgäldenären inte får åta sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen efter det att konkursbeslutet har meddelats. Gäldenären måste därför ha åtagit sig en förbindelse innan konkursbeslutet meddelades, för att en konkursfordran ska ha uppkommit. Svaret på frågan om gäldenären har åtagit sig en sådan förbindelse ges då av bland annat avtalsrätten. Då systemargumenten behandlades framkom det också att om (konkurs-) gäldenären har förpliktat sig till ett anbud före konkursutbrottet har en fordran uppkommit. Anbudsmottagaren kan nämligen acceptera anbudet efter konkursutbrottet, eftersom konkursförvaltaren, med stöd is. 48

8.255 bland annat rättsfallet NJA 1997 s 503, är behörig att motta en sådan accept. Uppkomsttidpunkten som systemargumenten talar för sammanfaller alltså med det resultat som följer av villkorsläran. En fordran uppkommer genom anbudet (eller avtalet), vilket innebär att en avtalsrättslig bedömning slutligen får avgöra uppkomstfrågan.s. 48

9.En sådan slutsats vinner också stöd av en funktionalistisk bedömning, oavsett om likabehandlingsprincipen och frysningsprincipen får tjäna som riktmärke eller om den lindskogska riskprincipen används. Återigen kan det exempel nyttjas i vilket (konkurs)gäldenären har avsänt ett anbud före konkursutbrottet och en acceptfrist löper då konkursutbrottet inträffar. Gäldenären är bunden till anbudet under acceptfristen, vilket följer av löftesprincipen. Om konkursutbrottet skulle medföra att anbudsmottagaren inte skulle få acceptera ett sådant anbud skulle anbudsmottagaren inte behandlas lika med de andra borgenärer som fanns vid konkursutbrottet. Det blir extra tydligt om anbudet gäller köp av en vara, för vilken det har skett en allmän prisstegring under acceptfristen. Anbudsmottagaren kan nämligen sägas ha i vart fall en villkorad skade ståndsfordran vid konkursutbrottet. En konkursfordran bör alltså ha uppkommit redan genom anbudet (eller avtalet), även enligt en funktionalistisk bedömning.s. 49

10.De argument som aktualiseras i en funktionalistisk bedömning, såsom att en gräns stoppar en förmodad kapplöpning mellan borgenärerna, kan även förstärka ett av systemargumenten som har lyfts fram. Ovan betonades sambandet mellan gäldenärens rådighetsförlust och vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs. Det påpekades att det endast är konkursgäldenärens skulder som kan göras gällande i konkursen och att gäldenären är förhindrad att åta sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen efter konkursutbrottet. Mot den bakgrunden konstaterades att (konkurs)gäldenären måste ha rättshandlat eller på annat sätt förpliktat sig före konkursutbrottet, för att en konkursfordran ska kunna uppkomma. Att gäldenären förlorar sin rådighet kan också motiveras med att det stoppar en förmodad kapplöpning mellan borgenärerna, och därmed leder det även till en likabehandling av borgenärerna, genom att konkursen innebär en samlad uppgörelse. Likabehandlingsprincipen kan därför även sägas stå bakom reglerna om gäldenärens 256 rådig hetsförlust. Systemargumenten och de argument som härrör från en funktionalistisk bedömning talar på så vis för en och samma ordning.s. 49

11.Ytterligare stöd för att en konkursfordran bör ha uppkommit redan genom anbudet (eller avtalet) kan anföras. I förarbetena till avtalslagen uttalade obligationsrättskommittén att bestämmelserna i 21–23 §§ avtalslagen kunde tillämpas analogt på anbud och svar på sådant anbud. Kommittén menade att en sådan tillämpning innebär att anbudsgivarens konkurs inte förringar giltigheten av ett tidigare lämnat anbud. Även i doktrinen har flera påpekat att ett anbud kan accepteras efter konkursutbrottet. I den danska doktrinen anses det också vara tillräckligt att gäldenären har avgivit ett anbud innan konkursen, om det har kommit till motpartens kännedom. Där anförs 7 § danska aftaleloven (som motsvarar 7 § avtalslagen), som skäl för den ordningen. Även i den norskas. 50

12.257 doktrinen menas att en konkursfordran uppkommer redan genom gäldenärens anbud.s. 50

13.Slutsatsen, att en konkursfordran uppkommer genom anbudet, kan preciseras ytterligare. Anbudet är återkalleligt fram till den tidpunkt då mottagaren tar del av anbudet enligt 7 § avtalslagen. I förarbetena till avtalslagen uttalas det också att anbudet är bindande först då det kommer till anbudsmottagarens kännedom. Mot bakgrund av att det ovan har konstaterats att det är om (konkurs)gäldenären har förpliktat sig före konkursutbrottet, som en konkursfordran har uppkommit, måste därför anbudet ha kommit till anbudsmottagarens kännedom, för att en kon258 kursfordran ska ha uppkommit. Det är först då som (konkurs)gäldenären är bunden till anbudet.s. 51

14.Vid undersökningen av de olika typfallen ovan har det dock framkommit att Högsta domstolen vid flera tillfällen funnit att en konkursfordran har uppkommit genom avtalet. Dessa rättsfall måste dock förstås i sin kontext. Frågan har där varit om fordran har uppkommit genom avtalet (eller genom konkursboets göranden), snarare än om en konkursfordran kan uppkomma genom ett anbud. Det finns också exempel på när Högsta domstolen har uttalat sig på ett allmännare sätt, som i NJA 2010 s 617:s. 52

15.”När en part går i konkurs ger avtal och andra rättshandlingar, som företa-s. 52

16.gits före konkursen och som gäller mot konkursgäldenären, normalt med-s. 52

17.kontrahenten en fordran i konkursen.” Här bör särskilt uppmärksammas att Högsta domstolen konstaterade att andra rättshandlingar, som har företagits före konkursen, ger en fordran i konkursen. Ett anbud är en rättshandling, som gäller mot konkursgäldenären. Det finns alltså även uttalanden i Högsta domstolen som öppnar för att ett anbud från gäldenären räcker för att ge upphov till en konkursfordran.s. 52

18.Ovan framkom det också att en regressfordran uppkommer när förpliktelsen grundades och att en återvinningsfordran uppkommer redan genom den rättshandling som ska återvinnas.s. 52

19.Vad gäller andra typer av fordringar kan först nämnas att det i princip finns enighet om att en fordran som har sin grund i ett utomobligatoriskt skadestånd uppkommer genom den skadegörande handlingen. Samma ordning bör gälla för perdurerande delikt. Beträffande de utomobligatoriska skadeståndsfordringar som har sin grund i underlåtenhet bör sådana fordringar uppkomma när plikten att handla inträder. Klart står också att en fordran på återbetalning på grund av en misstagsbetalning uppkommer genom misstagsbetalningen.s. 52

20.Det bör även uppmärksammas att vad gäller uppkomstfrågorna, såvitt avser utomobligatoriska skadeståndsfordringarna samt fordran på återbetalning på grund av en misstagsbetalning, så påverkas de inte av den insolvensrättsliga kontexten. Det har framkommit att inom insol-s. 52

21.259 vensrätten (med reservationen för de begränsningar i anspråk som följer av denna avhandlings avgränsningar) gäller att en utomobligatorisk skadeståndsfordran uppkommer genom den skadegörande handlingen eller när fristen att handla börjar löpa, samt att en fordran på återbetalning uppkommer genom misstagsbetalningen.s. 52

22.Det kan därför sammantaget konstateras att en konkursfordran uppkommer genom att gäldenären ådrar sig en förpliktelse före konkursutbrottet.s. 53

23.Undersökningen har främst varit inriktad på att rekonstruera gällande rätt genom en systematisering och tolkning av materialet vars resultat formuleras i regler. Systematiseringen och tolkningen kan också rendera i en princip, såsom principen om den väsentliga grunden, vilket möjliggör en mer holistisk beskrivning av rättskällematerialet, såtillvida att en riktlinje och ett antal exempel kan ges, för att rekonstruera gällande rätt. Det innebär också ett erkännande av att alla tänkbara (och framför allt otänkbara) situationer inte kan fångas av typfallsbeskrivningar; verkligheten överträffar dikten.s. 53

24.Som nämndes i detta avsnitts inledning pekar principen om den väsentliga grunden ut en riktlinje för bedömningen av frågan om fordrans uppkomst. En fordran uppkommer som huvudregel genom avtalet eller den skadegörande handlingen, men precisionen i principens riktlinje kan dock inte sägas vara så skarp att det går att avgöra om en fordran också kan uppkomma genom ett löfte att binda sig till ett avtal. Riktlinjen får preciseras något i frågan om konkursfordrans uppkomst. En konkursfordran uppkommer genom att gäldenären ådrar sig en förpliktelse före konkursutbrottet. Det blir på så vis mer rättvisande att tala om en förpliktelseprincip i frågan om konkursfordrans uppkomst. Från principen skulle det kunna göras avsteg, om till exempel insolvensrättsliga hänsyn kräver det (även om hänsyn som motiverar sådana avsteg inte har framkommit i undersökningen ovan). Vad som utgör principens (exakta) betydelse får emellertid anstå dess tillämpning i de enskilda fallen. 260s. 53

25.Ovan har uppmärksamheten främst varit riktad mot vad som krävs för att en fordran ska uppkomma före konkursutbrottet. Indirekt har även en hel del sagts om vad som krävs för att en fordran ska uppkomma efter konkursutbrottet. Den frågan utgör nämligen en spegelbild av vad som krävs för att en fordran ska uppkomma före konkursutbrottet. Starka systemargument kan anföras för att frågorna bör behandlas på det sättet. Kan det fastställas att en fordran inte har uppkommit före konkursutbrottet, då konkursgäldenären förpliktat sig efter samma tidpunkt, har en gäldenärsfordran uppkommit. Även här gäller förpliktelseprincipen alltså.s. 54

26.261s. 54