6.3 · Villkorslärans relevans i dag

1.Funktionalismens inträde i den svenska förmögenhetsrätten medförde att allmänna läror blev omoderna. Villkorsläran omnämns inte heller i allmänna obligationsrättsliga verk, på det sätt som förr var vanligt. Läran kommer dock fortsatt till uttryck i rättskällor som ligger i vårt direkta blickfång. I förevarande avsnitt ska vi granska dessa, i syfte att peka på villkorslärans relevans i dag. Syftet är inte att föregå undersökningen, om vad som krävs för att en fordran ska uppkomma, i avdelning III, utan endast att ge några exempel. Villkorsbegreppet är centralt i villkorsläran, och det återfinns även i konkurslagen. Begreppet får därför tjäna som exempel i denna undersökning.s. 20

2.I 5 kap 1 och 10 §§ konkurslagen används just termen villkor, för att beskriva vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs och om en fordran ska upptas i utdelningsförslaget:s. 20

3.5 kap 1 §s. 20

4.”I konkurs får endast en fordran som har uppkommit innan konkursbeslu-s. 20

5.tet meddelades göras gällande, om inte något annat följer av 3 kap. 2 § ellers. 20

6.bestämmelser i annan lag. 104s. 20

7.En fordran får göras gällande i konkurs även om den är beroende av vill-s. 21

8.kor eller inte är förfallen till betalning.”s. 21

9.5 kap 10 §s. 21

10.”Är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären inte hars. 21

11.rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet inträffar, skalls. 21

12.utdelning för fordringen inte beräknas i ett utdelningsförslag, om det saknass. 21

13.anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas.” I 5 kap 1 § 2 st konkurslagen görs, som synes, en distinktion mellan om en fordran är beroende av ett villkor och om den är förfallen till betalning. Att fordran inte är förfallen till betalning innebär alltså inte att den är villkorad. Detsamma gäller i villkorsläran. I 5 kap 10 § ges därtill en beskrivning av vad ett (suspensivt) villkor kan innebära, nämligen att borgenären inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte en viss omständighet inträffar. Beskrivningen av villkor sammanfaller med vad ett suspensivt villkor betyder i villkorsläran. Bilden klarnar ytterligare, om konkurslagens villkorsbegrepp läses mot förarbetena till samma lag.s. 21

14.I förarbetena till den nu gällande konkurslagen görs inga vidlyftiga, allmänna uttalanden om fordrans uppkomst. Det nämns enbart att den väsentliga grunden har framhållits i doktrinen, som en allmän princip för vilka fordringar som får göras gällande i en konkurs. (Principen om den väsentliga grunden behandlas i nästa kapitel.) Det är inte särskilt märkligt, att frågan om fordrans uppkomst inte diskuteras mer ingående, med tanke på att reglerna i 5 kap 1 och 10 §§ inte stammar från den nu gällande konkurslagen. Reglerna överensstämmer nämligen i sak med motsvarande regler i 1921 års konkurslag. I förarbetena till 1921 års konkurslag finns också ett uttalande om fordrans uppkomst, som är relevant här. Där konstateras:s. 21

15.”Att avgöra, när en fordran skall anses uppkommen, är givetvis ej en kon-s. 21

16.kurslags sak.” Frågan om fordrans uppkomst ska alltså inte avgöras med hjälp av konkursrätten. I stället får uttalandet förstås som att frågan ska behandlas pås. 21

17.105 ett allmänt plan. På så vis överensstämmer ordningen med villkorsläran. Den lutar sig inte mot den enskilda regeln i vilken fordrans uppkomst förekommer. I stället öppnar ordningen för att beakta exempelvis avtalsrätten.s. 21

18.I förarbetena till 1921 års konkurslag finns ytterligare uttalanden att beakta. Det konstateras också:s. 22

19.”[…] att då det […] är fråga om fordringar, som grunda sig på förpliktelser,s. 22

20.vilka gäldenären åtagit sig innan konkurstillståndet inträdde, med en riktigs. 22

21.uppfattning icke torde överensstämma att anse, det fordringarna enligt före-s. 22

22.varande paragraf icke få göras gällande i konkursen.” I citatet konstateras att det är tillräckligt att gäldenären har förpliktat sig före den kritiska tidpunkten, för att en fordran ska kunna få göras gällande i en konkurs. Läses citatet mot lagtexten, följer det att om gäldenären har förpliktat sig så har också fordran uppkommit, även om den är beroende av villkor. I 136 § 1921 års konkurslag framkom att villkor betydde att den fullgångna fordran hade gjorts villkorad av att en viss framtida omständighet skulle inträffa. I dagens konkurslag ges villkorsbegreppet samma betydelse, vilket, som redan har nämnts, kommer till uttryck i 5 kap 10 §. Om de nämnda rättskällorna får diktera konkurslagens villkorsbegrepp överensstämmer det med villkorslärans villkorsbegrepp. Enligt villkorsläran har nämligen en fordran uppkommit om parten är rättsligt bunden till förpliktelsen, även om fordran är villkorad av att en framtida och oviss omständighet ska inträffa, under förutsättning att rättshandlingens bindande rättsverkan inte har blivit villkorad.s. 22

23.Här bör också påpekas att det i förarbetena till 1921 års konkurslag (i anslutning till 136 §) görs en distinktion mellan resolutiva och suspensiva villkor, liksom det görs i villkorsläran. Det rådde dessutom enighet i doktrinen, om att villkorsläran skulle användas för att avgöra fordrans uppkomst vid tiden för 1921 års konkurslags införande. Mot bakgrund av denna kontext råder det inget tvivel om att villkorsläran var normerande för frågan om konkursfordrans uppkomst, när 1921 års konkurslag infördes. Det är likväl snart 100 år sedan. Villkorslärans påverkan på frågan om fordrans uppkomst kan vara liten, om inte den har påverkat rättstillämpningen sedan dess. Genom en tillämpning av den funktionalistiska argumentationslinjen kan villkorsbegreppet i kon106 kurslagen lätt få ett annat innehåll, än vad det hade i villkorsläran. Vi behöver därför även undersöka rättstillämpningen, för att kunna bedöma villkorslärans vikt i nutida rättskällor.s. 22

24.I ett stort antal rättsfall sammanfaller den omständighet som Högsta domstolen har förlagt uppkomsttidpunkten till med vad som följer av villkorsläran (och den fordringsrättsliga lösningen). Det finns även rättsfall som uttryckligen anknyter till villkorslärans terminologi. Här är det tillräckligt att ge två exempel, NJA 1990 s 110 och NJA 1966 s 241, som illustration av hur villkorsläran fortsatt har betydelse i frågan om fordrans uppkomst.s. 23

25.I NJA 1990 s 110 var frågan bland annat om vissa skadeståndsfordringar kunde göras gällande i en konkurs och därigenom om de hade uppkommit före konkursutbrottet. Fallet gällde visserligen en tillämpning av 100 § 1921 års konkurslag, men i rättsfallet uttalade Högsta domstolen att bestämmelsen motsvarades av 5 kap 1 § konkurslagen. De nämnda skadeståndsfordringarna hade sin grund i skuldebrev, i vilka det hade föreskrivits att långivaren skulle ha rätt till gottgörelse för skada om ett lån, till följd av exekutiv auktion eller annars, betalades i förtid. Skuldebreven var utfärdade före konkursbeslutet, men omständigheten som gav upphov till skadeståndet inträffade i och med konkursen.s. 23

26.I frågan tog Högsta domstolen avstamp i att endast fordringar som har uppkommit innan konkursbeslutet meddelas får göras gällande i en konkurs och att en fordran får göras gällande i konkurs även om den är beroende av villkor enligt konkurslagen. Högsta domstolen hänvisade också uttryckligen till de förarbeten som, enligt vad som ovan konstaterades, ger uttryck för villkorsläran:s. 23

27.”Enligt uttalanden i förarbetena till 1921 års KL (se NJA II 1921 s 535 ff)s. 23

28.får skadeståndsfordringar som uppkommit i anledning av konkurs men soms. 23

29.grundar sig på förpliktelser, vilka gäldenären åtagit sig innan konkurstill-s. 23

30.ståndet inträdde, göras gällande i konkursen.” Dessa allmänna uttalanden återspeglades också i domstolens bedömning av det enskilda fallet:s. 23

31.”[Borgenärens] skadeståndsfordringar har sin grund i de förpliktelser soms. 23

32.[gäldenären] åtagit sig genom skuldebreven. Fordringarna får därför ansess. 23

33.ha uppkommit vid skuldförbindelsernas ingående och således före kon-s. 23

34.107s. 23

35.kursbeslutet. Hinder möter därför inte att göra fordringarna gällande is. 24

36.konkursen.” Villkorslärans terminologi kommer tydligt till uttryck i Högsta domstolens avgörande, såtillvida att domstolen betonade att gäldenären hade förpliktat sig före konkursen och att fordringarna därigenom hade uppkommit. Domstolens slut är därtill förenligt med villkorsläran.s. 24

37.Det andra exemplet utgörs av NJA 1966 s 241. I rättsfallet hade en förläggare ingått förlagsavtal med ett par upphovsmän. Därefter gick förläggaren i konkurs. Konkursförvaltaren sålde sedan förläggarens befintliga lager av verk från just dessa upphovsmän. Frågorna i fallet var om fordringarna på royaltyersättning, med anledning av försäljningen, skulle anses vara massafordringar.s. 24

38.I 1966 års avgörande uttalade Högsta domstolen att fordringarna hade uppkommit redan vid konkursutbrottet, trots att de var villkorade:s. 24

39.”Före konkursen hade bolaget på grund av de ingångna avtalen förlagsrätts. 24

40.till de verk varom i målet är fråga, medan [upphovsmännen] hade rätt tills. 24

41.royalty, på det sätt villkorad att fordran därå kunde göras gällande efter hands. 24

42.som exemplar av verket såldes. Någon ändring i dessa avtalsförhållanden hars. 24

43.icke inträffat genom konkursen; särskilda lagbestämmelser finnas icke oms. 24

44.den rätt författarparten i förlagsavtal äger i förläggarens konkurs, och ej hel-s. 24

45.ler av grunderna för lagstiftningen om upphovsrätt följer att sagda rätt ärs. 24

46.att bedöma annorledes än som i allmänhet gäller om fordringar grundade pås. 24

47.avtal. [Mina kursiveringar.]” Fordringarna på royaltyersättning var alltså villkorade av att ytterligare verk skulle säljas. Uttalandet bör läsas mot vad Högsta domstolen konstaterade avseende uppkomsttidpunkten för royaltyersättning:s. 24

48.”När konkursboet sålt exemplar av de verk varom fråga är, har något intrångs. 24

49.i författarnas spridningsrätt icke skett, eftersom försäljningarna innefattass. 24

50.i den rätt till spridning, som genom förlagsavtalen överlåtits till bolaget.s. 24

51.S:s fordran på royalty i anledning av sådan försäljning måste, i anslutnings. 24

52.till vad förut sagts, anses hava uppkommit genom förlagsavtalet och såledess. 24

53.före egendoms avträdet, ehuru den först efter detta kunnat göras gällande.s. 24

54.Motsvarande gäller Kerstin N:s fordran utan hinder av att den angivits avses. 24

55.skadestånd. [Min kursivering.]” 108 Den allmänna regeln synes här ha preciserats av Högsta domstolen: En fordran uppkommer genom avtalet. I fallet var fordringarna villkorade av att en ytterligare omständighet tillkom, nämligen att verk såldes. Fordringarna hade likväl uppkommit före konkursutbrottet. Avgörandet överensstämmer med villkorsläran vad gäller resultatet och till viss del vad gäller terminologi. En fordran uppkommer när avtalet har ingåtts, även om den är villkorad av att senare omständigheter inträffar. Utgången har delvis befästs av Högsta domstolen i NJA 2005 s 510.s. 24

56.Villkorsläran finns alltså representerad i Högsta domstolens rättstillämpning; villkorslärans varande består i rättskällorna.s. 25

57.109s. 25