1.4.3.1 Gemensam partsavsikts. 2071
2.Utgångspunkten för (kollektiv)avtalstolkningen i Arbetsdomstolen ärs. 2071
3.att avtalet och dess innehåll ges av vad parterna gemensamt åsyftat, dets. 2071
4.vill säga den gemensamma partsavsikten. Det som avses är då hur dennas. 2071
5.kommer till uttryck i vad företrädare för parterna sagt och gjort, vilkets. 2071
6.parterna kan föra bevisning om, bevisning som alltså ligger till grunds. 2071
7.för den rättsliga bedömningen av vad parterna avsett – det vill sägas. 2071
8.avtalets innebörd.s. 2071
9.Istället för ”partsavsikt” kan uttrycket ”partsuppfattning” användas,s. 2071
10.som för att markera att det handlar om en uppfattning om ett avtalsin-s. 2071
11.nehåll utanför parternas egna idévärldar. Det skulle i så fall innebäras. 2071
12.en något annorlunda syn på avtalet än den som bygger på att avta-s. 2071
13.let består av den gemensamma partsavsikten. ”Partsavsikt” tycks varas. 2071
14.det vanligaste uttrycket, men någon gång (AD 2018 nr 63) användss. 2071
15.56s. 2071
16.Slita tvister och skapa prejudikat – Om kollektivavtalstolkning … begreppen omväxlande och som det får förstås synonymt, så några mer långtgående slutsatser om Arbetsdomstolens avsikter och uppfattningar om partsavsikt- respektive uppfattning kan man knappast dra. Uttrycken är dock inte obetydliga, och de kan knytas till synen på avtalet. En uppfattning, rimligen också en partsuppfattning, kan ju vara fel, det kan dock inte en avsikt. Genom att tala om partsuppfattning istället för om partsavsikt har Arbetsdomstolen överbryggat fakta-normdistinktionen genom att omformulera en norm (en avsikt som ger avtalets innehåll) till ett faktum (en uppfattning om avtalets innehåll). En partsuppfattning ger Arbetsdomstolen relativt sett större inflytande än om avtalet bestått av de samstämmiga partsavsikterna. Parterna kommer med den synen bara att äga tolkningen genom den ram som processen sätter, det vill säga att inte föra in mer till Arbetsdomstolens bedömning än vad som gynnar deras sak. Inom dessa ramar står det dock Arbetsdomstolen fritt att värdera bevisningen och dra rättsliga slutsatser. 4.3.2 Partsbruk och avtalstillämpning Om inte någon gemensam partsavsikt kan fastställas på grundval av vad som förevarit vid själva avtalstillfället kan parternas tillämpning av avtalet användas för att belysa avtalets innebörd. Tillämpningen måste då vara gemensam på så sätt att den ena partens tillämpning (antagligen typiskt sett arbetsgivarens) måste vara känd för den andra parten (antagligen typiskt sett en central arbetstagarorganisation). Den sistnämnda parten måste också ha godkänt eller tolererat tillämpningen utan att invända mot den. Bevisbördan för vad som känts till och vad som i faktisk mening godtagits lär åvila den som framställer påståendet. Här gör sig skillnaden mellan ett krav på dolus (insikt) och ett krav på culpa (vad motparten borde har känt till) gällande. Om kravet läggs på dolus är fokus tydligare på de konkreta parterna och deras beteenden och funktionen att slita tvisten, medan om kravet formuleras i culpatermer kan fokus läggas mer på prejudikatfunktionen. De centrala parterna kan då till exempel inte hålla sig i okunskap om tilllämpningen på lokal nivå för att sedan hävda sin tolkning. Det är förstås inte så att en av en prejudikatinstans eller någon annan given regel av innebörd att en part kan hålla sig i okunskap är mindre normativ eller mindre hanterbar än en regel av innebörd att samma part intes. 2072
17.57s. 2072
18.Mikael Hanssons. 2073
19.kan hålla sig i okunskap, men den flyttar utgångspunkten från kravs. 2073
20.på insikt för avtalsverkan (dolus) till avtalsverkan som sanktion för etts. 2073
21.oönskat beteende (culpa). Det ligger väl i linje med tanken att Arbets-s. 2073
22.domstolens kollektivavtalstolkning går ut på att ge regler för parternas. 2073
23.vid deras förhandlingar om kollektivavtal, en prejudikatfunktion soms. 2073
24.går utöver intresset av att slita tvisten i det enkilda fallet.s. 2073
25.Tidsligheten är lite speciell när det gäller partsbruk, i det att beteen-s. 2073
26.den efter avtalsslutet används för att belysa vad som överenskommitss. 2073
27.vid det tillfället. Det är förstås en idealbild som därmed upprätthålls,s. 2073
28.och med en pragmatisk syn på avtalstolkningen så spelar det nog ingens. 2073
29.avgörande roll. I den idealbildens mening är fokus på avtalstillfället,s. 2073
30.eftersom parternas beteenden måste kunna härledas dit och till den ge-s. 2073
31.mensamma partsviljan. En avtalstillämpning i strid med avtalets inne-s. 2073
32.börd får därför inte avtalsverkan, det vill säga endera parten kan intes. 2073
33.hävda rätt till en tillämpning som inte motparten uttryckligen eller pås. 2073
34.annat sätt godkänt som avtalsinnehåll.s. 2073
35.Användningen av partsbruk begränsas också av andra ändamål, så-s. 2073
36.som upprätthållandet av kravet på skriftform i 23 § MBL. I tillämp-s. 2073
37.ningen av formkravet har Arbetsdomstolen ett normativt verktyg, väls. 2073
38.ägnat att begränsa parternas autonomi. En tillämpning av regler i strids. 2073
39.med avtalet får alltså ingen verkan, med mindre den tillämpningen kans. 2073
40.hänföras till avtalet. Domstolen avgränsar det normativa utrymmes. 2073
41.58s. 2073
42.Slita tvister och skapa prejudikat – Om kollektivavtalstolkning … den därvid tar sig mot att parterna inte gjort gällande vissa rättsföljder av motpartens påstådda kännedom om tillämpningen.s. 2074