Enligt NJA 1990 s 343 (Nordanland). Se beträffande det specifika sammanhanget, d v s NJA 2015 s 359 (Emtunga), och Jan Andersson, Olovlig värdeöverföring och koncernbidrag i HD – mekanisk juridisk verkstad eller rättspolitisk designbyrå?, JT 2016–17 s 124, på s 134.
Hänvisas från p. 3 (s. 13)
1.Vad jag visat så här långt i kapitlet är antaganden för att det finns effekter av ett olagligt eftergivande av en fordran. I detta avsnitt redovisar jag en analys som har betydelse för bedömningen av hur beaktansvärda dessa effekter är. Jag har i en konsekvensanalys nämligen identifierat en möjlighet och ett sam band som påverkar frekvensen av dotterbolags eftergivande av fordringar.s. 294
2.Den möjlighet jag identifierat är att genomföra ett koncernbidrag enligt följande: 1) Ställföreträdarna vill av ett eller annat skäl överföra ett belopp, låt säga 100 (penningenheter), från dotterbolaget till moderbolaget.s. 294
3.13 (I) Effekterna av ett olagligt eftergivande av en fordran 295 2) Istället för att besluta om överföringen, beslutar ställföreträdarna först om att dotterbolaget skall låna ut 100 till moderbolaget och att 100 betalas ut till moderbolaget. 3) När moderbolaget står i skuld till dotterbolaget beslutar ställföreträdarna om koncernbidraget och efterger skulden. 4) Om ett konkursbo sedan gör gällande att överföringen var olaglig kräver återbäring invänder ställföreträdarna att koncernbidraget inte haft någon effekt eftersom det just går att framställa ett återbäringsanspråk. Även om moderbolaget inte kan återbära koncernbidraget skulle någon brist i formellt hänseende därmed inte föreligga. Eftersom det nämnda förfarandet är förhållandevis enkelt och lättvindigt kan det antas att alla koncernbidrag avseende pengar kommer att genomföras på detta sätt. I varje fall kan det antas att alla koncernbidrag som genomförs under sådana förhållanden för dotterbolaget att det finns minsta risk att koncernbidraget sedermera angrips som olagligt, kommer att genomföras på nämnda sätt. Så länge företrädarna ställs inför ett val där de kan välja att göra koncernbidraget på ett sätt som inte leder till att de riskerar personligt ansvar, eller ett annat sätt som leder till risk för sådant ansvar, kommer de av rationella skäl att välja att slippa risken för sanktion. Om företrädarna inte riskerar någon sanktion är risken antagligen större för att de genomför olagliga koncernbidrag än om de riskerar en sanktion. Frekvensen av olagliga koncernbidrag påverkas därför av risken för sank tioner. Utan risk för sanktioner blir det en ökad frekvens och fler olagliga koncernbidrag. Eftersom det antagligen blir en ökad frekvens av olagliga koncernbidrag om den möjlighet jag redogjort för inte anses föranleda några sanktioner mot ställföreträdarna, påverkar den ökade frekvensen hur beaktansvärda effekterna av ett olagligt koncernbidrag genom eftergivande av fordran blir. Med hög frekvens kan även små effekter bli beaktansvärda. Om mitt ovan gjorda antagande om att effekterna kan vara betydande stämmer, blir den ökade frekvensen förstås ännu mer relevant. Betydande effekt och stor frekvens innebär stor och betydande relevans. Till saken hör att det under vissa omständigheter går att tänka sig sank tioner mot dotterbolagets rättshandling att bevilja moderbolaget kredit. Om moderbolagets ekonomi när krediten lämnades var sådan att återbetalning inte kunde påräknas, kan rättshandlingen utgöra olaglig vinstutdelning. 296 13 (I) Effekterna av ett olagligt eftergivande av en fordran Denna norm lämnar dock alltjämt betydande utrymme för det förfarande som jag här redogjort för.s. 13