AD 1979 nr 129, AD 1982 nr 165, NJA 1975 s. 45, NJA 1942 s. 473, NJA 1947 s. 647, NJA 1982 s. 244, NJA 1992 s. 375, RH 2011:24.
Hänvisas från p. 2 (s. 501)
1.Näringslivet präglas sedan länge av koncernbildningar; dvs. att olika bolag – tilllika arbetsgivare – äger varandra och omfattas av gemensam styrning från ett överordnat bolag. Arbetsrätten står inför särskilda utmaningar när den ska tillämpas i en situation där – exempelvis – anställningsavtalet är tecknat med ett bolag i koncernen, medan maktcentrumet på huvudmannasidan i verkligheten inte ligger i detta bolag, utan i en annan juridisk person, som kontrollerar arbetsgivarbolaget, utan att vara part i anställningsavtalet. Den grundläggande problematiken förknippad med arbetsrätten i koncerner är en följd av att flera bolag förekommer på huvudmannasidan, och att dessa skilda juridiska personer är hierarkiskt sammankopplade i termer av makt och ägande. Ytterst utgörs en koncern, eller en bolagsgrupp, av ett flertal rättssubjekt som är sammanhållna ifråga om ägande. Koncernen kan vara resultatet av att en stor sammanhållen verksamhet splittrats upp från divisioner eller avdelningar till att istället bestå av skilda juridiska personer. Koncernen är den rättsliga rubriken på de insatser som gjorts för att hantera att den samägda gruppen av bolag, å ena sidan, består av skilda juridiska personer, men att dessa, å andra sidan, är förenade i någon utsträckning till en helhet. Varje bolag svarar för sina förpliktelser och skulder och man kan inte tala om något som en koncernförmögenhet. Samtidigt kan det förekomma att dessa rättsligt sett självständiga subjekt är osjälvständiga i förhållande till ägarbolaget (moderbolaget) och att de i praktiken utgör en ekonomisk enhet. Begreppen moderbolag, dotterbolag och koncern är föremål för legaldefinition i bolagsrätten: ett aktiebolag är moderbolag och ett annan juridisk person är dotterföretag om aktiebolaget äger eller kontrollerar den juridiska personen. Frågor om arbetsgivarbegreppet uppstår när något av de i koncernen ingående rättssubjekten blir part i ett anställningsavtal. En central utgångspunkt för hanteringen av de anställdas ställning i bolagiserade verksamheter (koncerner) är att dessa frågor inte är särreglerade varken i EUrätten, nationell arbetsrätt eller nationell bolagsrätt. Den bolagsrättsliga forskningen och diskussionen om koncernfrågor har inte uppmärksammat arbetsrätten, medan den arbetsrättsliga forskningen delvis tagit sig an koncernproblematiken och undersökt hur de generellt tillämpliga arbetsrättsliga reglerna ska tillämpas i koncernsituationen. Denna diskussion har också uppmärksammat förslag oms. 501
2.57 genomsyn och ansvarsgenombrott inom ramen för tillämpningen av redan gällande arbetsrätt. Inom bolagsrätten har vidare förekommit en både långvarig och intensiv diskussion om ansvarsgenombrott, och här har utvecklats läror och principer som skulle kunna komma till användning i en arbetsrättslig hantering av koncerner. Ansvarsgenombrott/genomsyn har vid ett flertal tillfällen varit föremål för analys i både det statliga utredningsväsendet, och i domstolar. Bl.a. mot bakgrund av att lagstiftning i ämnet ännu inte utfärdats får rättsläget avseende förutsättningarna för bolagsrättsligt ansvarsgenombrott anses vara delvis oklart. Att ansvarsgenombrott är ett tydligt undantag till huvudregeln om begränsat ansvar står emellertid klart. Förklaringen till att makten i arbetsorganisationen kan vara förlagd utanför arbetsgivarpartens juridiska person ligger i att bolagsrätten inte uttömmande reglerar den situationen att de olika koncernbolagens verksamheter sammanflätas i varandra. Rodhe ”nödgas konstatera, att detta är ett område, där avståndet mellan de juridiska formerna, och verkligheten är ovanligt stort”, och med detta åsyftas en form av maktanvändning i koncerner som äger rum utanför de relationer som bolagsrätten presenterar för hur bolag styrs. Rodhe, återigen;s. 501
3.Skulle man följa den svenska lagens bokstav, borde ett moderbolag ge sina instrukt-s. 502
4.ioner till dotterbolagets förvaltningsorgan, genom att som aktieägare på dotterbola-s. 502
5.gets stämma åstadkomma beslut, som sedan skulle verkställas av dotterbolagets sty-s. 502
6.relse och VD. Någon juridisk rätt för moderbolagets ledning att ge order direkt tills. 502
7.dotterbolagets VD eller till honom underställda organ finns inte.s. 502
8.Verkligheten ser emellertid helt annorlunda ut. Ledning av ett moderbolag anser sigs. 502
9.i de allra flesta fall oförhindrad att, med förbigående av dotterbolagets bolags-s. 502
10.stämma och eventuellt även med förbigående av dess styrelse, ge direkta föreskrif-s. 502
11.ter för dotterbolagets förvaltningsorgan. Denna typ av maktutövning i ett bolagsrättsligt ingenmansland har i och för sig varit känd länge. Borgström har beskrivit saken som att 58s. 502
12.… moderbolagets inflytande [utövas] oftast inte genom röstning på bolagsstämmas. 503
13.utan genom att moderbolagets organ direkt påverkar dotterbolagets organ. Någots. 503
14.lagrum, som ger moderbolagets ledning befogenhet att ge order direkt till dotterbo-s. 503
15.lagets verkställande direktör eller till honom underställda organ finns inte. I verk-s. 503
16.ligheten torde dock ledningen i ett moderbolag i de flesta fall se sig oförhindrad atts. 503
17.med förbigående av dotterbolagets bolagsstämma och eventuellt även av dess sty-s. 503
18.relse ge direkta föreskrifter för dotterbolagets förvaltningsorgan. Ej sällan torde di-s. 503
19.rektiven lämnas från relativt underordnade avdelningschefer i moderbolaget tills. 503
20.motsvarande avdelningschefer i dotterbolaget. Dotterbolagets ledning och dess an-s. 503
21.ställda torde i regel inte vara i det läget, att de anser det lämpligt att motsätta sig så-s. 503
22.dana föreskrifter, även om någon juridisk skyldighet att följa dem inte föreligger.s. 503
23.[…] Det föreligger inte heller något generellt förbud för moderbolaget att ge dotter-s. 503
24.bolagets ledning sådana föreskrifter. Koncernföreträdarnas, framförallt moderbolagsföreträdarnas, maktanvändning förefaller äga rum inte endast utanför aktiebolagslagen, som ju endast reglerar bolagsorgans behörigheter, befogenheter och inbördes relationer, utan i någon mening utanför rätten som sådan. I detta glapp mellan bolagsrättsliga utgångspunkter och faktiskt handlande är uppgiften för arbetsrätten att hantera de arbetsorganisationer som är koncerner. Problematiken kan uppfattas som att den avser de anställdas relationer till koncernen, som i sig alltså saknar rättskapacitet, trots att deras kontraktuella relation är med ett moder- eller dotterbolag (som alltså har rättskapacitet) (eller i ett dotterdotterbolag osv.). En särskild hantering av koncerner inom det arbetsrättsliga fältet är motiverad av att koncerner kan styras som en sammanhållen verksamhet och dessutom också framstår för de anställda och andra som om de vore faktiska enheter och sammanhållna verksamheter – medan de i strikt rättslig mening istället utgör en grupp samverkande skilda rättssubjekt. Den allmänna diskussionen om ansvarsgenombrott och genomsyn har därför kretsat kring frågan om under vilka förutsättningar det är befogat att uppfatta dessa olika bolag som ett, eller, med andra ord, under vilka förutsättningar det är befogat att uppfatta att koncernen i olika avseenden är bärare av rättigheter och skyldigheter, trots att denna i sig saknar rättskapacitet. Ur arbetsrättslig synvinkel handlar det snarare om i vilken utsträckning arbetsrättens regler ska kunna göras gällande över bolagsgränserna i koncerner, och t.ex. i vilken utsträckning ett moderbolag i rättslig mening kan ansvara för arbetskraft med ett dotterbolag som kontraktuell arbetsgivare. En argumentation som syftar till att utsträcka tillämpningen av arbetsrätten till att gälla i koncerner utmanar de bolagsrättsliga analyser som fäster avgörande vikt vid formella bolagsrättsliga ansvarsförhållanden. En utgångspunkt är vidare att de bolagsrättsliga reglerna inte kan rymma eller hantera något sådant som koncernföreträdare, utan istället handlar dets. 503
25.59 rent begreppsligt om att varje enskilt bolag fattar ett eget beslut, och ansvarar för det. Dragen till sin spets får den här analysen utfallet att:s. 503
26.Koncern är en beteckning på ett visst förhållande mellan i sig helt självständiga ju-s. 504
27.ridiska personer med ett svenskt aktiebolag i toppen. När detta förhållande förelig-s. 504
28.ger utlöser det en rad regler som de självständiga juridiska personerna var och ens. 504
29.har att följa. Koncernen däremot har inga regler att följa, har inget ansvar och kans. 504
30.inte bestämma någonting. Att vara koncernchef medför således inget ansvar ochs. 504
31.ingen bestämmanderätt. Det här synsättet bygger på ett antagande om att all maktutövning i koncernbolagen kan och också bör härledas till varje enskilt bolags formella organ, och att det bakomliggande gemensamma ägandet och kontrollen inte äger relevans. Ur arbetsrättslig synvinkel är det emellertid snarare naturligt att utgå från situationen i arbetsorganisationen, såsom denna gestaltar sig för de arbetande.s. 504