NJA 2009 s. 485. Frågan i HD var om det fanns skäl att sätta ned fängelsestraffets längd på grund av bestämmelsen i 34 kap. 3 § 2 st. brottsbalken. HD refererar till NJA 2008 s. 359 där domstolen berört frågan om hur straffvärdet ska bedömas vid flerfaldig brottslighet. Där framhölls som exempel på faktorer som är av betydelse bl.a. vilka typer av brott som är aktuella och de tidsmässiga och andra samband som finns mellan brotten. I NJA 2008 s. 359 anges att skälen för att vid straffvärdebedömningen avvika från vad som skulle följa av en ren kumulation varierar beroende på sambandet mellan brotten och att skälen för avvikelse minskar ju svagare sambandet är. HD kan i NJA 2009 s. 485 sägas bekräfta att bedömningen av det straffvärde som flerfaldig brottslighet ger är beroende av de tidsmässiga och andra samband som finns mellan brotten och vidare att skälen för att vid straffvärdebedömningen avvika från vad som skulle följa av en ren sammanläggning mins- kar ju svagare sambandet är mellan de olika brotten.
Hänvisas från p. 2 (s. 30)
1.Tidsaspekten är inget självständigt rekvisit vid sidan av upprepad kränkning, men har betydelse för om de enskilda gärningarna kan ses som en upprepad kränkning. Gärningarnas antal och allvar knyts ihop av att det ska finnas ett tidsmässigt samband mellan de enskilda gärningarna. Det tidsmässiga sambandet återspeglas i syftet med bestämmelsen där brottsligheten många gånger består av olika, i sig kriminaliserade gärningar som pågår under lång tid. Dessa kan var för sig framstå som relativt lindriga, t.ex. ringa misshandel och ofredande och det tidsmässiga sambandet kan därför sägas ta sikte på det upprepade och systematiska. Till skillnad från flerfaldig brottslighet som sker vid samma tillfälle förutsätts därför, för att fridskränkningsbrott ska föreligga, att brotten begås vid olika tidpunkter.s. 30
2.Det tidsmässiga sambandet mellan gärningarna är tänkt att visa på det systematiska i övergreppen. Gärningarna bör därför varken ligga för 282 nära varandra, eller för långt ifrån varandra, i tid. En jämförelse kan göras med NJA 2009 s. 485 som behandlar frågan om sammanträffande av brott. HD anför att bedömningen av det straffvärde som flerfaldig brottslighet har är beroende av de tidsmässiga och andra samband som finns mellan brotten och att skälen för att vid straffvärdebedömningen avvika från vad som skulle följa av en ren sammanläggning minskar ju svagare sambandet är mellan de olika brotten. Också när det gäller kravet på tidsmässigt samband har detta lämnats till rättstillämpningen att tillämpa och tolka och det saknas en entydig praxis om vad det mer konkret innebär. Den yttersta gränsen torde dock vara fridskränkningsbrottets preskriptionstid men med hänsyn tagen till att de enskilda brotten som kan ingå i fridskränkningsbrottet preskriberas var för sig.s. 30
3.Av praxis framgår när det gäller gärningar som omfattas av åtalet att den tid som förflutit mellan gärningarna har betydelse för om dessa anses utgöra en upprepad kränkning. Även om kravet på att åtalet ska omfatta flera gärningar är uppfyllt kan både den omständigheten att det gått för lång tid mellan gärningarna, men också den omständigheten att gärningarna ligger för nära varandra i tid, göra att rekvisitet upprepad kränkning inte anses uppfyllt. Att gärningar begångna samtidigt eller inom loppet av några dagar inte kan innebära systematiska kränkningar kan framstå som självklart. Åt andra hållet kan t.ex. två misshandelsgärningar inom ett tidsspann av två år visserligen sägas utgöra upprepad brottslig-s. 31
4.283 het, men den kan inte sägas vara systematisk. Mellan dessa ytterligheter finns dock ett stort antal fall där bedömningen ytterst ligger på domstolarnas uppfattning om när det är fråga om en upprepad kränkning.s. 31
5.Genom att tidsaspekten tar sikte på det systematiska i kränkningen kan omständigheten att flera gärningar begåtts under en kortare tidsperiod innebära att dessa inte bedöms vara led i en upprepad kränkning. Någon nedre tidsgräns för när enskilda gärningar kan utgöra en upprepad kränkning har inte angivits, vare sig i förarbetena eller i praxis. Den genomgång av hovrättsavgöranden som gjort för arbetet med avhandlingen visar på variationer. Det finns exempel på fall där en tidsperiod om några veckor ansetts tillräcklig för att gärningarna ska ha inneburit en upprepad kränkning. I andra fall har några månader ansetts vara för kort tid för att gärningarna ska utgöra en upprepad kränkning, även om gärningarna begåtts regelbundet under denna tid. Just den nedre gränsen torde vara något som skulle behöva klargöras för att på så sätt åstadkomma en mer enhetlig bedömning.s. 32
6.I NJA 2004 s. 437 ansågs de gärningar som föräldrarna utsatt sin dotter för ha utgjort ett led i en upprepad kränkning. Misshandeln som var föremål för bedömning hade huvudsakligen begåtts under ett års tid. En gärning hade förövats året tidigare och under tidsperioden hade också ett inte närmare bestämt antal gärningar förövats. De specificerade misshandelsgärningar som föräldrarna ansågs ha begått utgjorde tillsammans med de mer i tiden ospecificerade gärningarna en upprepad kränkning. Avgörandet ger därför inte mer vägledning än att brottsliga gärningar under en tidsperiod av ett år är tillräckligt för att ett tidsmässigt samband ska föreligga.s. 32
7.På samma sätt som det förhållandet att gärningar som har begåtts under en kort tidsperiod kan innebära att gärningarna inte bedöms som ett led i en upprepad kränkning kan den omständighet att det gått lång tid mellan de enskilda gärningarna göra att rekvisitet inte är uppfyllt. Generellt sett bör kunna sägas att det förhållandet att gärningarna har begåtts under lång tid knappast bör vara något problem om det är så att målsäganden kontinuerligt utsätts för brott. I sådana fall förstärker det faktum att brotten förövats under lång tid deras karaktär av upprepad 284 kränkning. Om ett fåtal brott begås under mycket lång tid, t.ex. ett brott år 1, ett brott år 3 och ett brott år 5, torde det emellertid kunna leda till att kravet på upprepad kränkning inte är uppfyllt.s. 32
8.När tidsperioden omfattar en längre tid, t.ex. flera år, där målsäganden kontinuerligt utsätts för våld kan emellertid andra faktorer få betydelse. Det gäller dels gärningarnas rubricering och därmed preskriptionstid, dels möjligheten att styrka sådana gärningar. En möjlighet för åklagaren att utöver mer preciserade gärningstillfällen hänvisa till att gärningsmannen vid ett stort antal tillfällen under en viss period begått gärningar som t.ex. utgör ofredande eller misshandel kan vara av betydelse genom att de ospecificerade gärningarna visar på omfattning, frekvens och vanemässighet. Dessa gärningar ska, liksom preciserade, kunna styrkas av åklagaren. Även om målsäganden inte kan hänföra gärningarna till en specifik tidpunkt kan t.ex. beskrivningen av hur de har gått till visa på omfattningen av misshandeln och därmed bidra till att underbygga slutsatsen att gärningarna utgjort en upprepad kränkning. En risk är dock att alltför oprecisa beskrivningar tenderar att inte godkännas av domstolen vilket kan leda till att det till slut kvarstår så få gärningar att de inte kan bedömas utgöra en upprepad kränkning av integriteten.s. 33
9.Både kravet på att det ska vara fråga om systematiska kränkningar och kravet på att de har pågått under en viss tid kan uppfyllas genom att domstolen vid bedömningen beaktar lagföringar som den tilltalade tidigare har dömts för eller där skuldfrågan annars är klar. Frågan om i vilken utsträckning gärningar utöver de som omfattas av åtalet kan tillåtas ha betydelse för bedömningen behandlas i nästa avsnitt.s. 33
10.285s. 33