Det är tydligt att Arbetsdomstolen tagit intryck av de förändringar av överlåtelse- direktivet som genomförts se exempelvis AD 2014 nr 14 och AD 2014 nr 28.
Hänvisas från p. 3 (s. 70)
1.Lagstiftaren har inte ändrat medbestämmandelagens EU-spärr sedan 1995 och medbestämmandelagen hänvisar numera till direktiv som inte längre är i kraft. Det i sig är svårbegripligt och lagstiftarens passivitet är till viss del än mer problematisk då det gäller överlåtelsedirektivet. I 4 § medbestämmandelagen finns en hänvisning till 1975 års övertalighetsdirektiv såväl som till det tillägg som gjordes på 1990-talet (direktiv 92/56). De motsvarar tillsammans det konsoliderande direktiv som numera är i kraft. Medbestämmandelagen saknar emellertid hänvisning till det tilläggsdirektiv till överlåtelsedirektivet som antogs 1998. Tillägget innehåller reglering av koncerner (se ovan kapitel 5.2.3 om koncerner). Medbestämmandelagens EU-spärr omfattar således strikt taget inte det tillägg som överlåtelsedirektivet tillfördes 1998 och som nu konsoliderats genom direktiv 2001/23. Medbestämmandelagen ger intrycket att det ärs. 69
2.165 fritt att avtala om en annan ordning än den som framgår av nuvarande direktiv.s. 69
3.Det framstår som svårmotiverat att EU-spärren inte innefattar överlåtelsedirektivet i dess lydelse efter tillägg och konsolideringen. Utifrån Sveriges åtaganden att lojalt genomföra direktiven finns det därför anledning att tolka EU-spärren så att den hänvisar till nu gällande överlåtelsedirektivet. Det kan visserligen ses som en ytterligare, om än begränsad, inskränkning i parternas autonomi. Medlemsstaten Sverige har det yttersta ansvaret för att direktiven är korrekt genomförda och det innefattar även koncernsituationen. Arbetsmarknadens parter är antagligen redan införstådda med den ordning som gäller efter tilläggen.s. 70