AD 1981 nr 22 och men även AD 2014 nr 71.
Hänvisas från p. 7 (s. 23)
1.Det svenska tendensskyddet har stått oförändrat sedan medbestämmandelagens ikraftträdande och bygger på två skilda försättningar; för det första att det är fråga om viss typ av verksamhet – ”ideell eller opinionsbildande” – och för det andra att beslutet rör verksamhetens mål och inriktning (2 § medbestämmandelagen). Styrelserepresentationslagen hänvisar till 2 § medbestämmandelagen och arbetstagarledamöterna i sådana företag deltar inte i styrelsearbete som rör verksamhetens mål och inriktning. Det kan vidare nämnas att tendensskyddet inte ska tillämpas för offentligt anställda (se 42 § lagen om offentlig anställning).s. 22
2.I samband med genomförandet av 1994 års företagsrådsdirektiv ställdes den svenska lagstiftaren för första gången inför en EU-rättslig tendensskyddsklausul. Regeringen uppmärksammade ministerråds anteckningen från rådets antagande av direktivet och konstaterade att sådana bestämmelser som avses i artikel 8.3 fanns i 2 § medbestämmandelagen och att ett likande undantag borde införas i den föreslagna lagen om europeiska företagsråd. I 8 § 1996 års företagsrådslag intog man således en med 2 § medbestämmandelagen likalydande bestämmelse. Lagen som genomför 2009 års direktiv innehåller också en sådan bestämmelse och frågan dis118 kuterades inte närmare i samband med dess antagande (se 11 § 2011 års företagsrådslag).s. 22
3.Vid genomförandet av SE-inflytandedirektivet upprepades ordagrant de uttalanden som gjordes i samband med att Sverige genomförde 1994 års företagsrådsdirektiv. Med det tillägget att det var värdefullt att den nya lagen fick ett med medbestämmandelagen likartat tillämpningsområde. I SE-inflytandelagen intogs en bestämmelse om tendensskydd (3 § SE-inflytandelagen) och enligt författningskommentaren till SEinflytandelagen motsvarar den innehållet i 2 § medbestämmandelagen.s. 23
4.Utredningen om information till och samråd med arbetstagare valde att inte enbart upprepa tidigare uttalanden, om att en liknande tendensskyddsklausul fanns i medbestämmandelagen. Istället gjorde utredningen en jämförelse mellan medbestämmandelagen och artikel 3.2 samrådsdirektivet. Utredningens slutsats var att den svenska regleringen var mer långtgående än direktivets. Medbestämmandelagens uppräkning omfattade nämligen även kooperativ verksamhet och övrig ideell verksamhet. Utredningen ansåg, med hänsyn till direktivklausulens syfte, att medbestämmandelagens vidare utformning inte i sig stod i strid med direktivet. I propositionen om samrådsdirektivets genomförande berördes inte frågan närmare utan utredningens slutsatser godtogs.s. 23
5.Den svenska lagstiftaren har alltså vid genomförandet av inflytandedirektiven slutit sig till att ett undantag motsvarande det i 2 § medbestämmandelagen ska intas även i de lagar som genomför SE-inflytandedirektivet och företagsrådsdirektiven och att 2 § medbestämmandelagen i sig inte står i strid med det EU-rättsliga tendensskyddet.s. 23
6.Angående typen av verksamhet är medbestämmandelagens tendensskydd, som nämnts, vidare än det EU-rättsliga. Av 2 § medbestämmandelagens ordalydelse framgår att två olika typer av verksamhet är undantagna från lagens tillämpningsområde, för det första är verksamhet soms. 23
7.119 är av religiös, vetenskaplig, konstnärlig eller annan ideell natur; för det andra är verksamhet som är kooperativ, facklig, politisk eller annat opinionsbildande ändamål undantagen. Det är inte avgörande att en viss verksamhet är ”ideell” eller ”opinionsbildande”. Utifrån 2 § medbestämmandelagen saknar det betydelse för följden. Frågan om vilken typ av verksamhet som är undantagen har inte närmare belysts i Arbetsdomstolens praxis. Det har i förekommande avgöranden inte varit en tvistefråga mellan parterna om verksamheten varit omfattad av 2 § medbestämmandelagen.s. 23
8.Av förarbetena framgår att 2 § medbestämmandelagens uppräkning i sig inte är uttömmande, vilket är en betydande skillnad mellan det svenska och det EU-rättsliga tendensskyddet. Det EU-rättsliga tendensskyddet synes låst till den katalog som upptas i direktiven och som är likalydande med den tyska regleringen.s. 24
9.Inflytandedirektivens krav att verksamheten direkt och övervägande ska vara ägnad åt den ”ideella” alternativt ”opinionsbildande” verksamheten uppställs inte i svensk rätt. Det är inte utifrån svenska förarbeten klart i vilken utsträckning som verksamheten måste vara ägnad åt den ”opinionsbildande/ideella” verksamheten.s. 24
10.Med utgångspunkt i inflytandedirektiven kan det diskuteras om ett aktiebolag kan omfattas av det svenska tendensskyddet. Den svenska aktie bolagslagen föreskriver att ändamålet för bolaget, om inte annat sägs i bolagsordningen, är att bereda aktieägarna vinst (se 3 kap. 2 § aktiebolagslagen). Aktiebolag får i allmänhet betecknas som odemokratiska ut ifrån förarbetena till medbestämmandelagens perspektiv, eftersom ägande är det som ger inflytande. Är det nödvändigt att anta ett särskilt från aktiebolagslagen avvikande syfte i bolagsordningen för att bolagets verksamhet ska vara undantagen i enlighet med 2 § medbestämmandelagen? För svenskt vidkommande är verksamheten i sig avgörande. Ett aktiebolags verksamhet kan inte betraktas som ideell, men väl opinionsbildande. Opinionsbildande verksamhet drivs ofta i aktiebolagets form. 120 Slutsatsen är alltså att även aktiebolag bör omfattas av det svenska tendensskyddet, enligt 2 § medbestämmandelagen.s. 24
11.Som nämnts får det antas att det EU-rättsliga tendensskyddet i denna del hämtar inspiration från tysk rätt. Rekvisiten (begreppsparet) direkt och huvudsakligen är hämtade från tysk rätt. Ett företag som i huvudsak ägnar sig åt att bereda vinst åt aktieägarna skulle därmed inte vara omfattat av det tyska undantaget.s. 25
12.Det EU-rättsliga undantaget möjliggör bevarandet och antagandet av särskilda bestämmelser. Det svenska tendensskyddet är uppbyggt kring kumulativa förutsättningar, dels viss typ av verksamhet, dels viss typ av beslut. Det svenska tendensskyddets ytterligare precisering att det endast är beslut som rör mål och inriktning som är undantagna. Någon sådan konkretisering återfinns inte i inflytandedirektiven, vilken enbart anger att de medlemsstater som redan har ett existerande tendensskydd får anta särskilda bestämmelser för sådana företag. Det svenska tendensskyddet skiljer sig i denna del från det tyska. § 118 Betriebsverfassungsgesetz undantar helt sådan verksamhet som ingår i katalogen.s. 25
13.Det kan konstateras att det finns vissa oklarheter angående vilken verksamhet som omfattas av 2 § medbestämmandelagen. Arbetsdomstolens praxis ger inte någon klarhet. Den har istället rört vilka beslut som har ansetts omfattade av undantaget. Arbetsdomstolen har i ett av de första avgörandena om tendensskydd tagit fasta på det mönster för att identifiera beslut som regeringen presenterade i förarbetena. Det mönster som Arbetsdomstolen identifierar utifrån förarbeten anger två olika typer av beslut som undantagna. För det första beslut om riktlinjer för verksamheten (riktlinjebeslut) och för det andra beslut som genomför sådana riktlinjer (genomförandebeslut). Avgörandet rörde om ett beslut att införa redaktionell text på en tidnings förstasida kunde anses som ett sådant beslut. Arbetsdomstolen fann att det varken utgjorde ett riktlinjebeslut eller ett beslut som genomförde sådana riktlinjer.s. 25
14.Arbetsdomstolen har i ett senare avgörande ytterligare avgränsat vilka beslut som omfattas; enbart riktlinjer som hänger samman med verksamhetens särart. Beslut härrörande från sedvanliga ekonomiska överväganden som förekommer även i andra företag omfattas inte av 2 §.s. 25
15.121 Källström har fällt omdömet att Arbetsdomstolen följt det uppställda mönstret ”slaviskt”.s. 25
16.Det finns skillnader mellan det svenska och det EU-rättsliga tendensskyddet, men det bakomliggande syftet är likartat, nämligen att ett utvidgat arbetstagarinflytandet inte ska träda den politiska demokratin förnär.s. 26