Se t.ex. AD 2012 nr 2 och AD 2008 nr 3.
Hänvisas från p. 1 (s. 13)
1.I Sverige är förarbeten en framträdande rättskälla. Det har uttalats att det finns starka skäl att följa förarbeten i centrala frågor som remissbehandlats och detsamma gäller även specialfrågor som nämnts och varit föremål för tydliga ställningstaganden i en proposition. Förarbetena till medbestämmandelagen citeras alltjämt regelmässigt i avgöranden som rör arbetstagarinflytande.s. 13
2.EU har idag befogenhet att anta minimidirektiv inom, det av fördraget benämnda, området socialpolitik, artikel 153 FEUF (se nedan kapitel 3.2 om framväxten av befogenheten). Direktiven ska antas av rådet och parlamentet i enlighet med det ”ordinarie lagstiftningsförfarandet” och med hörande av Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Kommissionen har den primära uppgiften att utarbeta förslag till direktiv. Vilket förfarande som använts återspeglas i det antagna direktivet, t.ex. anges följande i ingressen till 2009 års företagsrådsdirektiv:s. 13
3.”med beaktande av kommissionens förslag,s. 13
4.med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrandes. 13
5.(1),s. 13
6.47s. 13
7.efter att ha hört Regionkommittén,s. 14
8.i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2)” Det slutligt antagna direktivet uppmärksammar alltså att det finns material som utarbetats innan direktivet antagits, alltså förarbeten i den meningen att de föregår den slutliga rättsakten. Den uppräkning som görs i direktivet är på intet sätt uttömmande, utan det finns ytterligare material utarbetat inom ramen för den process som leder fram till ett slutligt antagande. Ett annat sådant exempel är den förklaring som upptas i rådets protokoll i samband med en rättsakts antagande. I direktiven görs det en hänvisning till dokumentens publicering i Europeiska Unionens officiella tidskrift (EUT). Det finns således vissa förarbeten. Vilken betydelse som de kan tillmätas och hur de kan användas i en rättsvetenskaplig framställning är dock en annan fråga.s. 14
9.Innan den frågan behandlas bör det uppmärksammas att det i svensk doktrin förts en närliggande diskussion. Den diskussionen emanerar till viss del från ett uttalande i Bernitz & Källgrens lärobok om att avsaknaden av förarbeten av svensk typ är en viktig skillnad mellan svensk rätt och EU-rätt. Med av ”svensk typ” menade de att det EU-rättsliga materialet saknade sin svenska motsvarighets detaljerade motiveringar och författningskommentarer. EU-rätten sades av den anledningen stå främmande för den svenska lagtolkningstraditionen där förarbeten har en framträdande betydelse.s. 14
10.Öberg har med hänvisning till det som nu är artikel 296 andra stycket FEUF, om att direktiv m.m. ska vara motiverade och innehålla hänvisningar till de förslag och yttrande som ska lämnas i enlighet med fördraget, uttalat att EU-domstolen använder förarbeten vid tolkningen av direktiv. Han går så långt som att säga att kommissionens förslag är en naturlig startpunkt för den som vill utreda unionslagstiftarens avsikt. 48 Hettne m.fl. har lyft fram att lagstiftningsprocessen skiljer sig åt mellan Sverige och EU och att den senare är präglad av en större grad av kompromisser och förhandlingslösningar. Det kan därför vara svårare att identifiera lagstiftarens avsikt, men att förarbetena ändock har tillmätts betydelse av EU-domstolen. Förarbeten tillmäts idag betydelse i större utsträckning vid tolkning av direktiv. En anledning till förarbetenas växande betydelse som rättskälla är att de i allt större utsträckning görs offentliga.s. 14
11.Det har anförts argument mot användandet av sekundärrättsförarbeten. Rättssäkerheten och förutsebarheten fordrar att endast sådant material som publicerats används. EU:s lagstiftningsprocess utgörs av en samverkan mellan olika institutioner och det är inte alltid som en institutions åsikter kan tillskrivas de övriga. Det har även anförts att det skulle vara en kränkning av kompetensfördelningen mellan institutionerna att tillmäta material utarbetat av en institution företräde framför andra. Tidens tand kan också ha gjort att de ursprungliga motiveringarna inte längre kan tillmätas någon avgörande betydelse. Förarbetena kan även vara av så påver kvalitet att det inte kan läggas till grund för avgöranden. Som nämnts är det inte ovanligt att förslagen i förarbetena skiljer sig från den slutliga produkten och i sådana fall har EU-domstolen bortsett från förarbetena.s. 15
12.Det kan för arbetsrättens vidkommande uppmärksammas att Maier i sin avhandling nämnde att hon tänkte använda sig av sekundärrättsförarbeten, men utan att tillmäta dem status som rättskälla. Hon ansåg att sekundärrättsförarbeten kunde utgöra en indikation om vad som var anledningen till EU-kompetensutövning, som förarbeten av svensk typ betraktade hon direktivens ingress. I en senare svensk avhandling i ett annat ämne menar författaren att frågan om förarbetenas status soms. 15
13.49 rättskälla numera är överspelad och att det är klart att förarbetena kan användas som hjälpmedel vid tolkning.s. 15
14.Trots nämnda invändningar kan det konstateras att EU-domstolen använder sig av sekundärrättsförarbeten som tolkningsstöd, låt vara att det inte sker konsistent.s. 16
15.Det kan också nämnas att sekundärrättsförarbeten tillmätts betydelse i utredningar om genomförande av inflytandedirektiven, dels för att hämta ledning i en fråga som utifrån direktivets lydelse är oklar, dels för att klargöra vilket som är syftet med en antagen reglering.s. 16
16.Av sekundärrättsförarbetena kan särskilt belysas med vilken rättslig grund som EU antagit ett direktiv. Den rättsliga grunden utgör EU:s befogenhet att anta rättsakter, då det alltjämt är så att medlemsstaternas befogenhetsöverföring skett på begränsade områden (se nedan kapitel 3 om med vilka rättsliga grunder som inflytandedirektiven antagits). Den rättsliga grunden har betydelse för vilket lagstiftningsförfarande som ska användas. Förfarandena kan skilja sig åt och alla fordrar inte enhällighet i samband med antagandet (se nedan om utvecklingen kapitel 3.2). De olika förfaranden som stått till buds har ändrats över tid och det kan diskuteras om och i vilken utsträckning som krav på enhällighet påverkar valet av rättslig grund. Ovan har påpekats att förhandlingsspelet inom EU:s lagstiftningsprocess bidrar till tvetydigheter i lagstiftningen. Inom ramen för detta förhandlingsspel är den rättsliga grunden en faktor av betydelse, särskilt då de olika rättsliga grundernas majoritetskrav i rådet skiljer sig åt.s. 16
17.EU-domstolen har i mål gällande överlåtelsedirektivet hänvisat till förarbetena för att ge stöd åt att tillmäta en artikel en viss betydelse. Även när det gäller övertalighetsdirektivet har EU-domstolen hänfört sig till förarbetena när den diskuterat direktivets syfte.s. 16
18.Sekundärrättens förarbeten är annorlunda än de svenska förarbetena, vilket i sig inte utesluter att det är material som bör hanteras inom ramen 50 för en rättsdogmatisk framställning. Ovan har jag exemplifierat olika frågeställningar som kan belysas av direktivens förarbeten.s. 16
19.Sekundärrättsförarbeten bidrar ytterligare till helhetsbilden av det sammanhang i vilket ett direktiv tillkommit. Förarbetena ger inte, sedda för sig, en fullständig bild men kan klargöra den kontext inom vilken rättsakten antogs. För att belysa vad som avses kan ytterligare ett exempel med utgångspunkt i övertalighetsdirektivet lämnas. I direktivets förarbeten, till skillnad från det antagna direktivet, finns tydliga uttalanden om att kollektiva uppsägningar inte ska hindras:s. 17
20.”The economic changes and closures of undertakings which [the econo-s. 17
21.mic integration] can involve are an integral part of a development towardss. 17
22.more promising activities. It is therefore necessary not to hinder them, buts. 17
23.to place this professional mobility within the framework of appropriates. 17
24.guarantees.” Uttalandet är till föga hjälp i en konkret tolkningssituation. Däremot är det något som kan ge stöd för en tes angående bakgrunden till ett direktivs tillkomst.s. 17