Se NJA 1983 s. 374.
Hänvisas från p. 13 (s. 11)
1.Sedan början av 1900-talet kan oriktigt uppgiftslämnande i samband med taxering föranleda straff. Ursprungligen var straffbudet konstruerat som ett uppsåtligt brott men redan 1921 ändrades de subjektiva an156 svarsförutsättningarna på så sätt att även handlingar av grov oaktsamhet kunde bestraffas. I motiven framhölls att lagändringen var av stor praktisk betydelse då det förelåg betydande svårigheter att styrka uppsåtligt brott. En sådan bevislättnadsregel har alltså varit grunden för tillskapandet av det culpösa skattebrottet.s. 9
2.Taxeringsförordningen 1928:379 innebar en höjning av bötesmaximum för det vårdslösa brottet vilket motiverades med hänsyn till den svårdragna gränsen mellan vad som innefattades i lokutionen ”mot bättre vetande” och vad som skulle innebära grov vårdslöshet. Genom skatte strafflagen (1943:313) gavs det culpösa skattebrottet benämningen vårdslös deklaration, vilket dock senare ändrades till oaktsam deklaration. Under 1940talet genomfördes också straffskärpningar så att bl.a. även oaktsamhetsbrottet kom att kunna leda till frihetsberövande påföljd. Konsekvenserna av straffskärpningarna blev att även bagatellartade förseelser kom att prövas i domstol.s. 10
3.År 1965 tillsattes Skattestrafflagutredningen som fyra år senare presenterade sitt betänkande. Den nya lag som följde kallades Skattebrottslagen (1971:69). Det culpösa brottet rubricerades nu vårdslös skatteuppgift och var, till skillnad från skattebedrägeri, utformat som ett farebrott. I samband med tillkomsten lagen uttalade sig departementschefen på följande sätt i propositionen:s. 10
4.Man kan givetvis /…/ ställa sig frågan huruvida behov föreligger av ens. 10
5.straffbestämmelse för oaktsamhet, särskilt om någon motsvarighet inte finnss. 10
6.bland förmögenhetsbrotten i BrB. Förhållandena på skatteområdet är emel-s. 10
7.lertid rätt speciella i vissa avseenden. Det händer inte sällan att avsevärda be-s. 10
8.vissvårigheter uppkommer när det gäller orsaken till oriktigheter i uppgifters. 10
9.till beskattningsmyndigheterna /…/ Mot sådana fall, som ofta rör avsevärdas. 10
10.skattebelopp, är det nödvändigt att kunna ingripa med straffsanktion ävens. 10
11.om skattetillägg kan utgå. Detta uttalande har kritiserats från flera håll. Fängelsestraffkommittén menade att det inte kan ”vara riktigt att, om bevissvårigheter föreligger vid ett uppsåtligt brott, tillskapa ett vårdslöst brott för att i de fall uppsåt inte kan styrkas ändå kunna ingripa med en kraftig straffsanktion”. Även Teresa Simon-Almendal har ifrågasatt uttalandet. Hon konstaterar att det culpösa skattebrottet enligt uttalandet skulle ha tillskapats pås. 10
12.157 grund av en bevislättnadsregel och menar att grunden för bestämmelsen förefaller tveksam ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Kritiken är befogad. Det förefaller tveksamt att lagstiftaren med utgångspunkt i att inte tillräckligt många blir straffade för ett brott sänker ribban så att fler ska kunna ”hoppa över” den och därmed straffas. Naturligtvis är ett sådant resonemang inte sällan förekommande och ibland säkerligen befogad, men att som enda grund för att tillskapa ett oaktsamhetsbrott åberopa sänkta beviskrav är tvivelaktigt rent rättsäkerhetsmässigt. I vart fall får man konstatera att departementschefens uttalande inte var särdeles väl genomtänkt och att om lagstiftaren ville få till en ändring på området hade ett smidigare, mindre uppenbart ordval kunnat dölja intentionerna bättre.s. 10
13.För straffansvar krävs dock kvalificerad oaktsamhet, dvs. att oaktsamheten varit grov. Samtliga objektiva brottsförutsättningar skall vara täckta av grov oaktsamhet från gärningspersonens sida. Med grov oaktsamhet skulle i lagrummet förstås att gärningspersonen genom sitt handlande gjort sig skyldig till oaktsamhet i mer avsevärd mån. I rättstillämpningen hade grov oaktsamhet tolkats alltmer extensivt och kommit att innefatta slarv och andra mindre allvarliga förseelser. Nu krävdes alltså ett mer betydande slarv för ansvar eller att gärningspersonen visat uppenbar likgiltighet för att sätta sig in i skattereglerna. I doktrinen har detta tolkas som mycket auktoritativa rekommendationer till domstolarna att följa ordalydelsen i lagrummet och inte bedöma oaktsamhet som grov förutom i särskilt kvalificerade fall. Även HD har uttalat att grov oaktsamhet i skattebrottslagens mening skall tolkas restriktivt. I praxis har oaktsamheten bedömts som grov t.ex. vid medvetet risktagande från gärningspersonen. Genom en reform 1996 ändrades ytterligare bestämmelserna något. Exempelvis sänktes maximistraffet för vårdslös skatteuppgift till ett års fängelse för att bättre avspegla sig i straffskalan.s. 11
14.Den nedre gränsen för straffbar oaktsamhet bestäms i 5 § 2 st. SBL. Ansvar skall inte utdömas om gärningen är av mindre allvarlig art. Enligt motiven skall, vid bestämmandet av vad som skall anses vara av mindre allvarlig art, inte bara storleken av skattebeloppet utan även övriga objektiva omständigheter beaktas. 158s. 11