3.3.2 · Påföljder

1.Obligationsrätten innehåller inte någon allmän reglering om vilka på - följder som kan göras gällande vid ett kontraktsbrott. I stor utsträckning tillämpas i stället okodifierade, ibland svåridentifierade, allmänna principer. I föregående kapitel – om fel i varumärke – har köplagens påföljdssystem beskrivits. Köplagens detaljerade påföljder utgör ofta en viktig källa för analogier inom kontraktsrätten, även om köplagen inte är avsedd att vara fullständig beträffande påföljderna av ett kontraktsbrott. De huvudsakliga kontraktsrättsliga påföljder som diskuterats i avsnitt 2.10 är möjligheten att kräva omleverans, avhjälpande, prisavdrag och skadestånd. I kapitel 4 diskuteras därutöver möjligheten att häva avtalet och rätten att innehålla en prestation.s. 8

2.Immaterialrättslagarna har, med vissa undantag, överensstämmande regler om sanktioner och säkerhetsåtgärder till följd av ett intrång. Immaterialrätternas säregna karaktär innebär att påföljderna vid ett intrång skiljer sig betydligt från kontraktsrättens påföljdskatalog. Vissa likheter föreligger emellertid, till exempel med avseende på rätten att kräva ersättning för den skada som uppkommit. I avsnitt 2.10.4 har det allmänna kontraktsrättsliga culpa- och presumtionsansvaret, jämte köplagens kontrollansvarsregel, beskrivits. Vid ett immaterialrättsintrång ska intrångsgöraren, om denne varit oaktsam, ersätta hela den skada som uppkommit på grund av intrånget. Grundprinciperna för beräkning av skadestånds. 8

3.197 inom immaterialrätten och kontraktsrätten är således desamma – hela skadan ska ersättas, varken mer eller mindre.s. 8

4.De immaterialrättsliga ersättningsbestämmelserna tillhandahåller därtill en möjlighet att utverka ersättning, även när intrånget inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Till exempel följer av 8 kap. 4 § varumärkeslagen att varumärkeshavaren har rätt till skälig ersättning för utnyttjandet av varumärket, även om intrånget gjorts i god tro – om och i den utsträckning det är skäligt. Redan ett intrång i objektiv bemärkelse utlöser således ersättningsskyldighet för intrångsgöraren. Den skäliga ersättningen utgör en minimiersättning för intrånget och utgår även i de fall varumärkeshavaren inte lidit någon skada till följd av intrånget. Ersättningen motsvaras i normalfallet av en skälig licensavgift som skulle ha utgått om en licens frivilligt hade upplåtits.s. 9

5.En ytterligare utmärkande egenskap för de immaterialrättsliga ersättningsreglerna är den bevislättnad som rättshavarna erhållit. Bevislättnadsreglerna gäller vid sidan av den allmänna princip som 35 kap. 5 § rätte gångsbalken tillhandahåller och som kan tillämpas generellt både vid kontraktsbrott och vid intrång. För varumärkesrättsliga förhållanden finns bevisregeln i 8 kap. 4 § första stycket varumärkeslagen. När ersättningens storlek bestäms ska, enligt bestämmelsen, hänsyn särskilt tas till i) innehavarens uteblivna vinst, ii) intrångsgörarens vinst, iii) skada på varumärkets anseende, iv) ideell skada samt v) innehavarens intresse av att intrång inte begås. Bevislättnaden innebär inte att varumärkeshavaren har rätt till ersättning som överstiger den faktiska skadan. Syftet med bestämmelsen anges i stället vara att förbättra möjligheterna för varumär198 keshavaren att få full ersättning för skadan denne lidit. Bestämmelsen innebär således inte att varumärkeshavaren exempelvis fullt ut kan få ersättning för intrångsgörarens vinst, om denna obehöriga vinst överstiger varumärkeshavarens faktiska skada.s. 9

6.Den främsta skillnaden mellan påföljdskatalogerna för kontraktsbrott och immaterialrättsligt intrång ligger i det straffrättsliga ansvaret. Enligt 8 kap. 1 § varumärkeslagen kan ett intrång som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet leda till böter eller fängelse i högst två år. Bestämmelsen tillämpas emellertid sällan i praktiken. En annan viktig skillnad mellan regelverken är den varumärkesrättsliga möjligheten att utverka ett slutligt vitesförbud gentemot en intrångsgörare. Ett vitesförbud förutsätter inte att intrånget skett uppsåtligen eller av oaktsamhet, utan ska meddelas redan när det i objektiv mening föreligger ett intrång.s. 10

7.Vidare innehåller 8 kap. 8 § varumärkeslagen en bestämmelse varigenom en intrångsgörare kan åläggas att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida informationen om en dom, till exempel genom att publicera en annons. Någon motsvarande möjlighet till detta enligt allmän civilprocessrätt finns inte.s. 10

8.Slutligen kan även skillnaderna i förhållande till bestämmelser om preskription och preklusion av påföljderna lyftas fram, eftersom utfallet av dessa beror på vilket av regelverken som görs gällande. Till exempel preskriberas rätten till ersättning på grund av varumärkesintrång om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Varumärkesregle-s. 10

9.199 ringen om specialpreskription avviker från preskriptionslagens allmänna tioåriga preskriptionsregel. Enligt varumärkeslagens förarbeten är skälet för den avvikande regeln främst att ersättning vid varumärkesintrång kan utgå även vid intrång som gjorts i god tro.s. 10