I rättsfallet NJA 1990 s. 205 prövades frågan om betydelsen av att den bidrags- skyldige faderns arbetsinkomst understeg genomsnittslönen inom hans yrke. HD anförde bl.a. att enligt ”7 kap. 1 § FB skall vid bestämmande av underhållsbidrag till barn hänsyn tas till bl.a. den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga. I förarbetena till lagrummet anges att underhållsskyldigheten bör kunna bestämmas med hänsyn till den verkliga förvärvsförmågan i fall då den underhållsskyldige utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll (prop. 1978/79:12 s. 401 f. och 423). Detta synsätt har också avspeglats i rättspraxis (NJA 1983 s. 194 och 1985 s. 768)”. Då den bidragsskyldige, som var taxichaufför i detta fall, inte kunde uppge någon enligt HD godtagbar förklaring till att hans lön understeg den genomsnittliga årslönen för taxichaufförer på orten, ansåg HD att hans ekonomiska förmåga skulle bedömas med hänsyn till
I rättsfallet NJA 1990 s. 205 prövades frågan om betydelsen av att den bidrags- skyldige faderns arbetsinkomst understeg genomsnittslönen inom hans yrke. HD anförde bl.a. att enligt ”7 kap. 1 § FB skall vid bestämmande av underhållsbidrag till barn hänsyn tas till bl.a. den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga. I förarbetena till lagrummet anges att underhållsskyldigheten bör kunna bestämmas med hänsyn till den verkliga förvärvsförmågan i fall då den underhållsskyldige utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll (prop. 1978/79:12 s. 401 f. och 423). Detta synsätt har också avspeglats i rättspraxis (NJA 1983 s. 194 och 1985 s. 768)”. Då den bidragsskyldige, som var taxichaufför i detta fall, inte kunde uppge någon enligt HD godtagbar förklaring till att hans lön understeg den genomsnittliga årslönen för taxichaufförer på orten, ansåg HD att hans ekonomiska förmåga skulle bedömas med hänsyn tills. 270