1.Två principiellt skilda perspektiv kan anläggas på barnets vilja i barnproces ser. Å den ena sidan kan det hävdas att barnet bör få vara med och påverka utgången av en tvist om sig självt. Å den andra sidan kan det hävdas att barnet bör hållas utanför föräldrarnas vårdnadstvist respektive LVU-processen och inte åläggas ett ansvar som det inte är moget för.96 I svensk rätt dominerar den förra inställningen. Det innebär att barnets vilja ska beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge enligt 6:2 a FB liksom i mål enligt LVU (36 § LVU). Det är då ett professionellt ansvar för den som genomför samtalet med barnet att tillse att barnet får kommunicera sin syn på den aktuella situationen utan att åläggas ett ansvar för att lösa den.97s. 163
2.Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 164
3.I likhet med andra kriterier för att slita tvister om vårdnad, boende ochs. 164
4.umgänge samt ta ställning till frågor om vård enligt LVU är de materiellas. 164
5.reglerna nära förknippade med de processuella. Regler om barnets vilja is. 164
6.samband med socialnämnds utredning och interimistiska beslut återfinns is. 164
7.6:19-20 FB samt i mål om verkställighet enligt 21 kap. FB. Barnet är intes. 164
8.part i dessa mål. I mål enligt LVU är barn part. Barn under 15 år är dock intes. 164
9.processbehöriga utan företräds av särskilda företrädare (36, 39 §§ LVU). Närs. 164
10.en åtgärd enligt SoL rör barn ska barnet få relevant information, dess inställs. 164
11.ning klarläggas och hänsyn ska tas till dess vilja med hänsyn till ålder ochs. 164
12.erfarenhet (11:10 SoL). Barn över 15 år ansöker själva om stöd enligt SoLs. 164
13.genom t.ex. kontaktperson (3:6 a-b SoL). (Se ovan 2.2.2.2.2, nedan 5.4.)s. 164
14.4.4.1 Barns vilja i, mål om vårdnad, boende och umgänges. 164
15.Barnets vilja och barnets rätt att komma till tals i mål om vårdnad, boendes. 164
16.och umgänge har varit föremål för lagstiftarens intresse sedan slutet avs. 164
17.1970-talet.98 Sedan år 1998 framkommer av 6 kap. FB att rätten "skall tas. 164
18.hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad" (6:s. 164
19.2 a FB, då 6:6 a FB). Också tidigare skulle hänsyn tas till barnets vilja vids. 164
20.bedömning av barnets bästa i samband med vårdnad. I äldre lagförarbes. 164
21.ten betonades de utmaningar som är förknippade härmed tydligare än is. 164
22.de senare förarbetena. Följande förarbetscitat sammanfattar några av dessas. 164
23.svårigheter:_s. 164
24.■ Barns vilja 165 Av citaten framgår att barnets vilja ska ges betydelse vid avgörandet av en vårdnadstvist. Men det understryks också att barnets vilja är en svårtolkad grund vid bedömning av barnets bästa. I nyare förarbeten avstår regeringen från att problematisera barnets vilja:102 Tidigare var huvudprincipen, baserad på verkställighetsreglerna i 21:5 FB, att barnets önskemål skulle respekteras från tolv år eller från det barnet uppnått motsvarande mognad. Numera gäller att barnets vilja ska beaktas oberoende av ålder med utgångspunkt i det berörda barnets personliga för utsättningar, dvs. utrymmet för diskretionära bedömningar har ökat.103 I förarbetena motiveras det på följande sätt:104 Det är ont om vägledande praxis om hur i synnerhet yngre barns vilja ska tolkas efter 2006 års lagändringar. I NJA 2008 s. 963, rörande åter förande av ett barn enligt lag (1989:14) om erkännande och verkställig het av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn (VerkL), förefaller HD, trots att åldersgränsen på tolv år tagits bort tagit intryck av den, eller som det uttrycks i domen:s. 165
25.166 Andringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 166
26.I ett opublicerat avgörande har HovR för Västra Sverige lagt avgörande vikts. 166
27.vid viljan hos en sexåring i samband med ändring av boende för henne ochs. 166
28.hennes yngre systrar.105 Huvudregeln är att hänsyn ska tas till barnets viljas. 166
29.vid avgörandet av vårdnads-, boende- och umgängesmål. Omfattningen avs. 166
30.denna "hänsyn" är i likhet med bedömning av barnets bästa i stort beroendes. 166
31.av en diskretionär bedömning i det enskilda fallet. En aspekt är att bars. 166
32.nets vilja ska vara relativt tydlig. I NJA 1988 s. 448 och RH 2007:42 gavss. 166
33.barnets vilja inte avgörande betydelse då barnen, tolv respektive fjorton års. 166
34.gamla, inte uppfattades ha gett uttryck för en bestämd uppfattning. I NJAs. 166
35.1992 s. 93 uttryckte en trettonåring, som till följd av pappans egenmäktigas. 166
36.bortförande av honom bott tio år i Tunisien med all önskvärd tydlighet atts. 166
37.han ville att pappan skulle få vårdnaden om honom.s. 166
38.I NJA 1992 s. 93 gavs det förhållandet att barnet varit föremål förs. 166
39.mycket starka påtryckningar från pappan, men endast haft sporadisk kons. 166
40.takt med mamman sedan han förts bort mindre relevans vid bedömningens. 166
41.av barnets vilja. Inte heller i NJA 1995 s. 398 förtogs betydelsen av barnetss. 166
42.vilja av att det utsatts för påtryckningar att välja en förälder eller av atts. 166
43.denne förälder ansågs tangera gränsen för olämplig som vårdnadshavare.s. 166
44.I NJA 1992 s. 666 tillmättes dock inte en nioårig flickas vilja betydelse.s. 166
45.HD kommenterade inte barnets ålder, men framhöll att hon utsatts förs. 166
46.påverkan av modern och att flickans uttalanden därför inte kunde beaktas.s. 166
47.Barns vilja 167 Sammanfattningsvis gäller, som så ofta i vårdnadsärenden, att det är svårt att göra en entydig tolkning av rättsfallen. I NJA 1995 s. 398 och NJA 1992 s. 93 baserade HD avgörandena till stor del på barnets vilja. NJA 1995 s. 398, liksom NJA 1992 s. 93, motsäger principen om att barnets vilja inte ska till mätas avgörande betydelse om barnet utsatts för alltför stora påtryckningar. Möjligen ska praxis tolkas som att begränsningen inte omfattar äldre barn. Något som talar för det är bedömningen av barnets vilja i NJA 2008 s. 963. Tidigare förefaller emellertid sällan enbart barnets vilja varit tillräckligt för att basera ett avgörande på. Däremot har barnets vilja i kombination med andra faktorer tillmätts stor betydelse. Utvecklingen mot att ta hänsyn till unga barns vilja har förstärkts genom lagändringarna 2006. 4.4.2 Barns vilja i mål enligt LVU : : : Den materiella betydelsen av barnets vilja vid omhändertaganden enligt LVU har rönt mindre uppmärksamhet än barnets vilja i mål om vårdnad, boende och umgänge. Det förklaras dels av att barn har en starkare pro cessrättslig ställning i dessa mål, dels av att det är fråga om tvångsvård. Det hindrar inte att barnets vilja ska tillmätas betydelse i LVU-mål. Av 36 § LVU framkommer att:107 Bestämmelsen hade åren 2008 till 2012 en mer framträdande plats i 1 § LVU.108 I 4 § LVU stadgas att en ansökan till förvaltningsrätten om vård enligt LVU ska innehålla information om hur relevant information läm nats till den unge, vilket slags information som lämnats, samt den unges inställning. Av 4 § LVU följer därmed att förvaltningsdomstol har samma uttryckliga skyldighet att vid den materiella bedömningen ta hänsyn till barnets vilja som allmän domstol har vid överföring av vårdnad enligts. 167
48.168 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVUs. 168
49.6 kap. FB. Formuleringarna i den nu gällande 36 § LVU är något svas. 168
50.gare än bestämmelsen om barnets vilja i 6:2 a FB. Frågan vilken betydelses. 168
51.hänsynen till barnets vilja kan ges i LVU-mål diskuteras i förarbeten. Härs. 168
52.påpekas att bestämmelsen är en direkt anpassning till barnkonventionenss. 168
53.artikel 12 och att likartade bestämmelser finns i 11:10. SoL.109 I förhåls. 168
54.lande till den domstolsprövning som är en förutsättning för vård enligts. 168
55.LVU har tidigare framhållits att:110s. 168
56.Reglerna om hänsynen till den unges vilja enligt 36 § LVU tar — till skillnads. 168
57.från hänsynen till barnets vilja enligt 6:2 a FB — främst sikte på utredning,s. 168
58.inte på domstols rättstolkning eller frågan om tvångsvård m.m. ska medgess. 168
59.eller ej. I samband med de senaste lagändringarna rörande betydelsen avs. 168
60.barns vilja i förhållande till dess ålder och mognad framhåller regeringens. 168
61.att det saknas vägledning för hur socialtjänsten ska bedöma tyngden avs. 168
62.ett barns utsagor i förhållande till dess ålder och mognad.111 Inte hellers. 168
63.rättspraxis ger en entydig bild. Vid omhändertaganden enligt 2 § LVUs. 168
64.förefaller yngre barns inställning tillmätas betydelse främst för att beläggas. 168
65.om barnet har funnit sig tillrätta i familjehemmet, dvs. skäl som ligger näras. 168
66.frågan om stabilitet. Barns vilja har framförallt tillmätts betydelse i mål oms. 168
67.umgänge vid LVU. (Se vidare 4.5.2.)s. 168
68.Europadomstolen understryker att uppgifter om allvarliga missförhåls. 168
69.landen måste ges stor tyngd, också när det är fråga om yngre barn. I Levins. 168
70.mot Sverige framhålls vikten av att en sjuårings och en nioårings viljas. 168
71.rörande umgänge med en biologisk förälder inte trivialiseras:112s. 168
72.Barns vilja 169 Europadomstolen kommenterar inte det förhållandet att det medgivna umgänget i Levin mot Sverige var betydligt mer omfattande än vad barnen önskat. Sannolikt förklaras detta av att målet initierats som ett mål om en eventuell kränkning av en förälders rättigheter enligt artikel 8 EKMR. Också i Dolhamre mot Sverige rörande förlängning av vård enligt LVU samt umgängesrestriktioner framhåller Europadomstolen att information från barnet måste beaktas:113 Sammantaget ges barnets vilja mindre materiell betydelse vid omhänder taganden enligt 2 § LVU än vid överföring av vårdnad enligt FB. Ofta formuleras barnets vilja i termer av samtycke till vård. För barn under 15 år är det ställföreträdaren som framför barnets åsikter. Det kan vara oklart om barnet delar den inställning som ställföreträdaren ger uttryck för.114 Beto ningen av barnets vilja som materiell grund i mål om vårdnad, boende och umgänge respektive LVU kan ses i ljuset av barnets bristande processuella autonomi. I mål om vårdnad, boende och umgänge är ett skäl för att sär skilt beakta barnets vilja det faktum att barnet, till skillnad från mål enligt LVU, inte är part. (Se vidare 5.4.1.)s. 169
73.170 Ändringar iföräldraansvaret enligt FB och LVU •s. 170