De fall i refererad praxis i vilka orden "tolkning” och ’’utfyllning” (eller "utfyllnad") alls kommer till anvandning ger inte intrycket att domstolarna strâvat efter att iaktta den av rattsvetenskapen genomförda distinktionen. Ett undantag utgör möjligen HD:s skal i NJA 1997 s 382, dâr det avslutningsvis konstateras att det inte kunde anses befogat att ”genom utfyllnad av villkoren i avtalet” komma till nagot annat slut an det man nâtt tolkningsvâgen (JustR Hâstad anvânder ocksâ distinktionen korrekt, ur traditionell civil- râttsvetenskaplig synvinkel sett, i en passus i sin skiljaktiga mening i NJA 2006 s 53). Ibland valjs uttryckssâtt som gör det möjligt att undvika att ta stallning till vari skillna- den mellan tolkning och utfyllning nârmare bestamt bestâr; se tex NJA 1980 s 145; NJA 1980 s 188. I det senare fallet uttalade HD:s majoritet att frâgan i mâlet fick ”bedömas med ledning av vad som enligt allmanna regler om tolkning och utfyllnad far anses utgöra avtalets innebörd”. Ibland slâtas skillnaden ut - i NJA 1987 s 553 talas om att ”tolkningsvis utfylla” avtal. I det âlderstigna avgörandet i NJA 1939 s 101 râknar HovR:n i sin av HD faststâllda dom "utfyllande av luckor” som en form av ”tolkning”. I det ovan nâmnda referatet i NJA 1997 s 382 laborerar TR:n med en tolkningen nârlig- gande "avtalsutfyllnad". ”Intolkning” âr en term som kan anvândas för att utpeka en tolkning som alltför lângtgâende. Se HD:s domskâl i NJA 1963 s 643 samt JustR:n Hed- feldts och Alexanderssons skiljaktiga motivering i NJA 1965 s 427. I NJA 2005 s 142 skriver HD: ”om detta framgâr av avtalet eller enligt vanliga tolkningsregler kan anses vara vad parterna âsyftat” - en formulering som sedd för sig âr fullt logisk och begriplig, men som inte tycks vara förenlig med den specifıka logik som kommer till uttryck i dis tinktionen mellan tolkning och utfyllning.
De fall i refererad praxis i vilka orden "tolkning” och ’’utfyllning” (eller "utfyllnad") alls kommer till anvandning ger inte intrycket att domstolarna strâvat efter att iaktta den av rattsvetenskapen genomförda distinktionen. Ett undantag utgör möjligen HD:s skal i NJA 1997 s 382, dâr det avslutningsvis konstateras att det inte kunde anses befogat att ”genom utfyllnad av villkoren i avtalet” komma till nagot annat slut an det man nâtt tolkningsvâgen (JustR Hâstad anvânder ocksâ distinktionen korrekt, ur traditionell civil- râttsvetenskaplig synvinkel sett, i en passus i sin skiljaktiga mening i NJA 2006 s 53). Ibland valjs uttryckssâtt som gör det möjligt att undvika att ta stallning till vari skillna- den mellan tolkning och utfyllning nârmare bestamt bestâr; se tex NJA 1980 s 145; NJA 1980 s 188. I det senare fallet uttalade HD:s majoritet att frâgan i mâlet fick ”bedömas med ledning av vad som enligt allmanna regler om tolkning och utfyllnad far anses utgöra avtalets innebörd”. Ibland slâtas skillnaden ut - i NJA 1987 s 553 talas om att ”tolkningsvis utfylla” avtal. I det âlderstigna avgörandet i NJA 1939 s 101 râknar HovR:n i sin av HD faststâllda dom "utfyllande av luckor” som en form av ”tolkning”. I det ovan nâmnda referatet i NJA 1997 s 382 laborerar TR:n med en tolkningen nârlig- gande "avtalsutfyllnad". ”Intolkning” âr en term som kan anvândas för att utpeka en tolkning som alltför lângtgâende. Se HD:s domskâl i NJA 1963 s 643 samt JustR:n Hed- feldts och Alexanderssons skiljaktiga motivering i NJA 1965 s 427. I NJA 2005 s 142 skriver HD: ”om detta framgâr av avtalet eller enligt vanliga tolkningsregler kan anses vara vad parterna âsyftat” - en formulering som sedd för sig âr fullt logisk och begriplig, men som inte tycks vara förenlig med den specifıka logik som kommer till uttryck i dis tinktionen mellan tolkning och utfyllning.s. 31