1.Bodelnings- och arvsreglerna leder ibland till att endast en person övertar kvarlåtenskapen och att denna sålunda inte splittras. Reg lerna om makes arvsrätt leder till att ett dylikt resultat inträder oftare numera än förr. Samma effekt kan tänkas inträda p.g.a. den dödes testamente. Även i sådana fall, då flera delägare har lott i boet, kan detta ibland komma att ganska länge bevaras odelat, enär detta i vissa fall kan medföra praktiska fördelar. Ibland vilar ett sådant tillstånd endast därpå, att ingen bryr sig om att påkalla skifte, men ofta befinns det ändamålsenligt att sluta särskilt avtal om samman levnad i oskiftat bo, och för sådana fall ger 24 kap. ÄB vissa regler.s. 78
2.24 kap. ÄB innebär först och främst ett bestämt bevis för att man på ett sådant förhållande inte får tillämpa något slags allmänna bolagsregler utan har att behandla det som en från bolagsrätten självständig företeelse. Vidare ger reglerna besked på vissa eljest oklara punkter. Avtalet åstadkommer, att dödsboet såsom särskilt rättssubjekt anses fortbestå och alltjämt är i tillämpliga delar under kastat vissa förut i ÄB givna stadganden. Självfallet är avtalet under sin giltighetstid hinder för arvskifte, även om någon delägare skulle påyrka dylikt. Det torde även vara omöjligt att förtidsuppsäga gälds. 78
3.156 enligt 21 kap. 3 § ÄB till återbetalning under avtalets giltighetstid, eftersom detta stadgande har till syfte att möjliggöra arvskifte. Avtalet kräver inte särskild form. Det kan ingås, endast om delägar na själva har hand om boets förvaltning (24 kap. 1 §). Det är del ägarna, som sluter avtalet, ev. företrädda av t.ex. förmyndare eller gode män. Förmyndare, god man eller förvaltare behöver samtycke av överförmyndaren (se 15 kap. 7 § FB). Alla, som vid avtalets in gående är delägare, måste delta. Avtalets föremål är den dödes egendom. Det behöver inte nödvändigt avse all egendom i boet. Uttrycket ”sammanlevnad” i oskiftat bo får naturligtvis inte fattas så, att det fordras gemensamt hushåll, gemensam bostad eller ge mensam vistelseort.s. 78
4.Regeln i 24 kap. 1 § ÄB hänvisar till vissa §§ i 18 kap., som skall tillämpas. Om intet annat avtalats, skall alltså förvaltningen hand has av samtliga delägare med vanlig enhällighetsprincip enligt 18 kap. 1 §. Hänvisningen till 18 kap. 3 § betyder, att även vid samman levnad i oskiftat dödsbo skall bestå en principiell begränsning be träffande belastning av boet, en begränsning till vad som krävs för begravningen samt boets uppteckning, vård eller förvaltning. ”Vård eller förvaltning” far dock här en något annan innebörd. Tredje man i god tro är naturligtvis som eljest skyddad. Likaså hänvisas till 18 kap. 4 § (tredje man får lita på bouppteckningens uppgifter om delägare) och 18 kap. 6 § (skadeståndsansvaret).s. 79
5.Regeln i 24 kap. 2 § om dispositionen av boets avkastning är dis positiv. Om avtalets giltighetstid se 24 kap. 3 §. Vissa regler om avtalets upphörande i förtid av särskilda grunder finns i 4 och 5 §§, ytterligare kompletterade av regeln i 15 kap. 7 § 2 st. FB. (Vid av talsbrott av väsentlig betydelse anses hävningsrätt föreligga, fastän lagen inte uttalar sig härom.) Regeln i 24 kap. 5 § 1 st. förutsätter rättens förklaring ”på delägares talan”, dvs. efter stämning i den för tvistemål stadgade ordningen. Forum är forum hereditatis (10 kap. 9 § RB).s. 79
6.Avträds boet till boutredningsman, förfaller enligt 24 kap. 6 § avtalet om sammanlevnad i oskiftat bo, men avtalet hindrar delägare att begära sådant egendomsavträde, som alltså endast kan framkal las av annan behörig intressent.187s. 79
7.157s. 79
8.Många dödsbon förblir oskiftade under lång tid. Det finns inga regler om inom vilken tid ett dödsbo skall skiftas. För att förhindra att dödsbon förblir oskiftade enbart av skattetekniska skäl gäller dock särskilda beskattningsregler för dödsbon (se 4 kap. inkomst skattelagen (1999:1229)).s. 80
9.Vissa olägenheter kan uppkomma när en jordbruksfastighet ägs av dödsbo. Som exempel kan nämnas att den handlingsförlamning, som följer när förvaltningsbeslut på grund av delägarnas oenighet inte kan fattas, kan förorsaka problem inte endast för delägarna själva utan även för t.ex. myndigheter, som har att utöva tillsyn över hur jordbruksfastigheter sköts. I betänkandet Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m. (SOU 1987:2) föreslog där för kommittén om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m. att regler om tvångsavveckling av dödsbons innehav av jordbruks fastighet skulle införas i lagstiftningen. Genom lagstiftning år 1989 infördes p.g.a. detta förslag en regel i 18 kap. 7 § AB om att om i ett dödsbo ingår fast egendom, som är taxerad som lantbruksfastighet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter ut gången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Om avvecklingen inte har skett inom föreskriven tid kan tillsynsmyndigheten (läns styrelsen) vid vite förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldighet. Om det föreligger särskilda skäl kan dock tillsynsmyndigheten i stället på ansökan å dödsboet medge anstånd med avvecklingen.s. 80
10.Skyldigheten för dödsbo som innehar fast egendom som är taxe rad som lantbruksenhet att avveckla innehavet inom viss tid gäller enligt NJA 1999 s. 220 även dödsbo med endast en delägare.s. 80
11.158s. 80