Se vidare Bogdan 2004 s. 126 och Dennemark s. 301. Se också fallet AD 1997 nr. 27.
Hänvisas från p. 1 (s. 595)
1.Såvitt avser de förbehåll som regeln i 10 kap. 18 § RB är behäftad med, är det till att börja med viktigt att uppmärksamma tidigare nämnda tvingande processhinder. Om något sådant fall är för handen, spelar det faktum att svaranden går i svaromål utan att framställa kompetensinvändning, ingen roll. Domstolen skall pröva dessa frågor ex officio och avvisa mål av denna karaktär. Vidare anför Dennemark att det framstår som rimligt att kräva att parterna, enligt domstolslandets lag, har förfoganderätt till det objekt som är omtvistat. Slutligen har det framförts i doktrinen att det är rimligt att ställa krav på någon ytterligare anknytning till domstolslandet. Om all annan saklig anknytning till domstolslandet saknas, skall med andra ord en domstol inte vara tvingad att ta upp ett mål till prövning, endast på den grunden att svaranden inte framställt någon kompetensinvändning. Här skall i tydlighetens namn tilläggas att en förutsättning för att en domstol diskretionärt skall kunna avvisa mål i dessa fall är att parterna kan få sin talan prövad av behörig domstol i annat land. Ett sådant krav följer, om inte annat, av behovet att undvika negativa kompetenskonflikter.s. 595