Se NJA 1989 s. 36, hänvisningarna i citatet är här utelämnade.
Hänvisas från p. 3 (s. 592)
1.I 10 kap. 14 § 2 st. RB finns en regel om forum för genkäromål som närmast motsvaras av Bryssel-/Luganoreglernas artikel 6(3). När det gäller detta stadgande finns inte samma tveksamhet beträffande bestämmelsens möjliga 246s. 591
2.Del III – Domsrätten användning som domsrättsregel. Det skall i sammanhanget understrykas att en förutsättning för att ett genkäromål skall kunna prövas är att domstolen är behörig beträffande huvudkäromålet. Om det visar sig att behörigheten så vitt avser huvudyrkandet faller, faller också möjligheten att pröva genkäromålet med 10 kap. 14 § 2 st. RB som grund. Det skall därutöver understrykas att ett genkäromål dessutom inte får tas upp till prövning om det skulle röra sig om ett mål som över huvud taget inte får prövas av svensk domstol. Här kan åter reglerna om exklusiv jurisdiktion nämnas. Som exempel på fall där svensk domstol inte skulle vara behörig tar Dennemark, i detta sammanhang, upp en invändning om ett utländskt varumärkes giltighet.s. 592
3.Slutligen skall sägas att HD, när bestämmelsen använts som domsrättsregel, uttalat att det ”föreligger goda skäl att vid avgörande av fråga om svensk domsrätt begränsa den analogiska tillämpningen till sådana genkäromål som avser samma sak som huvudkäromålet eller som har gemenskap med detta.” Det kan med andra ord konstateras att HD valt att kräva konnexitet vid tillämpningen av bestämmelsen om genkäromål, trots att ett sådant krav inte uttryckligt framgår av 10 kap. 14 § 2 st. RB.s. 592