1.Uttrycketvilseledande om kommersiellt ursprung har lång tradition i den praxis som ursprungligen utvecklades enligt generalklausulen i 1 § i 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring och sedan enligt 2 § i 1975 års marknadsföringslag.s. 460
2.Scenariot är närmast att en näringsidkare på ett eller annat sätt drar nytta av någon annan näringsidkares investeringar, t.ex. genom att en konkurrents goda renommé eller goodwill utnyttjas genom utformning av egna förpackningar, produkter eller kännetecken på ett sätt som nära anknyter till den andres kända och särpräglade produkter. Några av MDs avgöranden har på ett mer utpräglat sätt rört ordkännetecken som ansetts vilseleda om kommersiellt ursprung. Ett avgörande gällde firman Axelssons Gymnastiska Institut. Institutet drev sjukgymnastutbildning, vilken dock inte uppfyllde kraven enligt statliga normer. I sin marknadsföring använde institutet akronymen AGI. Emellertid hade tidigare funnits ett annat institut, Arwedsons Gymastikinstitut. Traditionellt hade sjukgymnaster som examinerats därifrån, betecknat sig som sjukgymnasterAGI. Med anledning av detta ansåg MD att användningen av förkortningen AGI var ägnad att leda till förväxling och vilseledande. I det liknande avgörandet MD 1976:18 (SparKronan) förbjöds användningen av firmadominanten SparKronan, eftersom den oriktigt ansågs ägnad att ge sken av att företaget, i sin fastighetsförmedlingsrörelse hade anknytning till en sparbank.s. 460
3.Av särskilt slag är ett avgörande, vilket företer vissa likheter med det ovan berörda Ullared-avgörandet. Det gällde marknadsföring av takfönster. En återförsäljare (Icopal) av takfönster av viss konstruktion hade i samarbete med en tillverkare (Velux) i många år sålt fönstren under varumärket Svita. Återförsäljaren hade därefter använt samma varumärke för ett takfönster från en annan tillverkare och av annan kon-s. 460
4.456s. 460
5.6.4 Vilseledande kännetecken struktion. Detta medförde enligt domstolen att Svita, använt som varumärke för de senare fönstren, förknippades inte bara med återförsäljaren, utan även med fönster som konstruerats av den förste tillverkaren, varför återförsäljarens användning av varumärket på de senare fönstren ansågs skapa risk för missuppfattning om produkternas kommersiella ursprung.s. 461
6.Domstolen konstaterade, med hänvisning till Bernitz, att uttrycket ’kom-s. 461
7.mersiellt ursprung’ inte var helt entydigt. Det kunde i skilda sammanhangs. 461
8.syfta på olika förhållanden, t.ex. vem som tillverkade eller importerade el-s. 461
9.ler saluförde en produkt. Ett varumärke på en produkt knöt i allmänhet pro-s. 461
10.duktens kommersiella ursprung till märkets innehavare. Denne kunde has. 461
11.befattat sig med varan såsom tillverkare eller återförsäljare eller på annats. 461
12.sätt. Det goda renommé som under åren byggts upp för Svita-fönster, be-s. 461
13.rodde i hög grad på att namnet var kopplat till företaget Icopal. Samtidigts. 461
14.var fråga om en produkt beträffande vilken konstruktion och egenskapers. 461
15.fick anses ha stor betydelse för köparna. Marknadsföringsinsatserna förs. 461
16.Svita-fönstret hade också i avsevärd mån gjorts av parterna gemensamt,s. 461
17.varvid Velux bland annat tillhandahållit broschyrmaterial och monterings-s. 461
18.anvisningar. Därför kunde namnet Svita på takfönster inte uppfattas enbarts. 461
19.som ett uttryck för att produkten såldes av Icopal. Namnet måste också an-s. 461
20.ses delvis vara förknippat med sådana fönster som konstruerats av Velux.s. 461
21.Marknadsföringen innebar att samma namn användes för ett fönster meds. 461
22.annan konstruktion och annan tillverkare, något som var ägnat att skapas. 461
23.förvirring beträffande produkternas ursprung. Otillbörlighetsgrunden vilseledande om kommersiellt ursprung har också prövats i några avgöranden enligt 1996 års MFL. Ett av dem kan vara värt att närmare beröra. Det gällde likörextraktet Galanto och om marknadsföringen av det kunde utgöra vilseledande efterbildning av likören Galliano.s. 461
24.457s. 461
25.6. Otillbörlig marknadsförings. 462
26.Med hänvisning till äldre praxis anförde MD att användningen av varu-s. 462
27.kännetecken som var ägnade att framkalla förväxling med annans känne-s. 462
28.tecken och därigenom vilseleda om en varas kommersiella ursprung, kundes. 462
29.förbjudas. För det förutsattes bland annat att kännetecknet var känt inoms. 462
30.marknaden så att det förknippades med produkter av visst ursprung. Sås. 462
31.kunde vara fallet endast om kännetecknet hade vad som brukade kallas förs. 462
32.särskiljningsförmåga och särprägel. MD fann att såväl Galliano som etiket-s. 462
33.ten, måste anses vara kända inom omsättningskretsen. Bedömningen avs. 462
34.förväxlingsrisk mellan etiketterna skulle grundas på en jämförelse av derass. 462
35.helhetsintryck. De skillnader som fanns mellan etiketterna var inte särskilts. 462
36.framträdande och kunde inte anses ägnade att ge skilda minnesbilder.s. 462
37.Tvärtom hade de så stora likheter att de måste anses skapa samma beståen-s. 462
38.de minnesintryck. Härtill medverkade namnlikheten, det typsnitt som an-s. 462
39.vänts och den likartade färgsättningen av etiketterna. Någon utredning i frå-s. 462
40.ga om produkternas målgrupper hade inte förebragts i målet. Inte hellers. 462
41.hade presenterats någon utredning som visade att förväxling faktiskt ägts. 462
42.rum eller som i övrigt belyste frågan om förväxlingsrisk. Mot den bakgrun-s. 462
43.den kunde det inte anses utrett att det förelåg risk för att köpare av essensens. 462
44.skulle tro att denna hade något samband med Gallianolikören eller desss. 462
45.känneteckenshavare. Förbud kunde därför inte bifallas på den grunden. I senare marknadsföringsrättslig praxis har emellertid mer tydligt slagits fast att vilseledande om ett kommersiellt ursprung kan vara för handen också vid mer abstrakt anknytning till annan näringsidkares produkter än i fråga om produkt-, förpacknings-, eller känneteckensefterbildningar.s. 462
46.I MD 2001:21 (Guldäggstävlingen) (jfr ovan s. 436) konstaterade MD atts. 462
47.det fick anses vara väl känt bland näringsidkare att endast av Reklamför-s. 462
48.bundet utsedda sponsorer hade haft rätt att delta med marknadsföring avs. 462
49.sina varumärken vid den s.k. Guldäggsfesten. Sponsorskapet var förenats. 462
50.med ett betydande kommersiellt värde. TV3 hade inte ingått någon överens-s. 462
51.kommelse med Reklamförbundet om att vara sponsor. Bland annat formu-s. 462
52.458s. 462
53.6.4 Vilseledande känneteckens. 463
54.leringarna ”Lycka till på Guldägget önskar TV 3” och ”Grattis Guld-s. 463
55.äggsvinnare önskar TV 3” gav enligt domstolen ett intryck av att TV3 varits. 463
56.sponsor eller haft Reklamförbundets samtycke till ett samarbete i sambands. 463
57.medGuldäggsfesten. Hänvisningen till Guldägget innebar därmed ett vil-s. 463
58.seledande om vem som, såsom sponsor eller på annat sätt, medverkat i ar-s. 463
59.rangemangetGuldägget, vilket var att jämställa med vilseledande enligt 6s. 463
60.§ andra stycket 2 MFL om det kommersiella ursprunget. Av visst intresse här är även det ovan berörda Champagnesmak-avgörandet, där domstolen konstaterade att eftersom yoghurt och champagne var väsensskilda produkter kunde Arlas förfarande att använda beteckningen Champagnesmak! inte anses utgöra ett vilseledande om det kommersiella ursprung, vare sig enligt 6 § andra stycket 2 eller 8 a § MFL.s. 463