1.När det gäller firma skall motsvarande bedömning som enligt VmL göras mellan bransch- och känneteckenslikhet (6 § första stycket FL),s. 288
2.284s. 288
3.4.4 Förväxlingsbarhet d.v.s. firmalikheten skall ställas mot branschlikheten. Därtill gäller, såsom förklaras ovan, att en firma kan vara förväxlingsbar med ett varumärke och vice versa.s. 289
4.Något som emellertid skiljer firmarätten från varukänneteckensrätten är att identiska firmor inte godtas i ett och samma register. I motiven till FL uttalades att något sådant skulle kunna medföra att företagen blandades samman vid handhavande av registret. Denna ordningsföreskrift innebar dock små krav på likhet mellan firmorna. Emellertid bör firmor inte få vara så lika att de är svåra att skilja från varandra.s. 289
5.För firmor görs därför en något annorlunda förväxlingsbedömning, där man accepterar mer lika firmor och ofta exakt lika firmadominanter med tillägg av en ortsangivelse eller motsvarande. Därför har firmor inom samma bransch och med samma firmadominant i många fall inte ansetts förväxlingsbara. Från judiciell praxis kan nämnas NJA 1976 s. 130 (Marinkonsult) där firman B. L. Marine Consult Aktiebolag inte ansågs förväxlingsbar med firman Marinkonsult Carl-Erik Hagerling. Fråga var inte minst om det inte särskilt distinktiva ordet marinkonsult kunde anses inarbetat som särskilt kännetecken för Hagerlings näringsverksamhet.s. 289
6.Det var enligt HD upplyst att käranden (Hagerling) drev sin verksamhets. 289
7.utan något fast anställt biträde, och att verksamheten väsentligen byggde pås. 289
8.kundernas förtroende för Hagerling personligen. Svaranden hade å sin sidas. 289
9.visat, att ett inte obetydligt antal andra näringsidkare under en följd av års. 289
10.begagnat ordet marinkonsult eller liknande ord i firma i samma eller närlig-s. 289
11.gande bransch. Den av Hagerling förebragta bevisningen ansågs inte ges. 289
12.tillräckligt stöd för att ordet marinkonsult skulle vara inarbetat som Hager-s. 289
13.lings särskilda kännetecken. Förväxlingsbarhet förelåg alltså inte.s. 289
14.285s. 289
15.4. Skyddsförutsättningar I NJA 1999 s. 3 ansågs firman HS Vakuumplast Aktiebolag inte vara förväxlingsbar med Vakuum Plast Industri Aktiebolag.s. 290
16.Domstolen konstaterade att ordet vakuumplast var en sammansättning avs. 290
17.orden vakuum och plast, och med denna ordkombination åsyftades plasts. 290
18.som formats i ett lufttomt utrymme. En mer precis beskrivande benämnings. 290
19.kunde vara vakuumformad plast eller vakuumpressad plast. Även om dens. 290
20.kortare formen vakuumplast inte tillhörde det normala fackspråket ochs. 290
21.hade en viss originalitet, var det i vart fall en term som framstod som en nä-s. 290
22.raliggande och naturlig generisk beteckning på den genom behandling i etts. 290
23.vakuum formade plasten. Vakuumplast fick därmed anses höra till de be-s. 290
24.skrivande beteckningar som åtnjöt ett tämligen svagt firmaskydd. Sådanas. 290
25.beteckningar kunde, utan hinder av att de ingick i en registrerad firma, an-s. 290
26.vändas också i en annan näringsidkares firma, om det i denna fanns andras. 290
27.element som på ett tydligt sätt skilde den från den först registrerade firman.s. 290
28.Det räckte i sådana fall med tämligen små variationer mellan firmorna förs. 290
29.att dessa skulle kunna existera samtidigt utan att anses förväxlingsbara. Is. 290
30.förevarande fall var vakuumplast det dominerande ordet i båda bolagenss. 290
31.firmor, men firman HS Vakuumplast Aktiebolag fick ändå anses ha tillräck-s. 290
32.liga särdrag för att skilja den från firman Vakuum Plast Industri Aktiebolag.s. 290
33.Vakuum Plast Industris firma hade varit i bruk åtskilliga år innan HS Va-s. 290
34.kuumplasts firma registrerades. Det hade emellertid inte visats att ordet va-s. 290
35.kuumplast vid tiden för HS Vakuumplasts registrering redan var inarbetats. 290
36.som kännetecken för Vakuum Plast Industri. Förväxlingsbarhet kunde där-s. 290
37.för inte heller på denna grund anses föreligga. Däremot har Aktiebolaget Lättbetonghus, Werner Jansson ansetts vara förväxlingsbar med firman Svenska Lättbetonghus Thure B. Larsson. Båda företagen bedrev verksamhet inom Göteborgsområdet.s. 290
38.HD uttalade att förekomsten av en registrerad firma i ett icke särskilt egen-s. 290
39.artat s.k. verksamhetsord, sådant som lättbetonghus, i och för sig inte ut-s. 290
40.gjorde hinder mot att samma ord användes i en senare registrerad firma. Förs. 290
41.att detta skulle få ske, krävdes dock att den sistnämnda firman i övrigt ut-s. 290
42.formades så att den vid en jämförelse mellan firmorna i deras helhet tydligts. 290
43.skilde sig från den tidigare registrerade. Det i firman AktiebolagetLättbe-s. 290
44.286s. 290
45.4.4 Förväxlingsbarhets. 291
46.tonghus, Werner Jansson ingående personnamnet kunde, särskilt i betrak-s. 291
47.tande av dess placering inte anses ägnat att med erforderlig tydlighet skiljas. 291
48.den firman från firman Svenska Lättbetonghus Thure B. Larsson. Inte hellers. 291
49.eljest förelåg mellan firmorna sådan olikhet att de tydligt skilde sig fråns. 291
50.varandra. Likheten mellan firmorna måste – med hänsyn till överensstäm-s. 291
51.melsen mellan den under Larssons firma drivna rörelsen och Aktiebolagets. 291
52.Lättbetonghus, Werner Janssons rörelse ävensom till att båda rörelsernas. 291
53.drevs inom samma ort med huvudsakligen gemensamt verksamhetsområdes. 291
54.– lätt kunna leda till förväxling av firmorna. Samtidigt blir bedömningen av branschlikhet – den firmarättsliga motsvarigheten till varuslagslikhet – mer diffus än den motsvarande varuslagslikheten inom känneteckensrätten. I fråga om branschlikhet uttalades i motiven till FL att branscher ofta grep in i varandra. Branschlikhet kunde vara för handen inte endast när en verksamhet omsatte samma eller liknande slags varor eller tjänster. Vid användning av liknande firmor inom olika distributionsled, kunde förväxlingsrisken vara ringa där verksamheten riktade sig till skilda kretsar, t.ex. när en detaljhandlare inte sålde till andra än konsumenter och en fabrikant eller grosshandlare enbart till detaljhandlare. Eftersom branscher kunde utvidgas och förändras, borde ensamrätten sålunda omfatta inte bara verksamhet som av ålder föll in under branschen, utan även verksamhet som låg inom räckhåll för firmahavaren på grund av branschens naturliga rörlighet.s. 291
55.NJA 1970 s. 308 (Maskinservice Aktiebolaget Filip) gällde yrkande om förbud att använda firman Maskinservice Aktiebolaget Filip på grund av förväxlingsbarhet med firman Svenska Aktiebolaget Philips och inregistrerade varumärken, i vilka ordet Philips ingick.s. 291
56.HD konstaterade att det mellan orden Philips och Filip förelåg stor ljudlik-s. 291
57.het och även i övrigt betydande likhet. Maskinservicebolaget ägnade sigs. 291
58.huvudsakligen åt montering, installation och annan service av tyngre ma-s. 291
59.skiner, i första hand pressmaskiner som levererades till svenska industriers. 291
60.av ett belgiskt företag. I denna verksamhet tog Maskinservicebolaget up-s. 291
61.penbarligen befattning med varuslag, överensstämmande med eller liknan-s. 291
62.287s. 291
63.4. Skyddsförutsättningars. 292
64.de dem, för vilka de av Philipsbolaget åberopade varumärkena registrerats.s. 292
65.Även om Philipsbolaget hade tyngdpunkten i sin verksamhet förlagd tills. 292
66.andra områden och främst på dessa andra områden blivit välbekant för all-s. 292
67.mänheten, hade det sedan länge tillverkat och salufört också maskiner av-s. 292
68.sedda för industriellt bruk, bland annat inom verkstadsindustrin. Philipsbo-s. 292
69.laget hade alltså i den delen drivit verksamhet av liknande slag som den ma-s. 292
70.skinservicebolaget hade ägnade sig åt. Med hänsyn till beskaffenheten avs. 292
71.de båda bolagens verksamhet, och de varor som Philipsbolagets varumär-s. 292
72.ken avsåg, fick likheten mellan maskinservicebolagets firma, å ena, samts. 292
73.Philipsbolagets firma och varumärken, å andra sidan, anses lätt kunna ledas. 292
74.till förväxling. Från judiciell praxis bör beröras även ett avgörande, där en branchlikhetsbedömning med något vidare likhetsnorm anlades. Fråga var om förväxlingsbarhet mellan firmor som båda hade EF som firmadominant. Av särskilt intresse var fråga om branschlikhet. Det ena företaget var inriktat mot undervisning av skolungdom i språk och anordnande av språkresor för skolungdom, medan det andras verksamhet i huvudsak var allmän språkundervisning för vuxna samt för näringsliv och förvaltning.s. 292
75.HD konstaterade att det med hänsyn till såväl de grupper till vilka käran-s. 292
76.dens marknadsföring riktat sig som till innehållet i de kurser som erbjuditss. 292
77.näringsliv och förvaltning, inte kunde råda tvekan om att de omtvistades. 292
78.kännetecknen avsåg verksamheter och tjänster, väl inte av samma, men avs. 292
79.liknande slag. Firmorna var att anse som förväxlingsbara. I FL finns bestämmelser om hinder mot registrering av firma som är förväxlingsbar med annans varumärke, och på motsvarande sätt utgör enligt VmL annans med det sökta varumärket förväxlingsbara firma registreringshinder för varumärket (jfr ovan s. 208). En näringsidkare får sedan enligt 3 § VmL skydd för sin firma gentemot användning av förväxlingsbara varukännetecken. På motsvarande sätt skyddas en nä-s. 292
80.288s. 292
81.4.4 Förväxlingsbarhet ringsidkares varumärke mot annans användning av ett därmed förväxlingsbart näringskännetecken enligt 5 § FL.s. 293
82.I förväxlingsbedömningen mellan firma och varukännetecken skall, på samma sätt som bedömningen i fråga om ordvarukännetecken, betydelse i första hand läggas vid de syn- och hörselintryck som kännetecknen ger, men också till kännetecknens begreppsmässiga innehåll eller föreställningsinnehåll. Vidare måste hänsyn tas till den bleknande minnesbilden – att en konsument i allmänhet inte har möjlighet att samtidigt jämföra två kännetecken. Därtill måste bedömningen göras med hänsyn till likheten mellan varu- och näringsslag. I den juridiska litteraturen har också påpekats att det är av betydelse att en bransch kan omfatta andra varuslag än dem som firmahavaren i fråga tar befattning med.s. 293
83.En viktig grundprincip är att förväxlingsbarhet skall avgöras i en helhetsbedömning av likheten mellan kännetecknen och anknytningen mellan de varor och tjänster som märket avser och den bransch där firman används. I fråga om förväxlingsbarhet mellan varukännetecken och ansökan om firma, måste varuslaget ställas mot arten av näringsverksamheten hos den sökta firman. Frånsett känneteckenslikhet, krävs här att den rörelse som firman kännetecknar, är verksam i samma eller liknande bransch som den, vilken de varor tillhör som varumärket kännetecknar. Vid denna helhetsbedömning skulle enligt VK hänsyn tas till alla i sammanhanget relevanta omständigheter. Av särskild betydelse är emellertid hur stor ursprunglig eller förvärvad särskiljningsförmåga som det äldre kännetecknet har.s. 293
84.Enligt VK hade det också varit en utgångspunkt för lagstiftaren att bedömningen av frågor om förväxlingsbarhet mellan ett varumärke och en firma så långt möjligt bör göras på samma sätt som bedömningen av frågor om förväxlingsbarhet mellan ett yngre och ett äldre varumärke, d.v.s. som en känneteckensrättslig bedömning. Ett varumärke skall alltså enligt huvudregeln anses vara förväxlingsbart med en äldre firma, oms. 293
85.289s. 293
86.4. Skyddsförutsättningar det är ”identiskt med eller liknar firman och märket avser varor eller tjänster med anknytning till den bransch där firman används, inbegripet att konsumenterna uppfattar att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av firman.” Det sagda skulle också gälla andra varu- och näringskännetecken.s. 294
87.VK påpekade att man i förväxlingsbedömningen mellan närings- och varukännetecken, på samma sätt som vid bedömningen av likheten mellan två varukännetecken, borde lägga huvudvikten vid kännetecknens distinktiva delar. I den praktiska tillämpningen tog man emellertid inte alltid tillräcklig hänsyn till att många firmor hade svag särskiljningsförmåga. Därför tillerkändes firman ofta ett större skyddsomfång än vad som var motiverat med hänsyn till dess särskiljningsförmåga.s. 294
88.I RÅ 1984 Ab 124 (Scan II) var fråga om förväxlingsbarhet mellan den sökta firman Scansped Trading AB och det mothållna varumärket Scan.s. 294
89.PBR, vars beslut inte ändrades av RegRn, fann att märket Scansped Tra-s. 294
90.ding (jämte figur) inte kunde anses förväxlingsbart med Scan mot bakgrunds. 294
91.av det strängare likhetskrav som enligt administrativ praxis uppställts vids. 294
92.prövning av förväxlingsbarheten mellan ett varumärke och en firma. Varu-s. 294
93.märket bestod av ordet Scan (också det i visst figurutförande). Ordet Scans. 294
94.ingick som prefix i sin helhet i det sökta märket och fick också anses utgöras. 294
95.en pregnant del av detta. Märkeslikhet fick därför enligt allmänt tillämpades. 294
96.bedömningsgrunder anses vara för handen.s. 294