1.Till de rekvisit som brukar omnämnas i samband med utformningen avs. 415
2.en princip om ansvarsgenombrott hör ”osjälvständighet”. Så t.ex. uttas. 415
3.lar Hellner (op. cit. s. 166), att en förutsättning för ansvarsgenombrotts. 415
4.är att aktiebolaget ”driver en verksamhet som är osjälvständig i förhåls. 415
5.lande till delägarnas egen verksamhet och därvid eftersträvar att tillgos. 415
6.dose delägarnas direkt intressen mer än att uppnå vinst inom bolaget”.s. 415
7.(Jfr det av Roos m.fl. avgivna utlåtandet i NJA 1992 s. 375 refererat pås. 415
8.s. 395 f., vilket utlåtande i här aktuell del innehåller en nära nog identisks. 415
9.formulering av osjälvständighetsrekvisitet.) Rodhe formulerar rekvisis. 415
10.tet så, att bolaget skall sakna en självständig förvaltning. Hos Mobergs. 415
11.(s. 76 ff.) har rekvisitet ”osjälvständighet” givits en central plats i dens. 415
12.av honom skisserade ansvarsgenombrottsteorin. Omväxlande talars. 415
13.Moberg om osjälvständig verksamhet och osjälvständig förvaltning,s. 415
14.och i vissa fall påtalas att det är ”det affärsmässiga syftet” som skall varas. 415
15.osjälvständigt. På vilket sätt denna osjälvständighet skall gestalta sig is. 415
16.23s. 415
17.1. Ansvarsgenombrott det enskilda fallet analyseras emellertid inte närmare. Vidare skall enligt Moberg - som ett led i prövningen - beaktas bolagets underkapitalisering (s. 77): ”En annan väsentlig faktor då det gäller att fastslå dot terbolagets osjälvständighet är underkapitalisering”. Underkapitalisering skulle på så sätt vara ett mer eller mindre starkt indicium på osjälvständighet.s. 416
18.Ofta framhålls i litteraturen särskilt dotterbolagets osjälvständighet i förhållande till moderbolaget. I Betalningsansvarskommitténs betän kande om ansvarsgenombrott utgör däremot osjälvständighetsrekvisitet inte ett påtagligt, självständigt rekvisit, utan innefattas som ett led i otillbörlighetsrek vi sitet. Den avgörande förutsättningen är nämligen att någon begagnar sitt inflytande på ett otillbörligt sätt, vilket i sin tur för utsätter en viss grad av osjälvständighet. Enligt kommitténs mening kan avsaknaden av ett ”självständigt syfte” eller en ”självständig förvalt ning” inte tjäna som ett rekvisit för ansvarsgenombrott (SOU 1987:59 s. 132). Såsom skäl härför anför kommittén bl.a., att rättsordningen erkänner enmansaktiebolaget (liksom koncernbildningen) som en legi tim verksamhetsform, och omvärlden har att anpassa sig därefter. För borgenärerna kan det väsentliga inte vara vad syftet med bolagsbildningen är - eller hur förvaltningen är anordnad - utan i stället att bolaget drivs på ett sådant sätt, att dess möjligheter att upprätthålla ett i förhål lande till sina behov tillräckligt ekonomiskt underlag inte försvåras eller omöjliggörs.s. 416
19.Det är således inte osjälvständigheten i sig som skall läggas till grund för prövningen av ansvarsgenombrott, utan fastmera frågan, huruvida denna osjälvständighet brukas på ett otillbörligt sätt eller inte. Härvidlag synes kommitténs ståndpunkt vara välgrundad. En övervägande andel av de svenska aktiebolagen utgörs av enmans- eller fåmansbolag, eller är dotterbolag i koncerner. Det är inom aktiebolagsrätten och näringsli vet en fullt accepterad och legitim företeelse, att moderbolaget i en kon cern - och enmans- eller fåmansaktieägarna - begagnar sitt inflytande direkt eller indirekt över dotterbolaget (eller aktiebolaget i övrigt). Osjälvständigheten är en ofrånkomlig följd av ägandet. En annan sak är sedan givetvis att inflytandet skall begagnas inom lagens rågångar. Osjälvständigheten som sådan kan emellertid inte utgöra ett förhållandes. 416
20.24s. 416
21.4. Bolagets ”osjälvständighet”s. 417
22.som indikerar otillbörlighet. Vad nu sagts om osjälvständig förvaltnings. 417
23.gäller också om osjälvständig verksamhet. Det förhållandet att ett dots. 417
24.terbolag t.ex. är underleverantör till moderbolaget eller på annat sätt is. 417
25.sin verksamhet är beroende av moderbolaget, såsom försäljningsbolag,s. 417
26.återförsäljare, handelsagent etc., kan knappast vara av relevans vids. 417
27.prövningen av frågan om ansvarsgenombrott, och kan givetvis i sig ickes. 417
28.utgöra ett indicium på otillbörlighet.s. 417
29.Omständigheterna NJA 1947 s. 647 är allt för speciella för atts. 417
30.domskälen däri skall kunna ge någon ledning vid prövning av osjälv-s. 417
31.ständighetsrekvisitet. Såsom ovan påtalats, har prejudikat värdet av fals. 417
32.let ofta överskattats, och extrapoleringen av vad som domskälsviss. 417
33.antyds i avgörandet överdrivits. Trots allt var i målet fråga om utomo-s. 417
34.bligatoriskt skadestånd; ytterst var fråga om vad Vattendomstolen i ens. 417
35.dom från 1944 (som låg till grund för 1947 års avgörande) karakterises. 417
36.rat som en ”olaglig dämning”, och möjligen kan man uppfatta Högstas. 417
37.domstolens inställning så att den vinst som aktieägarna i intressentbolas. 417
38.get gjorde på grund härav i någon mening var ”obehörig”, varför akties. 417
39.ägarnas betalningsansvar måhända skall betecknas som en utjämning avs. 417
40.denna vinst. Förklaringsmodellerna är säkerligen många och varies. 417
41.rande, men ett tycks vara säkert: Det osjälvständighetsrekvisit som fors. 417
42.mulerades i 1947 års fall kan inte läggas till grund för en aktiebolags-s. 417
43.rättslig princip om ansvarsgenombrott (att bolag som endast utgjort dels. 417
44.ägarnas ”gemensamma verkställighetsorgan” ... ”icke utövat någons. 417
45.självständig verksamhet”). Det hittills gjorda försöken inom doktrinens. 417
46.och inom ramen för lagförarbeten har visat sig vara ändamålslösa. Oms. 417
47.syftet med ett aktiebolag är att primärt ”tillgodose delägarnas direktas. 417
48.intressen” snarare än ”att uppnå vinst inom företaget” (se NJA 1992s. 417
49.s. 375, s. 395 och Hellner, op. cit. s. 166), förefaller korrektivet häremots. 417
50.inte kunna vara annat än kapitalskyddsbestämmelserna i ABL och dens. 417
51.generalklausul som försiktighetsprincipen förborgad i ABL 12:2 utgör.s. 417
52.Det är på sätt och vis iögonenfallande och symptomatiskt att denna förs. 417
53.siktighetsprincip vid tillgodoseendet av delägarnas vinstintresse yttersts. 417
54.sällan omnämnts vid formuleringen av osjälvständighetsrekvisitet (ens. 417
55.diskussion om principen förekommer överhuvudtaget inte i SOUs. 417
56.1987:59). Till kravet på en helhetssyn vid utarbetandet av principen oms. 417
57.25s. 417
58.I. Ansvarsgenombrott ansvarsgenombrott, innefattande även denna försiktighetsprincip, åter kommer framställningen nedan.s. 418