1.Efter det att den nuvarande konkurrenslagstiftningen trädde i kraft i juli 1993 fram till år 2003 har drygt 60 mål gällande konkurrenslagen avgjorts av Marknadsdomstolen. Av dessa tangerar endast tre problematiken kring konkurrensbegränsande offentliga regleringar. De tre målen gäller undanta get i konkurrenslagen gällande primärföreningar i skogs- och jordbruket567, konkurrenslagens förhållande till tryckfrihetsförordningen568 samt ett mål som berört omfattningen av det arbetsrättsliga undantaget i 2 § KL.569 Få fall vad gäller konflikter mellan konkurrenslagen och konkurrensbegrän sande offentliga regleringar tyder på att osäkerhet om konkurrenslagens för bud kan tillämpas i dessa fall, uppkommer ganska sällan.s. 21
2.209 MD 1999:1 Konkurrensverket mot Södra Skogsägarna Frågor som rör jord- och skogsbruksregleringar har avgränsats från avhand lingen, men eftersom det finns så fa svenska rättsfall skall målet MD 1999:1 Konkurrensverket mot Södra Skogsägarna ändå beröras.570 I konkurrensla gen finns i 18 c § ett undantag från förbudet i 6 § KL som gäller avtal om samverkan inom en primär lantbruksförening.571 Sådana föreningar är eko nomiska föreningar och har bildats i enlighet med lag (1987:667) om eko nomiska föreningar. Primärföreningar ägnar sig åt att förädla medlemmar nas produkter (mjölk, timmer, slaktdjur) och det är regelmässigt föreningen - inte medlemmen - som säljer den förädlade produkten vidare. Undantaget i 18 c § KL gäller emellertid enligt samma paragrafs andra stycke inte om försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor när försäljningen sker direkt mellan medlemmen och tredje man eller - med den lydelse 18 c § KL hade vid tiden för målets avgörande - om föreningen svarar för för säljningen och konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller sned vrids i väsentlig omfattning.s. 21
3.Konkurrensverket hävdade i beslutet KKV dnr. 443/95 att samarbetet mellan medlemmarna i primärföreningen Södra Skogsägarna innebar en prissamverkan i strid med förbudet mot konkurrensbegränsande avtal i 6 § KL, eftersom verket fann att produkterna sågtimmer och massaved inte för ädlades hos primärföreningen.572 Konkurrensverket tolkade således lega lundantaget till konkurrenslagen restriktivt. Konkurrensverket ålade Södra Skogsägarna vid vite (50 miljoner SEK) att upphöra att fastställa priser på sågtimmer och massaved inom föreningen när föreningen svarade för att produkterna såldes till tredje man, eftersom verket ansåg att det i själva ver ket var den enskilde medlemmen som kunde ses som säljare. Södra Skogsä garna överklagade till Stockholms tingsrätt som biföll överklagandet. Kon kurrensverket överklagade i sin tur till Marknadsdomstolen, men fick inte gehör för sin syn.s. 22
4.Marknadsdomstolen påtalade att det var av väsentlig betydelse att kunna fastställa om produkterna hade producerats hos medlemmarna (då det kunde var förbjudet för föreningen att fastställa försäljningspriset om föreningen svarade för försäljningen) eller om varorna hade vidareförädlats av före ningen (då det var tillåtet för föreningen att svara för försäljningen och även bestämma försäljningspriset). Marknadsdomstolen ansåg att i det närmaste all verksamhet som bedrivs av primärföreningar i någon mån innebar vida reförädling av produkterna. Någon klar och saklig grund för hur vidareför-s. 22
5.210 ädlingsfrågorna skulle bedömas kunde domstolen inte finna i motiven till konkurrenslagen. Domstolen menade då att den rimligaste bedömningen var att det faktiskt var primärföreningen som sålde varor, som inte kunde sägas ha producerats hos medlemmarna, vilket medförde att ”undantaget till un dantaget” i 18 c § 2 st KL inte kunde tillämpas. Marknadsdomstolen fast ställde därför tingsrättens dom.s. 22
6.Konkurrensverket valde att testa gränserna för konkurrenslagens tillämp ningsområde i ärendet 443/95 och den rättsliga överprövningen gav resul tatet att konkurrensintresset fick ge vika. Marknadsdomstolens dom i målet 1999:1 Södra Skogsägarna gav upphov till en lagändring, där konkur renslagens möjliga tillämpning på jord- och skogsbrukets området skrevs bort än tydligare.573 Marknadsdomstolen ansåg att jord- eller skogsbruksregleringen inte medgav något utrymme för en tillämpning av konkur renslagens förbud.s. 23
7.En sak som ligger utanför den juridiska bedömningen är att det på poli tiska grunder finns skäl att ifrågasätta undantaget för skogsnäringen. Inom EG finns en omfattande jordbruksreglering, men ingen skogsbruksreglering.574 Primärföreningarna har som verksamhet att inom ramen för en eko nomisk förening låta skilda företag gå samman och besluta om pris och pro duktion. Begränsningen i 18 c 2 st § av undantaget paragrafens första stycke gällande försäljning mellan en medlem och tredje man är av marginell bety delse. Man kan fråga sig varför ett undantag för skogsbruket måste finnas, då skälen för en reglering av livsmedelsproduktionen inte alls gör sig gäl lande med samma styrka då det gäller skogsindustrin. MD 1998:18 Dagengruppen AB I MD 1998:18 hade Dagengruppen AB vägrat företagen Pilgrimshem Hotell & Vandrarhem575 och Bällsta Taxi att annonsera i tidningen Dagen. Företa gen hävdade att detta utgjorde missbruk av dominerande ställning. Konkur rensverket inledde en undersökning av frågan och ålade Dagengruppen AB att inkomma med uppgifter till verket. Dagengruppen vägrade med hänvis ning till 5 kap. 3 § tryckfrihetsordningen enligt vilken inget far införas i en periodisk skrift mot utgivarens vilja.s. 23
8.211s. 23
9.Stockholms tingsrätt upphävde Konkurrensverkets beslut om åläggande. Marknadsdomstolen kom till samma slut. Tryckfrihetsordningen bestäm melser om ansvarig utgivares rätt att inte behöva ta in material i periodisk skrift mot sin vilja är absolut och oinskränkt. Dagengruppen AB argumente rade utifrån tryckfrihetsordningens ställning som grundlag och att den där för utgör lex superior i förhållande till konkurrenslagen. Marknadsdomsto len berörde emellertid inte det resonemanget.576s. 24
10.Domstolen hänvisade däremot till det s.k. Land-målet MD 1974:4 som gällt en liknande situation. Marknadsdomstolen hade då ansett att det mot bakgrund av 5 kap. 3 § TF inte går att ålägga en utgivare att infora något som helst material och att denna rätt inte kunde inskränkas utan stöd i tryck frihetsförordningen. Detta gällde även kommersiella annonser. Domstolen hänvisade vidare till att frågan hade behandlats i proposition 1986/87:151 Ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. s. 51—52, där departementsche fen menat att det faktum att annonsvägran inte kunde angripas enligt kon kurrenslagstiftningen var ett problem, men att det inte visats på sådana olä genheter att en ändring av TF borde övervägas. Eftersom diskussionen i propositionen inte hade lett till någon lagändring var Marknadsdomstolen av uppfattningen att rättsläget inte hade ändrats och gjorde därför, liksom i Land-målet, bedömningen att en vägran att införa en annons i en periodisk skrift inte kunde anses utgöra missbruk av dominerande ställning. Det sak nades därför grund för Konkurrensverket att rikta ett beslut om åläggande till Dagengruppen AB. När Marknadsdomstolen menar att rättsläget gällande skärningen mellan tryckfrihetsförordningen och konkurrenslagstiftningen sedan 1986/87 inte har ändrats bortses från att konkurrenslagen trots allt har skärpts. Stadgan det om ansvarig utgivares absoluta rätt att själv besluta om allt som publice ras i skriften skall ses mot bakgrund av det straffrättsliga ansvar som kan åläggas ansvarig utgivare. En politisk fråga är däremot om tryckfrihetsför ordningen borde ändras. I en statlig utredning har föreslagits en ordning som i princip innebär att konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegrän sande avtal, missbruk av dominerande ställning och förvärvsregler i princip skall vara tillämpliga, dock med undantag för just 5 kap. 3 § TF.577 Emel lertid vore det lika gärna möjligt med ordningen att inte heller utgivare avs. 24
11.212 periodiska skrifter får missbruka sin dominerande ställning genom an nonsvägran för rent kommersiella annonser.578s. 24