1.7.5.3.1. Allmänt Enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten ersätts kostnader »för behövliga åtgärder som någon har vidtagit för att avvärja risken för miljöskador som avses i 1 § och som gäller honom eller för att återställa den skadade miljön i sitt tidigare skick». Enligt detta stadgande ersätts m.a.o. kostnader för avvärjande och återställande »som någon har vidtagit». Det förutsätts dock att miljöskadan »gäller honom», d.v.s. att störningen hotar eller drabbar ett enskilt intresse.446 Utgångspunkten sägs i regel vara att ingen enskild individ har talerätt i för hållande till allmänna intressen.447 MskL 6 § 1 mom. 2 punkten medger dock ersättning för myndigheters avvärjnings- och återställningskostnader också då fråga är om sådana störningar som kränker allmänt intresse.448s. 54
2.Som framgått av undersökningen ovan är emellertid gränsdragningen mel lan allmänna och enskilda intressen sällan helt entydig. Nedan skall först sägas något om hur långt talerätten sträcker sig enligt MskL 6 § 1 mom. 1 benämningar på alla kränkningar av allmänt intresse utan hänsyn till om detta intresse kan »individualiseras» eller inte. — Som ovan kap. 7.5.1. vid not 399 anfördes kan man på detta område inte finna någon enhetlig terminologi. 445 Se även från ett common-law perspektiv t.ex. de la Rue & Anderson s. 12 f., 391. Se härtill även ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 59 om det oklara rättsläget vid t.ex. Torrey Canyon-olyckan. 446 Se även Reg.prop. 1992:165 s. 26. 447 Se utförligt t.ex. Nordh, särskilt s. 368 ff., 378 ff. Jfr även resonemanget ovan kap. 7.5.1. med vidare hänvisningar. 448 Se även ovan kap. 7.5.1. vid not 378, 392-394.s. 54
3.291 punkten. Intresset riktar sig här särskilt mot enskilda intressen gränsande till ett allmänt intresse. När blir den enskildes intresse i miljön så svagt och avlägset att det är naturligare att tala om ett sådant allmänt intresse som inte medför talerätt enligt 1 punkten?449 Och medför kostnadsansvaret enligt 6 § 1 mom. 1 punkten något utöver vad som även eljest kunde gälla? Vidare skall sägas något om talerätten i fråga om allmänna intressen. Ar myndighetstalan enligt MskL 6 § 1 mom 2 punkten tillräckligt? Eller borde även andra än myn digheter ges rätt att föra skadeståndstalan vid sådana miljöskador som kränker ett allmänt intresse? Föreligger redan nu en sådan rätt för miljöorganisationer? 7.5.3.2. MskL 6 § 1 mom. 1 punkten och gränsen till allmänna intressen Förarbetena till MskL ger ingen närmare vägledning för tolkningen av MskL 6 § 1 mom. 1 punkten. Här anförs endast att »enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten stadgas uttryckligen att också kostnader som enskilda har haft för att avvärja skada eller återställa den skadade miljön i sitt tidigare skick kan vara ersättningsgilla förluster».450s. 54
4.Hollo & Vihervuori menar dock att det väsentliga är att även den som inte är berättigad till ersättning enligt MskL 5 § 1 mom. kan erhålla ersättning för sina kostnader enligt 6 § 1 mom. 1 punkten. I fråga om avvärjningskostnader skulle enligt författarna detta yppa sig genom att redan risk för skada medför ansvar enligt 6 § 1 mom. 1 punkten. Men någon »jokamiehen torjunta-ja ennallistamisoikeutta» skulle stadgandet inte medföra; det kräver en »viss kopp ling till enskilt intresse»451 (förf, övers.).s. 55
5.Enligt SkL 6 kap. 1 § kan emellertid skadeståndet jämkas om den skade lidande har medverkat till skadan. Dylikt kan ofta visa sig däri, att den skade lidande har insett eller borde ha insett skaderisken men inte försökt avlägsna eller minska den. Man talar om att den skadelidande har ett »avvärjningsansvar».452 Detta ansvar kan medföra kostnader för den skadelidande, vilka som en följd av SkL 6 kap. 1 § bör kunna ersättas. Till denna del är det m.a.o. svårt att se MskL 6 § 1 mom. 1 punkten som någon egentlig ansvarsutvidgning.s. 55
6.449 Jfr ovan kap. 7.5.2.1. vid not 405-410.s. 55
7.450 Reg.prop. 1992:165 s. 26. Notera även att någon motsvarighet till MskL 6 § inte föreslogs i Kom.miet. 1990:17. Stadgandet tillkom först under ministerieberedningen av propositionen till MskL. Se även nedan kap. 8.3.1. vid not 98.s. 55
8.451 Hollo & Vihervuori s. 194 ff., särskilt s. 195.s. 55
9.452 Se Hakulinen s. 333, Routamo & Ståhlberg s. 323, Saxén, Skadeståndsrätt s. 117. 292s. 55
10.Här kan dock även noteras, att 1969 års CLC art. 1.7 definierar »pres. 56
11.ventive measures» som åtgärder vidtagna »after an incident has occu-s. 56
12.red to prevent or minimize pollution damage». Samtidigt definierar art.s. 56
13.1.8 »incident» som en händelse som »causes pollution damage». Dettas. 56
14.förefaller utesluta ersättning för åtgärder syftande till att avvärja hots. 56
15.ande förorenings skador efter inträffade olyckor som dock inte medförs. 56
16.något utsläpp av olja (s.k. »pre-spill preventive measures» och »pure-s. 56
17.threat situations»).453 Tolkning har omfattats av IOPC Fund.454s. 56
18.Den på 1969 års CLC och 1973 års FC baserade oljeansvarig-s. 56
19.hetslagen (L om ansvarighet för oljeskador förorsakade av fartyg 401/s. 56
20.1980) tolkades på samma sätt i ND 1988 s. 117 (Helsingfors rådstuvu-s. 56
21.rätt). Staten erhöll i detta fall inte ersättning för kostnader föranleddas. 56
22.av förhöjd oljebekämpningsberedskap då allvarlig fara för oljeskadas. 56
23.hade uppstått i samband med en fartygskollission.455 456s. 56
24.Genom 1992 års ändringsprotokoll till CLC (jfr 1984 års protos. 56
25.koll) ändrades dock definitionen av »incident» till att omfatta ävens. 56
26.händelser som »causes pollution damage or creates a grave and immis. 56
27.nent threat of causing such damage?» (kurs. här). Jfr numera ävens. 56
28.SjöL 10 kap. 1 § 5 punkten. Syftet härmed var »to make it clear thats. 56
29.preventive measures taken prior to an actual spill, including measuress. 56
30.which successfully prevented spills altogether» bör kunna ersättas.457s. 56
31.Denna lösning har uppföljs i flera andra konventioner.458 Jfr även 453 Se t.ex. Bates & Benson paras. 4.14-4.19 med vidare hänvisningar. Tolkningen har dock inte varit helt enhetlig. Se närmare härom även t.ex. Jacobsson & Trotz, J. Mar. L. & Com. 1986 s. 485 f. 454 Se IOPC Fund, General Information on Liability and Compensation for Oil Pollu tion Damage (July 1994) s. 13: »The IOPC Fund does not pay compensation for costs incurred for pre-spill preventive measures.» 455 Den 6 april 1985 kolliderade det sovjetiska fartyget A bakanles med det finländska fartyget Salla utanför Borgå. Gapande hål uppkom i Sallas skrov och fartyget fick slagsida. Härtill uppstod en eldsvåda som man dock snabbt lyckades släcka. Under de 11 dagar som räddningsarbetet varade i fråga om Salla förelåg hela tiden fara för ett allvarligt oljeläckage. Av denna orsak var oljebekämpningsorganisationen i förhöjd alarmberedskap. Detta medförde för Borgå stad och miljöministeriet merkostnader om ca 240 000 mark. Dessa kostnader ersattes ur Oljeskyddsfonden. Denna ersättning krävde staten av Sallas rederi. RR fann att oljeansvarighetslagen endast omfattar ersättning för förebyggande åtgärder efter att oljeutsläpp uppstått. Redarens ansvar för de i käromålet avsedda förebyggande åtgärderna stannade därför utanför oljeansvarighetslagens tillämpningsområde. 456 Se protokollets art. 2.8. 457 Se Official Records (CLC och FC 1984) vol. 1. s. 144. Se även Reg.prop. 1995:26 s. 17 om SjöL 10 kap. 1 § 5 punkten. Jfr t.ex. Prop. 1994/95:169 s. 70. Sandvik & Suikkari s. 70 anför att denna lösning är »in conformity with "the preventive principle" which req uires action to be taken at an early stage and, if possible, before any damage has occurred». Se även om »the preventive principle» t.ex. Sands s. 195. 458 Se härom även t.ex. Sandvik & Suikkari s. 69 f.s. 56
32.293s. 56
33.t.ex. EG-kommissionens direktivförslaget om ansvar för att förebyggas. 57
34.och avhjälpa miljöskador.459 I själva verket torde på denna punkt allmänna skadeståndsrättsliga principer leda till ett t.o.m. mera långtgående ansvar än MskL 6 § 1 mom. 1 punkten. Enligt principerna för ersättande av räddningsåtgärder torde nämligen kostna der för undvikande av hotande skada — på samma vis som kostnader för bekämpande (sanering, upprensning) av redan inträffade skador — kunna er sättas även om åtgärderna har vidtagits av en utomstående tredjeman.460s. 57
35.Nämnas kan här även att enligt t.ex. CLC art. 1.7 ersättning kan utgå förs. 57
36.»preventive measures» vidtagna »by any person» (kurs här). Dylika åts. 57
37.gärder omfattar undvikande av hotande skador (se ovan) och bekämps. 57
38.ande (sanering) av inträffade skador,461 medan återställande (reinstates. 57
39.ment) enligt 1992 års protokoll far bedömas skilt enligt art. 1.6.462 Jfrs. 57
40.även att i amerikansk rätt ersättning kan utgå för »remedial» och »res. 57
41.moval costs incurred by any person» (kurs, här), förutsatt att åtgärdernas. 57
42.är förenliga med den nationella beredskapsplanen (»National Contins. 57
43.gency Plan»).463 Med dessa kostnader avses kostnader för undvikandes. 57
44.av hotande förorening och kostnader för sanering av inträffade förores. 57
45.ningar.464 »Natural resource damages» i form av ersättning för återstäls. 57
46.lande och minskning av naturresursernas värde bedöms skilt. Talerättens. 57
47.tillkommer här endast utpekade »trustees»465 (se nedan kap. 7.5.3.3.). Vad sedan gäller inträffade skador och kostnader för återställande (reparation) av dessa skador, kan om MskL 6 § 1 mom. 1 punkten följande anföras.s. 57
48.Har den skadelidande rätt till skadestånd enligt reglerna för sakskada kans. 57
49.459 Se ÅDA/(2002) 17 slutlig (art. 2.1.12. och art. 4.)s. 57
50.460 Se ovan kap. 7.5.2.2., särskilt vid not 421. Se även föredragande äldre JustSekr och JR Wirilander i det ovan kap. 7.5.2.2. refererade HD 1998:34, samt vid not 416 om L om försäkringsavtal 61 § och HD 1997:51, där kostnader för avvärj ande av en hotande grund vattenförorening ersattes ur försäkringen. Notera härvid att grundvatten som sådant enligt finsk rätt inte är föremål för äganderätt. Se ovan kap. 7.5.2.2. vid not 415. Jfr även från utomnordisk rätt t.ex. Betlem, Liability s. 502 f.s. 57
51.461 Se även ovan kap. 7.2.2.2.1. vid not 85-86.s. 57
52.462 Se även ovan kap. 7.2.2.3. vid not 122-123.s. 57
53.463 OPA § 1002(a)(1)(B), CERCLA § 101(23). Med »person» avses både fysiska och juridiska personer. Se OPA § 1001(27), CERCLA § 101(21). Också Resource Conser vation and Recover/ Act (1976) tolkades på motsvarande sätt i t.ex. KFC Western, Inc. v. Meghrig, 49 F.3d 518 (9th Cir. 1995); rev'd, 116 S. Ct. 1251 (1996). Se närmare härom McDaniel, the Wayne L. Rev. 1996 s. 2117 ff. Men se även t.ex. Furrer v. Brown, 62 F.3d 1092 (8th Cir. 1995), samt härom t.ex. Breza, J. Envtl L. 1995 s. 271 ff.s. 57
54.464 Se t.ex. OPA § 1001 (30)-(31).s. 57
55.465 Se CERCLA § 107(f), OPA § 1006. 294 man säkert även anse att skadan »gäller honom» i den bemärkelse som avses i MskL 6 § 1 mom. 1 punkten. Och som framgått i flera repriser ovan är det en tämligen omfattande krets som har ansetts direkt drabbade på ett sådant sätt som medför rätt till ersättning enligt reglerna för sakskada. Inte bara sakens ägare utan även den som innehar en mera begränsad rätt i saken eller den som i övrigt kan påvisa kvalificerade omständigheter, har kunnat erhålla ersättning såsom för sakskada.466 Redan denna tolkning kan i praktiken föra nog så långt och ge upphov till svåra gränsdragningsproblem mellan enskilda och allmänna intressen. Tolkningsspörsmålen härvid kan dock inte skäligen behandlas mera ingående inom ramen för denna framställning.s. 57
56.Som exempel på gränsdragningssvårighetema kan dock anknytas tills. 58
57.det ovan kap. 7.4.3. anförda HD 1983 II 71. En strandägare erhöll härs. 58
58.ersättning för minskning av strandens marknadsvärde då ett närbelägets. 58
59.vattenområde hade drabbats av fullständig fiskdöd. Detta ansågs utgöras. 58
60.en i VL 11 kap. 3 § 2 punkten avsedd egendomsskada. Innebär då dettas. 58
61.att strandägaren också kunde kräva ersättning för återställande av fisks. 58
62.en enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten, med beaktande av att detta kans. 58
63.tolkas som ett allmänt intresse (se även HD 1990:143467)? Jfr även dets. 58
64.ovan kap 7.4.2. anförda HD 1987:57, där en fastighetsägare erhöll ers. 58
65.sättning för reducerat fastighetsvärde då landskapsbilden hade förfulatss. 58
66.genom olovlig avverkning av flera träd i grannskapet. Betyder detta atts. 58
67.fastighetsägaren, om landskapsbilden hade förfulats genom t.ex. förores. 58
68.ning, också kan kräva ersättning enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten förs. 58
69.återställande av landskapsbilden utanför dennes fastighet?s. 58
70.För egen menar jag att MskL 6 § 1 mom. 1 punkten är tillämpligs. 58
71.också i dylika fall. Denna tolkning ligger i vart fall i linje med den fas-s. 58
72.tighetsanknytning som gäller i miljörätten i övrigt (se strax nedan). Jfrs. 58
73.härtill även det nedan kap. 7.5.3.3. refererade HFD 1991 A 83.s. 58
74.Vidare kan nämnas att det inte råder någon tvivel om att fiske-s. 58
75.rättshavare vid vattenförorening har rätt till ersättning för minskning avs. 58
76.fiskets avkastning.468 Eftersom fisken utgör res nullius^9 får detta gruns. 58
77.das på att fiskerätten som en förmån med förmögenhetsvärde har sins. 58
78.grund i äganderätten till vattenområdet (se t.ex. HD 1974 II 73). Meds. 58
79.för detta egendomsintresse även en rätt att kräva ersättning för återställs. 58
80.ande av fisken enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten? HD 1990:1 tyder pås. 58
81.att så är fallet.470 Med samma argument borde väl i så fall innehavares. 58
82.466 Se ovan kap. 7.3.2., kap. 7.5.2.2., kap. 7.5.2.3., samt min tolkning i kap. 7.3.4.1.s. 58
83.467 Ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 425-430.s. 58
84.468 Se t.ex. HD 1974 II 73 och HD 1983 II 29.s. 58
85.469 Se t.ex. Zitting & Rautiala s. 15 samt ovan kap. 7.5.2.1. vid not 402.s. 58
86.470 I detta fall var det fråga om olaga vattenförorening. VÖD hade här ålagt skadegöra ren att betala ersättningar och att utplantera fisk i vattendraget. HD fann att eftersom dets. 58
87.295s. 58
88.av jakträtt kunna kräva ersättning enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punktens. 59
89.för återställande av vilt som på dennes jaktmarksområde har dött tills. 59
90.följd av en förorening. Jfr att jaktlagen (615/1993) 10 kap. 79 § vids. 59
91.olovlig jakt ger jakträttshavare rätt att efter eget val få antingen viltets. 59
92.eller dess värde bestämt enligt F 824/2001 om det riktgivande värdets. 59
93.för levande vilt; se även från rättspraxis t.ex. HD 2002:41. Jfr även oms. 59
94.svensk rätt t.ex. NJA 1980 s. 497.471 Mera oklart är däremot om även annan skadelidande än den som har rätt till ersättning enligt reglerna för sakskada kan hävda att skadan »gäller honom» enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten. För egen del har jag emellertid — åtmin stone som en grundläggande utgångspunkt — svårt att tolka 6 § 1 mom. 1 punkten på så vis, att skadan då skulle gälla den skadelidande på ett så närlig gande sätt som man enligt min mening kan förutsätta. Helt klart förefaller vara att den som t.ex. lider ren förmögenhetsskada på grund av hindrad utövning av allemansrätten inte bör kunna göra gällande att den inträffade skadan »gäller honom». I vart fall torde den ovan förespråkade tolkning ligga i linje med hur sakägarbegreppet och talerätten normalt brukar avgränsas i miljö rättsliga ansökningsmål.472s. 59
95.Som jämförelse kan även hänvisas till den tyska UmweltHG 16 §. Enligt endast hade yrkats på ersättning i pengar, kunde domstolen inte i ett brottmål ex officio ålägga naturalprestation och sålunda inte skyldighet att utplantera fisk i stället for att betala ersättning. Därför undanröjdes åläggandet av utplanteringsskyldigheten och ersättningen fick i stället höjas med ett belopp som motsvarade kostnaderna för utplanteringen. — Hollo & Vihervuori s. 202 not 30 menar att avgörandet är problematiskt eftersom civilrättsliga krav endast kan skydda kärandens privata intressen. Själv vill jag betona att gränsen mellan enskilda och allmänna intressen sällan är helt klar från skadeståndsrättslig synpunkt.s. 59
96.471 Här ansågs att olovlig älgjakt på annan tillhörigt jaktområde hade medfört skada på djurbeståndet och att jakträttsinnehavama var berättigade till skadestånd på grund härav. SvHD konstaterade att djurens slaktvärde kan utdömas enligt reglerna om förverkande. (Jfr för finsk del jaktlagen 10 kap. 80 §.) Skadestånd fick därför utgå med djurens avelsvärde (jfr de dödade järvama i NJA 1995 s. 249). Vid bestämningen av detta värde hänvisades till Svenska jägarförbundets »Normer för beräkning av ersättning för villebråd som olov ligen fällts eller tillvaratagits eller omkommit under sådana förhållanden att ersättning skall utgå». Jfr även t.ex. NJA 1944 s. 417 och NJA 1991 s. 650.s. 59
97.472 Jfr utförligt för svensk rätts del Nordh, särskilt sammanfattningen s. 319 ff. Här konkluderas att äganderätt eller särskild rätt till fast egendom utgör nödvändiga rekvisit för talerätten. Härtill krävs att fastigheten i fråga berörs. »Särskild rätt» har härvid ansetts »höra samman med den allmänna skadeståndsrättsliga principen om krav på särskilt intres se i den skadade egendomen för att det skall föreligga rätt till ersättning» (s. 320). En rätt till ersättning enligt denna avgränsning kan vidare fungera som inkörsport för att i ansök ningsmål åberopa även allmänna intressen (s. 393 ff.). — Notera även att jag väljer att tol ka minskat fastighetsvärde som sakskada också utan fysisk skada; se ovan kap. 7.3.4.1. 296 denna bestämmelse kan ersättning utgå med kostnaderna för återställande av vad som brukar kallas »ekologisk sakskada». (»Beschädigung von Sachen, die zugleich auch eine Beeinträchtigung der Natur oder der Landschaft darstel len».) UmweltHG 16 § avser endast till fastigheter anknutna enskilda intres sen.473 Stadgandet täcker dock också t.ex. fastighetsägares krav på ersättning för återställande av de biotoper (djur- och växtlivet) som har gått förlorade genom skada på dennes fastighet. Det är för mig oklart hur långt 16 § härvid går jämfört med den allmänna regeln om naturalrestitution i BGB § 249 Satz 1 474 Om en fastighetsägare tillvaratar ett allmänt intresse på sin egendom, är det dock för finsk rätts del knappast uteslutet att tala om en sådan kvalificerad omständighet som bör medföra rätt till ersättning härför enligt reglerna för sakskada.475 1 tysk rätt har emellertid BGB § 251 Abs. 2 i all händelse medfört begränsade möjligheter till naturalrestitution i dylika fall, eftersom detta enligt denna bestämmelse ofta vore oproportionerligt kostsamt. Det uttalade syftet med UmweltHG 16 § var därför att vid ekologiska sakskador höja gränsen för när naturalrestitution kan betraktas som så oproportionerligt kostsamt att detta inte kommer i fråga.476 Som konklusion kan sägas att MskL 6 § 1 mom. 1 punkten är svårtolkad. Stadgandet förefaller dock inte vidga kretsen av ersättningsberättigade jämfört med vad som följer av reglerna om ersättning för sakskada. Oklart är emeller tid om samtliga som enligt SkL 5 kap. 5 § har rätt till ersättning för ekonomisk följdskada även har rätt att erhålla ersättning med kostnaderna för reparation. 473 Detta betonas särskilt av t.ex. Schmidt-Salzer s. 849 f. 474 I litteraturen anför t.ex. Marburger, AcP 1992 s. 32: »Zu fragen ist, ob sich das Eigentum am Wald tatsächlich auf die dort lebenden Ameisenvölker, das Fischereicht oder sonstige Gewässemutzungsrechte auf die Kleinlebewesen im Wasser erstrecken. Besteht insoweit überhaupt ein Restitutionsanspruch [enligt BGB § 249 Satz 1]? Man kann das wohl bezweifeln. In dieser Hinsicht haben allerdings § 16 UmweltHG ... eine Änderung herbeigeführt.» I förarbetena till UmweltHG 16 § (BT-Drucksache 11/17104) anförs däre mot: »Der Schädiger ist zwar schon nach dem geltenden Recht verplichtet, den ursprüng lichen Zustand wiederherzustellen (§ 249 Satz 1 BGB — Naturalrestitution). Auch zerstörte Biotope sind danach grundsätzlichen wieder anzulegen, verdrängte Pflanzen oder Tiere wieder anzusiedeln, sofern der Eigentümer dies verlangt und solche Maßnahmen praktisch möglich sind. Se Schmidt-Salzer s. 839 med hänvisning till nämnda förarbete. 475 Jfr att ersättning har kunnat utgå enligt reglerna för sakskada vid tillvaratagandet av ett allmänt intresse på annans egendom. Se ovan kap. 7.3.2.2., särskilt vid not 200-204, kap. 7.3.2.3. och kap. 7.5.2.2. 476 Se BT-Drucksache 11/17104 som återges av Schmidt-Salzer s. 839 f. Se även om 16 § t.ex. Salje s. 367 ff., Schmidt-Salzer s. 838 ff. samt kort t.ex. Brinkmann, TuL Mar. L. J. 1998 s. 547, Marburger, AcP 1992 s. 31 f, Pfennigstorf, Liability s. 134 ff.s. 59
98.297 Skall en rätt härtill föreligga för annan än den skadade sakens ägare synes man — i motsats till vad som annars gäller477 — också kunna kräva att saken faktiskt repareras.478 Jfr att enligt MskL 6 § 1 mom. 1 och 2 punkterna ersätt ning endast utgår för vidtagna åtgärder. Detta innebär å andra sidan för åtmin stone sakens ägare ett avsteg från vad som följer om yrkandet i stället grundas på MskL 5 § 1 mom. (med hänvisning till SkL 5 kap. 5 §). Och man kan enligt min uppfattning inte säga att »även den som inte är berättigad till ersättning enligt 5 § kan erhålla ersättning för sina kostnader enligt 6 § 1 mom 1 punkt en».479 Tvärtom torde det vara riktigare att säga, att principerna för ersättande av räddningsåtgärder kan medföra rätt till kostnadsersättning även för andra än den som skadan gäller enligt 6 § 1 mom. 1 punkten 7.5.3.3. MskL 6 § 1 mom. 2 punkten och allmänna intressen Som ovan framgått avser MskL 6 § 1 mom. 1 punkten enskilda intressen, men stadgandet kan i varierande utsträckning komma att indirekt omfatta också intressen utanför den enskildes intressesfär. Omvänt avser myndighetstalan enligt MskL 6 § 1 mom. 2 punkten allmänna intressen, men detta stadgande kan i variemade utsträckning komma att indirekt omfatta också intressen inom den enskildes intressesfär.480 Talerätten enligt 1 och 2 punkterna är därmed delvis överlappande. Ju mera allmänt det skadade intresset är, desto mindre troligt är det emellertid att enskilda framställer krav på ersättning för avvär jande och återställande trots att rätt härtill skulle föreligga.481 I samma riktning verkar att endast vidtagna (och inte framtida) åtgärder ersätts enligt MskL 6 § 1 mom.s. 60
99.I MskL sägs inget om vilka myndigheter som har talerätt enligt 6 § 1 mom. 2 punkten. Inte heller förarbetena ger någon närmare vägledning. Här hänvis as endast till att »staten eller kommunerna» i olika stadganden har ålagts upp giften att bekämpa miljöförstörelser eller att återställa en förstörd miljö i sitt tidigare skick.482 Myndigheterna kan dock variera beroende på vilka åtgärders. 61
100.477 Se t.ex. HD 1944 II 162 och t.ex. Arti s. 312, Saxén, Skadeståndsrätt s. 279. Jfr även från utländsk rätt t.ex. Brans s. 31 f. Keffer, SMU L. Rev. 1994 s. 526, Salje s. 380.s. 61
101.478 Jfr t.ex. Salje s. 380 om UmweltHG 16 §.s. 61
102.479 Se ovan vid not 451 med hänvisning till Hollo &. Vihervuori s. 195.s. 61
103.480 Se t.ex. typexemplena ovan kap. 7.5.2.1.s. 61
104.481 Jfr även t.ex. Marburger, AcP 1992 s. 32.s. 61
105.482 Se Reg.prop. 1992:165 s. 26. 298 det är fråga om. Vid avvärjande — undvikande av hotande skador på miljön och bekämpning av föroreningar (sanering) — kan alla myndigheter som på sätt eller annat har deltagit i dessa åtgärder och som härigenom har åsamkats kostnader kräva dessa kostnader ersatta enligt 6 § 1 mom. 2 punkten. Då det är fråga om återställande av skador på miljön torde det däremot bli fråga om ersättningskrav från sådana miljömyndigheter som har behörighet att vidtaga dylika återställningsåtgärder. Man kan här tala om ersättningskrav av myndig heter som företrädare av det allmänna miljöintresset. Jfr amerikansk rätt där det offentliga vid kränkningar av allmänna intressen kan föra talan i egenskapen av såväl »trustee» som »parens patriae». Enligt public trust-doktrinen har den federala regeringen och delstaterna »right and duty to protect and preserve public's interest in natural wildlife resources» och detta »does not derive from ownership of resources but from duty owing to people». Enligt parens patriae-doktrinen kan åter delstater handla »to protect a quasi-sovereign interest where no individual cause of action would lie».483 484s. 61
106.Public trust doktrinen-godtogs i amerikansk rätt genom Supreme Court avgörandets. 62
107.Illinois Central Railroad Co. v. Illinois.^ USA:s Supreme Court gjorde i detta falls. 62
108.en distinktion mellan statens intressen i områden avsedda för försäljning och desss. 62
109.intressen i övriga områden. Den senare kategorin ansågs med hänvisning till bl.a.s. 62
110.engelsk common-law utgöra ett från äganderätten avvikande intresse. Dessas. 62
111.områden ansågs förvaltas av staten på allmänhetens vägnar i syfte att säkerställas. 62
112.allmän tillgång till områdena.485 4 4(88J67fr romersk rätt och res communes omnium^6).s. 62
113.I t.ex. Georgia v. Tennessee Copper Co.m uttalade USA:s Supreme Courts. 62
114.åter att »the state has an interest independent of and behind the titles of its citizens,s. 62
115.in all the earth and air within its domain». Miljöskadeansvarslagstiftningen i USA bygger på public trust-doktrinen. En483 Se In re Steuart Transp. Co., 495 F.Supp. 38, 39 f. (E.D. Virginia 1980). USA och delstaten Virgina hade här med hänvisning till public trust-doktrinen rätt att kräva skade stånd för 30 000 fåglar som dött av ett oljeutsläpp. Jfr även från övrig rättspraxis exempel vis United States v. Burlington Northern R. Co., 710 F.Supp. 1286 (D. Nebraska 1989), där public trust-doktrinen ansågs ge USA rätt att föra skadeståndstalan vid skada på ett över 300 hektar stort område och det där befintliga djur och växtlivet. I t.ex. Idaho v. Southern Refrigerated Transport Co., 1991 U.S. Dist. LEXIS 1869, *12 ff. (D. Idaho 1991) fastslogs åter att Idaho är trustee enligt CERCLA, och härtill att »Idaho may bring suit on behalf of its citizens in a parens patriae action when it has a quasi-sovereign interest in the subject matter of litigation». Se även t.ex. det ovan kap. 6.2.3.5. refererade State v. Jersey Central Power & Light. 484 146 U.S. 387 (1892). Jfr Hawaii v. Standard Oil Co., 405 U.S. 251, 257 ff. (1971). 485 Se t.ex. Brighton & Askman s. 177 ff., Chase, Virginia Envtl L. J. 1992 s. 353 ff, Sax, U.C. Davis L. Rev. 1980 s. 185 ff, Wilkinson, U.C. Davis L. Rev. 1980 s. 269 ff. 486 Se ovan kap. 7.5.2.1. vid not 402. 487 206 U.S. 230,237 (1907).s. 62
116.299 ligt bl.a. CERCLA och OPA kan vid naturresursskador skadeståndstalan för återställande av naturresurser och minskningen av dessas värde endast drivas av »designated trustees».488 Dylika taleberättigade förvaltare utgörs av utpe kade myndigheter på federal- och delstatsnivå (jfr t.ex. Federal Water Pollu tion Control Act), företrädare för indianstammar, samt härtill enligt OPA (men inte enligt CERCLA) »foreign trustees».489 (I litteraturen har vissa författare anfört att även talan av kommunala myndigheter accepterats, vilket dock torde utgöra en feltolkning av rättsläget.490) Frågan om talerätten kan utsträckas till även andra urfolk än indianer har mig veterligen inte prövats.s. 62
117.I rättspraxis har dock enuiter {»Alaska Natives») krävt skadestånd för icke-ekono-s. 63
118.miska skador på deras »culture» och »subsistence way of life» orsakade av Exxons. 63
119.Valdez-o\ycV<m. Men här var det fråga om talan baserad på public nuisance. Talans. 63
120.ogillades. Det ansågs att »no recovery is allowable on the basis of special injurys. 63
121.from a public nuisance since the Natives' loss, while different in degree, is nots. 63
122.different in kind from the public loss». Vidare betonades att kärandena inte hades. 63
123.klargjort hur dessa skador skulle »be converted into dollars».491s. 63
124.— Avgörandet har kritiserats varvid man har ansett att detta inte tillräckligts. 63
125.beaktar enuitemas kulturella särdrag.492 Rätten befarade även »that rural Alaskas. 63
126.residents might view this decision as evidencing a lack of understanding of theirs. 63
127.commitment to a subsistence lifestyle ... or holding that cultural considerations ares. 63
128.without value and/or not valued by the court». Rätten betonade att så inte var fallet.s. 63
129.Ytterligare underströks att Exxon Corp, redan ålagts betala bl.a. skadestånd förs. 63
130.naturresursskadoma och att detta skadestånd har fonderats »for use in restoring,s. 63
131.rehabilitating, and augmenting the natural resources of the area affected by thes. 63
132.Exxon Valdez oil spill». I detta sammanhang uttalades vidare: »The area residentss. 63
133.generally, and Alaska Natives in particular, should derive direct benefit from thiss. 63
134.effort. The goal is restoration of what has been lost to all cultural interests.»493 I amerikansk rätt kan dock även medborgar- och miljöorganisationer interveniera »in a government natural resource damages action to assert more agres-s. 63
135.488 CERCLA § 107(f)(1), OPA § 1002(b)(2)(A).s. 63
136.489 CERCLA § 107(f)(2), OPA § 1006 (b)( 1)—(5). Se även närmare om de här avsedda »designated trustees» Lex. Brighton & Askman s. 186.s. 63
137.490 Se t.ex. Wetterstein, Note s. 162 med hänvisning till Simons & Wicks, St. John's L. Rev. 1989 s. 806 ff. och rättspraxis. Ifrågavarande rättsfall har dock endast gällt talan om ersättning för »removal costs» (se härom ovan kap. 7.5.3.2. vid not 463—465). I t.ex. rättsfallet Middlesex City Sewerage Auth. v. National Assoc, of Sea Clammers, 453 U.S. 1, 14 f. (1981) fastslogs att en kommun inte hade rätt att till »damages» för skada på en naturresurs.s. 63
138.491 In re Exxon Valdez, 1995 AMC 1440 (D. Alaska 1994); affirmed 104 F.3rd 1196 (9th Cir. 1997). Se även ovan kap. 6.1. vid not 17-18.s. 63
139.492 Se Panoff, Environmental Law 1998 s. 701 ff., 723 f. Jfr Quam, Geo. Inti Envtl L. Rev. 1992 s. 177 ff. som före domen konkluderade (s. 208) att »it would be surprising as well as unjust, if the Native Villages were precluded from recovering from Exxon».s. 63
140.493 In re Exxon Valdez, 1995 AMC 1440, 1446 f. (D. Alaska 1994). 300 sive positions against the defendants».494 Men dessa kan inte själva väcka talan om skadestånd för naturresursskador.495 496s. 63
141.Se även t.ex. Alaska Sport Fishing Association v. Exxon Corp.:™ »After Alaskas. 64
142.and the U.S., as trustees for the public ... have entered into a consent decree fors. 64
143.damages from Exxon for restitution of the environment and lost public uses ofs. 64
144.natural resources, sport fishers cannot maintain an action for loss of use prior tos. 64
145.cleanup, because the governments were entitled to recover in their action, ands. 64
146.therefore the decree embraced all such damages, and because the decree is ress. 64
147.judicata as to the sportf ishers since they, as citizens, are in privity with Alaska ands. 64
148.the U.S. trustees.» (Kurs, här.) En möjlighet för dylika organisationer att väcka talan om skadestånd för na turresurs skador har dock i USA de lege ferenda förespråkats.497s. 64
149.Internationellt sett går även utvecklingen mot att ge också miljöorganisa tioner rätt att väcka skadeståndstalan vid skada på miljön. Som skäl härför har bl.a. anförts, att myndigheter kan ha begränsade resurser och möjligheter att utnyttja talerätten. Vidare har man betonat att myndigheter kan vara starkt bundna till industrins (skadegörarsidans) intressen; att väma sysselsättningen och skatteintäkter etc. kan uppfattas som viktigare än att väma miljön.498 1s. 64
150.494 Se Brighton & Askman s. 198 f. med hänvisning till rättsfallet In re Acushnet River & New Bedford Harbor: Proceedings re Alleged PCP Pollution, 716 F.Supp. 676, 685 (D. Massachusetts 1989), där en medborgargrupp intervenierade i en naturresursskadeprocess som hade varit anhängig i nästan sex år utan att framskrida.s. 64
151.495 Se närmare härom t.ex. Brighton & Askman s. 199 ff.s. 64
152.496 1994 AMC 2719 (9th Cir. 1994).s. 64
153.497 Se t.ex. Breen, Wake Forest L. Rev. 1989 s. 851 ff., Woodard & Hope, Harv. Envtl L. Rev. 1990 s. 212 ff. Detta torde även vara tanken hos t.ex. Stone i dennes numera klassiska bidrag »Should Trees Have Standing». Detta bidrag har bl.a. influerats av Justice Douglas kända minoritetsuppfattning i rättsfallet Sierra Club v. Morton, 405 U.S. 727, 741 ff. (1972). Justice Douglas uttalade:s. 64
154.»Contemporary public concern for protecting nature's ecological equilibriums. 64
155.should lead to the conferral of standing upon environmental objects to sue for theirs. 64
156.own preservation. ... Inanimate objects are sometimes parties to litigation. A ships. 64
157.has a legal personality, a fiction found useful for maritime purposes. The corporas. 64
158.tion sole — a creature of ecclesiastical law — is an acceptable adversary and larges. 64
159.fortunes ride on its cases ... So it should be as respects valleys, pine meadows,s. 64
160.rivers, lakes, esturaries, beaches, ridges, groves of trees, swampland, or even thes. 64
161.air ... The river, for example, is the living symbol of all the life it sustains ors. 64
162.nourishes ... The river as plaintiff speaks for the ecological unit of life that is parts. 64
163.of it.» Justice Douglas tanke var härvid, att Sierra Club Legal Defense Fund borde ha givits rätt att för naturens räkning föra dess talan.s. 64
164.498 Se t.ex. ovan i not 497 anförda arbeten samt t.ex. Brans s. 40 ff., Pagh, Miljöansvar s. 469 ff., Sandvik i bl.a. Skadeståndsansvar s. 141, Wetterstein i bl.a. Note s. 204 f.s. 64
165.301 några europeiska länder — exempelvis Frankrike,499 Nederländerna500 och Norge501— har man lagstiftningsvägen infort en explicit möjlighet för miljö organisationer att i varierande utsträckning föra skadeståndstalan vid skador på miljön (allmänna intressen). (Jfr även t.ex. förslaget i EG-kommissionens vitbok om ersättningsansvar för miljöskador.502)s. 64
166.Från finsk synpunkt framstår den norska ForL 8 kap. 58 § 3 ledd som sär skilt intressant. Enligt detta stadgande kan talan om ersättning med kostna derna för återställande av miljön även anhängiggöras av privata organisationer eller sammanslutningar.503 Ersättningsbeloppet skall (om talan inte grundar sig på redan vidtagna återställningsåtgärder) tillfalla en i 2 ledd avsedd myndighet (se 4 ledd) och användas till återställande av miljön (se 1 ledd). Det förutsätts dock enligt 58 § 3 ledd att organisationen har »rettslig interesse i saken». Vid krav som inte direkt gäller organisationens egen ställning får enligt förarbete na kravet på rättsligt intresse bedömas enligt en helhetsvärdering, med beak tande av bl.a. följande faktorer: (1) Organisationens syfte; (2) dess medlems antal och (3) representativitet med särskilt beaktande av om den är öppen för alla eller inte; (4) huruvida den kan betraktas som väletablerad eller inte; (5) dess aktivitetsnivå och (6) om den har erkänts av det offentliga.504 Dessa kriterier förefaller leda fram till en omfattande talerätt för miljöorganisationer. Från Hoyesterettspraxis kan hänvisas till Rt 1992 s. 1618. Här ansågs att den norska organisationen Framtiden i våre hender samt Naturskyddsföreningen i Strömstad, Sverige enligt ForL 8 kap. 58 § 3 ledd hade rättsligt intresse i att väcka talan mot två industrianläggningar som hade gjort sig skyldiga till icke tillåten förorening av kustvattenmiljön.s. 65
167.För finsk del har i MiljöskyddsL 92 § 2 punkten »en registrerad förening eller stiftelse vars syfte är att främja miljöskydd, hälsoskydd eller naturvård eller trivseln i boendemiljön och inom vars verksamhetsområde miljökonse kvenserna uppträder» getts rätt att anhängiggöra ärenden.505 Också saneringseller återställningsålägganden (se 79 och 84 §) kan anhängiggöras av dessa. Denna lösning motiverades med hänvisning till bl.a. 1998 års Århuskonven-s. 65
168.499 Se Study of Civil Liability Systems s. 282 och t.ex. Chao s. 373 ff., Steiner s. 259, 263 f., Stoll, Int. Enc. Comp. L. XI/2 para. 8-15. Se även nedan kap. 8.4.3.2.1. vid not 454.s. 65
169.500 Se Study of Civil Liability Systems s. 289. Se närmare t.ex. Brans s. 43 f.s. 65
170.501 Se ForL 8 kap. 58 § 3 ledd. Se närmare strax nedan.s. 65
171.502 XOÄf(2000) 66 slutlig s. 20 f. Se däremot nedan vid not 511 om direktivförslaget.s. 65
172.503 Se om detta stadgande NOU 1982:19 s. 90 f. och Otprp nr 33 (1988-89) s. 51 ff.s. 65
173.504 Se Otprp nr 33 (1988-89) s. 55 f.s. 65
174.505 Jfr besvärsrätt enligt 97 §. Se även t.ex. VL 17 kap. 1 § och avfallslagen 59 §. 302 tion (Convention on Access to Information, Public Participation in DecisionMaking and Access to Justice in Environmental Matters).506 Konventionen omfattar särskilda bestämmelser om tillgång till offentligrättsliga rättsmedel för enskilda personer och intressegrupper.507s. 65
175.Från tidigare nordisk rättspraxis om besvärsrätt för miljöorganisationers. 66
176.i dylika ärenden kan från Norge nämnas Rt 1980 s. 569, där Norgess. 66
177.Naturvemsforbund ansågs ha rätt att besvära sig över beslutet att uts. 66
178.bygga Alta-älven. Jfr även från dansk rättspraxis t.ex. UfR 1994 s. 780s. 66
179.(Östre Landsret), där Greenpeace Danmark ansågs ha rätt att besväras. 66
180.sig över beslutet att bygga Oresundsbron.s. 66
181.Se däremot den restriktivare tolkningen i t.ex. NJA 1977 s. 477,s. 66
182.där en miljöorganisation inte ansågs ha talerätt då den nödvändiga fas-s. 66
183.tighetsanknytningen saknades.508 Jfr från finsk rättspraxis HFD 1991 As. 66
184.83: En förening ägde två lägenheter, som låg i den omdelbara närhetens. 66
185.av en landsväg som skulle byggas genom en nationalpark och inoms. 66
186.vägens verkningsområde. Föreningen ansågs därför ha rätt att ansökas. 66
187.om återbrytande av trafikministeriets beslut varmed vägplanen förs. 66
188.landsvägen hade fastställts. — Utan dylik fastighetsanknytning skulles. 66
189.föreningen inte ha haft rätt att ansöka om återbrytande.509 I EG-kommissionens vitbok om miljöskadeansvar hänvisas till Århuskonventionen som ett skäl för att vid skada på miljön ge intressegrupper rätt att på subsidiär grund väcka också skadeståndsstalan.5101 kommissionens direktiv förslag om ansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador utsträcks dock inte talerätten till dessa.5"s. 66
190.Jfr att man även för norsk del i NOU 1982:19 föreslog att rätten atts. 66
191.väcka talan enligt ForL 8 kap. 58 § 3 ledd skulle gälla subsidiärt, d.v.s.s. 66
192.endast om de i 2 ledd avsedda myndigheterna inte väcker talan inom ens. 66
193.viss tid.5121 Otprp nr 33 (1988-89) fann man emellertid att denna löss. 66
194.ning var oändamålsenlig, bl.a. eftersom man kunde »risikere at verdi-s. 66
195.full tid går tapt».5131 58 § 3 ledd gäller därför att talan kan väckas »uav-s. 66
196.hengig av om kravet fremmes av forurensningsmyndigheten». 506 Se Reg.prop. 1999:84 s. 94 f. 507 Art. 9. Se även t.ex. Krämer, Env. Liability 2000 s. 127 ff., Siitari-Vanne s. 16 ff. 508 Se även härom ovan kap. 7.5.3.2. i not 472. 509 Jfr även om talerätt enligt MskL 6 § 1 mom. 1 punkten resonemanget ovan kap. 7.5.3.1., särskilt vid not 466-472. 510 Se 77047(2000) 66 slutlig s. 20 f. Jfr även resonemanget av t.ex. Brans s. 44. 511 Se ÅUAf(2002) 17 slutlig s. 29 f. för kritik häremot av miljöorganisationer. 512 NOU 1982:19 s. 91. 513 Otprp nr 33 (1988-89) s. 54 ff., särskilt s. 56.s. 66
197.303 MskL innehåller dock ingen regel som uttryckligen skulle utsträcka talerätten till också intresseorganisationer. Som framgått ovan torde emellertid kostna der för undvikande av hotande skador och för bekämpande (sanerande) av inträffade skador ofta kunna ersättas som räddningsåtgärder även om dessa åt gärder har vidtagit av en utomstående tredjeman.514 Principerna för ersättande av räddningsåtgärder hindrar därmed inte att också t.ex. miljöorganisationer bör ha rätt till ersättning för dylika avvärjningsåtgärder. Jfr till detta även t.ex. CLC art. 1.7 och amerikansk rätt, där ersättning uttryckligen kan utgå för dyli ka åtgärder vidtagna »by any person» (både fysiska och juridiska personer).515 IOPC Fund har härvid accepterat ersättningskrav från miljöorganisationer som frivilligt har deltagit i olika oljebekämpningsåtgärder (oljeuppsamling, fågelputsning, etc.). Detta under förutsättning att åtgärderna har varit försvarliga, nyttig och effektiva, samt att kostnaderna för åtgärderna har varit skäliga.516 Från rättspraxis kan här även hänvisas till det holländska s.k. Sorcea-fallet.517s. 66
198.I detta fall var det fråga om ett betydande oljeutsläpp från en rumänsks. 67
199.oljetanker. Utsläppet anmäldes inte till de holländska myndigheterna,s. 67
200.vilket medförda att rätt lite kunde göras för att begränsa oljeutsläppetss. 67
201.miljö verkningar. Stora delar av den sy d-holländska kusten förorenadess. 67
202.av oljan, och till följd härav dog hundratusentals sjöfåglar. En fågels. 67
203.sky disorganisation vidtog tillsammans med flera andra miljöorganisas. 67
204.tioner och deras entreprenörer åtgärder i syfte att putsa och på så viss. 67
205.rädda de fåglar som hade nedsmutsats av oljan. Fågelorganisationens. 67
206.väckte därefter talan om att kostnaderna för dessa åtgärder ($126 000)s. 67
207.skulle ersättas av oljetankerns redare.s. 67
208.Rechtbank Rotterdam biföll ersättningsyrkandet. Rätten fann förs. 67
209.det första att fågellivet utgjorde »a general interest which should bes. 67
210.protected». Detta intresse ansågs vidare utgöra fågelorganisationenss. 67
211.eget intresse (även om organisationen givetvis inte ägde fåglarna). Oms. 67
212.detta intresse skadas kunde fågelorganisationen därför även »litigate fors. 67
213.compensation for the damage it has undergone in reducing the effectss. 67
214.of the harm».518 — Av det källmaterial som jag har haft tillgång tills. 67
215.framgår inte om bestämmelse i CLC art. 1.7 över huvud taget beakta-s. 67
216.514 Se ovan kap. 7.5.2.2. vid not 412 och kap. 7.5.3.2., särskilt vid not 460-464.s. 67
217.515 Se ovan kap 7.5.3.2. vid not 461-464 samt t.ex. de la Rue & Anderson s. 393 ff.s. 67
218.516 Se IOPC Fund, Annual Report 1991 s. 37 med hänvisning till ersättningskrav som framställdes av miljöorganisationer i samband med Zbwo-olyckan (Frankrike år 1980) och Ammazzone-olyckan (Frankrike år 1988).s. 67
219.517 Se även om detta rättsfall t.ex. Brans s. 42 f., Betlem s. 502 ff., Pagh Miljöansvar s. 478. Fallet omtalas även i Study of Civil Liability Systems s. 289.s. 67
220.518 Citaten är från en engelsk översättning av rättsfallet som jag inte har haft tillgång till men som återges av t.ex. Pagh, Miljöansvar s. 478. 304s. 67
221.des. I holländsk rätt återfinns numera en allmän regel som ger miljös. 68
222.organisationer rätt att i motsvarande situationer väcka skadeståndstalans. 68
223.för sina kostnader.519 Följande fråga är hur man skall förhålla sig till en talerätt för miljöorganisa tioner i fråga om kostnader för återställande (reparation) av miljön i sitt tidiga re skick. Denna fråga är mera svårbedömd. Vid första anblick kunde dock en talerätt här tyckas vara utesluten. För egen del är jag emellertid benägen att förespråka en motsatt tolkning. Om man ställer samma krav på organisationen som i t.ex. motiven till den norska ForL 8 kap. 58 § 3 ledd (ovan), förefaller det inte vara uteslutet att på liknande vis som i fråga om myndighetskostnader (ovan kap. 7.5.5.2.) anse att organisationens intresse i miljön är så kvalificerat att dess återställningskostnader bör kunna ersättas enligt reglerna för sakska da. Jfr även Rechtbank Rotterdams domskäl i det ovan anförda Borcea-fallet. Denna tolkning stöds ytterligare av den allmänna utvecklingen att ge miljöor ganisationer talerätt och besvärsrätt i miljörättsliga mål. Jfr även ovan om Rt 1980 s. 569 och Ostre Landsrets dom i UfR 1994 s. 780. En uttrycklig regel om talerätt för miljöorganisationer vore dock givetvis både klargörande och informativ. En talerätt för miljöorganisationer kunde härtill — åtminstone i princip— framstå som särskilt betydelsefull om man går in för en möjlighet att utdöma penningersättning för skada på miljön utan att denna ersättning behöver knytas till kostnader som har blivit onyttiga (se järvfallet i NJA 1995 s. 249520). Detta accentuerar å andra sidan frågan om vem som borde erhålla sådant skadestånd och vad skadeståndsbeloppen borde användas till.521 Skadeståndsprocesser är emellertid ofta komplicerade och dy ra samtidigt som även de flesta miljöorganisationer torde ha synnerligen be gränsade resurser. Uttryckliga regler om talerätt för miljöorganisationer torde inte heller ha föranlett någon större processiver i fråga om ersättning med kostnader för avvärjande eller återställande. Man har härvid förespråkat både rätt till fri rättegång för miljöorganisationer522 (jfr lösningen i ForL 8 kap. 58 § 5 ledd) och rätt för dessa att processa om kostnaderna för utredandet av skadan innan själva processen om ersättandet av denna skada.523 Diskussionen understryker även behovet av att försöka firma så enkla, klara, snabba och 519 Se ovan vid not 500. 520 Ref. ovan kap. 7.5.2.2. vid not 431-439. 521 Se även t.ex. Breen, Wake Forest L. Rev. 1989 s. 879 f. Se även närmare härom nedan kap. 8.6., särskilt vid not 639-648. 522 Se t.ex. Brans s. 44, 224 ff. med vidare hänvisningar. 523 Se t.ex. Breen, Wake Forest L. Rev. 1989 s. 878 f.s. 68
224.305 billiga skadeståndslösningar som möjligt. I förhållande härtill kan särskilt den amerikanska modellen kritiseras i flera avseenden.524s. 68