1.6.3.3.1. Allmänt En i MskL avsedd miljöskada ersätts enligt 4 § 1 mom. »endast om det inte kan anses att störningen skäligen skall tålas»; toleransrekvisitet. Till skillnad från de rekvisit i MskL 1 § som har behandlats i undersökningen ovan, har i vart fall om området är noga avgränsat. Det förefaller dock enligt min mening vara rikti gare att även här anse att skadan drabbar omgivningen. Därefter har man att ta ställning till om avgränsningen av området kan föranleda jämkning av skadeståndet på grund av den skadelidandes medvållande. 405 Se om Europarådskonventionen art 2.7(a)-(b) Explanatory Report (15 January 1993) s. 27, samt om Pariskonventionen art. 3(a) nedan kap. 7.2.1. 406 Finsk lagstiftning innehåller ingen närmare definition av vad som skall förstås med »miljön». I olika internationella instrument och i den juridiska litteraturen har begreppet definierats på olika sätt. Se t.ex. den utförliga genomgången av Larsson s. 121 ff.; jfr idem, Scan. Stud. 1999 s. 155 ff. Se även i korthet t.ex. Kuusiniemi s. 21 f. Enligt t.ex. 1993 års Europarådskonvention art. 2.10. inkluderar »miljön» naturresurser, egendom som utgör en del av kulturarvet, samt landskapskaraktäristika. I t.ex. amerikansk miljöskadelagstiftning definieras däremot miljön såsom innefattande enbart naturresurser. Se t.ex. 33 USC § 2701(20) och 42 USC § 9601(16). Se närmare nedan kap. 7.5.1. 407 Jfr även resonemanget hos t.ex. Binger & Copple & Hoffmann, Nw. U. L. Rev. 1995 s. 1107. 408 Se även Reg.prop. 1992:165 s. 22. RevGranneL 17 § förefaller däremot uppställa ett mera begränsat geografiskt tillämpningsområde. Detta eftersom stadgandet endast gäller i förhållande till »grannar eller de som bor eller innehar fastigheter, byggnader eller lägenheter i närheten» (kurs. här). Jfr även om tolkningen av GranneL 17 § t.ex. Hollo & Vihervuori s. 43. Den norska granneloven innehåller däremot ingen geografisk begräns ning; lagen »gjelder så langt som det er virkninger». Se härom t.ex. Bugge s. 500 not 1540 med vidare hänvisningar.s. 38
2.193 toleransrekvisitet inget att göra med tillämpningsområdet för MskL. Men eftersom det i 4 § 1 mom. uppställs vissa kvantitativa krav på de i 1 § 1 mom. avsedda störningarna, föreligger det en klar koppling mellan stömingsrekvisitet och toleransrekvisitet. MskL 4 § är delvis besläktad med den skyldighet att tåla besvär som tidigare följde av GranneL 17 § 2 mom.409 En motsvarande skyldighet gäller även i miljöskadelagstiftningen i de övriga nordiska länder na, dock med t.o.m. betydande olikheter i fråga om utformning och tillämp ning.410 MskL:s toleransrekvisitet har tidigare behandlats tämligen utförligt i den juridiska litteraturen.411 Rekvisitet har även tangerats ett flertal gånger i undersökningen ovan.412 Här skall närmast — utan anspråk på redogörelse i detalj — beröras vissa samlade spörsmål av mera generell bärvidd. 6.3.3.2. Toleransrekvisitet i korthet Vid bedömningen av om en störning skäligen bör tålas skall enligt MskL 4 § 1 mom. hänsyn tas till bl.a. de lokala förhållandena (störningens »ortsvan-s. 38
3.409 Se även Reg.prop. 1992:165 s. 23. Se om toleransgränsen enligt GranneL 17 § 2 mom. t.ex. LagberGranneL 1914:2 s. 59 ff. samt utförligt t.ex. Kuusiniemi, bl.a. s. 180 ff., 229 ff., Sainio, bl.a. s. 90 ff, och Vuori, LM 1977 s. 44 ff. Jfr även från övrig nordisk rätt t.ex. W.E. von Eyben, Naboret s. 284 ff., Ljungman, bl.a. s. 91 ff, T. Sandvik, LoR 1962 s. 122 ff., samt Stavang, särskilt dennes genomgång av rättspraxis i kap. 3.s. 39
4.410 Se för svensk rätts del MB 32 kap. 1 § 3 st. samt härom t.ex. Prop. 1985/86:83 s. 40 ff, SOU 1983:7 s. 52 ff., 152 ff. och från litteraturen t.ex. Eriksson s. 67 ff., Larsson s. 273 ff. Se för norsk rätts del ForL 56 § 1 ledd med hänvisning till granneloven 2 § 2-4 ledd samt härom t.ex. Otprp nr 33 (1988-89) s. 36 ff, NOU 1982:19 s. 62 ff. och från litteraturen t.ex. Bugge s. 288 ff, särskilt s. 288 f., 386 f., Stavang, särskilt kap. 3, Tyrén s. 160 ff. I DaMskL uppställs inget uttryckligt toleransrekvisit, men även här anses en toleransgräns gälla. Se t.ex. Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 169 samt t.ex. Basse & Tonnesen & Wiisbye s. 33 ff. och Pagh, Miljöansvar bl.a. s. 296, 324, 372, 380. Vidare kan nämnas att i t.ex. UmweltHG 5 § toleransgränsen är knuten till ersättandet av sakskador. Se närmare härom t.ex. Salje s. 169 ff., ScmidtSalzer s. 474 ff. I Europarådskonventionen är åter ett undantag för ortsvanliga störningar upptaget i art. 8 bland de traditionella grunderna för ansvarsbefrielse vid strikt ansvar (force majeure etc.). Se närmare härom t.ex. Explanatory Report (15 January 1993) s. 34.s. 39
5.411 Här kan särskilt hänvisas till Kuusiniemi, SYS:n julkaisuja 22 s. 41 ff. samt Hollo & Vihervuori s. 129 ff. Jfr även ovan i not 409 och 410 anförda arbeten.s. 39
6.412 Se t.ex. famställningen ovan kap. 4.1. vid not 5, kap. 6.2.1. vid not 64, kap. 6.2.2.1. vid not 92-95, kap. 6.2.2.2. vid not 103, kap. 6.2.2.3. vid not 119, kap. 6.2.3.7. vid not 225-226, kap. 6.2.3.8. vid not 234-235, 239-243 och in fine, kap. 6.2.3.9. vid not 269, kap. 6.2.3.10. vid not 272-273, kap. 6.3.1.1. vid not 300-307, samt kap. 6.3.1.2. i not 329 och 330. 194 lighet»), samt hur allmänt störningen annars förekommer under jämförliga förhållanden (störningens »allmänvanlighet»).413 Bedömningen är här länkad till inte minst typen av störning. I de svenska förarbetena betonas att vissa typer av störningar sällan eller aldrig torde kunna betraktas som orts- eller allmänvanliga. Som exempel härpå nämns störningar i form av sprängningar samt förorening av mark eller grundvatten, medan det däremot anses att mindre störningar eller skador till följd av t.ex. luft- och vattenförorening lik som buller i viss utsträckning får tolereras utan ersättning.414s. 39
7.Se även från rättspraxis distinktionen i t.ex. NJA 1975 s. 155, där det fastslogs atts. 40
8.skakningar pga vägtrafik får bedömmas enligt en lägre toleransnivå än trafikimmis-s. 40
9.sioner i form av buller och avgaser.415 Toleransgränsen torde åtminstone tidigares. 40
10.ha blivit särskilt hög vid estetiska och psykiska störningar. Jämför t.ex. NJA 1988s. 40
11.s. 376,416 som gällde reducerat fastighetsvärde pga psykisk och estetisk störning,s. 40
12.med t.ex. NJA 1977 s. 424417 som gällde reducerat fastighetsvärde pga buller. Mens. 40
13.se även från senare rättspraxis om SvMskL [MB 32 kap.] NJA 1999 s. 385418 4 J1f9rs. 40
14.härmed for finsk rätts del HD 1999:61 (InlösningsL). Se även övrig ovan i kap.s. 40
15.6.2.3.8. anförd nordisk rättspraxis. Det understrycks att rättsläget kan förändras i takt med att de tekniska möjlig heterna att förebygga störningar förbättras.420 Jfr för norsk rätts del grannelo ven 2 § 2 ledd, som även gäller enligt ForL 56 § 1 ledd.421 Resonemanget torde i stort kunna överföras även till tolkningen av orts- och allmänvanlighetskriteriet enligt MskL 4 § 1 mom. En annan sak är att räckvidden av detta resonemang begränsas av 4 § 2 mom. (se strax nedan). Inom ramen för skälighetsbedömningen enligt MskL 4 § 1 mom. skall dock vidare uttryckligen beaktas också den situation i sin helhet som orsakat störningen. Ett motsvarande kriterium saknas i miljöskadelagstiftningen i de 413 I motiven till MskL 4 § 1 mom. berörs innebörden av orts- och allmänvanlighet endast kortfattat i t.ex. Reg.prop. 1992:165 s. 24. Jfr härmed även Reg.prop. 1999:84 s. 129 om RevGranneL 17 § 2 mom. Se närmare om innebörden t.ex. ovan kap. 6.3.3.1. i not 409-410 anförda arbeten. 414 Prop. 1985/86:83 s. 41. 4,5 Ref. ovan kap. 6.2.2.2. vid not 103. 416 Ref. ovan kap. 6.2.3.8. vid not 240-241. 417 Ref. ovan kap. 6.2.2.1. vid not 92. 418 Ref. ovan kap. 6.2.3.8. vid not 242. 419 Ref. ovan kap. 6.2.3.8. vid not 260. 420 Prop. 1985/86:83 s. 41. 421 Granneloven 2 § 2 ledd tillkom i samband med stiftandet av ForL. Enligt stadgandet »skal det leggjast vekt på kva som er teknisk og okonomisk mogeleg å gjera for å hindre eller avgrensa skaden eller ulempa». Se närmare om detta stadgande t.ex. Otprp nr 33 (1988-89) s. 38 f.s. 40
16.195 övriga nordiska länderna (jfr även t.ex. UmweltHG). Hos oss innehöll inte heller propositionen till MskL något dylikt omnämnande; kriteriet tillkom först under riksdagsbehandlingen av lagförslaget. Tillägget motiverades med att också sådana faktorer som inte är beroende av verksamheten — t.ex. planläggning — bör kunna beaktas i tillräckligt hög grad.422 Skillnaden jäm fört med de övriga nordiska länderna synes dock inte bli stor. Även här torde nämligen tolkningen av vad som skäligen bör tålas på basis av orts- och allmänvanligheten bli beroende av en helhetsbedömning in casu.423 Också i propositionen till MskL betonades att skyldigheten att skäligen tåla störning bör avgöras in casu på basen av en helhetsbedömning, där utgångspunkten skall vara »den skadelidandes ställning i det enskilda fallet jämfört med andra motsvarande fall».424s. 40
17.Inom ramen för denna helhetsbedömning kan en mängd faktorer beaktas. Utöver typen av störning (ovan)425 kan även t.ex. dess varaktighet426 och styr ka,427 samt den uppkomna skadans ekonomiska kännbarhet för skadelidande428 inverka på bedömningen. Rimlig hänsyn får även tas till förhållandena på verksamhetsutövarens sida.429 Toleransgränsen påverkas dock inte direkt av huruvida störningen beror på en verksamhet som utövas med stöd av tillstånd. Men innehållet i miljötillstånd och motsvarande lösningar (t.ex. gränsvärden för immissioner,430 regler för hälsoskydd431) skall enligt förarbetena till MskLs. 41
18.422 Se LagutskBet 1994:10 s. 5. Se även utförligare härom exempelvis Hollo & Vihervuori s. 139.s. 41
19.423 För norsk rätt del betonas detta uttryckligen i t.ex. Ot prp nr 33 (1988-89) s. 39. För svensk rätts del framgår detta även tydligt av resonemanget i t.ex. Prop. 1985/86:83 s. 40 ff. Se även för dansk del t.ex. Basse & Tonnes en & Wiisbye s. 33 ff. med vidare hänvisningar och särskilt s. 34 f. om inverkan av planläggning.s. 41
20.424 Reg.prop. 1992:165 s. 24 f. Jfr även Kom.miet. 1990:17 s. 51 ff., särskilt s. 52.s. 41
21.425 Se även Reg.prop. 1992:165 s. 25.s. 41
22.426 Se ovan kap. 6.3.1.1. vid not 300-307.s. 41
23.427 Se Kom.miet. 1990:17 s. 54.s. 41
24.428 Se Prop 1985/86:83 s. 42.s. 41
25.429 Se ovan vid not 420-421 om tekniska och ekonomiska möjligheter att förebygga störningar. Jfr härtill även Kom.miet 1990:17 s. 54 där det anförs att man kan beakta att störningen har berott på sådana svårigheter som är oundvikliga när en viss industriell verksamhet inleds, låt vara att även andra omständigheter såsom störningens styrka bör beaktas. Jfr även Reg.prop. 1992:165 s. 25.s. 41
26.430 I rättspraxis har man vid utdömande av skadestånd för t.ex. buller enligt GranneL stundom beaktat att rekommenderade gränsvärden för buller har överskridits. Se t.ex. HD 1982 II 109 (ovan kap. 6.2.2.1. vid not 86). Vad gäller bedömningen av ersättningsskyldig heten i samband med vägförrättning har dylika gränsvärden däremot inte beaktats — 196 beaktas som ett led i den samlade bedömningen av skyldigheten att tåla stör ning.44 332 1I t.ex. svensk rätt förefaller man allmänt betona att det är särskilt vik tigt att föreskriva ansvar för skadliga följder av just sådan verksamhet som utövas med stöd av tillstånd.433 4 O34ckså den tidsordning i vilken den skadegörande respektive den skadelidande verksamheten har inletts skall beaktas. En ligt GranneL 17 § 2 mom. gällde att besväret inte var oskäligt om grannelagsförhållandet hade inträtt först efter besväret och detta inte senare märkligt ökats {»prioritetskriteriet»').™ Bedömningen enligt MskL blir dock mera flexibel; avsikten med MskL är inte att uppställa ett lika ovillkorligt prioritetskriterium.435 Med MskL som modell följer numera också RevGranneL 17 § 2 mom. samma mönster. I motiven till det nya 17 § 2 mom. antas att slopandet av prioritetskriteriet i ovillkorlig form inte i praktiken ändrar rättsläget.436s. 41
27.Prioritetskriteriet har ansetts dels ansluta sig till bedömningen av orts-s. 42
28.vanligheten, dels bygga på tanken att den skadelidande har samtyckt tills. 42
29.skadan om grannelagsförhållandet har inträtt först efter besväret.437s. 42
30.Som Saxén anför borde dock prioritetskriteriet tolkas restriktivt, »bl.a.s. 42
31.med beaktande av att man har skäl att förhålla sig kritiskt till påståendet åtminstone inte uttryckligen — i exempelvis HFD 18.3.1998/450 och HD 1979 II24 (ovan kap. 6.2.2.1. vid not 90-91). Se även för t.ex. norsk del Otprp nr 33 (1988-89) s. 42 f., där det anförs att de riktgivande bullergränser som har fastslagits av Miljovemdepartementet »ikke direkt kan legges til grunn ved fastleggingen av den naborettslige tålegrense», men att de kan tillmätas viss betydelse inom ramen för en helhetsbedömning in casu. Till stöd härför hänvisas från Hoyesterett till Rt 1983 s. 152, som gällde ersättning för buller vid expropriation för anläggande av en motorväg. Hoyesterett fann här »at skjonnet måtte oppheves på grunn av uklare skjonnsgrunner». För svensk del beaktades vid utdömande av ersättning i t.ex. NJA 1977 s. 424 (ref. ovan kap. 6.2.2.1. vid not 92) att rekommendera de bullergränser överskreds. 431 Jfr även lösningen i RevGranneL 19 § 2 mom. Se även härom Reg.prop. 1999:84 s. 129 f. 432 Se Reg.prop. 1992:165 s. 15, Kom.miet. 1990:17 s. 53, samt t.ex. Hollo & Viher vuori s. 146 ff., Salo & Snellman s. 111. Jfr beträffande ForL t.ex. NOU 1982:19 s. 78 433 Se t.ex. Bengtsson, SvJT 1993 s. 381, idem, Miljörättslig tidskrift 1994 s. 148, Gillbergs. 170 ff., särskilt s. 172. Jfr även beträffande DaMskL tolkningsrekommendationen av t.ex. Pagh, Miljöansvar s. 323 ff. 434 Se närmare härom LagberGranneL 1914:2 s. 60 f. och t.ex. Kuusiniemi s. 654 ff, Saxén, Skadeståndsrätt s. 229 f., Vuori, LM 1977 s. 47 ff. 435 Se Reg.prop. 1992:165 s. 24 f. samt t.ex. Hollo & Vihervuori s. 150 f. Jfr även Reg.prop. 1999:84 s. 129 beträffande tolkningen av RevGranneL 17 § 2 mom. 436 Se Reg.prop. 1999:84 s. 129. 437 Se för finsk rätts del t.ex. LagberGranneL 1914:2 s. 60, samt Hollo & Vihervuori s. 150 f. Jfr även för svensk del t.ex. Prop. 1969:28 s. 243 f, SOU 1983:7 s. 54, samt Eriksson s. 76 f.s. 42
32.197s. 42
33.att den skadelidande samtyckt till skadan».438 1 rättspraxis om GranneLs. 43
34.17 § 2 mom. synes man dock i och för sig ha upprätthållit ett ovillkors. 43
35.ligt prioritetskriterium. En annan sak är sedan — som Kuusiniemi hars. 43
36.konkluderat — att kriteriets faktiska tillämpningsområde har givits ens. 43
37.tämligen snäv tolkning.439 Detta torde även motsvara det ursprungligas. 43
38.syftet med GranneL 17 § 2 mom.440 Skälighetsbedömningen är central vid prövningen av skyldigheten att tåla störning enligt MskL 4 § 1 mom. Och eftersom utgångspunkten i MskL är att skadan skall ersättas, är det motiverat att tolka toleransrekvisitet i en för den skadelidande förmånlig riktning.441 Om en störning överskrider den tolerans gräns som anges i 4 § 1 mom. är det vidare klart att en därav orsakad skada skall ersättas i dess helhet.442s. 43
39.Jfr däremot för tidigare svensk rätts del t.ex. NJA 1977 s. 424 (ref.s. 43
40.ovan kap. 6.2.2.1.), där vid vissa trafikimmissioner närmast i form avs. 43
41.buller de drabbade fastighetsägarna ansågs skäligen böra tåla en minss. 43
42.kning med fem procent av fastighetsvärdet, med vilket belopp skades. 43
43.ståndet reducerades. Detta avdrag — i praktiken en självrisk — hars. 43
44.ansetts ha ett visst stöd i lagtexten till den tidigare SvMiljöskyddsL 30s. 43
45.§,443 men avgörandets räckvidd som prejudikat har ifrågasatts. I SOUs. 43
46.1983:7 anförs att »man kan inte utgå från att saken skulle bedömas pås. 43
47.samma vis vid andra typer av störningar».444 Skadan i NJA 1977 s. 424s. 43
48.rubriceras i svensk rätt som ren förmögenhetsskada.445 Utredningens. 43
49.stannade för att motsvarande avdrag bör göras enligt väsentlighetsrek-s. 43
50.visitet i SvMskL 1 § 2 st. vid störningar som är orts- och allmänvanligas. 43
51.438 Saxén, Skadeståndsrätt s. 129 f. med hänvisning till Ljungman s. 103 ff. som även visar att ortsvanlighetskriteriet går före prioritetskriteriet.s. 43
52.439 Se vidare Kuusiniemi s. 654 ff., särskilt s. 673 f.s. 43
53.440 Se t.ex. LagberGranneL 1914:2 s. 60 där det betonas att 17 § inte skyddar ett nytt grannelagsförhållande. Men om besväret efteråt väsentligt tilltagit, kan granne i fråga om denna ökning hävda prioritetsrätt. Vidare anförs att den som förvärvar äganderätt till en lägenhet som besväras av lagstridig immission självfallet inträder i fångesmannens rätt. Och »någon inskränkning i rättigheten att åberopa sig på oskäligt besvär kan slutligen icke heller den vara underkastad, hvilken efter det en industriell inrättning i grannskapet tillkommit, vidtagi . sådan ändring i användningen af sitt område (kurs, här), att han numera lider oskäligt besvär af inrättningen, t.ex. genom att hagmark uppodlas till åker eller trädgård».s. 43
54.441 Jfr t.ex. Eriksson s. 71.s. 43
55.442 Se även dislcussionen hos t.ex. Kuusiniemi, Korvattavuus s. 230 ff.s. 43
56.443 Se t.ex. SOU 1983:7 s. 54, Eriksson s. 77.s. 43
57.444 SOU 1983:7 s. 54. Se även t.ex. Hellner, Skadeståndsrätt (4. uppl.) s. 148.s. 43
58.445 Hellner, Skadeståndsrätt s. 340 f. anför dock att det kan diskuteras om förlusten i fall som NJA 1977 s. 424 bör betraktas som sakskada eller som ren förmögenhetsskada. 198s. 43
59.men som trots detta inte skäligen bör tålas enligt 1 § 3 st.446 Däremots. 44
60.gäller något motsvarande inte i förhållande till person- och sakskada.s. 44
61.Se även från senare praxis t.ex. NJA 1988 s. 376 (ref. ovan kap.s. 44
62.6.2.3.8.), där tolkningen om avdrag godtogs då fråga var om reducerats. 44
63.fastighetsvärde på grund av estetisk och psykisk störning.447 Se ävens. 44
64.NJA 1999 s. 385 (ref. ovan kap. 6.2.3.8.). Jfr NJA 2000 s. 737 (ref.s. 44
65.nedan kap. 7.4.3.), där avdrag inte gjordes enligt SvMskL 1 § 2 st. dås. 44
66.störningen inte var att anse som orts- eller allmänvanlig enligt 1 § 3 st.s. 44
67.Till detta kommer att det i litteraturen även förefaller råda en visss. 44
68.osäkerhet om den närmare tolkningen av SvMskL (MB 32 kap) 1 § 3s. 44
69.st. Exempelvis tycks Axlund mena att man inte heller i förhållande tills. 44
70.tolkningen av 1 § 3 st. kategoriskt kan utesluta ett avdrag.448 4E4r9ikssons. 44
71.betonar att toleransnivån i 1 § 3 st. i och för sig har knutits till störs. 44
72.ningen och inte till skadan. Utgångspunkten bör därför vara att skadans. 44
73.ersätts i dess helhet. Men inte heller han vill utesluta att avdrag kans. 44
74.göras också enligt 1 § 3 st. i fall där det t.ex. är möjligt att göra ens. 44
75.fördelning mellan tolerabla och icke tolerabla stömingsdelar.s. 44
76.I finsk immissionsrätt har man tidigare ansett att alla skador —s. 44
77.också ren förmögenhetsskada — skall ersättas i helhet om störningens. 44
78.är sådan att den inte skäligen bör tålas.450 Då syftet med MskL inte vars. 44
79.att försämra rättsskyddet för de som lider skada,451 är det uppenbart atts. 44
80.samma tolkning måste bli gällande även i förhållande till MskL. I MskL 4 § 2 mom. begränsas i flera avseenden skyldigheten att skäligen tåla störning. Syftet med stadgandet sägs vara att förhindra en inskränkning av det ersättningsansvar som annars kunde följa av bl.a VL 11 kap. 2 §452 och SkL.453 4 54s. 44
81.Enligt MskL 4 § 2 mom. föreligger ingen skyldighet att tåla störning i fråga om skador som har orsakats uppsåtligen eller genom brott, inte heller i fråga om personskador eller sådana sakskador som inte är ringa.*5* 446 SOU 1983:7 s. 151 f. 447 Se även SOU 1983:7 s. 52 med hänvisning till bedömningen av estetiska störningar i de äldre vattenrättsliga avgörandena NJA 1960 s. 726 och NJA 1965 s. 359. 448 Axlund s. 89 ff. 449 Eriksson s. 77 f. 450 Se t.ex. Hyvönen, LM 1984 s. 393 ff., Kuusiniemi, Korvattavuus s. 230. 451 Se Reg.prop. 1992:165 s. 24. 452 Se om VL 11 kap. 2 § ovan kap. 4.3.1.3. 453 Se t.ex. Reg.prop. 1992:165 s. 24. 454 I betänkandet av miljöskadelagskommissionen föreslogs inte något motsvarande stadgande om undantag från skyldigheten att tåla störning. Här ansågs dock skälighetsbe dömningen i sig innehålla ett undantag för skador som har orsakats uppsåtligen eller genom brott. Se Kom.miet. 1990:17 s. 54. Under den senare lagberedningen ansågs dock att detta undantag bör skrivas in i lagen, kompletterat med ett undantag för även person skador samt sakskador som inte är ringa. Se utförligare t.ex. Hollo & Vihervuori s. 154 ff.s. 44
82.199s. 44
83.Se från rättspraxis om ersättande av personskada enligt MskL t.ex. HDs. 45
84.1999:124 (ref. ovan kap. 6.2.3.4.). Vidare kan hänvisas till t.ex. Östras. 45
85.Finlands HovR 26.11.1996/294.1 detta fall hade A besprutat en jord-s. 45
86.gubbsodling med insektsbekämpningsmedel. Följande dag uppsöktes. 45
87.den fyraårige grannen B läkarvård på grund av att denne hade drabbatss. 45
88.av nässelutslag. Utslagen kvarstod under två veckors tid och i de testers. 45
89.som gjordes framkom inget som tydde på allergi hos B. HovR fann atts. 45
90.ett orsakssamband mellan A:s verksamhet och B:s utslag var sannolikts. 45
91.bevisat enligt MskL 3 §. A förpliktades att till B utge 1 000 mark såsoms. 45
92.skälig ersättning för sveda och värk, samt att ersätta B:s far för denness. 45
93.inkomstförlust och för dennes rese- m.fl. kostnader pga uppsökande avs. 45
94.läkarvård för B.455 Enligt motiven till MB 32 kap. 1 § 3 st. skall åter skadegöraren »inte kunna åberopa orts- eller allmänvanlighet när den skadelidandes hälsa försämras», eller när den skadelidande drabbas av en för denne »ekonomiskt kännbar skada».456 Av motiven till t.ex. ForL 8 kap. framgår däremot att lagstiftaren i Norge har valt att låta spörsmålet om toleransgränsen vid personskada stå öppet.457 För finsk och svensk rätts del återstår det att se vad som kommer att tolkas som ringa sakskada respektive en för den skadelidande ekonomiskt kännbar skada (jfr MskL 5 § 1 mom. beträffande tolkningen av ren förmögenhetsskada som inte är ringa458). Förarbetena till MskL ger ingen närmare vägledning. Också på denna punkt förefaller det dock vara motiverat att utgå från en skadelidarvänlig tolkning. Betydelsen av toleransgränsen i 4 § 1 mom. kunde vid sakskada då inskränkas till närmast bagatellartade skador. Hänsyn far dock även tas till den skadelidandes ekonomiska ställning, liksom dennes egenskap av enskild person eller näringsidkare, etc.459s. 45
95.I t.ex. HD 1999:124 (ref. ovan kap. 6.2.3.4.) — där sakskadan bestods. 45
96.av 2 500 mark för rengöring av den nerdammade bilen och 100 marks. 45
97.för hyra av ersättande bil — aktualiserades tolkningen av toleransrekvi-s. 45
98.sitet över huvud taget inte. I t.ex. HD 2001:61 (ref. ovan kap. 6.3.1.2.),s. 45
99.455 Fallet har kommenterats av Kuusiniemi, Oikeustieto 1/1997 s. 4 ff.s. 45
100.456 Se Prop. 1985/86:83 s. 41 f. Se Prop. 1969:28 s. 377 f. om motsvarande tolkning enligt SvMiljöskyddsL. Jfr även t.ex. Conradi, NFT 1973 s. 123.1 förarbetena betonas att denna tolkning inte hindrar en nedsättning av skadeståndet vid t.ex. exceptionell mottaglig het för skada eller vid medverkan av kasuella händelser. Se Prop. 1985/86:83 s. 42, 47.s. 45
101.457 I Otprp nr 33 (1988-89) s. 43 anförs att man »onsker ikke å ta endelig standpunkt til hvorvidt det bor gjelde en tålegrense for skade direkte på person ... [och man] lar derfor spörsmålet stå åpent. så vel når det gjelder personskader etter forurensningsloven som etter granneloven for övrig». Jfr även NOU 1982:19 s. 78 f.s. 45
102.458 Jfr även MB 32 kap. 1 § 2 st. Se närmare nedan kap. 7.3.4.1.s. 45
103.459 Jfr även Prop. 1985/86:83 s. 42. 200s. 45
104.där sakskadan uppgick till 4 000 mk, ansågs dock att störningen intes. 46
105.var sådan att den skäligen borde tålas enligt MskL 4 § 1 mom. Enligts. 46
106.min mening hade det redan här varit riktigare att grunda avgörandets. 46
107.direkt på undantagsregeln i 4 § 2 mom. Jfr minoriteten i HD (två JR). De faktorer som skall tas i beaktande vid fastställandet av skyldigheten att skäligen tåla störning synes uppfattas på ett åtminstone någorlunda likartat sätt i t.ex. de nordiska länderna. Som ovan redan framgått kan man däremot peka på större diskrepanser i fråga om själva tillämpningsområdet för toleransrekvisitet. Enligt den svenska MB gäller över huvud taget ingen skyldighet att tåla störningar i förhållande till culpöst orsakade skador (32 kap. 1 § 3 st.); toleransrekvisitet är här utformat som ett undantag från det strikta ansvaret.460 För finsk rätts del kan det åter betraktas som delvis omtvistat huruvida rätt till ersättning på culpagrund enligt SkL kvarstår i sådana fall där toleransrek visitet utesluter skadeståndsansvaret enligt MskL. Enligt t.ex. Hollo & Vihervuori bör det anses vara klart att i dylika fall vägen inte öppnas för att kräva ersättning enligt SkL.461 Man frågar sig likväl om detta verkligen är så klart. I motsatt riktning talar inte minst det faktum, att man genom stiftandet av MskL inte avsåg att försämra de skadelidandes rättsskydd i förhållande till det ansvar som annars kunde följa av bl.a. SkL.462 GranneL 17 § har tidigare inte heller hindrat vare sig ansvar enligt SkL eller strikt ansvar utan direkt stöd av stadgande i lag för besvär som till sin typ har omfattats av 17 § men som inte har överskridit toleransgränsen (t.ex. på grund av att besväret inte har varit varaktigt utan endast tillfälligt).463 Som jämförelse kan här ytterligare nämnas, att i rättspraxis skadeståndstalan på culpagrund enligt SkL har bifallits då skadelidande har försummat att väcka talan före preskriptionstidens utgång enligt ett särreglerat strikt skadeståndsansvar.464 Enligt min uppfattning är det 460 Se även Prop. 1985/86:83 s. 40, samt t.ex. Eriksson s. 67 f. 461 Hollo & Vihervuori s. 132. 462 Se Reg.prop. 1992:165 s. 24; se även ovan vid not 452-453. 1 t.ex. DaMskL 7 § fastslås uttryckligen, att denna lag inte begränsar skadelidandes tillgång till ersättning enligt annan lagstiftning eller enligt allmänna regler om skadestånd inom eller utom kon trakt. Jfr även t.ex. UmweltHG 18 §. Jfr för finsk rätts del t.ex. ProdAnsvL 11 §. 463 Bland den tämligen omfattande rättspraxisen är det tillräckligt att här hänvisa till t.ex. HD 1976 II 60 och HD 1982 II 94 (bullerskador; ref. ovan kap. 6.2.2.1.), HD 1994:122 (skakningsskador; ref. ovan kap. Ö.2.2.2., jfr HD 1996:59) samt HD 1989:7 och HD 1962 II 26 (sot; ref. ovan kap. 6.2.3.2.). Jfr även om norsk rätt nedan vid not 466-467. 464 Se exempelvis HD 1983 II 157 (fastän talan förkastades såsom preskriberad till den del den hade förts med stöd av 1923 års lag om luftfart, utgjorde detta inget hinder för att utdöma ersättningar enligt SkL). Jfr härtill även situationen i t.ex. HD 1950 I 14 (1928 årss. 46
108.201 inget som talar för att göra en avvikande bedömning i förhållande till MskL och dess toleransrekvisit.465 Men eftersom enligt SkL 5 kap. 1 § ren förmögenhetsskada ersätts endast under vissa förutsättningar, och eftersom någon skyldighet att tåla störning enligt MskL 4 § 2 mom. inte förligger i fråga om personskada och mer än ringa sakskada, torde den praktiska betydelsen av SkL sällan bli särskilt stor i detta sammanhang.s. 46
109.I t.ex. Norge uppställer åter ForL 8 kap. 56 § ett toleransrekvisit endast i förhållande till sådan förorening som är tillåten?661 motiven till ForL anförs att toleransgränsen enligt granneloven 2 § i princip gäller både tillåten och otillåten förorening, men »spörsmålet om hvilken betydning tålegrensen får ved akutt forurensning, har så vidt utvalget kjenner til, ikke vsrt oppe i rettspraksis». Enligt motiven har i dylika fall ofta åberopats strikt ansvar utan direkt stöd av stadgande i lag (»det ulovfestede risikoansvar»). Då toleransrekvisitet sålunda bedömdes ha haft ringa praktisk betydelse i förhållande till skador orsakade genom otillåten förorening, fann man inte heller något bäran de skäl för att i ForL uppställa en toleransgräns för dylik förorening.467s. 47