1.Förorening av vatten, luft eller mark kan sägas bilda kärnan i stömingsrekvisitet enligt MskL 1 § 1 mom. Vad som skall förstås med »förorening» framgår dock inte av MskL. Gällande lagstiftning omfattar olika föroreningsbegrepp.32 I stort betyder förorening enligt MskL det samma, men med beaktande av bl.a. definitionernas olikheter i fråga om struktur och ändamål anses föroreningsbegreppet i MskL ha självständig betydelse.33 3B4egreppet täcker enligt motiven »menlig kvalitativ förändring av vattnets, luftens eller markens egenskaper»^ (kurs. här). I propositionen till MskL anförs härom vidare:s. 383
2.»Förändringens natur kan vara fysikalisk, kemisk eller biologisk. Ens. 383
3.förorening orsakas i allmänhet av utsläpp av förorenande ämnen ellers. 383
4.energi i miljön, men det kan också vara fråga om någon annans. 383
5.30 UmweltHG tillämpas enligt 1 § på ersättande av skador orsakade »durch eine Umwelteinwirkung, die von einer im Anhang 1 genannten Anlage ausgeht». Vad som skall avses med skada genom miljöpåverkan definieras i UmweltHG 3 § Abs. 1, som lyder: »Ein Schaden ensteht durch eine Umwelteinwirkung wenn er durch Stoffe, Erschütterungen, Geräusche, Druck, Strahlen, Gase, Dämpfe, Wärme, oder sonstige Erscheinungen verur sacht wird, die sich in Boden, Luft oder Wasser ausgebreitet haben.»s. 383
6.31 Ovan vid not 6-11.s. 383
7.32 Följande exempel kan nämnas: Förorening av miljön definieras i MiljöskyddsL 3 §, förorening av mark definieras i MiljöskyddsL 7 §,förorening av grundvatten definieras i MiljöskyddsL 8 § och tidigare i VL 1 kap. 22 förorening av vatten definierades tidigare i VL 1 kap. 19 §, havsförorening definieras i havsskyddslagen (1415/1994) 1 förorening av luften definieras i luftvårdslagen (67/1982) 2 §.s. 383
8.33 Se Reg.prop. 1992:165 s. 20. Jfr även t.ex. Hollo & Vihervuori s. 29.s. 383
9.34 Reg.prop. 1992:165 s. 20. Jfr Kom.miet. 1990:17 s. 47. 128s. 383
10.verksamhet, om den t.ex. leder till menlig förändring av vattenkvalites. 384
11.ten. Utsläpp kan bestå av oorganiska eller organiska levande substansers. 384
12.(t.ex. mikroorganismer).»35 Till de klara formerna av förorening enligt MskL hör exempelvis utsläpp av organiska substanser i form av avloppsvatten,36 liksom utsläpp av oorganiska ämnen såsom olja,37 gifter eller kemikalier.38 Det är i dessa situationer fråga om utsläpp som ger upphov till biologiska eller kemiska kvalitetsförändringar. Från finsk rättspraxis kan i detta sammanhang särskilt anknytas till HFD 1992 A 98.39 Här hade en grundvattentäkt i Kärkölä kommun förorenats av klorfenol. Föroreningen upptäcktes år 1987. Giftet härstammade från KY-5 träskyddsmedel som hade använts i ett sågverk under åren 1962-1984. HFD fann att klorfenolutsläppen i samband med sågverkets normaldrift hade varit så ringa, att den övre gränsen i medicinalstyrelsens direktiv för klorfenolhalten i hushållsvatten inte hade överskridits enbart på grund av dessa utsläpp. Enligt HFD hade de klorfenolhalter i grundvattnet som översteg tillåtna värd en helt uppenbart orsakats av att träskyddsmedlet hade läckt ut i marken och grundvattnet i samband med en brand i sågverket år 1976. Då det inte heller visats att sågverket hade brutit mot VL eller på annat sätt gjort sig skyldig till vårdslöshet, kunde handräckning för sanering inte ges enligt VL 21 kap. 3 §.40 35 Reg.prop. 1992:165 s. 20.1 betänkandet av miljöskadelagskommissionen anförs mera kortfattat att orsaken till en förorening ofta är »pilaavan aineen päästö ympäristöön, mutta kysymys voisi olla myös muusta toiminnasta, jos siitä seuraisi esimerkiksi veden laadun haitallinen muutos». Se Kom.miet. 1990:17 s. 47. 36 Se t.ex. ovan kap. 4.3.1.2. anförd rättspraxis om utsläpp av avloppsvatten. Se även t.ex. VÖD 21.9.1989/164 (ref. ovan kap. 4.3.1.3. i not 76). 37 Se t.ex. HD 1997:51 som gällde jordförorening och risk för grundvattenförorening genom oljeutsläpp från ett aktiebolags fastighet (ref. nedan kap. 7.5.2.2. vid not 416). Jfr även strax nedan om t.ex. HD 1995:108. 38 Se t.ex. HD 1990:47 där ett kommanditbolag ansågs ansvarig på basen av culpa då ett gift som användes i produktion hade läckt ut och förorenat flera brunnar i grannskapet. Jfr t.ex. HD 1954 II 66 där boskap hade förgiftats av lutlösning. I NJA 1981 s. 622 yrkade en fiskodlare skadestånd under påstående att hans fiskar hade förgiftats av fenolutsläpp från industriområde genom kommunens avloppsanläggning. SvHD fann att kommunen på basen av vårdslöshet bar ansvaret för den miljöfarliga verksamhet som utsläppet utgjorde. Fråga var här närmast om bevisningen av orsakssambandet enligt SvMiljöskyddsL 30 §. 39 I HFD 1993 A 56 ansågs skäl inte föreligga för återbrytande av HFD 1992 A 98. Se även om fallet t.ex. Hollo & Vihervuori s. 122, Majamaa, DL 1996 s. 534. 40 Jfr t.ex. HD 1989:135: På en fastighet där ett el-bolag hade impregnerat elstolpar konstaterades att halterna av arsen, krom och koppar i grundvattnet var höga. Till följd härav hade ett vattenförsörjningsbolag avbrutit planeringen och byggandet av en vattentäkt som låg ca 300 meter från fastigheten och flyttat vattentäkten längre bort. El-bolaget vars. 384
13.129s. 384
14.I skadeståndsrättslig rättspraxis har dock särskilt vid olje- och bensinut släpp tidigare strikt ansvar stundom ansetts föreligga även utan direkt stöd av stadgande i lag.41 För finsk del kan hänvisas till HD 1995:108.1 detta fall hade en jordförlagd bensintank vid en bensinstation sprungit läck närmast pga materialfel i tanken. HD fann att det bolag som drev bensinstationen var strikt skadeståndsansvarig för de av läckaget förorsakade saneringskostnaderna. Det strikta ansvaret motiverades dels med en analogi till VL 11 kap. 2 §, dels med att fråga var om »farlig» verksamhet.42 En mängd liknande fall kan man finna i övrig nordisk (och i utomnordisk43) rättspraxis.s. 385
15.För svensk del kan hänvisas till NJA 1970 s. 227 och NJA 1983 s. 209:s. 385
16.I NJA 1970 s. 227 hade olja genom en av rost förorsakad läcka i ens. 385
17.jordförlagd oljetank läckt ut i sjön Mälaren. Läckaget konstaterades års. 385
18.1963. Här grundades ansvaret för saneringskostnaderna på vad soms. 385
19.närmast får betecknas som fingerad culpa. SvHD uttalade att tanken vars. 385
20.minst 10-12 år gammal. Tankens ägare borde därför ha beaktat riskens. 385
21.för rost och garderat sig mot denna risk, vilket ägaren ansågs has. 385
22.försummat. — Ägaren hade likväl årligen låtit fackmän rengöra tankens. 385
23.och kontrollera dess skick invändigt; senast några månader innans. 385
24.läckaget uppdagades och utan anmärkningar.s. 385
25.I NJA 1983 s. 209 togs steget fullt ut mot ett strikt ansvar. Fråns. 385
26.en fastighet som var ansluten till Stockholms kommuns allmännas. 385
27.va-anläggning rann år 1975 till följd av fel på ett oljeeldningsaggregats. 385
28.10-15 kubikmeter olja ut i va-anläggningens spill vattennät. Fastigs. 385
29.hetsägarens ansågs enligt VA-lagen 29 § vara strikt ansvarig för des. 385
30.saneringskostnader som hade åsamkats kommunen. I NJA 1983 s. 209 grundades m.a.o ett strikt ansvar för fastighetsägaren på en extensiv tolkning av VA-lagen 29 §.44 Möjligheterna att tillämpa skadeståndsbestämmelsema i 1969 års SvMiljöskyddsL prövades över huvud taget inte i fallet. Möjligen kunde man dock även ha ansett att oljeutsläppet utgjorde en i SvMiljöskyddsL 1 § avsedd störning, varvid ett strikt ansvar också kunde ha följt direkt av 30 § i denna lag.45 inte skyldig att ersätta flyttningskostnaderna eftersom flyttningen inte hade orsakats av att el-bolaget skulle ha handlat mot VL och inte heller av annat vållande på bolagets sida.s. 385
31.41 Se även till det följande Sandvik, JFT 1998 s. 545 ff.s. 385
32.42 Se även om fallet ovan kap. 4.3.1.1. vid not 37-38.s. 385
33.43 Fån tysk rättspraxis kan hänvisas till t.ex. 142 BGHZ 227 (2000), där fråga var om ett hotells ansvar för grundvattenförorening orsakad av en läckande oljetank. I övrigt kan hänvisas till t.ex. Brown & Hansen, ELQ 1994 s. 643 ff., Breza, J Envtl L. 1995 s. 271 ff.s. 385
34.44 Se om VA-lagen 29 § ovan kap. 4.3.1.2. vid not 66-74.s. 385
35.45 Jfr tolkningen av SvMiljöskyddsL i Prop. 1985/86:83 s. 44 och SOU 1983:7 s. 66. 130 Från dansk Hojesteret-praxis har bl.a. UfR 1991 s. 67446 och UfR 1995 s. 50547 rönt uppmärksamhet. Skäl för strikt ansvar ansågs här inte föreligga:s. 385
36.I UfR 1991 s. 674 var det fråga om överlåtelse av en fastighet som hades. 386
37.förorenats genom läckage från en jordförlagd oljetank. Förvärvarens. 386
38.som vid överlåtelsen varken kände till eller borde ha känt till förores. 386
39.ningen ansågs inte heller svara för saneringskostnaderna på basen avs. 386
40.ett strikt ansvar. — I motiven till DaMskL används detta fall för atts. 386
41.illustrera att skadeståndsansvaret för miljöskador tidigare följde culpa-s. 386
42.regeln.48 Det är emellertid inte givet att strikt ansvar bör utsträckas tills. 386
43.förvärvare i god tro. (Jfr för finsk del MskL 7 § 1 mom. 3 punkten).49s. 386
44.UfR 1995 s. 505 gällde brott på en jordförlagd NATO-oljeled-s. 386
45.ning som ägdes av det danska försvaret. Ledningsbrottet hade orsakatss. 386
46.av en arrendator i samband med åkerarbeten (»grubning»). Fråga vars. 386
47.om ansvaret för kommunens saneringskostnader. Hojesteret fann att dets. 386
48.inte förelåg grund »for at pålaegge Forsvarsministeriet objektivt ansvars. 386
49.efter almindelige retsgrundssetninger for en skade, der er forårsaget afs. 386
50.tredjemand under omstaendigheder som de foreliggende». Däremots. 386
51.ansågs att ministeriet ansvarade för skadan på basen av underlåtelse atts. 386
52.informera om ledningens sträckning, vilket tyder på en sträng culpa-s. 386
53.bedömning i linje med övrig liknande rättspraxis.50 5A1tt ministeriets. 386
54.bedömdes strängt framgår även om man beaktar att arrendatom intes. 386
55.ansågs culpös då han — medveten om att oljeledningen existerade —s. 386
56.inte hade informerat sig om dess exakta sträckning. Frågan om utrymmet för strikt milj öskadeansvar utan direkt stöd av stadgande i lag har betydelse även efter tillkomsten av DaMskL. Tillämpningsområdet 46 Se även om fallet t.ex. Basse & Tonnesen & Wiisbye s. 107 ff., von Eyben & Norgaard & Vagner s. 139 f., Pagh, Studier s. 214, 326, Sorensen, UfR B 1992 s. 34 ff. 47 Se även om fallet t.ex. Basse & Tonnesen & Wiisbye s. 109 ff., von Eyben & Norgaard & Vagner s. 140. 48 Se Betcenkning 1992 nr. 1237 s. 33 ff, särskilt s. 55. 49 Se även ovan kap. 4.1., särskilt vid not 2-3 och vid not 14. 50 Se t.ex. UfR 1969 s. 923 (0stre Landsret) som gällde förorening genom olja från en läckande jordförlagd oljetank. Se om fallet Vinding Kruse s. 260 f. Se även t.ex. det s.k. Cheminova-fallet i UfR 1992 s. 575 (Hojesteret) som i princip kan sägas bygga på ett tämligen strängt culpaansvar för kostnader för sanering av mark som hade förorenats gen om en kemikalie. Se om fallet t.ex. Pagh, Miljöansvar, bl.a. s. 304 f. Jfr t.ex. UfR 1989 s. 692 (Hojesteret) som gällde grundvattenförorening. Se härom t.ex. Pagh, a.a. s. 302 f. 51 Jfr UfR 1995 s. 149 (Vestre Landsret) där en jordförlagd telekabel hade skadats vid grävningsarbeten. Entreprenören fritogs från ansvar då denne inte på basen av upplysningar eller andra förhållanden hade konkret anledning att förmoda att en kabel var nergrävd på området. I motsvarande finsk och svensk rättspraxis har man däremot ansett att entrepre nören har en rätt långtgående undersökningsplikt. Se t.ex. HD 1995:129 (ref. ovan kap. 4.3.1.2. i not 63) och NJA 1998 s. 617. Jfr härmed även UfR 1965 s. 561 (Ostre Landsret).s. 386
57.131 för lagen är förhållandevis begränsat bl.a. vad gäller uppbevaring av olja.52 Bland de områden där dansk rättspraxis tidigare har infört ett strikt ansvar märks dock bl.a. skador orsakade av brott på vatten-53 och gasledninga?4 till följd av tekniska brister i ledningarna (»teknisk svikt»). Det är a fortiori svårt att se varför samma regel i jämförbara fall inte kunde gälla också vid skada orsakad av t.ex. läcka från oljetankar.s. 386
58.Till MskL 1 § 1 mom. 1 punkten hänförs enligt motiven även utsläpp som ger upphov till fysiska kvalitetsförändringar.55 Här avses utsläpp av i och för sig ofarliga ämnen som medför t.ex. grumling eller uppslamning av vatten.56s. 387
59.I t.ex. HFD 1992 A 94 ansågs att torkningsvattnet från en torvtäkt intes. 387
60.uppfyllde huvuddefinitionen på avloppsvatten i VL 10 kap 1 §, mens. 387
61.nog tilläggsdefinitionen i samma lagrum. Trots att vattnet var kärrvatts. 387
62.en från naturen förde det med sig jord- och humusmaterial som i förs. 387
63.hållande till vattendraget där materialet rann ut var ett skadligt ämne.s. 387
64.Jfr HFD 1984 II 105. Se även t.ex. HFD 1984 II 110 och HFD 1973 IIs. 387
65.124 där utsläpp av trädbark i vatten ansågs utgöra vattenförorening. Särskilt i förhållande till fysiska kvalitetsförändringar blir emellertid til lämpningen av MskL mera osäker. Någon ytterligare vägledning för tolk ningen ges inte i motiven till MskL, trots att detta efterlystes av laggranskningsrådet.57 Man kan här ställas inför tämligen svåra gränsdragningsproblem. Svårigheterna illustreras exempelvis av tolkningsdivergensema i förhållande till skador orsakade av översvämningar.s. 387
66.Hollo & Vihervuori menar att översvämning i sig inte utgör en i MskL 1 § 1 mom. 1 punkten avsedd förorening.58 Som exempel på en sådan situation som inte skall bedömas enligt MskL hänvisar författarna till HD 1988:126, därs. 387
67.52 En jordförlagd oljetank bör rymma minst 6 000 liter för att omfattas av DaMskL (bilagan J.9.), medan oljetankar ovanjord bör ha en volym om minst 10 000 kubikmeter (bilagan C.3.). Även mindre tankar kan dock utgöra betydande miljöhot. Se närmare t.ex. Helsingin Sanomat 9 juni 1998 s. A 5. Se även från dansk rättspraxis t.ex. UfR 1995 s. 255 (Vestre landsret) gällande oljeutsläpp från en 2 500 liters transportabel tank. Jfr t.ex. ovan not 43 om 142 BGHZ 227 (2000).s. 387
68.53 Se UfR 1983 s. 866 (Hojesteret); se även ovan kap. 4.3.1.2. vid not 70.s. 387
69.54 Se UfR 1983 s. 895 (Hojesteret); se även ovan kap. 4.3.1.2. vid not 70.s. 387
70.55 Se ovan vid not 35.s. 387
71.56 Jfr även Prop. 1985/86:83 s. 43 om MB 32 kap. 3 § 1 st. 1 punkten. Jfr även beträffande norsk rätt t.ex. RG 1975 s. 226 (Frostating lagmansrett); ref. nedan vid not 79.s. 387
72.57 Enligt LaggrMskL 1992:2 s. 5 f. vore det skäl att »tarkemmin valaista, missä suhteissa se [MskL:s föroreningsbegrepp] eroaa muista käytössä olevista käsitteistä».s. 387
73.58 Hollo & Vihervuori s. 29. 132 ersättning yrkades för men orsakat av att en åker hade blivit varaktigt vattendränkt då en väg hade byggts över åkern. HD fann att ersättningsanspråket skulle prövas enligt då gällande AllmVägL (L om allmänna vägar 243/1954) 62 § 1 mom. 5 punkten och avgöras vid vägförrättningen.59 polemi serar mot denna tolkning av MskL. Genom en tolkningmetod som närmast utgår från störningens faktiska (fysiska) verkningar i omgivningen, kommer han fram till att även dylika skador täcks av MskL:s föroreningsbegrepp.60 MskL tillämpas enligt 12 § visserligen även på ersättande av i MskL avsedda miljöskador i samband med vägförättning och andra tvångsåtgärdsförfaranden.61 Till grund för tolkningen av föroreningsbegreppet enligt MskL 1 § 1 mom 1 punkten får man dock lägga samma principer som uttryckligen anges vara styrande för tolkningen av stömingsrekvisitet i övrigt. Avgörande är härvid inte störningens (fysiska) verkningar utan dess egenskaper.62 I förhållande till 1 § 1 mom 1 punkten får detta anses innebära, att störningen i kvalitativt hänseende bör motsvara det som gällande miljölagstiftning i mot svarande situationer avser med begreppet förorening.63 Självständigheten av MskL:s föroreningsbegrepp får då mera än till själva begreppsbestämningen relateras till störningen i kvantitativt hänseende. Exempelvis anses koncession för förorenande verksamhet inte automatiskt medföra att föroreningen bör tålas också enligt toleransrekvisitet i MskL 4 §.64 Det sagda innebär att översvämning eller annan förändring av vattennivån i sig inte utgör någon förorening enligt MskL 1 § 1 mom. 1 punkten.65 Inte heller kan man här tala om någon »annan liknande störning» enligt MskL 1 § 1 mom. 3 punkten.66 Har dock t.ex. i samband med vägarrangemang en fastighet översvämmats av avloppsvatten (jfr situationen i t.ex. HD 1983 II 16), utgör denna översvämning utan tvekan en förorening enligt MskL.67 59 Se om ersättningar vid vägförrättning enligt AllmVägL 62 § enligt dess lydelse innan L 342/1998 t.ex. Hollo, Kiinteistöoikeus s. 265 ff., särskilt s. 276 ff. om 5 punkten. 60 Majamaa, DL 1996 s. 535. Jfr nedan kap. 6.2.3.8. vid not 252. 61 Se närmare Reg.prop. 1992:165 s. 30 f., Hollo & Vihervuori s. 291 ff., Kuusiniemi, Korvattavuus, bl.a. s. 322 ff. Se även HFD 18.3.1998/450 (ref. nedan kap. 6.2.2.1.). 62 Se Reg.prop. 1992:165 s. 21. Se även utförligare nedan kap. 6.2.3.1. 63 Se ovan vid not 32 om förorening enligt gällande lagstiftning. 54 Se även Hollo & Vihervuori s. 29. Också i Reg.prop. 1992:165 s. 20 betonas MskL 4 § i förhållande till skillnaden mellan föroreningar enligt MskL och annan lagstiftning. 65 Se även VL 1 kap. 15 och 18 §; förbud mot ändring av vattendrag och grundvatten. 66 Se även nedan kap. 6.2.3.1. om tolkningen av MskL 1 § 1 mom. 3 punkten. 67 Se även ovan kap. 4.3.1.3 om tillämpningen av MskL enligt VL 11 kap. 2 § 3 mom.s. 387
74.133s. 388
75.I VL omfattas byggande av vattendrag visserligen inte av förbud mot förorening utan av förbud mot ändring.68 Men har i samband med byggandet vattenkvaliteten försämrats genom t.ex. uppslamning eller grumling, torde denna försämring i kvalitativt hänseende vara att betrakta som en förorening.69 7 0 Fråga är då även om en i MskL 1 § 1 mom. avsedd förorening genom annan verksamhet än utsläpp?® Som ett annat exempel härpå kunde anföras sprängningsarbeten som orsakar försämrad brunnsvattenkvalitet (se HD 1988:140).s. 389
76.Som jämförelse är det avslutningsvis intressant att konstatera, att i Sverige MB 32 kap. 3 § 1 st. möjligen ger utrymme för en mera extensiv tolkning än MskL 1 § 1 mom. Av MB 32 kap. 3 § 1 st. 3 punkten framgår att ändring av grundvattennivån täcks.711 förarbetena uttalas vidare att »rena översvämning ar till följd av nederbörd» inte faller under 3 § 1 st.72 Detta föranleder lätt slutsatsen att översvämningar i övrigt täcks. Med den allmänna formulering som stömingsrekvisitet har, menar Hellner även att det ligger nära till hands att anse, att rekvisitet också omfattar skada orsakad av att en vattendamm brister. En annan möjlighet vore enligt honom att skadorna i ett sådant gräns fall inte ersätts enligt SvMskL, men enligt allmänna principer om strikt ansvar för farlig verksamhet.731 MB 11 kap. 18 § finner man dock numera en ut trycklig regel om strikt ansvar för skada pga vattenutströmning vid damm haveri. Regeln motiverades med att strikt ansvar annars vore osäkert.74s. 389
77.I t.ex. norsk rätt tycks också tolkningen av ForL 6 § rätt långt motsvara vad som följer av MskL 1 § 1 mom. 1 punkten. I förarbetena till ForL anförs sålunda att en översvämning, beroende på omständigheterna, kan utgöra en i 6 § avsedd förorening.75 Som exempel på en sådan översvämning som täcks av 6 § hänvisas till Rt 1975 s. 1081.1 detta rättsfall ansågs en kommun strikt ansvarig utan direkt stöd av stadgande i lag då en källare hade översvämmats av avloppsvatten på grund av att en kloakledning hade blivit tilltäppt.76 Vidares. 389
78.68 Se VL 1 kap. 15 § samt 2 och 3 kap.s. 389
79.69 Stundom talas härvid om »strukturell förorening». Se t.ex. Reg.prop. 1999:84 s. 40.s. 389
80.70 Se ovan vid not 35 samt t.ex. Hollo & Vihervuori s. 29 f. Se även VL 1 kap. 15 § 3 mom. och härtill Reg.prop. 1999:84 s. 110.s. 389
81.71 Se även NJA 1995 s. 720, kommentarat av Grauers, JT 1995-96 s. 1122 ff.s. 389
82.72 Se Prop. 1985/86:83 s. 44 f. Jfr Eriksson s. 38.s. 389
83.73 Hellner, Skadeståndsrätt s. 342 f., 353.s. 389
84.74 Se Ds 1996:6 s. 22 f., 27 ff.s. 389
85.75 Se NOU 1982:19 s. 43.s. 389
86.76 I Hoyesterett betonades bl.a. att husägare inte har anledning att försäkra sig mot fel i kommunal kloakledning, medan kommun kan täcka sitt ansvar genom ansvarsförsäkring. 134 anförs att torrläggning av vattendrag, myrar eller kärr etc. i sig inte utgör någon förorening. Men om bortledning av vatten medför ökad koncentration av redan existerande föroreningar så att skada härigenom uppkommer, utgör torrläggningen en i 6 § 2 ledd avsedd förorening.77 Samma resonemang synes i och för sig kunna överföras också till MskL 1 § 1 mom. 1 punkten. En annan sak är sedan att man i fråga om själva ersättandet av skadan kan ställas inför svåra kausalitetsproblem.78 På motsvarande vis anses t.ex. att jordskred i sig inte utgör någon förorening enligt ForL 6 §. Däremot är det en förorening om jordmassor från en väg rasar ner i ett vattendrag med följd att vattenkvaliteten försämras så att fisk inte längre kan leva i vattnet.79 På denna punkt hänvisas i motiven till RG 1975 s. 226 (Frostating lagmannsrett). En större mängd jord- och grusmassor som hade använts som vägfyllning hade här till följd av regnväder rasat ner i en nedanför vägen belägen fiskdamm. Raset orsakade en så stark uppslamning av vattnet i dammen att fisken på grund av denna föro rening inte längre kunde leva där. Ägaren av fiskdammen erhöll efter omröst ning ersättning för fiskeförlusten enligt granneloven 9 § 2 ledd (jfr 2 §). I vidsträckt mening kan begreppet förorening även inkludera bl.a. buller, skakning, strålning, ljus, värme eller lukt.801 MskL 1 § 1 mom. 2 punkten be handlas likväl dylika besvär som särskilda störningar vid sidan av förorening ar. MskL:s grannerättsliga prägel framträder även tydligast i 1 § 1 mom. 2 punkten. Avsikten med 2 punkten var att »ta upp de vanligaste störningar som av hävd har varit föremål för grannelagrättslig reglering».81s. 389