Se ovan avsn 6.7.4.1 och t(cid:0)ex Lennander 1977 s 111–112. Håstad 1996 s 342. Walin 1998 s 252-253, jfr 1999 s 311–314. Jfr NJA 1993 s 524.
Hänvisas från p. 1 (s. 28)
1.Först skall behandlas det fall att pantsättaren pantsatt avkastningsobjektet till en panthavare och därefter avkastningsfordringarna till en annan panthavare. För dessa fall finns två allmänna men framträdande principer. Den ena är att äldst rätt skall ha företräde. Den andra är att en objektspanthavare skall ha rätt till avkastningen vid realisation av objektet. Det finns normargument för att denna rätt skall omfatta ävens. 28
2.403s. 28
3.förhållandet till fordringspanthavare, åtminstone vid exekution. Ob-s. 29
4.jektspanthavaren skall med dessa ha företräde till vad som förfaller efters. 29
5.exekutionen och fordringspanthavaren till vad som förfallit innan.s. 29
6.För den senare principen om objektspanthavarens företräde till av-s. 29
7.kastningen skall påpekas att det för fast egendom finns en särskild lagre-s. 29
8.gel i UB 12:8. Enligt denna kan fastighetspanthavare begära att avkast-s. 29
9.ning som förfaller efter utmätningen skall uppbäras av KFM och förde-s. 29
10.las på samma sätt som likviden för fastigheten. För lösöre finns normar-s. 29
11.gumenten i doktrin och praxis.s. 29
12.Objektspanthavarens här anförda rätt till avkastningen skall ocksås. 29
13.ses mot bakgrund av att objektspanthavaren kan ha särskilt avtalat oms. 29
14.panträtt även i avkastningen. Ett sådant avtalsvillkor kan lika gärna has. 29
15.begränsad räckvidd. En lösning där panthavaren får rätt till avkastningens. 29
16.vid realisation kan hävdas vara vad parterna som regel föredrar för atts. 29
17.reglera sitt säkerhetsförhållande. Det kan i så fall hävdas att en dispositivs. 29
18.regel med sådan verkan mellan parterna är effektiv.s. 29
19.De båda anförda principerna är som sagt allmänna. Det kan därförs. 29
20.hävdas att de skall ha begränsad betydelse i den här aktuella konflikten.s. 29
21.Här kan istället hävdas att det handlar om två olika objekt och att ens. 29
22.princip om att äldst rätt har företräde därför inte betyder något. Tvärts. 29
23.emot vad som ovan anförts kan också hävdas att objektspanthavarenss. 29
24.rätt till avkastningen skall vara begränsad i förhållande till pantsättarens. 29
25.och dennes övriga fordringsägare. Man kan då peka på att det förefallers. 29
26.vara från de förhållandena som dessa normargument härstammar.s. 29
27.Normargumenten för företräde även mot fordringspanthavaren syness. 29
28.helt bygga på normargumenten om verkan mot pantsättaren och ford-s. 29
29.ringsägarna och skulle kunna avfärdas som mindre lämpade systemar-s. 29
30.gument eller kanske rent av som missförstånd.s. 29
31.Mot ett företräde för objektspanthavaren talar vidare också normar-s. 29
32.gument om godtrosförvärv. I vart fall kan för lösöre hävdas SkbrL 31(cid:0)§s. 29
33.2(cid:0)st och GFL. Med stöd av dessa kan fordringspanthavaren ges företrä-s. 29
34.de om denne först denuntierar sekundogäldenären och objektsinneha-s. 29
35.varen (vilket typiskt sett är samma subjekt). Denuntiationen till ob-s. 29
36.jektsinnehavaren skulle då göras just för att markera företräde framförs. 29
37.eventuell objektspanthavare.s. 29
38.Att det för lös egendom kan ligga en begränsning i att avkastningen ochs. 29
39.därmed fordringspanträtten är beroende av att nyttjanderätten står sig behö-s. 29
40.ver inte nödvändigtvis tillmätas betydelse. Lösningen skulle ju kunna kon-s. 29
41.strueras så att fordringspanthavaren få företräde i de fall nyttjanderättsavta-s. 29
42.let fortgår, men inte annars, jfr avsn 6.7.4.3.s. 29
43.404 För fast egendom synes utrymmet för en sådan argumentation vara mer begränsat. Företrädesordningen avseende fastigheten avgörs enligt 17 kap JB genom inskrivning och fordringspanthavaren synes inte ha något direkt lagstöd för en inskrivning av rätt till avkastning från hyresfordringar.s. 29
44.Vad som anförts är alltså två olika lösningar. Med de först nämnda normargumenten får objektspanthavaren företräde från och med realisation avseende avkastningsobjektet och med de senare normargumenten inte företräde alls. Det skall observeras att det däremot inte synes finnas normargument för att inte alls godta säkerhet i avkastning. Tvärt om hävdas att – ”Inget hindrar att ägaren pantsätter avkastningen, t(cid:0)ex hyra, separat.”s. 30
45.Till normargumenten hör också att sakrättsborgenärerna med en lösnings. 30
46.där fordringspanthavaren kan göra godtrosförvärv, skyddas av straffregler.s. 30
47.Det är då fråga om samma straffregler om behörighetsmissbruk och bedrä-s. 30
48.geri som hävdats i avsn 7.2.6 och temat skall inte utvecklas här. Genoms. 30
49.dessa avhålls pantsättaren från att dubbelförfoga på dessa sätt. Motsvarandes. 30
50.normargument kan anföras för nästa avsnitt.s. 30