1.Ändamålet med vitet bör inte anse ha förlorat sin betydelse enbart på grund av att senare tillkommande omständigheter medför att före läggandet inte längre behöver följas. Som exempel kan nämnas att en part en tid efter den inställda förhandlingen återkallar sin talan, tar tillbaka en begäran om vittnesförhör eller liknande.56 Sker däremot återkallelsen vid förhandlingen, kan vitet inte dömas ut. Utevaron har ju då inte lett till något uppskov med handläggningen. Detsamma gäl ler om domstolen anser att utevaron inte hindrar att förhandlingen hålls.57 I RH 1987:55 fann sålunda hovrätten att tingsrätten bort avgöra målet i den tilltalades utevaro och undanröjde det utdömda vitet. Vi känner visserligen en tveksamhet inför att en högre instans på detta sätt omprövar en lägre instans ställningstagande att inte avgöra ett mål i den tilltalades frånvaro. Emellertid kan det framstå som obil ligt att en person skall tvingas betala mångdubbelt mer i vite än vad han riskerar i bötesstraff. Detta kan dock åtgärdas genom jämkning av vitet, utan att man för den skull anser att ändamålet med vitet förlorat sin betydelse.s. 20
2.Om flera personer som skall inställa sig uteblir skall konsekvenserna av var och ens underlåtenhet bedömas oberoende av övrigas frånvaro. Hovrättspraxis58 var tidigare vacklande på denna punkt, men genom Högsta domstolens avgöranden NJA 1991 s. 643 och 1992 s. 613 får rättsläget anses klarlagt.59 Inte vilken olägenhet som helst bör föranleda att ett vite döms ut.60 Man kan sålunda fråga sig om ett kortare uppskov med förhand lingen, såsom när den kallade infinner sig några minuter för sent,61 är tillräckligt för att vitessanktionen skall utlösas. Vår bedömning är att domstolarna är tämligen restriktiva med att döma ut vite vid förse ningar, om bara förhandlingen kan genomföras utan alltför stor inver kan på andra förhandlingar eller arbetet i övrigt. Det bör därför upp märksammas att ändamålet med ett vite inte anses ha förlorat sin bety-s. 20
3.205s. 20