1.5.5.3.1 Minimiålder för att få adoptera För att få adoptera enligt svensk rätt krävs enligt FB 4:1 som huvudregel att adoptanten fyllt 25 år. Undantag från denna regel kan göras när det är fråga om adoption av eget eller makes barn eller om synnerliga skäl i övrigt föreligger. Samma åldersgränser gäller i övriga nordiska länder. 1993 års Haagkonvention anger inte någon åldersgräns för adoptant. 1967 års Europarådskonvention om adoption av barn, som ratificerats av Sverige, föreskriver däremot en minimiålder om 21 år.138s. 1943
2.Åldersgränsen 25 år, som infördes genom 1917 års lag om adoption, hade sin förebild i utländsk lagstiftning där den motiverats med hänvis ning till adoptantens biologiska barn och deras ekonomiska intressen. I många länder föreskrevs vid denna tid en än högre åldersgräns för adop tanten, upp till 40 eller 50 år, för att det skulle vara ställt utom allt tvivel att adoptanten inte kunde få egna barn. En så hög ålder ansågs emellertid inte vara lämplig i svensk rätt. Lagberedningen framhöll att det särskilt för en kvinna torde stå klart långt tidigare att hon inte kan bära och föda barn. Biologiska barn var vid denna tidpunkt, som ovan berörts,139 ett hin der för adoption. En hög åldersgräns skulle dessutom försvåra adoption av egna barn, en form av adoption som ansågs böra uppmuntras. En lämpligare gräns ansågs därför vara 25 år.140 Genom 1949 års föräldrabalk blev det möjligt för ett barns moder att tillsammans med make adop tera hennes barn utom äktenskap från det att hon blivit myndig. Det kräv des dock fortfarande att mannen fyllt 25 år.141s. 1943
3.Åldersgränsen för adoption diskuterades i samband med 1970 års reform av adoptionsreglerna. Förslag fanns att sänka åldersgränsen för adoptant från 25 år till 20 år för att åstadkomma likhet mellan adoptionsoch myndighetsålder.142 Departementschefen konstaterade i propositio 268 nen att frågan om adoption endast sällan blev aktuell innan adoptanten fyllt 25 år. I vissa fall kunde dock en åldersgräns lägga hinder i vägen för en annars önskvärd adoption. Åldersgränsen kunde inte heller anses utgöra någon garanti för att adoptanten uppfyllde de krav på mognad och skötsamhet som av hänsyn till barnets bästa måste uppställas. Utredning av adoptantens person och förhållanden inför en adoption utgjorde i detta avseende ett bättre skydd. Det fanns således skäl som talade för en sänk ning av åldersgränsen. Bestämmelserna i Europarådskonventionen om adoptioner lade emellertid hinder i vägen för en överensstämmelse med myndighetsåldern som var 20 år, eftersom konventionen föreskrev att adoptanten skall ha fyllt 21 år.143 Den allmänna gränsen på 25 år behölls, med möjlighet för den som fyllt 20 år, numera 18 år, att adoptera eget barn eller makes barn. Adoption kan också i andra fall medges innan adoptanten fyllt 25 år om synnerliga skäl för tillåtande av adoption före ligger. Förmynderskapsutredningen berörde i sitt betänkande år 1989 frå gan om åldersgränsen men föreslog inte någon ändring eftersom några skäl som motiverade en sänkning inte hade framkommit.144 Det antyds i de diskussioner som förts kring åldersgränsen att valet av 25 år som minimiålder för rätten att adoptera motiveras av hänsynstagan den till barnet. Gränsen sattes dock främst med hänsyn till adoptantens eventuella biologiska barns ekonomiska intressen. Det var först vid 25 år som det med viss grad av säkerhet kunde antas att kvinnan inte kunde få egna barn. Att adoption sedan lång tid tillbaka tillåts även om adoptanten har biologiska barn, har inte föranlett någon omprövning av åldersgrän sen. Sett ur adoptivbarnets synvinkel torde det vara önskvärt med föräld rar som har en sådan livserfarenhet och mognad att de kan vara goda för äldrar. Frågan är dock om den valda gränsen på 25 år garanterar detta, en fråga som också ställdes i samband med 1970 års reform. I andra sam manhang, med vissa undantag, anses myndighetsåldern utgöra den tid punkt då individen anses mogen nog att ta ansvar för sig själv. Rätt att ingå äktenskap och bilda familj tillkommer därför den som fyllt 18 år. Mot denna bakgrund framstår 25 års gränsen som hög. Anses man inte tillräckligt mogen att ta ansvar för ett barn vid 18 års ålder borde rimli gen inte heller rätt att ingå äktenskap föreligga vid den åldern. De undan tag från 25-års kravet som givits i lagen, dvs. vid adoption av makes barn, eget barn eller om andra synnerliga skäl föreligger, anger att före komsten av ett redan existerande familjeliv kan kompensera för låg ålder hos adoptanten. Den bakomliggande tanken kan i dessa fall vara att ges. 1943
4.269 möjlighet att rättsligt bekräfta barnets faktiska familjesituation oavsett adoptantens ålder. 5.5.3.2 Övre åldersgräns för att få adoptera Någon övre åldersgräns för adoption har inte införts i svensk rätt. En all män förutsättning för adoption är att adoptanten avser uppfostra eller har uppfostrat barnet. Adoption kan medges också när barnet nått vuxen ålder och adoptanten mer än så.145s. 1944
5.I takt med att barnafödandet i vårt samhälle skjuts upp i åldrarna får frågan om en övre åldersgräns en större praktisk betydelse än tidigare.146 I lagen ställs inte något krav på att adoptanten inte får vara över en viss ålder. Adoptantens ålder får dock ofta betydelse vid bedömningen av om medgivande enligt SoL 25 § att ta emot barnet.147 Majoriteten av de barn som idag adopteras är yngre barn från andra länder. I flera länder före kommer att en övre åldersgräns föreskrivs vid internationella adoptioner av spädbarn. Det förekommer också att de organisationer som förmedlar barn för adoption från andra länder föreskriver en viss högsta ålder för adoptant. Skälet till ett särskilt beaktande av adoptantens ålder är att det anses önskvärt att familjesituationen för utländska adoptivbarn inte avviker från de flesta andra barns situation i Sverige. Adoptivföräldrar bör därför vara i den ålder då svenska familjer vanligtvis får sina barn.s. 1945
6.Adoptantens ålder tillmäts också betydelse vid domstols bedömning av adoptionens lämplighet. Den torde få mindre betydelse när det är fråga om adoption av styv- eller fosterbarn eftersom sådana barn oftast har funnits i adoptantens vård under flera år innan ansökan om adoption görs. Vilken betydelse adoptantens ålder skall tillmätas får avgöras i det enskilda fallet. NIA har i sina riktlinjer angivit hur en blivande adoptants ålder skall värderas inför adoption. Om adoptanterna är i 40-års åldern ”bör deras situation bli föremål för en noggrann prövning med tanke på deras ålder”.148 Frågan om adoptantens ålder var föremål för bedömning i följande fall:s. 1945
7.RÅ 1995 ref. 67. En 45-årig ensamstående kvinna hade ansökt om meds. 1945
8.givande att ta emot ett utländskt barn för adoption. RegR fann att det faktums. 1945
9.att kvinna var ensamstående inte i sig utgjorde något hinder för att det söktas. 1945
10.medgivandet skulle lämnas. Hennes personliga förhållanden och sociala kons. 1945
11.taktnät talade inte heller för att hon skulle anses olämplig som ensamförälder 270 till ett adopterat barn. Hennes i sammanhanget höga ålder föranledde dock särskilt beaktande. RegR förklarade sig dela NIA:s bedömning att ett generellt medgivande att ta emot ett barn för adoption inte bör ges till personer över 45 år. Frågan var om kvinnan kunde anses ha en personlig lämplighet och en social situation som kunde kompensera för hennes höga ålder. Kvinnan var välutbildad barnpsykolog och barnterapeut med lång erfarenhet. Denna omständighet, i kombination med hennes övriga personliga egenskaper, ansågs uppväga hennes höga ålder. Ansökan bifölls därför. Det faktum att hon rent faktiskt, i strid med 25 § SoL, hade haft vård om den pojke som hon önskade adoptera ansågs också, av hänsyn till barnet, böra vägas in. För att få adoptera trots en i dessa sammanhang hög ålder anses särskilda kvalifikationer krävas för att kompensera åldern. Betydande erfarenhet av barn, leklynne, fantasi och stabilitet och en förmåga att i framtiden klara av de krav som ställs på en förälder till en tonåring anses vara exempel på särskilda kvalifikationer.149 Utbildning och yrkeserfarenhet av barn innebär också enligt RegR:s bedömning att adoption kan tillåtas trots en hög ålder. En syn på föräldraskap som en ”professionell” syssla framtonar i dessa resonemang. 5.5.3.3 Åldersskillnad mellan adoptant och adopterad Syftet med adoption är att skapa sådana förhållanden mellan adoptivbarn och adoptant som liknar det mellan barn och deras biologiska föräldrar. För att uppnå detta krävs en viss åldersskillnad mellan adopterad och adoptant. Uppställandet av ett sådant krav diskuterades när adoptions lagen infördes men ansågs obehövligt.150 Domstolen skall vid sin bedöm ning av om adoptionen kan anses lämplig beakta åldersskillnaden. Efter som avsikten är att skapa barn- och föräldraförhållanden så lika de natur liga som möjligt antogs adoption sällan kunna tillåtas om inte en viss åldersskillnad mellan de berörda förelåg. I praxis har adoption tillåtits trots en förhållandevis liten åldersskillnad. NJA 1985 s. 651. Två makar ansökte om tillstånd att adoptera ett barn från mannens förutvarande hemland. Mannen hade tidigare haft hand om barnet där. HD konstaterade att adoption normalt skall medföra att det skapas ett förhållande mellan sökanden och barnet av väsentligen samma innehåll som föreligger mellan föräldrar och barn. Åldersskillnaden mellan sökanden och barnet bör därför inte vara alltför liten. Åldersskillnaden mellan mannen och barnet ansågs vara tillräcklig. Mellan hustruns och barnets ålder skilde däre mot endast 9 år vilket ansågs vara en för liten åldersskillnad. HD fann dock att när det gäller adoption som söks av makar tillsammans får det accepterass. 1945
12.271s. 1946
13.att åldersskillnaden mellan adoptivbarnet och en av makarna inte är så stor.s. 1947
14.Förutsättningar för att ett sådant förhållande som avses i FB 4:6 st. 1 ansågss. 1947
15.därför finnas. Adoption medgavs. Frågan om åldersskillnad mellan sökande och barn har varit föremål för prövning i praxis.151 Flera fall har rört adoption av barn från adoptantens förutvarande hemland. Stor hänsyn förefaller ha tagits till ett tidigare för hållande eller släktskap mellan sökande och barn vilket medfört att ansö kan medgivits. Det rör sig också om adoption av barn om inte är helt unga, en omständighet som kan tänkas ha betydelse vid bedömningen av åldersskillnadens betydelse.s. 1947
16.I dansk praxis har ställts upp ett krav på en viss minsta åldersskillnad mellan adoptant och adoptivbarn. Tanken är att åldersskillnaden dem emellan inte får vara så liten att det biologiskt sett skulle vara uteslutet att adoptanten är mor eller far till barnet.152s. 1947