4 · .7 Hävande av faderskap fastställt genom dom

1.I jämförelse med vad som gäller faderskap fastställda genom faderskaps­ presumtionen respektive faderskapsbekräftelse, är möjligheterna begrän­ sade att häva ett faderskap fastställt genom dom. En omprövning av faderskap fastställt genom dom kan ske efter resning som enligt RB 58:1 210 beviljas av Högsta domstolen.320 Förutsättning för att resning skall bevil­ jas är att sådana nya omständigheter eller bevis åberopas som sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i målet. Behöriga att ansöka om resning är i första hand mannen och barnet. Även modern förefaller ha rätt att begära resning.321 Socialnämnd har ansetts behörig att ansöka om resning i mål där mannen i äktenskapet förklarats inte vara far.322 Talerätten när det gäller hävande av faderskap fastställt genom dom förefaller därmed vara vidare än vad som gäller vid hävande av faderskap fastställt på annat sätt. Utgångspunkten i den följande framställningen är, om inte annat sägs, att det är mannen som väcker talan. För att resning skall beviljas krävs att mannen, efter det att domstol fastställt hans faderskap, företer bevis som styrker att faderskapet är ute­ slutet.323 Det krävs dessutom att mannen gör sannolikt att han inte hade möjlighet att åberopa beviset, eller omständigheten, när faderskapet fast­ ställdes. I annat fall måste han visa att han haft giltig ursäkt att inte åbe­ ropa beviset; att mannen hade kunna åberopa beviset redan vid rätte­ gången utesluter således inte att resning kan beviljas.324 Enbart det fak­ tum att tekniken för medicinsk faderskapsdiagnostik gått framåt har i praxis inte ansetts utgöra tillräckligt skäl för resning.325 Mannen måste enligt RB 58:1, 3 p. och RB 58:4 begära resning inom ett år från det att han fick kännedom om den omständighet eller det bevis som läggs till grund för resningsansökan. I rättsfallet NJA 1985 s. 358 sökte barnet genom sin mor resning i faderskapsmålet. Ansökan avvisa­ des med hänvisning till att modern som ställföreträdare för barnet erhållit kännedom om det undersökningsresultat som lades till grund för ansökan mer än ett år dessförinnan.326 Begränsningen av tiden för ansökan om res­s. 44

2.211 ning kan jämföras med den obegränsade tid för väckande av talan om hävande av faderskapet som finns för män vars faderskap fastställts genom faderskapspresumtionen eller bekräftelse. Begränsningen kunde tidigare ses som ett skydd för ett socialt faderskap. Sådana skyddshänsyn kan dock sägas ha fått vika i och med att begränsningarna av mannens rätt att föra talan mot faderskapspresumtionens hävande togs bort i svensk rätt. Intresset av överensstämmelse mellan rättsligt och biologiskt faderskap har anförts till stöd för de i tid obegränsade möjligheterna att häva faderskap fastställt på annat sätt än genom dom. Mot denna bak­ grund kan man fråga sig om det finns anledning att i de fall faderskapet fastställts genom dom fortsatt upprätthålla begränsningarna till ompröv­ ning. Att skillnad i bedömning föreligger skulle kunna förklaras av att resningsbestämmelsen gäller alla typer av mål, någon principiell skillnad mellan faderskap fastställda genom dom jämfört med andra sätt att fast­ ställa faderskap kan knappast finnas.s. 45

3.Möjligheterna till framgång i ett resningsärende är i praktiken ofta beroende av bevis om frånvaro av biologiskt faderskap. När parterna fri­ villigt underkastat sig en blodundersökning kan resultatet av undersök­ ningen, om den visar att mannen är utesluten som biologisk far till bar­ net, läggas till grund för en resningsansökan.327 Om någon av parterna inte frivilligt medverkar till ny blodundersökning uppstår svårigheter att frambringa bevis som kan läggas till grund för resning. Möjligheterna att få resning i ett faderskapsmål begränsas därför ofta av förutsättningarna för förordnande om blodundersökning enligt lagen om blodundersökning.328s. 46

4.Förordnande om ny blodundersökning kan meddelas i resningsmålet.329 Fråga om förordnande om blodundersökning kan också behandlas som ett särskilt ärende innan ansökan om resning görs. Oavsett i vilken ord­ ning förordnandet meddelas måste dock förutsättningarna enligt lagen om blodundersökning vara uppfyllda.330 212 Som ovan berörts, i delavsnitt 4.5.4, finns enligt de svenska internatio­ nellt privaträttsliga reglerna på familjerättens område möjligheter att inte tillerkänna faderskapsbekräftelser gjorda i andra länder giltighet i Sverige, när mannen som bekräftat faderskapet inte är biologisk far till barnet. När det gäller utländska domar om faderskap finns inte någon motsvarande uttrycklig möjlighet att underkänna avgörandet på den grunden att det fastställda faderskapet inte överensstämmer med det bio­ logiska. Enligt IFL 7 § st. 2 är det omständigheter av formell karaktär som medför att ett avgörande inte skall erkännas i Sverige.331 Ytterligare ett hinder mot erkännande bör föreligga om det skulle strida mot svensk rättskänsla att godta domen, s.k. ordre public-förbehåll. Så anses kunna vara fallet om det ”står i det närmaste klart att den utländska domen inte överensstämmer med de biologiska förhållandena”.332s. 46

Medicinska faderskapsundersökningar

Inledning

1.Bakom utvecklingen av regelsystemet rörande fastställande av faderskap finns en uttalad strävan efter att göra det möjligt att i så många fall som möjligt åstadkomma överensstämmelse mellan biologiskt och rättsligt faderskap. Ett viktig led i denna strävan har varit att avskaffa begräns­ ningarna i mannens rätt att väcka talan om faderskaps hävande i de fall han inte är biologisk far. För att fastställt faderskap skall hävas krävs ofta, dock inte alltid, bevis om att det rättsliga faderskapet inte överens­ stämmer med det biologiska faderskapet. Sådan bevisning har sedan lång tid kunnat åstadkommas genom medicinska faderskapsundersökningar och tidigare genom s.k. rättsantropologiska underökningar. Tidigare utgjordes de medicinska faderskapsundersökningarna av utredningar knutna till blodgruppssystem på de röda och vita blodkropparna och i blodserum. Numera är dessa system ersatta av DNA-analyser som visar variationer direkt i arvsmassan. Genom DNA-analyser är det möjligt att i det närmaste nå full visshet om en individs biologiska ursprung. Möjligheten att nå överensstämmelse mellan rättsligt och biologiskt faderskap (eller, mer korrekt uttryckt, att förhindra att rättsligt faderskap inte överensstämmer med det biologiska) är i praktiken ofta beroende av möjligheterna att få till stånd blodundersökning eller annan rättsgenetisk undersökning. Möjligheterna, som från början var mycket begränsade,s. 47

2.213 har utökats i takt med att blodundersökningens resultat blivit entydigare och säkrare. Eftersom faderskapsundersökningarna är förhållandevis enkla att göra, och då de numera ger förhållandevis entydiga resultat, skulle det kunna tyckas följdriktigt att förordnande skulle kunna medde­ las så snart någon part så önskar. Möjligheterna att förordna om blodun­ dersökning eller liknande är dock fortfarande begränsade, i synnerhet när det gäller hävande av redan fastställt faderskap. Det innebär att det biolo­ giska faderskapet till ett barn inte alltid kan klarläggas om inte den rätts­ liga fadern respektive den biologiska fadern, barnet samt barnets moder är överens om att frivilligt genomgå en undersökning.s. 47

3.I det följande avsnittet skall skälen till begränsningarna granskas. En aspekt som särskilt uppmärksammas är vilka skäl som kan anföras för en begränsning av rätten till faderskapsundersökningar när betydelsen av att den biologiska fadern identifieras genomgående understryks i andra sam­ manhang.s. 48

Blodundersökningens resultat

1.Sedan slutet av 1920-talet har biologiskt faderskap kunnat uteslutas eller göras sannolikt genom olika former av rättsgenetiska faderskapsundersökningar.333 Under lång tid gjordes dessa undersökningar oftast genom s.k. blodundersökning vilken gjordes genom en jämförelse av blodgruppsegenskaper hos barnet, modern och den utpekade fader. Numera kan man med hjälp av DNA-teknik analysera variationer direkt i arvsmassan. Det är inte nödvändigt att använda sig av blodprov för undersökningen även om så oftast är fallet.334s. 48

2.Det är inte möjligt att genom blodundersökning positivt påvisa en mans faderskap. Däremot går det att utesluta felaktigt utpekade män från faderskapet. Den teoretiska uteslutningsfrekvensen, dvs. sannolikheten för att en felaktigt utpekad man utesluts från faderskapet genom blodun­ dersökning, har ökat i takt med att nya genetiska markörsystem har iden­ tifierats och använts. När blodundersökningarna började användas i faderskapsärenden i slutet av 1920-talet var den teoretiska uteslutnings­ frekvensen ca 15 %. Ar 1945 hade den stigit till 36 % och år 1955 uppgick den till 50 %.335 Genom användningen av DNA-teknik är uteslutnings214 frekvensen idag så hög som 99,99 %.336 I praktiken kan alla icke-fäder uteslutas med hjälp av den nya tekniken.337 Sannolikheten för att den man som inte utesluts vid en faderskapsundersökning är far till barnet är så stor att det i praktiken går att tala om ett positivt identifierande. Sedan slutet av 1930-talet har resultaten av blodundersökningarna använts för att beräkna faderskapssannolikhet på grundval av ett s.k. faderskapsindex. Detta innebär att den utpekade mannens likhet med bar­ net i blodgruppshänseende relateras till hur mycket en slumpmässigt utpe­ kad man kan förväntas likna barnet i samma hänseende. En utesluten man får ett faderskapsindex på 0. Ett index på 1 innebär att den utpekade mannen är varken mer eller mindre lik barnet än en slumpmässigt utpekad man. Någon övre gräns för faderskapsindex finns inte. Lagreglerna för fastställande och hävande av rättsligt faderskap har genom åren anpassats till de sannolikhetsbedömningar som användandet av faderskapsindex möjliggjort. Att det med hjälp av DNA-teknik är möjligt att näst intill positivt fastställa ett barns biologiska fader har dock, som berörts ovan, ännu inte fått genomslag i lagregleringen.s. 48

Blodundersökningen som bevismedel i domstol - bakgrund

1.4.8.3.1 Allmänt När 1917 års lagar om faderskap antogs hade den blodgruppsserologiska forskningen inte nått så långt att det var möjligt att använda resultatet av blodgruppsanalyser som bevisning i faderskapsmål. Utvecklingen gick därefter snabbt framåt och redan i slutet av 1920-talet användes resultat från blodundersökning för att utesluta en instämd man från faderskapet.338 1933 antogs den första lagen om blodundersökning.339 Resultatet av blod­ undersökning har därefter i allt större utsträckning tillåtits som bevis i faderskapsmål; till att börja med endast vid fastställande av faderskap till barn utom äktenskap, därefter successivt i andra typer av mål. Hänvis­ ningar till barnets intressen har ofta anförts som skäl för en begränsning av användningen av blodundersökningar i faderskapsmål. I motsatt rikt­ ning har mannens intresse av att inte fastställas vara rättslig far till ett barn som han inte varit biologisk far verkat. På samma sätt som reglerna om hävande av faderskapspresumtionen har förändrats i takt med möjlighe­ terna att förebringa bevisning om det biologiska faderskapet har reglernas. 49

2.215 om användningen av blodundersökning förändrats.340 Möjligheterna att få tillgång till denna bevisning har utvidgats och hänvisningar till barnets intressen som begränsande faktor har minskat i samma takt. 4.8.3.2 Blodundersökning i mål om fastställande av faderskap 1933 års lag om blodundersökning var tillämplig i mål om fastställande av faderskap till barn födda utom äktenskap. Enligt lagen kunde instämd man yrka att blodundersökning skulle företas och rätten hade möjlighet att vid vite förelägga modern att förete bevis om att blodprov tagits på henne och barnet.341 Det ansågs inte nödvändigt med en möjlighet att tvinga mannen att underkasta sig blodprov eftersom han själv antogs ha ett intresse av att blodundersökning gjordes. Blodundersökningen kunde i vissa fall utesluta mannen från faderskapet och var i praktiken den enda möjligheten för mannen att visa att han uppenbarligen inte avlat barnet. Om mannen inte uteslöts men väl framstod som osannolik som far hade detta inte någon självständig betydelse. Faderskapet fastställdes enligt en presumtionsregel som stadgade att instämd man som hade haft samlag med modern under konceptionstiden, var att anse som far om det inte var uppenbart att han inte var det. 4.8.3.3 Blodundersökning i mål om hävande av faderskapspresumtionen Blodundersökning tilläts enligt 1933 års lag inte i mål om äktenskaplig börd. Anledningen till detta var att talan i ett sådant mål gick ut på att ett barn skulle förklaras inte ha äktenskaplig börd. En sådan förklaring ansågs inte representera ett allmänt intresse av sådan styrka att det ansågs motiverat med en möjlighet att tvångsvis ålägga någon att underkasta sig blodundersökning.342 Dessutom var den teoretiska uteslutningsfrekvensen - dvs. sannolikheten för en felaktigt utpekad man att uteslutas från fader­ skapet - genom en blodundersökning i slutet av 1920-talet inte särskilt hög.343 Det sist nämnda är en omständighet som kan ha bidragit till 216 bedömningen att blodundersökningar inte skulle tillåtas i mål om äkta börd. Blodundersökningen skulle ge tillförlitligt resultat endast i ett fåtal fall, men kunna åstadkomma negativa känslor i betydligt fler fall. I samband med att föräldrabalken antogs år 1949 utvidgades tillämp­ ningsområdet för lagen om blodundersökning till att omfatta också mål om äkta börd.344 Den teoretiska uteslutningsfrekvensen genom blodundersök­ ning hade som ovan nämnts stigit, varför undersökningen gav ett entydigt resultat i fler fall. Barnets intresse av att vara bibehållet sin äktenskapliga status ansågs inte längre sådan vikt att det fanns anledning att avstå från att använda tillgängliga bevismedel för att utreda det biologiska faderskapet. Det infördes möjlighet att - efter yrkande av part - ålägga modern, barnet och mannen i äktenskapet - eller i mål om fastställande av faderskap, instämd man - skyldighet att genomgå blodundersökning eller annan form av antropologisk undersökning. Förutom maken eller instämd man kunde även annan man åläggas sådan skyldighet, om det kunde hållas för visst att han haft samlag med modern under konceptionstiden.345 Genom 1958 års lag om blodundersökning blev det möjligt att ålägga utomstående man skyldighet att genomgå blodundersökning om det före­ kom anledning anta att samlag hade ägt rum mellan honom och barnets moder. Undersökning kan ske på domstolens eget initiativ eller efter yrkande av part.346 4.8.3.4 Blodundersökning i mål om ogiltigförklaring avs. 49

3.faderskapsbekräftelse Det dröjde ända till år 1982 innan möjlighet att förordna om blodunder­ sökning i mål om ogiltigförklaring infördes.3471 takt med att tekniken förs. 51

4.217 blodundersökningen hade förbättrats framstod det som en brist att möjlig­ heten att förordna om sådan saknades i mål om ogiltigförklaring av bekräftelse. Behovet blev tydligt eftersom någon ingående prövning av faderskapet i allmänhet inte hade skett när faderskapet fastställdes. I den departementspromemoria som lades till grund för 1982 års ändringar i lagen om blodundersökning framhölls också som skäl för reformen att det var ”angeläget att den som rättsligt sett är att anse som far till ett barn också är dess riktige far”.348 Möjligheten att genom blodundersökning få kontrollera faderskap som fastställts genom bekräftelse eller dom begränsades dock genom att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att förordnande skall kunna meddelas. Dessa begränsningarna skall granskas i det följande.s. 51

Förutsättningar för förordnande om blodundersökning m.m.

1.4.8.4.1 Blodundersökning på frivillig väg Den som önskar få en faderskapsundersökning gjord kan vända sig till Rättsgenetiska Institutet i Linköping. Beställaren måste själv betala kost­ naderna för analysen och samtliga personer som ingår i undersökningen måste delta frivilligt. Faderskapsfrågan kan bedömas även om en av par­ terna inte kan ingå i undersökningen. Om prov från modern saknas kan faderskapet bedömas genom analys av prov från mannen och barnet. Saknas prov från fadern kan faderskapet bedömas genom att prov tas från föräldrar eller syskon till mannen.349s. 52

2.Socialnämnden skall, vid utredning av faderskap till barn fött av ogift mor, enligt FB 2:6 verka för att blodundersökning sker om det finns anledning anta att modern haft samlag med två eller fler män under kon­ ceptionstiden. Skyldigheten att verka för att blodundersökning genom­ förs motiverades i samband med att arvsrätt infördes för barn utom äktenskap år 1969 med hänvisning till att ”lagstiftningen bygger på att det rättsligt fastställda faderskapet i största möjliga utsträckning skall överensstämma med det biologiska”.350 Även i de fall endast en man är aktuell och han begär blodundersökning bör socialnämnden verka för blodprovstagning, eftersom det ”måste anses vara ett rimligt krav från mannens sida att en sådan undersökning för säkerhets skull genom­ förs”.351 I ärenden där endast en man utpekats som möjlig far bör mannen 218 alltid upplysas om rätten att begära blodundersökning.352 Socialnämnden saknar möjlighet att förordna om blodundersökning varför sådan måste ske på frivillighetens väg. Socialnämnden bör upplysa den som vägrar genomgå blodundersökning att vägran utan något rimligt skäl av domstol kan ses som föranledande av onödig rättegång. Den som vägrar kan då bli skyldig att utge ersättning för rättegångskostnader.353 Om någon väg­ rar medverka till blodundersökning skall frågan i allmänhet hänskjutas till domstol som kan meddela förordnande om blodundersökning mot parts vilja. 4.8.4.2 Förordnande om blodundersökning i mål om fastställande avs. 52

3.faderskap samt i mål om hävande av faderskapspresumtionen Förutsättningarna för förordnande om blodundersökning i fall när fader­ skapet inte fastställts eller när fråga är om hävande av faderskap fastställt genom tillämpning av faderskapspresumtionen regleras i blodundersök­ ningslagens 1 §. Förordnande kan i de båda fallen meddelas när ett mål pågår. Någon möjlighet att få frågan om förordnande behandlad som ett särskilt domstolsärende finns inte.354 Regeln går tillbaka till de första reg­ lerna om förordnande om blodundersökning.355 Syftet med regeln är att göra det möjligt att klarlägga det biologiska faderskapet, och den är till­ lämplig oavsett om rättsligt faderskap finns fastställt eller inte; avgörande är om ett mål av ovan angivet slag aktualiserats i domstol. Förordnande kan avse modern och barnet samt i mål om fastställande av faderskap instämd man och i mål om hävande av faderskapspresum­ tionen mannen i äktenskapet. Finns det anledning att anta att någon annan man haft samlag med modern under konceptionstiden skall förord­ nande om blodundersökning omfatta även denne.356 Vid flera tillfällen har förslag framförts om att det skall vara möjligt att ålägga anhöriga till modern, barnet, mannen i äktenskapet eller annan man som haft samlag med modern under konceptionstiden skyldighet att genomgå blodunder­ sökning.357 Förslaget har avvisats med hänvisning till grundsatsen om kroppslig okränkbarhet.s. 53

4.219s. 53

5.Den enda förutsättningen för att förordnande skall kunna meddelas är att talan är väckt. Denna okomplicerade ordning kan jämföras med vad som gäller när faderskapet redan finns fastställt genom bekräftelse eller dom. 4.8.4.3 Förordnande om blodundersökning när faderskapet fastställtss. 54

6.genom bekräftelse eller dom För att förordnande om blodundersökning skall meddelas när faderskapet redan har blivit fastställt genom bekräftelse eller dom krävs, enligt blod­ undersökningslagens 1 a §, att det efter bekräftelsen eller domen fram­ kommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man än den som fastställts vara rättslig far haft samlag med modern under konceptionstiden. I motsats till vad som gäller vid resning - där de omständigheter som läggs till grund för resningsansökan kan ha varit kända för mannen vid tiden för domen358 - krävs för förordnande om blodundersökning att kännedom om åberopade omständigheter erhålls först efter det att faderskapet fastställts.s. 54

7.Det finns inte angivet vems vetskap om de åberopade omständigheterna som förhindrar ett förordnande om blodundersökning. Inte heller finns angivet i lag vem det är som kan ansöka om förordnande av blodundersök­ ning. Den rättsliga fadern och barnet torde dock alltid vara taleberättigade. Vetskap hos barnets ställföreträdare, modern och socialnämnden torde tillräknas barnet.359 När barnet blivit myndigt anses dock inte sådan vetskap hindra barnet från att ansöka om blodundersökning.360s. 54

8.Enligt blodundersökningslagens 1 a § är det endast den omständig­ heten att modern haft samlag med en annan man som utgör grund för för­ ordnande. Frågan är om även omständigheter som ger anledning till anta­ gande om insemination utan samtycke från make eller sambo skulle kunna föranleda förordnande om blodundersökning. Lagens ordalydelse kan tyckas utesluta detta.361 Eftersom syftet med bestämmelsen är att åstadkomma visshet om det biologiska faderskapet, borde inte ordalydel­ sen tillåtas hindra ett förordnande om en blodundersökning i nu nämnda fall. I förarbetena till lagen om insemination understryks att den man som samtyckt till inseminationen, och därmed kommer att fastställas som rätts­ lig far, är oförhindrad att väcka talan om faderskapets hävande om det 220 visar sig att barnet avlats vid en annan insemination än den till vilken han samtyckt. En sådan talan skulle i praktiken omintetgöras om möjlighet att få till stånd en blodundersökning saknades. Kravet att endast sådana omständigheter som framkommer efter det att faderskapet fastställts genom dom eller bekräftelse får åberopas innebär en betydelsefull begränsning av möjligheterna att få till stånd en blodunder­ sökning. Begränsningen innebär t.ex. att förordnande om blodundersök­ ning inte kan meddelas när faderskapet fastställts genom dom efter år 1917 fram till år 1949, då instämd man trots kännedom om att en annan man haft samlag med modern under konceptionstiden - och som kanske t.o.m. var sannolik som far - inte tilläts åberopa denna omständighet. Liknande situationer torde i praktiken ha förelegat även efter år 1949. Enligt reglerna om faderskapsfastställelse i FB tilläts instämd man göra invändning om att annan man haft samlag med modern. Den stränga bevisregeln, att instämd man skulle anses vara far om hans faderskap inte framstod som osannolikt, medförde dock att invändningen sällan fick betydelse.362 Också faderskapserkännanden kunde fram till år 1970 avges utan prövning av om det fanns andra män som kunde komma ifråga som far till barnet. Det kan därför antas att män undertecknat erkännandet trots vetskap om omständigheter som medförde att deras faderskap kunde ifrågasättas. Inte i något av dessa fall finns möjlighet att fram­ tvinga en blodundersökning. Anledningen till begränsningen i möjligheterna att framtvinga blod­ undersökning var enligt departementschefen önskan att inte i onödan störa relationerna mellan barnet och den rättsliga fadern samt att förhin­ dra att ett barn blev rättsligt faderlöst lång tid efter födelsen.363 På ett sätt som saknar motsvarighet på andra områden har hänsynen till ett socialt faderskap här fått väga tyngre än klarhet om det biologiska ursprunget. Särskilt anmärkningsvärt är att förordnande om blodundersökning inte kan meddelas i de fall mannen vid tidpunkten för faderskapsbekräftelsen känt till att han inte var biologisk far. Hänsynen till barnets intresse av att inte bli rättsligt faderlöst anges vara skälet till denna ordning. Men i de fall mannen, kanske lång tid, efter bekräftelsen får kännedom om att han eventuellt inte är biologiskt far kan förordnande meddelas.364 Hänsynen till barnets intresse av att inte bli rättsligt faderlöst saknar av någons. 54

9.221 anledning helt betydelse i den situationen! Skillnaden mellan de båda fal­ len är att mannen i det ena fallet kände till att han kanske inte var far, i det andra att han svävade i okunnighet om detta. Frågan är om denna omständighet förklarar skillnaden i bedömning av när blodundersökning kan framtvingas. En näraliggande jämförelse med den ovan beskrivna ordningen är hävande av faderskap fastställt genom tillämpning av fader­ skapspresumtionen. I det senare fallet är möjligheterna obegränsade att begära förordnande om blodundersökning. Även om den äkta mannen vid barnets födelse kände till att en annan man är barnets far, är han oför­ hindrad att lång tid efter barnets födelse väcka talan om faderskapets hävande och yrka förordnande om blodundersökning. Skillnaden i behandling av faderskap fastställda genom faderskapspresumtionen res­ pektive bekräftelse framstår som svår att förklara; situationerna framstår i många avseenden som lika. I de båda fallen kan man med samma grad av säkerhet anta att det finns ett socialt faderskap, om det är ett sådant som avses skyddat genom begränsningarna i möjligheten att få förord­ nande om blodundersökning i bekräftelsefallet. I båda fallen kan det vara mannen eller barnet som väcker talan, vilket innebär att mannen eller barnet har önskat att det rättsliga faderskapet inte längre upprätthålls, något som när det gäller hävande av faderskap framhållits som en viktig omständighet - åtminstone vad beträffar mannens vilja.3651 de båda fallen borde slutligen intresset av att klarlägga det biologiska faderskapet vara lika stort. Vissa olikheter mellan fallen finns dock. Allmänt sett är det lättare att häva ett faderskap fastställt genom faderskapspresumtionen, eftersom det enligt FB 1:2 inte alltid krävs bevis om avsaknad av biolo­ gisk släktskap. En bekräftelse däremot kan ogiltigförklaras endast om det visas att mannen inte är far. Idag är detta med DNA-teknik inte längre ett problem, men bara för några år sedan kunde svårigheter föreligga. En tanke bakom begränsningen av tillgången till blodundersökning kan ha varit antagandet att en sådan skulle kunna åstadkomma mer skada än nytta genom att resultatet inte kunde läggas till grund för ett hävande. De många likheterna mellan de olika fallen synes dock tala för att den nuva­ rande begränsningen i möjligheterna att få till stånd ett förordnande om blodundersökning i de fall faderskapet fastställts genom bekräftelse borde avskaffas. Anses det finnas skäl att behålla begränsningen för det fallet borde samma gälla för faderskap fastställt genom faderskapspresumtionen, åtminstone om det är ur barnets perspektiv som spörsmålet skall bedömas. 222s. 55

Tvångsmedel

1.4.8.5.1 Inledning De tvångsmedel som finns att tillgå för att framtvinga fullgörandet av ett förordnande om blodundersökning understryker betydelsen av det biolo­ giska faderskapet. Den som inte frivilligt medverkar till undersökningen kan föreläggas vite och om detta inte iakttas, hämtning av polis.366 Polis­ hämtning förefaller dock användas endast i verkliga undantagsfall. Inte heller vitesförelägganden är vanligt förekommande. Ur en principiell synvinkel är det emellertid intressant att närmare granska möjligheterna att mot någons vilja och utan hänsyn till individens rätt till kroppslig integritet tvinga fram, om nödvändigt med polishjälp, lämnande av prov till under­ lag för en faderskapsundersökning. Inte minst i ett internationellt perspek­ tiv framstår den svenska regleringen som särartad. Det är i ytterst få euro­ peiska rättsordningar som motsvarande tvångsmedel finns att tillgå för detta ändamål. En jämförelse visar tydligt den betydelse som i det svenska regelsystemet läggs vid klarhet om en individs biologiska ursprung. 4.8.5.2 Vite Möjligheten att vid vite förelägga någon att visa intyg på att blodprov för faderskapsundersökning lämnats gavs redan i 1933 års lag om blodundersökning.367 Modern till barn i mål om fastställande av faderskap kunde då föreläggas att vid vite underkasta sig och barnet blodundersökning i de fall hon inte gjorde detta frivilligt. Mannen antogs, som ovan nämnts, ha ett eget intresse av att få blodundersökningen genomförd varför tvång inte ansågs nödvändigt. Familjelagssakkunniga ansåg i samband med utarbetandet av förslag till föräldrabalken år 1949 det var önskvärt att det infördes en möjlighet att också i mål om äktenskaplig börd framtvinga en blodundersökning; inte minst ansågs det från allmän synpunkt vara av intresse att barnets börd överensstämde med det verkliga förhållandet.368 Det ansågs mot denna bakgrund inte tillfredsställande att bevisning om släktskapsförhål­ landena kunde undanhållas genom en vägran att underkasta sig blodun­ dersökning. Även barnets moder, trots att hon inte var part i målet, ansågs böra kunna föreläggas att genomgå blodundersökning. Familjelagssakkun­ niga konstaterade att blodundersökningen förutsatte ett synnerligen obe­ tydligt operativt ingrepp som var ofarligt och förenat med ringa obehag.s. 57

2.223 Därför borde den kunna framtvingas också i mål om äktenskaplig börd.369 I mål om fastställande av faderskap ansågs det böra införas en möjlighet att förelägga den eller de män som haft samlag med modern under konceptionstiden att vid vite lämna prov för blodundersök­ ning.370 Genom 1949 års lag om blodundersökning utvidgades också möj­ ligheten att förelägga vite till nämnda fall.s. 57

3.Möjligheterna att meddela vitesföreläggande har därefter varit oför­ ändrade. Vite som medel för framtvingande av blodundersökning har inte i sig varit föremål för någon diskussion. 4.8.5.3 Biträde av polis År 1982 infördes i svensk rätt en möjlighet att, i de fall ett föreläggande om blodundersökning förenat med vite inte iakttagits, förordna om biträde av polis för att blodundersökningen skall komma till stånd. Bak­ grunden till lagändringen var följande.s. 58

4.I en motion till 1980/81 års riksmöte ställdes frågan om det inte borde införas en möjlighet att hämta en person till blodundersökning i de fall utsatt vite inte hade önskad effekt. En dylik lagändring skulle enligt motionären innebära att samma möjlighet till blodundersökning tillskapa­ des i faderskapsmål som fanns i fråga om trafikonykterhet.371 Vite var den enda möjlighet som stod domstol till buds för att förmå någon att lämna blodprov. Även om vitet sattes ganska högt hade det inte alltid önskad effekt, med följd att många faderskapsmål hade mycket långa handläggningstider.372 En del av förklaringen till vitets dåliga effekt var, enligt departementschefen, ”att de ekonomiska förhållandena beträffande den som har förelagts vite är sådana att vitet aldrig kan drivas in. Den avlägsna möjligheten att förvandla det utdömda vitet till fängelse har knappast någon betydelse i sammanhanget”.373 En möjlighet för domstol att förordna att den som trots ett tidigare vitesföreläggande inte inställt sig till en blodundersökning skulle kunna hämtas till undersökningen genom polisens försorg ansågs därför önskvärd.s. 58

5.I den promemoria som låg till grund för reformen diskuterades om det skulle vara möjligt att genomföra själva provtagningen med tvång. En sådan möjlighet avvisades dock i promemorian med hänvisning till den enskildes rätt till kroppslig integritet.374 224 Departementschefen fann att det förmodligen skulle bli sällsynt att den som hämtats till en provtagning skulle framhärda i sin vägran att med­ verka till själva provtagningen. Skulle en sådan situation uppstå borde det dock, enligt departementschefen, vara möjligt att få biträde av polis för att få själva blodprovstagningen utförd. Skälet till ställningstagandet var att ”intresset av att faderskapet till ett barn utreds [bör] tillmätas större vikt än kravet på kroppslig integritet för den berörde”.375 Departe­ mentschefen konstaterade vidare att polisen för att provtagningen skall komma till stånd borde kunna få använda det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt.376 Om föreläggandet om blodundersökning gäller barn under 18 år får förordnande om biträde av polismyndighet meddelas endast om det finns särskilda skäl.377 Biträde av polis får inte lämnas om det finns risk, som ej är ringa, för att barnet skall ta skada av detta. I första hand bör de sociala myndigheterna söka åstadkomma att barnet frivilligt inställs till provtag­ ningen. Först när detta inte ger resultat bör polis kopplas in. Domstol sägs i en sådan situationen få göra en avvägning mellan intresset av att blodundersökningen genomförs och önskemålet att barnet inte far illa av att hämtas genom polis till en undersökning eller av att blodprov tas under tvång.378 4.8.5.4 Klarhet om biologisk släktskap i förhållande till kroppsligs. 58

6.integritet De tvångsmedel svensk rätt tillhandahåller för framtvingande av blodun­ dersökning anger den betydelse som lagts vid klarläggandet av det biolo­ giska ursprunget när frågan om faderskap väl aktualiserats vid domstol. I många europeiska rättsordningar finns fastslaget att faderskap kan fastställas genom DNA-test eller andra typer av vetenskapliga tester. Dom­ stol har också i flera länder möjlighet att beordra parterna i ett faderskaps­ mål att underkasta sig sådan test. Däremot finns mellan olika europeiska rättsordningar en stor variation i möjligheterna att framtvinga en sådan undersökning. I Sverige, Norge319 och Tyskland3^ kan ett föreläggande om blodundersökning kombineras med tvångsåtgärder som också inkluderars. 59

7.225 ett fysiskt tvång, något som är otänkbart i andra länder. I de flesta euro­ peiska rättsordningar sätts rätten till kroppslig integritet före rätten till kännedom om biologiskt ursprung.3811 Danmark kan domstol förelägga part att medverka till nödvändiga arvsbiologiska undersökningar. Den som vägrar kan i analogi med de vanliga vittnespliktsreglerna åläggas tvångsböter.382s. 59

8.Enligt finsk rätt krävs parternas samtycke till blodundersökning i faderskapsmål.383 Någon möjlighet att framtvinga en undersökning mot parts vilja finns därmed inte. I England, Frankrike och Spanien kan dom­ stol besluta om föreläggade om faderskapsundersökning men har inte några möjligheter att kombinera föreläggandet med någon tvångsåtgärd.384 En engelsk domstol är fri att dra de slutsatser den vill från det faktum att part inte vill genomgå undersökningen.385 1 Frankrike, såväl som Spanien och Italien, får domstolen endast dra sådana slutsatser som materialet i målet ger grund för.386s. 60

9.Frågan om avvägningen mellan rätten till kroppslig integritet och intresset av att klarlägga en individs biologiska ursprung diskuterades i svensk rätt i samband med att 1933 års blodundersökningslag infördes. I lagen föreskrevs möjlighet att, på instämd mans yrkande, vid vite före­ lägga modern och barnet att underkasta sig blodundersökning. I proposi­ tionen anfördes följande: ”Mot en lagstiftning i nu angiven riktning kunde invändas, att tagandet av den för blodgruppsbestämning erforder­ liga blodmängden innebär ett kroppsligt ingrepp, som den enskilde icke bör tvingas att underkasta sig. Den avvisande ståndpunkt, man flerstädes i utlandet intagit gent emot tanken att tillämpa tvångsmedel på ifråga­ varande område, synes ock i allmänhet vara motiverad därav att utövan­ det av sådant tvång ansetts strida mot grundsatsen om medborgarens kroppsliga integritet. Denna grundsats kan emellertid icke strängt upp­ rätthållas.”387 Vidare konstaterades att det i flera fall, exempelvis för genomförande av smittkoppsvaccinering och vid åtgärder till skydd för spridning av könssjukdomar, gjorts inskränkningar i individens rätt till 226 kroppslig integritet. Intresset av klarhet om biologiskt ursprung jämställ­ des med de intressen som motiverat dessa andra undantag. Departe­ mentschefen menade att ”med hänsyn till det starka intresse det allmänna har i att en så fullständig utredning som möjligt erhålles angående fader­ skapet, synas därför de nyss berörda betänkligheter böra vika”.388 Ytterli­ gare ett argument var att det operativa ingrepp blodundersökningen inne­ bar var ofarligt och förenat med ringa obehag. När skyldigheten att underkasta sig blodundersökning år 1949 utvid­ gades till att omfatta även instämd man och eventuell annan man diskute­ rades inte vilken betydelse hänsyn till individens kroppsliga integritet borde ha när det gällde dessa personer. Däremot kom sådana hänsyn att motivera att nära anförvanter till parterna inte kunde åläggas skyldighet att underkasta sig undersökning. Lagrådet förklarade det på följande sätt: ”De ingrepp i den personliga integriteten, varom här är fråga, kunna visser­ ligen synas ringa - de skulle ju icke få företagas med mindre än att det kunde ske utan nämnvärt men - men såsom undantag från grundsatsen om medborgarens kroppsliga okränkbarhet böra de anses tillåtliga endast om det påkallas av ett mera betydande allmänt intresse.”389 Inte heller i samband med 1958 års lag om blodundersökning uppmärksammades skyddet för individens kroppsliga integritet, trots att det då blev något lättare att förelägga annan än den instämde mannen skyldighet att under­ kasta sig blodundersökning. Tidigare krävdes att det kunde hållas för visst att han haft samlag med modern under konceptionstiden; genom 1958 års lag blev det tillräckligt för förordnande att detta förhållande kunde antas. Det måste anses anmärkningsvärt att frågan om individens rätt till respekt för sin kroppsliga integritet inte diskuterades i samband med att möjlighet till polishämtning för framtvingande av blodundersök­ ning införs. Detta skedde i svensk rätt så sent som år 1982. Det är genomgående det allmänna intresset av att faderskapet fastställs i överensstämmelse med det ”rätta” förhållandet som i svensk rätt fram­ hålls som skäl för de i ett internationellt perspektiv långtgående möjlig­ heterna till tvång för framtvingande av blodundersökning. Någon när­ mare analys av huruvida tillgodoseendet av detta intresse är så betydelse­ fullt att rätten till kroppslig integritet bör vika har inte presenterats utan det antas utan diskussion att så är fallet. Ett exempel är införandet år 1982 av möjlighet till polishämtning för blodundersökning. I den pro­ memoria som föregick reformen hade gränsen för tvånget dragits vid själva provtagningen. Trots detta infördes en möjlighet att tvinga fram också provtagningen. Förfarandet motiverades inte i förhållande till dens. 60

10.227 kränkning det innebär.390 Mot denna bakgrund är det av intresse att när­ mare granska innebörden av det åberopade allmänna intresset.s. 61

11.Samhällets intresse när det gäller att utröna en individs biologiska ursprung kan tänkas ha gestaltat sig på olika sätt beroende på hur lagreg­ leringen rörande rättsligt faderskap var utformad. Som regelsystemet såg ut före 1969 års reform av reglerna om fastställande av faderskap skulle instämd man anses vara far om han inte visade att han var osannolik som far till barnet. Det ansågs i första hand vara mannen som hade något att vinna av att blodundersökning genomfördes, inte minst sett i ett ekono­ miskt perspektiv. Om han inte lyckades visa att han var osannolik som far, något som endast lät sig göras genom en blodundersökning, kunde han inte undgå att erhålla rättslig status som far. Sett ur barnets synvinkel innebar blodundersökningens resultat att faderskapet i vissa fall inte skulle kunna fastställas, med uteblivet underhåll som följd och kanske även negativa sociala följder. Samhällets intressen torde i sammanhanget ha sammanfallit med barnets, inte heller samhället var betjänt av att faderskapet inte kunde fastställas rättsligt.s. 62

12.Det allmänna intresse som åberopas måste därför ha avsett klarläggan­ det av individers ursprung. Att ett sådant klarläggande är betydelsefullt för samhället framhålls ofta med hänvisning till vikten av att förhindra risken för incestuösa förhållanden.391 Önskan att förhindra att barn föds som resultat av sådana förbindelser är det primära. Det måste dock ifråga­ sättas om risken för att barn föds som resultat av incestuösa förbindelser verkligen är så stor som antyds. Samhället har därtill små möjligheter att faktiskt förhindra sådana förbindelser, trots vetskap om individers biolo­ giska ursprung. Hindersprövningen inför äktenskap synes i samman­ hanget inte vara ett effektivt sätt. Vore det ett sådant samhälleligt intresse som skulle skyddas vore det dessutom av betydelse att klarlägga alla individers biologiska ursprung, inte endast för de individer vars utpekade far vägrar att frivilligt påta sig rättslig status som far.392 Det allmänna intresse som åberopas synes därför närmast avse ”sanningen” om en individs ursprung, en kunskap vars stora värde inte förklaras av de förar­ beten som föregår lagens tillkomst.s. 62

13.Genom 1969 års reform av faderskapsreglerna enligt vilken faderskap skall fastställas om mannen framstår som sannolik som far kom intresse­ 228 bilden att se annorlunda ut. Mannen fick genom reformen närmast mins­ kat intresse av att blodundersökning genomfördes. Före reformen hade blodundersökning varit en möjlighet för mannen att undgå rättsligt fader­ skap. Efter reformen var situationen en annan. Eftersom sannolikheten för mannens faderskap enklast styrktes genom blodundersökning ökade i princip barnets men också samhällets intresse av att en sådan företogs. Om inte sannolikheten för mannens faderskap kunde styrkas minskade möjligheterna att fastställa faderskap. Följden av detta var uteblivet underhåll och arv för barnet och en därmed sammanhängande ökning av underhållsbördan för samhället. Det vore möjligt att se den år 1982 införda möjligheten till polishämt­ ning i detta ljus. Samhället måste av ekonomiska skäl se till att faderska­ pet fastställs i så många fall som möjligt. Ändå är ett sådant synsätt inte övertygande. Möjlighet till polishämtning införs samtidigt som möjlighet införs att förordna om blodundersökning i mål om hävande av bekräf­ telse. Polishämtning för blodundersökning kan därmed användas i mål om såväl fastställande av faderskap som hävande av rättsligt faderskap, de sistnämnda är en typ av mål där samhällsintresset är mindre tydligt. När det gäller hävande av rättsligt faderskap är det möjligt att se att den, på fel grund, utpekade rättslige fadern har ett intresse av att det biolo­ giska faderskapet klarläggs. En man skall inte, mot sin vilja, behöva ta ansvar för andra barn än de till vilka han är biologisk far. Ett sådant syn­ sätt är märkbart bakom många av de regler som finns och skulle kanske kunnat uppfattas som ett samhälleligt intresse. Argumentet kan inte helt avfärdas men kan inte heller helt förklara innehållet i samhällets intresse. Det allmänna intresset av att det biologiska ursprunget klarläggs synes i detta sammanhang fortsatt vara att förstå som en strävan efter ”sanningen”. I de fall det är möjligt att förordna om blodundersökning får denna strävan efter sanningen gå före andra hänsyn. Det skulle kunna förklaras av att mannen eller barnet antagligen inte längre vill att det rättsliga förhållandet skall bestå om det inte motsvaras av en biologisk släktskap eller att den man som utpekas om möjlig far inte vill kännas vid en sådan ställning. Frågan kvarstår dock om denna strävan efter ”sanningen” är så betydel­ sefull att den motiverar att individers rätt till kroppslig integritet får stå tillbaka. Om frågan besvaras jakande måste också frågan besvaras varför detta kan ske endast under vissa förutsättningar, olika beroende av på vilket sätt faderskapet fastställts. Om sanningen är det etiska värde som skall skyddas på bekostnad av individens rätt att bestämma över sin kropp, borde sanningen alltid få detta skydd. Det måste också ifrågasättas om den styrka kravet på sanning om biologisk ursprung har givits när det gäller blodundersökningar kan anses motiverat. Regelsystemet i övrigt när det gäller rättsligt faderskap ger inte stöd för en syn på faderskaps. 62

14.229 såsom knutet uteslutande till biologisk släktskap. Det är svårt att komma ifrån intrycket att strävan efter ”sanningen” just i detta sammanhang synes motiverad av hänsyn som förblir oklara och som inte tydligt analy­ serats.393 Ytterst innebär också kravet på klarläggande av den biologiska släktskapen i samband med fastställande av rättsligt faderskap att rättsligt faderskap riskerar reduceras till en direkt följd av biologiskt faderskap.s. 63

En verklig far - avslutande synpunkter

Sambandet mellan rättslig status och biologisk släktskap

1.Den i olika sammanhang, inte minst i lagarnas förarbeten, framförda uppfattningen om den biologiska fadern som barnets ”verkliga” far har inte fullt ut fått en motsvarighet i reglernas tillämpning. Det kan också sättas ifråga om regelsystemets utformning som sådan ger uttryck åt en sådan uppfattning. Den inledningsvis ställda frågan om sambandet mel­ lan biologisk släktskap och status som rättslig far låter sig inte så lätt besvaras, inte ens om perspektivet begränsas till reglernas konstruktion. Sambandet varierar beroende på vilken del av regelsystemet som är före­ mål för uppmärksamhet. Skillnader finns redan vid fastställande av faderskap och vid hävande av detsamma. Därtill framträder med varie­ rande styrka andra omständigheter som förefaller ha betydelse för hur status som far fastställs, respektive hävs. Ett socialt faderskap finns med i vissa situationer, vid sidan av biologisk släktskap. Men också mannens egen vilja att ha rättslig status som far får en icke ringa betydelse i ett flertal situationer.s. 64

Grunden för fastställande av faderskap

1.Om uppmärksamheten riktas mot reglerna om fastställande av faderskap framträder följande bild. Vid fastställande av faderskap har biologisk släktskap minst betydelse när modern är gift. Hennes man anses vara bar­ nets far, utan prövning av hur det biologiskt sett förhåller sig. Han har 230 inte någon möjlighet att ”värja sig” mot detta faderskap på annat sätt än genom att skilja sig från hustrun innan barnet föds eller senare väcka talan om faderskapets hävande. Gör han inte det är han rättslig far så länge han själv och barnet önskar det. Fastställs faderskapet genom bekräftelse kan sambandet mellan rättslig status som far och biologiskt släktskap sägas vara något närmare. Man­ nen måste i det fallet försäkra dels att han haft samlag med modern under konceptionstiden, något som skulle kunna ses som en förutsättning för biologiskt faderskap, dels att han anser sig vara far. Inte heller i dessa fall sker dock någon egentlig kontroll av att mannen är biologisk far så länge han frivilligt bekräftar faderskapet. Hans bekräftelse avser enligt orda­ lydelsen i det formulär som används inte uttryckligen det biologiska faderskapet. Ett direkt samband mellan rättslig status som far och biologiskt fader­ skap finns däremot i de fall faderskapet fastställs genom dom. Med de metoder som idag finns att tillgå för faderskapsundersökning är det möj­ ligt att tala om ett, i det närmaste, positivt identifierande av den biolo­ giska fadern. Det förefaller dock möjligen vara så att biologisk släktskap inte i sig är tillräckligt för erhållandet av rättslig status som far, utan det krävs också att det i vart fall kan antas att mannen haft samlag med modern. Biologisk släktskap framträder således inte som den omedelbara grun­ den för rättslig status som far, också andra omständigheter läggs de facto till grund för faderskapsfastställelse. I de fall modern är gift blir äkten­ skapet avgörande för vem som erhåller status som far. Äktenskapet ersät­ ter i dessa fall helt bevisning om biologiskt faderskap. Äktenskapet skulle kunna ses som ett uttryck för ett faktiskt familjeliv, dvs. ett antaget socialt faderskap. Att det faktiska familjelivet och ett därmed samman­ hängande socialt faderskap skulle kunna ha betydelse vid fastställande av faderskap illustreras också av den diskussion som förts angående infö­ randet av en faderskapspresumtion i samboförhållanden. Redan idag innefattar socialnämndens utredning av faderskap uppgifter om paret bor tillsammans och har bott tillsammans under konceptionstiden. Att man­ nen sambor med modern är en omständighet som anses tala för ett god­ kännande av mannens bekräftelse. Som regelsystemet ser ut ställs det mindre krav på utredning om det biologiska faderskapet i de fall det före­ kommer, eller kan antas förekomma, ett faktiskt familjeliv mellan man­ nen och barnet. Sett ur en annan synvinkel är sambandet mellan rättslig status som för­ älder och biologiskt släktskap också beroende av mannens egen vilja att erhålla status som rättslig far. Ju starkare vilja desto mindre betydelse får biologisk släktskap. Tydligast är detta vid bekräftelse av faderskap. Mens. 64

2.231 också faderskapspresumtionen är konstruerad utifrån tanken att mannen genom att ingå äktenskap med kvinnan ”tar på sig” faderskapet till de barn hon föder oavsett hur det biologiskt förhåller sig med detta. Också vid fastställande av faderskap genom dom förefaller mannens antagna eller underförstådda vilja till faderskap att ha betydelse. Vid tillkomsten av presumtionsregeln i 1917 års lag konstaterade Lagberedningen att om det kunde slås fast att instämd man hade haft samlag med barnets moder under konceptionstiden skulle han anses vara barnets fader. Samlaget är den handling som läggs till grund för sättslig status som far. Synsättet återkommer i det under senare år förda resonemanget om att en sperma­ givare inte rättsligt kan fastställas som far då han inte haft samlag med modern. Den bakomliggande tanken är att han inte avsett att bli barnets far, något som i detta sammanhang tydligen anses vara en nödvändig för­ utsättning för erhållandet av rättslig status som fader.s. 65

Grunden för hävande av faderskap

1.När det gäller reglerna om hävande av faderskap är sambandet mellan rättsligt faderskap och biologisk släktskap ett annat. Sambandet är här mycket starkare än vid fastställelse av faderskap. Kan det visas att den rättsliga fadern inte är biologisk far, skall det rättsliga faderskapet på yrkande av barnet eller mannen hävas. Några uttryckliga undantag från denna princip finns inte. Förutsättningarna för erhållande av resning i faderskapsmål samt begränsningarna i möjligheterna att framtvinga blod­ undersökning i vissa fall innebär dock de facto att en icke-biologisk far i vissa fall inte kan få faderskapet hävt.s. 66

2.Biologisk släktskap är en tydligare utgångspunkt vid hävande av faderskap än vid fastställande av faderskap. Men också vid hävande av faderskap beaktas ibland såväl ett socialt faderskap som mannens respek­ tive barnets vilja att låta det rättsliga förhållandet bestå.s. 66

3.Det tydligaste exemplet på när socialt faderskap får betydelse vid hävande av faderskap är när den rättslige fadern har avlidit. Barnet är fortfarande oförhindrad att väcka talan om faderskapets hävande men mannens arvingar saknar sådan rätt om mannen sammanbott med barnet eller om han givit uttryck åt en vilja att låta barnet gälla som hans trots frånvaro av biologisk släktskap. Hänsynstagande till ett socialt faderskap är möjligt att spåra också i andra fall. Det rättsliga faderskapet skall, som ovan nämnts, hävas i de fall där det visas att mannen inte är biologisk far till barnet. Faderskapet kan dock, när det fastställts genom tillämpning av pater est-regeln, hävas med mycket svaga bevis om frånvaro av biologisk släktskap. Så sker t.ex. när det finns en annan man som i samband med 232 hävandet av den äkta mannens faderskap kan axla det rättsliga ansvaret för barnet. Den enda kontroll av biologisk släktskap är socialnämndens antagande att den bekräftande mannen också är biologisk far.s. 66

Barnets intresse vid bedömning av rättsligt faderskap

1.Barnets intresse i förhållande till rättsligt faderskap har inte varit föremål för någon systematisk analys i svensk rätt, fastän det ofta görs referenser till barnets intressen eller barnet bästa. Den innebörd barnets intressen ges har varierat med tiden och med vad det är som uppmärksammas. Bar­ nets intresse vid fastställande av faderskap till barn fött av gift mor är inte alltid detsamma som vid fastställande av faderskap till barn fött av ogift mor. Detsamma gäller vid hävande av faderskap. Barnets intresse antogs under lång tid sammanfalla med att ha en rätts­ lig far. Att den rättsliga fadern också var biologisk far ansågs, när reg­ lerna om fastställande av faderskap infördes, önskvärt men inte nödvän­ digt. Vid valet mellan att ha en rättslig far respektive att erhålla säkerhet om det biologiska faderskapet gavs det förstnämnda alternativet före­ träde. När synen på barnets intresse så småningom förändrats anses det inte längre lika viktigt för barnet att ha en rättslig far utan det blir också viktigt att ha ”rätt” far. Det nya synsättet hade sin grund i de förbättrade möjligheterna att faktiskt fastställa biologiskt faderskap, men kan också förklaras av att samhällets möjligheter att ta ansvar för faderlösa barns försörjning hade förbättrats. Diskussionen där denna förändrade syn på barnets intressen kommer till uttryck har dock inte har sin upprinnelse i barnets situation utan emanerar ur mannens intresse av att inte behöva ha rättsligt ansvar för ett barn som inte är hans biologiska barn. Att ha ”rätt” far är följden av att ha ”rätt” barn. Förhållandet mellan det rättsliga fader­ skapets rättsverkningar, dvs. följderna av att en man får status som far, och biologisk släktskap, som stod i fokus när de första reglerna om fader­ skapsfastställelse infördes, minskar i betydelse när fokus hamnar på betydelsen av ”rätt” far. Att barnet har ett primärt intresse av att det inte är en icke-biologisk fader som har rättslig status som far anses givet i de fall den rättslige fadern inte själv vill vara far. Frågor om t.ex. vårdnadsansvar uppmärksammas inte. Med dagens teknik för fastställandet av biologisk släktskap ställs frå­ gan på sin spets om vad som skall anses vara barnets bästa, en biologisk far eller en intresserad far. Det är idag möjligt att fastställa vilken man som är som är ett barns genetiska fader. Men därmed är kanske inte något sagt om vem som är ett barns verkliga fader.s. 67

2.233s. 67